Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Det här skulle bli en lugn helg…..och det blev det! Grattis till mig, jag klarade det!
Idag körde dock min syster hårt med mig! Hon rev ut alla kläder i mina lådor och garderober och tvingade mig att prova minst en tredjedel av dom och slänga sjukt mycket. Jag hade behållt ganska många av plaggen om jag gjort rensningen själv, men då hade jag å andra sidan fortfarande haft utrymmesproblem.

Hon hade överseende med några av mina små jeans som jag drömmer om att komma i igen (man ska aldrig förlora hoppet) så bödeln visade även sina mjuka sidor, vilket jag är tacksam för. Jag hävdar fortfarande att jag inte skulle haft det här problemet om jag bodde större och hade en walk in closet! Det var så många saker jag hittade idag som jag glömt att jag har, visserligen inga spektakulära plagg, men ändå!

Men, för att göra en liten påminnelse till mig själv; jag behöver inga fler varianter av luvtröjor. (Fast å andra sidan så kan man väl inte ha för många luvtröjor??!)

Herre jösses vilken morgon jag hade idag! Den var ett tydligt resultat av gårdagens festmiddag.
Efter att ha stått och pratat om företaget med studenter på Campus hela dagen så var det bankett på kvällen på Golden Hits. Det blev en fantastisk lyckad kväll med massor av dans (?!), fast och flytande intag, nätverkande och härliga uppträdanden.

När jag vinglade hem en stund efter midnatt så var jag en mycket vissen Askungen, ”upp som en sol och ner som en pannkaka” är mottot jag lever efter.

Istället för att vakna av min väckarklocka så gjorde plåtslagaren inuti huvudet jobbet åt mig och ormarna i magen som rörde sig fram och tillbaka i otakt ordnade så att jag inte behövde äta frukost heller, mycket effektivt!

På eftermiddagen när efter ett möte i Malmö åkte därifrån så mötte jag 29 polispiketer på vägen till Jönköping! Jag höll nästan på att köra av vägen när de kom i sina små kolonner. Det var säkert fler men det var 29 som jag hann räkna i alla fall. Är norra Sverige tömt på sina stridspoliser nu? De ska tydligen ner och titta Davis Cup i Malmö läste jag, det är bra att de har kul på jobbet!

Göteborg bjöd på sin allra bästa sida i morse med ett ihärdigt duggregn. Hade jag haft ett hotellrum med utsikt ut istället för in i någon annans rum så hade jag kunnat skippat sju av mina dyra minuter som jag la på att försöka fixa till håret. Dessutom så hade jag kunnat öppna fönstret och fått in lite luft i bastun som jag tillbringade natten i.
Jag tror att frisk och kall luft under natten hämmar mina dåliga drömmar, för i natt var det som sagt varmt och då drömde jag många konstiga och olustiga saker.

När jag närmade mig Helsingborg så sken himlen upp och solen sken rakt in i mina ögon, det var ovant! Mina försök att stanna på någon skön rastplats vid vattnet gick åt skogen eftersom jag missade de avfarterna och hamnade direkt i stan istället, men eftersom hotellet ligger precis vid hamnen så var jag lika glad för det.

För att göra någon nytta så startade jag datorn för en stunds jobb, ödet ville dock annorlunda eftersom mailservern låg nere, så jag blev faktiskt tvingad ut på stan…så var det!
Det blev en riktigt skön eftermiddag där jag skämde bort mig ordentligt med shoppingspree. När jag kom in på Esprit så var jag tokkörd! Som grädde på moset så gick jag in på en hårsalong där de tog hand om mitt miserabla och grönaktiga vinterhår. Kan det bli bättre än så här? (Kanske på torsdag då jag eventuellt får en stunds möjlighet att utforska skoaffären som ligger mitt emot hotellet. Tills dess…arrivederci!

Jag glömde säga att den har sex växlar! Sju om man räknar backen också, dessutom så talar displayen i instrumentbrädan om för mig när jag ska växla! Det ignorerar jag så klart, men det är en rolig funktion.

Nu pratar jag förstås fortfarande om hyrbilen, jag tycker fortfarande om den! Hade inte däcken varit så obalanserade så hade bilen säkert legat som ett strykjärn på vägen, eller vad man nu brukar säga. Dessvärre så har jag fått använda vindrutetorkarna rätt mycket under dagen då jag fick möte med halva Sveriges kommande nederbörd i form av snö, men då fick jag upptäcka att den hade automatiska torkare också, fantastiskt.

Det som förundrat mig idag är alla människor som bor i de där illaluktande hålorna. Ni vet när man kommer till en stad och det plötsligt känns som att någon i bilen är väääldigt dålig i magen, när det luktar surkål (för att vara diplomatisk). Lukten kommer till att börja med i små portioner och man undrar om man tagit miste tills man sitter mitt i det och inte kan komma undan. Hur kommer det sig att folk kan bo i såna städer? Om jag hade ett par skor som luktade hälften så illa som det gör i dessa städer så skulle jag bli utslängd från jobbet…..med fötterna före. Tänk då att det finns människor som varje dag vaknar till den hemska odören!

Tacka vet jag Bromma, där är det bara mina gamla sopor som jag kan reta mig på.

Jag har en gammal bil! I alla fall så kändes det så när jag satte mig i min hyrbil. Nyckeln har man prioriterat bort, det är bara en klump som man trycker in i ett hål. Min jakt efter handbromsen blev också vinstlös, istället för en stor spak så var det en liten knapp, väldigt behändigt.

För övrigt är allt i bilen elektroniskt med tusen rattar och funktioner. Jag skulle kunna tillbringa flera timmar med att utforska alla moderniteter, men det blir svårt att göra det samtidigt som jag kör.

Audi har i alla fall en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Jag tror inte jag kan förneka att min nästa bil kommer att bli en Audi, it´s good shit! Om jag nu bara kan komma ihåg att tanka min tillfälliga turbobil med diesel istället för bensin så kommer vi ha en trevlig vecka tillsammans på min roadtrip ute i landet.

 morse hade jag en sån där hopplös morgon. Jag tittade in i köket på mitt nyslipade, för närvarande grönaktiga golv och alla nerslipade spikhuvuden lös skimrande tillbaka på mig.
Jag visste ju att de skulle komma fram eftersom golvet redan är så nedslipat men jag lever hellre i ovisshet och sticker huvudet i sanden än att oroa mig alldeles för mycket i förväg.
Nu är ju spikhuvudena ett faktum och jag känner att jag orkar inte göra något åt det, jag vill inte ha byggare i mitt hem längre, kosta vad det kosta vill!

När jag sedan fortsatte in i badrummet och ställde fötterna på mitt iskalla värmegolv som är inställt på 19 grader så tapppade jag hoppet helt för ett ögonblick. Även detta valde jag att ignorera och åkte till jobbet istället.

Fördelen med att vara på jobbet är att man inte hinner med att gå och grotta ner sig i de vardagliga problemen, så många tankar får inte plats samtidigt uppe i knoppen.
Nu är jag hemma och kan koncentrera mig på mitt sviktande värmegolv, men jag tänker ducka en stund till och undvika badrummet så länge jag kan!

Vilken tur jag hade i morse som var uppe i hyfsad tid, för strax innan sju så knackade det på dörren och utanför stod killen som ska slipa mina misshandlade golv. Plötsligt var det full rulle i min lägenhet och jag smet snabbt iväg därifrån för att slippa stöket så tidigt på morgonen, i min lilla lägenhet så finns det nämligen inte så mycket yta att dela med sig av. Undra vad mina grannar kommer att tycka om mig när golvslipen satte igång så tidigt.

För att verkligen vakna till liv så gjorde jag misstaget att sätta igång larmet när jag kom till jobbet också. Jag var övertygad om att det redan fanns folk på plats och stövlade därför rakt in på kontoret utan att ha letat upp larmkoden först och när jag väl hittat den så var det för sent. Det tjöt ganska bra i mina sömndruckna öron. Om man hade en sån väckarklocka hemma så skulle man aldrig ligga och dra sig! Å andra sidan så skulle man nog vakna på ganska dåligt humör också.

När jag kom hem efter en lika hektisk dag (som verkar vara normalt just nu) så hade jag äntligen fått mina gummipluppar på posten. I badrumsskåpet jag köpte för ett par månader sedan så följde det med tre hyllor, problemet med dom var att hålen var för stora för plupparna så när man la något på hyllan så ramlade hyllan ner, skitirriterande.
Men idag hade jag alltså fått hem små gummibitar för att sätta på plupparna. Om jag hade byggt hyllan så hade jag naturligtvis gjort lagom stora hål för plupparna, men så jobbar tydligen inte Westerbergs som jag köpte skåpet av.

För att gummit inte skulle knölas ihop skulle man därför banka in dom i hålen vilket jag gjorde, men första slaget gjorde att alla pluppar i skåpet trillade ur på en gång och jag fick plötsligt tre glashyllor i famnen. Som tur var så gick ingen sönder, men jag svor hyfsat mycket när jag låg på knäna och letade under badkar och skåp efter alla pluppar som trillat ur. Om jag skulle ge mig på en vild gissning om vilket kön som skapat den här hopplösa hyllan så skulle jag definitivt inte gissa på en kvinna i alla fall.

Är det inte lite ironiskt ändå att jag som alltid fryser fullkomligt tokgillar när det är snö ute?
Om det är som nu, ett par decimeter snö ute så kan jag inte låta bli att gå ut och promenera, lusten är dessutom ännu större om det faller snö samtidigt.
Hade det inte varit för att det är så förbaskat halt ute så hade jag nog aldrig kommit in igen. Med risk att låta som en gammal tant så skulle jag faktiskt behöva broddar, men jag skulle hellre riskera att ramla och bryta lårbenshalsen än att bli påkommen med såna.

När jag ser all snö som faktiskt fortfarande ligger kvar på träd och grenar så önskar jag att jag hade en schysst kamera för att föreviga det jag ser, det är så fint! Jag kan till och med sträcka mig så långt och säga att jag önskar att jag hade en (liten) uppfart att skotta. Det känns som att min lilla drömstuga som jag vill bo i är ett återkommande tema, någon gång ska jag förverkliga min dröm! Tills dess nöjer jag mig med att byta dagdrömmarna mot de vanliga nattliga drömmarna, god natt!