Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Nu har jag fått golv! Mycket högre än det var innan dessutom. I golvet ligger dessutom värmeslingor, det kommer kännas så lyxigt att ha golvvärme.

I går kom snön. När jag gick och la mig i fredags kväll så antydde vädret ingenting om att det på lördag morgon skulle ligga flera centimeter snö på marken. Det var naturligtvis en positiv överraskning att vakna till, jag skuttade omgående ut för att leta efter snöskyffeln…som mamma och Peter tagit med sig till Dalarna.

Istället för att skotta så rotade jag fram ett par kartonger med ljusslingor. Efter att ha brottats med rosenbuskar och deras taggar i någon timme så fick jag i alla fall upp en slinga. Nu gäller det bara att mamma tycker att den hamnat på rätt ställe, annars blir det en rond två mot buskarna.

Nu händer det grejer i mitt badrum! Jag har haft möte med byggmästaren som meddelade att nästa vecka så är eventuellt kakling och allt klart! Det låter lite för bra för att vara sant så jag hoppas på veckan därefter. I lördags sprang jag omkring som en yr höna och letade efter lämplig inredning till badrummet. Det är inte ett lätt jobb…..eller lätt är det, det är bara frågan om hur mycket pengar man vill bli av med. Hur kan ett vanligt badrumsskåp kosta upp till 10.000kr? Det är bara ett skåp! Mitt badrum kommer att bli det dyraste rummet i lägenheten, helt klart. Så, om ni vill sno något värdefullt hos mig, så ta badrummet!

Igår fick jag hänga med några kursdeltagare på middag och bowling.
Vi fick en 3-rätters middag som bestod av carpaccio, gödkalv och äppelpaj, riktigt gott (jag hade i och för sig valt ut menyn själv så det var ju inte så konstigt).

Bowling är riktigt kul! Det är visserligen på bekostnad av FU-fingrets nagel men det kan jag stå ut med, den brukar oftast växa ut igen.
Mitt problem är att jag inte klarar pressen när jag kommer för nära mål. När jag ser att det verkligen hänger på min prestation om jag ska vinna eller inte så händer något i min kropp som jag inte kan kontrollera. Jag kan vara hur bra som helst fram till målsnöret men när det är inom räckhåll så skiter sig allt för det mesta. Men, eftersom jag hade presterat hyfsat bra fram tills dess så fick jag i alla fall en tredje plats av 14 personer vilket jag får nöja mig med.

Eftersom jag vet att Anna kommer att kommentera sin vinst oavsett om jag skriver om den eller inte, så får jag väl erkänna att hon var sjukt bra på bowling. Jag försöker alltid sula iväg kloten så hårt jag kan för att kunna välta några käglor av bara farten, men Anna hade precis motsatt taktik och det fungerade ju uppenbarligen också. Jag får helt enkelt prova den varianten när ingen ser och det inte är tävling……men jag måste vinna!

I morse fick jag lite kramar av lilla Wille som sovit över. Det är verkligen lustigt hur man som barn kan sova djupt i ena sekunden för att i nästa sitta upp och kvittra som vilken annan muntergök som helst. Behöver barn ingen startsträcka alls på morgonen?!

Det var inte alldeles enkelt att hoppa upp ur sängen i morse klockan kvart över fem! Men…för att hinna med planet till Oslo så var jag tydligen tvungen att gå upp innan tupparna vaknat.

När Linda och jag väl kommit på planet så var vi superhungriga och blev hyfsat irriterade när dom i allropet meddelade att ”det blivit fel vid lastningen” och att de därför inte kunde ta betalt med kort eller med något annat än norska pengar. Nu hade jag visserligen ett ess i skjortärmen (en norsk tusenlapp), men jag tänkte på hur sur jag hade varit om jag inte haft det.

När vi beställt varsin frukost och fått den serverad och jag försökte ge honom pengen så backade han och sa att den stora pengen kunde han minsann inte ta emot, han kunde bjuda på kaffet/te, men frukosten skulle han behöva ta tillbaka. Jag såg framför mig hur min mat försvann ifrån mig och vi tjatade på honom tills han nöjde sig med de 70 svenska kronorna vi kunde skrapa fram. Bråka inte med mig angående mat!

Vi fick också lära oss att det finns två olika taxor att åka på när man väljer taxi. Den ena resan kan man betala 1000nok för och den andra 515nok (för samma sträcka). Den billigare varianten var dock med en väldigt bakfull vietnames som körde….men det var ju billigt.
På vägen hem så försökte Linda skaffa mig en pojkvän, hon hade ett väldigt trevligt sällskap bredvid sig som hon ansåg vara passande för mig….men jag somnade ifrån deras konversation istället och drömde gott.

Det är inte lätt att glädjas över så många saker så här i novembermörkret, men tjejmiddagen igår var något jag sett fram emot. Vi blev sex tjejer som träffades och hade det mysigt med mat, efterrätter och lagom mycket att dricka. Naturligtvis så blev det skvaller, fniss smarta idéer, precis efter förväntan. Runt fyrasnåret smög jag in hos mamma och kröp ner i min säng för ett par timmars sömn. I morse var jag glad att jag inte druckit nämnvärt mycket utan endast behövde brottas med tröttheten.

På eftermiddagen kom första snön. Det känns visserligen lite småfjantigt att kalla det snö eftersom det var mer snöblandat regn, men…det var vitt ute en kort, kort stund innan allt förvandlades till regnrusk istället. Hade jag vetat hur man utförde snödansen så hade jag definitivt dansat den utan något tjat, men nu får jag nöja mig med att hoppas på snö istället. Kom, kom kära snö! Jag väntar på dig!

Snart har dom grävt ända ner till grannen! Hoppas hon bjuder på kaffe!

Nu luktar det avlopp i hela min lägenhet och saker ser inte riktigt ut som de brukar. Badrumsdörren har plötsligt blivit spacklad precis överallt (why?), bänkskivan i köket går inte i linje med kylskåpet och köksskåpen har blivit hälften så djupa samt att jag fått en vit stor trumma för den nya stammen, vid diskbänken. Det är alldeles underbart med stambyte, jag LÄNGTAR efter att få städa, på riktigt!

Katrineholm! Hur placerade man den staden egentligen? Ingen hittar ju dit! Rättelse; det går att hitta dit, men det finns ingen kort väg, alla vägar dit är fel, så måste det vara!
Jag har nog bara varit i Katrineholm en gång tidigare och det var när jag och syster skulle ”titta förbi” en välkänd oulet som ligger där i krokarna. Vi var egentligen på väg till Kinnekulle/Götene och skulle bara ta en kort avstickare till Katrineholm. Det blev en omväg på cirka 2-3 timmar, för priset av en billig tröja (som i efterhand blev ganska dyr om man räknar ihop allt).

Igår varnade Kattis mig för att åka till Katrineholm utan GPS eftersom hon provat flera vägar dit som alla slutade på samma sätt, med omvägar! Jag har en GPS så ställde jag in adressen på den, drog ut en vägbeskrivning från Eniro (som jag inte tittade på) och for iväg runt sjusnåret i morse.

När jag passerade skylten som pekade mot Katrineholm och GPSén sa att jag skulle fortsätta köra rakt fram så blev jag lite osäker, men fortsatte att gasa på. Efter att ha passerat Nyköping, fortfarande utan att ha fått svänga så blev jag misstänksam och tog fram en vanlig karta. Vägen jag fick instruktioner om att åka var väl inte heeelt logisk, men jag kom dit i alla fall (efter en snabb titt på Eniros karta så insåg jag att jag skulle enligt den svängt av redan i Södertälje).
Med facit i hand så skulle det faktiskt ha gått snabbare att ta min ditväg hem, istället för den ”rätta” vägen eftersom Vägverket grävde i vartenda dike på väg mot Strängnäs.

Men…man lär sig var dag…..vissa gör det i alla fall, jag kommer troligtvis göra om samma misstag om och om och om och om igen.

Mamma Mia! Vilken bra film! Visserligen så spritter skådespelarna ut i spontansång i princip hela filmen, men eftersom jag är väldigt förtjust i musikaler (men aldrig ser några) så gillade jag filmen sjukt mycket. Jag satt med ett stort leende på läpparna under nästan hela filmen. Jag vill ha det livet! Jag vill leva på en liten ö i (fyll i valfritt varmt land), ex Grekland, gå runt i små kläder och ha ett glittrigt hav runt omkring mig varje dag. Jag vill ha det så mycket så att det nästan gör ont.

Om jag var snäppet modigare så skulle jag packa ner mina tillhörigheter och ta en enkelbiljett till en liten okänd ö och leva ett barfotaliv.

Nu tror jag visserligen att jag skulle sakna Sverige ändå ganska mycket; familj, vänner, arbetet och motorcykeln! Men jag skulle nog hålla ut hyfsat länge i alla fall.

Varför vill man alltid ha det andra har? Varför ska det vara så svårt att vara nöjd med det man har?! Vad har jag? Har jag något någon annan vill ha eller är mina tankar enkelriktade? Tänk vad skönt det vore att bara sluta tänka för en minut eller två!

Hur mycket ska dom riva egentligen?! Det ser ju bara mindre och mindre ut ju mer dom river!