Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Vad är det som säger att man när man sorterar strumpor verkligen sorterar dom med rätt strumpa? Jag har massor med svarta strumpor och jag parar troligtvis ihop dom helt fel eftersom de är köpta på olika ställen. Hur många gånger hittar man egentligen den riktiga parhästen? Ju oftare man sorterar strumporna fel desto fler blir ju omaka. Hur ska jag lösa detta världsproblem? Jag tror i och för sig inte att fötterna tar speciellt stor skada av att ha omaka strumpor.

En annan fråga är ju varför svarta strumpor alltid ska ludda av sig! Det spelar liksom ingen roll hur många hundra gånger man tvättar dom, likväl så fäller tårna små svarta luddmonster så fort man tagit av sig strumporna. En idé vore kanske att använda vita strumpor, fast då blir man nog tagen av stilpolisen, eller Blondinbella. Varför luddar vita strumpor inte av sig?! Jag ska prova att kompromissa och använda mig av gråa istället.

Årets stora nyhet i Solans strumplåda är i alla fall över-knä-strumpor (fritt översatt från overkneesocks), det är min kompromiss för att slippa använda strumpbyxor när det blir sådär riktigt kallt, dvs under 10 grader.

Nu är det dags för en efterlysning av mina tankar och funderingar; var tar dom vägen? Mitt minne är lika tätt som en inkontinent tant. Jag kommer inte ihåg vad jag har bokat och dagarna bara rusar förbi mig. I måndags trodde jag det var tisdag och i tisdags trodde jag det var måndag.

Idag var det i alla fall fantastiskt väder och då kom jag ihåg att jag har en motorcykel som behöver rastas. Det var en himla tur att jag inte glömde bort det för då hade jag missat en underbar dag med bra körning.

Förutom den ”riktiga” körningen så blev det även någon halvtimmes övning på mina små kaninskutt, de är verkligen väldigt små och söta och så otroligt enerverande när jag egentligen vill ha gasellsprång. I morgon får jag nog hänga en ordentlig tyngd i högerhanden för att det ska hända något.

Nu börjar avvägningen på om jag ska fortsätta ha motorcykeln påställd för massa pengar ett tag till för att eventuellt kunna köra på helgerna eller om jag ska chansa på att det blir kallare och ställa av den och spara lite behövliga kronor. Svårt val det där!

Bensinpriset chocksänks! Ta en sekund eller tre och sug på den rubriken. Vem är det som är chockad över att bensinpriset sänks? Skulle någon annan än Aftonbladet kalla en 50-öres sänkning för chockartad? Är det inte vad alla gått och väntat på? Kanske inte just att det skulle vara 50-öre men en sänkning, oavsett hur mycket. Var det inte en tillräckligt smaskig rubrik om man skrivit ”bensinen sänks”?

Enligt ordböcker så betyder ordet chock: hastigt nedsatt allmäntillstånd (i samband med kroppskada), våldsam (obehaglig) överraskning som leder till en förlamande känsla.
Så, ordet chock i en positivt laddad mening känns därför helt malplacerat. Eller är det någon som fått ett nedsatt allmäntillstånd på grund av denna sänkning? Jag är dock chockad över Aftonbladets rubriker och ja….jag får fasiken nedsatt allmäntillstånd av att läsa skiten (men gör det ändå om och om igen, vad säger det om mig?!).

Idag firar jag min sista dag på mitt giltiga körkort! I juni fick jag en lapp om att jag skulle skicka in underskrift och foto för ett nytt körkort och det gjorde jag ju….igår. I sista-minuten-paniken ingick inte behovet av att få till en fin bild, utan det blev mer ett hastande ner till centrum för att få till en godkänd bild att skicka in, undra om jag kommer ångra mig sedan när jag ska titta på det där kortet i 10 år.

Den där planerande Solan är som jag sagt förut ett minne blott. Jag vet inte om jag ska sakna henne eller inte, för på ett sätt så är det ju rätt skönt att ta dagen som den kommer, men när jag inte har koll på något så är det lite förvirrande också. Jag undrar vad anledningen till mitt bortfall beror på? Visst, elaka tungor skulle kunna säga att det beror på åldern men jag väljer att tro att det är på grund av att det händer så mycket runt omkring mig hela tiden.

Min kropp visar tydliga tecken på en kommande förkylning, det mest uppenbara är att näsan plötsligt börjar rinna. Om det är något som ligger längst ner på min topplista så är det definitivt en förkylning. Sist jag var sjuk var i början av januari och den eländiga förkylningen satt i i flera månader och sker det igen så går jag i strejk. Frisk, frisk, frisk…jag är frisk! (Stoppar ner en c-vitamin i vatten omgående).

Är det någon som har känningar inom kloningbranschen? Jag skulle behöva en tvilling, jag ÄR ju tvilling i och för sig men jag skulle verkligen behöva en till Solan för att hinna med allt. Om jag hade två av mig så skulle en av mig sova just nu, sen skulle troligtvis samma person åka ut och köra hoj medans den andra jobbade.

Igår morse, observera att det var söndag, så ringde klockan vid 7. Kvart i åtta var jag på Kungsholmen för att hämta upp syster för ett par timmars speedway. Hade jag vetat då vad jag gav mig in på så hade jag nog valt att ligga kvar i sängen istället.
Sessionen började med att en tofsprydd gubbe med y-namn förklarade i detalj hur mycket man kunde göra illa sig i körningen, efter det så fick vi gå till omklädningsrummet och försöka skrapa ihop lite kläder och de trasiga skydd som fanns att tillgå för att sedan tejpa ihop dom med silvertejp…det kändes väldigt seriöst.

Det var ungefär hur läskigt som helst att köra. Den där jäkla cykeln gick ju inte att svänga med och bromsen hade någon missat att montera. Jag tog mig runt runt i knapp styrfart, till och med syster yster som inte ens kör hoj körde snabbare än mig, men va fan…man kan ju inte vara bäst på allt?!
Ena skithojen visade sin bästa sida genom att gasen hängde sig när Kattis körde vilket resulterade i att hon krockade med en vägg. En öm arm och några svullna fingrar senare så vann hon över mig i heatet mellan oss.

För att avrunda dagen så möttes vi alla speedwayåkare upp med riktiga motorcyklar lagom till lunch för ett par timmars schysst körning i solen, det var skitnice!

Så här på kvällskvisten så insåg jag att jag glömt läsa några nyheter idag och gick därför in på Aftonbladets hemsida (förlåt). Jag slogs av häpnad när jag insåg att jag missat dagens nyheter; så blir du av med din dubbelhaka, mördar-elefant slet upp folk ur sängen (Låg personerna i elefantens säng? Och är mördar-elefanten en ny art? Trodde bara det fanns två sorter), Emma Wiklund: ”även jag kan gå upp ett kilo här och var” (var det någon som trodde något annat??), platt-tv:n är död (har den någonsin varit levande?) och det viktigaste av allt: kebabpizzan är nummer 1. !

Jag har aldrig ätit kebabpizza! Måste jag dö nu?

Bortsett från alla dessa dumheter så är jag tillfreds idag eftersom det blev en massa hojåkning trots kylan. Körningen gick riktigt bra, vilket man inte kan säga om mina wheelieförsök men det är en annan femma.

Vill bara poängtera innan jag slutar här att jag är sjukt nöjd med min tandborste av märket Jordan och modellen ”clean between”. Den har varken tungskrapa, rondeller eller olika långa strån, helt perfekt alltså.

Slut i luvan är ett passande uttryck för mig just nu. Efter en hel dags körning på Mantorp plus en seg bilfärd på E4:an så är jag äntligen hemma.

Starten på resan blev sådär, jag följde efter en bil som skulle hämta upp en kraschad person från sjukhuset och när jag sedan åkte därifrån lite lätt stressad eftersom bensinen höll på att ta slut så fick jag istället en oguidad tur i Linköping. Alla vägar bär till E4:an…..men man kommer aldrig ut på den. Oavsett var jag åkte så stod det skyltat till motorvägen men jag fick åka ett par varv i staden för att väl komma ut till slut, det kändes lite som Twilight Zone. När jag väl var ute så blev jag nervös för ett ögonblick att jag åkte mot fel håll men när skyltarna visade mot Norrköping så började jag slappna av.

Dag ett på banan blev som väntat väldigt blöt, ett pass fick jag till på eftermiddagen och så här i efterhand så kunde jag ha skippat det så illa som det gick. Men, idag så gick det ganska bra, trots att jag har väldigt svårt för utformningen av banan, det var så roligt så att jag inte alls hade lust att sluta när jag och alla andra blev tvungna att åka hem.

Kvällen igår var mycket trevlig. Vi provade ett steakhouse i Mjölby av alla ställen och det var riktigt lyckat och supertrevligt! Trots att det är skönt att vara hemma så skulle jag lätt kunna stanna ett par dagar till och köra, banliv är coolt och vilka sköna människor det finns!

Känner ni värmen ute? Grattis till er som gör det, för det gör inte jag. Smhi spår 8 grader till på torsdag. Hade det inte varit för att jag får träffa massa roliga personer på banan så hade jag övervägt att stanna hemma. Men…får man åka så gör man det.
Så, nu är det bara att byta bil, tvätta/lasta hoj, packa kläder, fixa boende och ta sig ner som är kvar, oj oj vad mycket det var.

Byggjobbarna har nu börjat med sitt trakasseri mot mig (och några till kanske). I går när jag kom hem så var hela trappuppgången tejpad med skyddspapper både på golv och väggar. De hade dessutom tejpat in allt så bra så att jag knappt kom in i lägenheten. I morse klockan halv sju så hade de sammanträde i portuppgången, det ekar nästan ingenting i uppgången…! Jag ser verkligen fram emot vårt kommande samarbete….verkligen!

Det är inte många saker som skulle få mig så distraherad när jag kör bil så att jag kör av vägen. Det finns bara några få saker och en av dom är när det utan förvarning ramlar ner en spindel från innertaket som blir hängandes precis i ansiktshöjd ett par centimeter från mig. Jag gillar det inte! Jag säger det en gång till för att ni ska förstå att; jag gillar det INTE alls! Den ska inte vara där! Den ska vara ute i naturen bland alla andra äckliga småkryp. Hu, jag får ståpäls bara att tänka på det! På något jäkla vänster så lyckades jag i alla fall få putta ner den på golvet så att jag kunde köra i alla fall men nu kryper det i hela kroppen istället eftersom den säääkert har kilat in innanför byxbenet eller nåt.

Alldeles snart ska jag åka och hämta min fina lilla motorcykel som står lastad och klar och väntar på mig. Just nu känns det rätt meningslöst att jag spolade av den igår eftersom den står på ett öppet släp och ska fraktas i 20 mil, men….någon gång ska väl oturen släppa? Eller?!