Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Do I need to say more?

Jag körde rätt i morse! Ja, till nya kontoret alltså.

Det var ett enormt stort och fint kontor, så vuxet. När man såg alla dessa rum i korridorerna så fick jag nästan känslan av att vi blivit dubbelt så många, men det blir väl så när man är van vid att sitta på varandra (på det osexiga sättet).

Allt var naturligtvis kaos, kartonger, stolar, hyllor och bord överallt, två tomma kök och det absolut värsta av allt….två kaffemaskiner som inte fungerade!

Jag och Linda fick ett stort rum med utsikt över ett vackert industriområde. När man är van vid att titta ut på en parkering så är kraven inte så höga, så det blir kanon.

Resvägen hem är inte den bästa delen med flytten tyvärr, det är väldigt många trafikanter som vill dela Kymlingelänken med mig, men om jag måste sitta still och köa max 10 minuter som idag, då KAN jag stå ut med det.

Ja, så skriver Metro på sin framsida idag.

”Sex fångar i Indiana ska få sina straff förlängda efter att det upptäckts att de har tagit sig upp på taket och haft sex med varandra.
De sex fångarna, tre män och tre kvinnor, upptäckte ett sätt att kunna träffas på kvällstid. De lossade takplattorna till innertaket i sina celler. Där uppe kunde lätt krypa till varandra. På nätterna träffades de för att ha sex, spela kort och dricka hembränd sprit.”

Haft sex med varandra… skriver man så verkligen? Jag skulle nog till och med förutsätta att de haft sex med andra än sig själva, annars borde de inte haft någon anledning att smita ifrån sin egen säng, eller har jag fel?!

Nu ska de här sex sexglada (laxar i en laxask) fångarna få en rättegång för förnyat straff eftersom sexet anses som ett flyktförsök…från vad?

Jag tycker snarare att det är fängelseledningen som skulle få en rättegång eftersom fångarna sitter på taket och dricker hembränd sprit. Hur bra koll har man då?! Är det okej att bränna sprit men förbjudet att ha sex? Är det verkligen logiskt? Och hur kan man förbjuda vuxna människor som umgås (är inlåsta) tillsammans att de inte får ha sex, det kan ju inte vara helt enkelt.

Nej, det verkar vara bättre att sköta sig så att man får göra som man vill.

Antingen så var det länge sedan jag var ute på restaurang eller så har det hänt mycket på kort tid. I går var vi och åt på Helenes krog på Söder och vid varje bord så låg det en liten dosa med tre knappar på; cancel, call och bill.

Det finns olika varianter på hur man kan förbättra sin servicenivå och det här tyckte uppenbarligen ägaren till Helenes var en bra idé. Sen att man prioriterar bort den personliga servicen, det spontana i att servitörerna kommer fram och frågar om allt är bra osv det verkar inte vara så viktigt. Spara in på onödiga utryckningar!

De första gångerna vi tryckte på knapparna så fungerade det ganska bra, efter ett tag verkade de dock ha tröttnat på oss eftersom de fullkomligt struntade i våra desperata tryckningar. Går man dit för matens skull så visst, den är schysst, men har du andra önskemål för att få en trevlig kväll med bra service, så gå någon annanstans.

Vi gick någon annanstans….lite överallt faktiskt. Söder är inte ett Mecka för sena kvällar och bra klientel, men jag är säker på att de har annat att erbjuda…. jag har bara inte kommit på vad än.

Så runt två så gled vi hemåt, med TUNNELBANAN! Fast vi vågade bara åka till Fridhemsplan sen fick det bli taxi, någon måtta på äventyren får det faktiskt vara.

Jag är tokkär i mina nya stövlar, Murre och Sotis! Med dom på så är snön inget hinder, de bara skakar av sig snön som om den aldrig varit där och värmer mina kalla fötter med det varma fodret. Bara för att jag kan så väljer jag därför att gå genom den djupaste snön på väg till och från bilen. Igår morse när jag gick ut till bilen så svor jag över snöstormen som gjorde att massa snöflingor letade sig in i nacken och i halsen, men sen kom jag på att jag faktiskt gillar snö, så då blev jag glad igen. Med rätt kläder (och snö) så rockar vintern!

Visserligen så det mest skitigt ut på backen när jag tittar ut från jobbfönstret men när man kommer in i småområdena i Bromma så ligger den så ren och fin överallt! Trots att SMHI säger att det ska bli plusgrader mot helgen så hoppas jag att dom som vanligt ska ha fel i sina prognoser. Jag vill så gärna njuta ett tag till.

Åh, my head is spinning!
Jag har en jä**a mess hemma i och med stambytet, jag bor i en rörig kappsäck hos mamma och vi har flyttstäd på kontoret inför flytten imorgon. Just nu känner jag mig lite på bristningsgränsen till ren galenskap. Visst, jag har blivit kallad för Monica med hänvisning till serien Vänner, men jämfört med henne så klarar jag av lite stök runt omkring mig….med betoning på lite. När ”lite” sen ökar till ganska skitmycket så mår jag psykiskt dåligt.

På ett kontor med ca 50 anställda så är det rätt mycket som ska flyttas, dessutom så samlas det enorma mängder skräp överallt som ingen riktigt vill ta ansvar för. Hade jag varit riktigt smart så hade jag gjort som 80% av kontorspersonalen hade gjort, dvs råkat boka möte på annan plats just idag. Av en väldigt lustig anledning så var det till 90% (av de 20% som var här) bara tjejer på kontoret. Min fråga blir därför; var bara vi här just idag för att vi är så extremt bra på att flyttstäda och att det är praktiskt att vi gör det eller är det för att vi är så otroligt korkade och inte har vett att säga nej till att ta allt som rör vår trivsel på kontoret?! Min syn på jämställdheten börjar kännas väldigt skev. Vad ska vi egentligen ha er killar till?!

Ikväll fick jag ett mms med en bild från Jockes olycksplats, Camilla hade varit där och tänt ett ljus. När jag fick meddelandet så gick det rakt in i hjärtat. Hon har varit där många gånger förut och tänt ljus men ikväll så påverkade det mig extra mycket. Det är idag fem månader sedan han gick bort. Genast så kom det en massa fina minnen flygandes rakt in i huvudet och jag log åt dom. Det är så små saker, så små detaljer, inga stora händelser men ändå minnen som etsat sig fast i mig.

Jag kom bland annat att tänka på när vi skulle fika på Brostugan. Han försökte övertala mig att ta mc´n dit men eftersom det var stora mörka moln ovanför lägenheten så svarade jag att man skulle bli tokblöt om man inte valde bil. Han vägrade naturligtvis att köra bil.

När jag var på väg dit så öppnade sig himmeln såklart och det vräkte ner. Ett par minuter senare glider han in på hojen, helt dyngsur men med ett leende så stort att det kunde få vilken surtant som helst att gilla livet. Den dagen satt vi under ett parasoll och pratade om djupa saker som familjeförhållanden, tidigare erfarenheter, drömmar och framtid. Om jag inte hade haft en tid att passa tre timmar senare så hade vi nog fortfarande suttit och pratat, det var alltid lika svårt att slita sig från alla de samtal vi ändå hann med innan han försvann.

Jag saknar dig som fan Jocke!

Nu håller mitt tålamod på att ta slut!

Eftersom det var styrelsemöte idag så passade jag på att åka hem lite tidigare för att se hur det stod till i min lägenhet. Bara av att gå in där gjorde mig dammig och äcklig, det ligger saker överallt och dörrar och masonitskivor står i vägen för hela min existens! Det kliar i hela min kropp av att se röran.

För att inte få ett utbrott så gick jag ut och promenerade tills mötet skulle börja, det gjorde mig lite lugnare. Men, nu måste det nog bli klart ganska omgående, jag kan inte leva mitt liv i stök och bök längre!

Så, nyss hemkommen från en föreläsning ”hur man förverkligar sina drömmar”.

Jag och Josefin fick för oss att det här kunde vara intressant att lyssna på och det var det ju.

Men hur kommer det sig att det bara är kvinnor som drömmer? Av alla hundratals människor som var där så var det bara en kille eller två som man kunde skymta och som troligtvis inte gått dit av egen vilja, om man nu ska vara lite synisk.

Denna stora massa av bröst visade verkligen sin vilja att få veta hemligheten bakom genomförandet av sina mål, för när dörrarna till salongen öppnades så fullkomligt rusade folk in till stolarna. Inom en minut så låg det en kvinna på golvet och skrek eftersom hon blivit knuffad in i ett bord med huvudet före. Jag tror nog inte att det är meningen att man bokstavligen ska kliva över lik för att få det man vill ha. Vi var närmast tacksamma för att stolarna längst bak fortfarande var lediga och gled ner lite skamsna över hur folk beter sig.

Agneta Sjödin och två tjejer till berättade om sina liv, hur de kommit dit de är idag och vad som gjorde att de hamnade där. När sedan sista tjejen klev upp på scen och ville köra grupparbeten med oss så tappade det hela stingen. Det var precis där som jag mentalt försvann från föreläsningen. ”Tala om hur bra du är, blunda och dröm dig bort till en plats där du trivs, öppna dörren, vad finns där bakom? Du kan ta dig dit när du vill…bla bla”.

Jag är en mycket mer konkret person än så. Jag behöver kalla fakta på att jag är bra, gärna graderat så att jag vet hur långt kvar jag har till toppen.

Ironiskt nog så var det första jag hörde när jag satte på radion i bilen; you are so beautiful för att sedan följas av; this could be the first day of my life (Mel C) och elope to Mexico (Wyclef). När en smaklös dj sedan la på Macarena så var förtrollningen bruten och allt blev som vanligt igen.