Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Varning! Gina Tricot gör nu tv-reklam för säsongens nya byxor. De får kalla byxorna Sara Harem trousers, Kalle Anka-byxor eller vad som helst men vi ser alla att det är bajsbyxorna som kommit på återseende igen.

Ja, jag hade ett par såna på 80-talet men jag gick inte utanför dörren med dom. De gick inte att ha in public, inte ens med den snygga svarta mockajackan som jag så stolt köpt för 1500kr och mina conversedojjor!! Ingenting kunde dölja den hemska trasan som man skulle kalla byxor.

Jag lovar på heder och samvete att jag ALDRIG kommer att falla dit igen oavsett om det blir årets hetaste plagg. Behöver jag extra utrymme att ha saker på så har jag det i handväskan, inte i mellan benen!

Idag kom jag på det! De senaste veckorna har jag sett tråkigare ut än vad jag brukar göra i min gråa vinterskrud och idag så insåg jag att det var för att jag inte färgat ögonbrynen på länge. Min syster brukar alltid säga att hon ska gå och sätta på sig ögonbryn, jag tycker det är barnsligt roligt….varje gång.
Så, nu har jag i alla fall ögonbryn….nu är det bara resten av deghögen kvar som behöver färgläggas. Skulle det se konstigt ut om jag satt i bikini på balkongen i minusgrader?!

För övrigt så smider jag planer som jag drömmer om att sätta i verket, jag försöker dessutom att lura med syster på dom. Jag är en dålig storasyster, dumma mig! Men tänk om….

Åh, nu börjar min favoritperiod! Den där tiden då man har på sig dunjacka på väg till jobbet och går hem, pustandes med den över armen. Nja, riktigt så långt har vi ju inte kommit än, men inom kort så är vi där. Människor börjar synas igen och solglasögonen åker fram – för att de behövs!
Åh, vad härligt med vår! Jag hoppas verkligen att jag hinner med att njuta av den…eller snarare; orkar njuta av den. Min kropp verkar ha gått in i värsta novemberläget, något har definitivt slagit slint i huvudet och jag önskar verkligen att kroppen inser vad som behöver rättas till innan våren är över.

Efter jobbet idag så tyckte jag synd om mig själv (om ingen annan gör det så måste ju jag!). När jag kom in i matbutiken bestämde jag mig för att jag var värd (laddat ord) Nutellamackor. Ni som inte har provat det har inte ens rätt att yttra en suck nu!
Tydligen var det många andra som också har tyckt synd om sig själva, för Nutellan var tokslut! Det låg bara en tom kartong på hyllan med en prislapp som hånade mig med sina streckkodsfasoner! Jag fräste lite åt hylljäveln innan jag rakryggad gick till honungshyllan och valde ut en gul, rinnande variant som plåster på såren.
Sött som sött! (Fast jag hade verkligen föredragit chokladen istället).

Ben & Jerry kom och hälsade på idag igen, suck! Jag gillar dom verkligen, men de kan inte springa runt mig varje dag, det kommer att sluta illa! Ge er iväg och kom inte tillbaka….förräns nästa vecka!

Helgen har aldrig varit så välkommen som den är nu. Jag känner mig helt slut som människa, både fysiskt och psykiskt, så lite ro och vila välkomnar jag med öppen famn. Kära helg, kom och ta mig!

Idag är en sån dag då jag hyser hopp om att kunna stoppa undan dunjackan inom snar framtid. Förstår ni hur skönt det kommer att vara? Våren är ju alldeles underbar! Nackdelen är att jag i min vår/sommarjacka inte får plats med både kreditkort, cigg, telefoner och nycklar. Ska jag behöva börja använda handväska igen?! Det tog lång tid att vänja sig av med den men nu har jag ju lyckats och jag har hittills inte saknat en enda grej av allt skräp som finns i den. Är det verkligen meningen att jag ska behöva göra om hela grejen igen?!

Okej, nu har jag varit på hockey och sett AIK förlora mot Västerås. Så, vad är grejen med AIK? Är det inte meningen att man i hockey ska försöka ta pucken från motståndarna och få in den i det motsatta lagets mål? AIK verkade inte vara så intresserade av den strategin, utan lät mest Västerås leka med bollen, men å andra sidan…vad vet jag om hockey?

Det som är fascinerande är det här gruffet som pågår under hela matchens gång. Vid minsta lilla berörelse av en motståndare så ska alla dit och kramas. Går dom sedan för långt och blir för kärvänliga så blir dom utvisade och får sitta i ett bås i ett par minuter, precis som alla nannys på tv förespråkar för små barn. Sköter dom sig inte så får dom sitta och skämmas tills de ber om ursäkt, ja barnen alltså. Ursäkten tycker jag att de skulle införa i rinken också, då skulle till och med jag kunna tänka mig att bli en frekvent hockeybesökare.

Så, trots förlust på ett lag som jag inte ens bryr mig om, visitering på väg in och många och branta trappsteg upp på läktaren så var det en rolig kväll med många nya intryck och en stämning som bara 6103 stycken hockeyfans kan uppbåda!

Do I need to say more?

Jag har så sjukt dålig karaktär när det gäller godis (och snygga killar)! Om någon håller fram en sötsak framför mig så KAN jag inte motstå den! Just nu gör jag ett väldigt halvhjärtat försök att inte stoppa i mig så mycket dumt men det går så extremt dåligt.

I måndags var det fika på jobbet för att vi hade besök, i tisdags så hade vi fika för att vi hade avdelningsmöte och idag…när jag hade möjlighet att inte äta så mycket socker så kommer Janne förbi med tre paket med GB´s glassnyheter, och vem kan motstå en Sandwich med krossad choklad? Inte är det jag i alla fall! Vet ni hur god den var?!

Vad är det värsta som kan hända? Att tänderna trillar ut? Det går ju att köpa nya! Däremot så är det svårare att köpa en ny kropp. Visst, det är klart att det också går men så mycket pengar kommer jag aldrig att få ihop…..för dom går ju till godis!

Jag vet i alla fall vad jag ska svalka mig med i sommar….och det är inte en cool kille jag pratar om nu!

Jag visste att det var något lurt med gårdagen, och som ett brev på posten så dök den riktiga måndagen upp idag. Den oväntade snön som föll i natt gjorde att det tog dubbelt så lång tid att ta sig till jobbet. Man kan ju undra om plogbilarna redan gått på sommarförvaring, för jag såg inte ett spår av en enda tills jag kom hem och skulle försöka hoppa över snövallen med bilen för att kunna parkera, där har de minsann varit och terroriserat!

Från nio i morse till tre i eftermiddag så har jag suttit i möten och alla dessa möten är så himla bra på att generera extra arbete vilket gör att man har dubbelt så mycket att göra med att ta hand om allt man missat under tiden samt det nya man tagit på sig när man äntligen är klar. Varför kan det inte finnas fler timmar på dygnet? Vem kan man vända sig till för att diskutera saken? Är det en orimlig fråga att ta upp?

Som jag tidigare nämnt så kommer jag aldrig ihåg låttexter, trots att jag älskar musik, så jag vet inte varför jag tror att jag ska kunna lära mig italienska som jag egentligen inte har någon speciell förkärlek för. Visst, jag kan säkert lära mig att älska språket och landet, men en bra början vore ju att man faktiskt hade varit i Barillaland så att jag vet vad som väntar.
Det gör inte det hela lättare heller att jag missade förra lektionen eftersom jag befann mig på resande fot. Jag skulle ljuga mig blå om jag påstod att jag ens öppnat böckerna som jag faktiskt hade med mig på resan (precis som träningskläderna).
Men, något ska jag väl lyckas trycka in i utrymmet ovanför halsen, Hur svårt kan det vara?

Förutom den italienska grammatiken så har det varit en bra dag idag! Jag har fått massor gjort på jobbet medans min motorcykel håller på att serva sig själv hemma i garaget. Kanske inte riktigt så men för mig känns det som det eftersom jag inte är inblandad skruvandet, men jag kommer definitivt vara inblandad i betalningen.
Som pricken på i:et så hade jag dessutom fått en liten present av min chef som låg och väntade på mig i morse. Det här var trots allt bara en måndag, då kan det väl inte bli bättre?