Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Var tar alla sömntimmar vägen? Hur kan man vara så trött när man ändå varit så skötsam?
Jag tror att den här reseledarbiten som jag haft ansvar för de sista dagarna, tagit en hel del av min energi. Det är jobbigt att vara strukturerad!

Det fanns inga krav eller måsten på morgonen så det blev en lugn frukost för att sedan gå upp och brottas med väskan. När jag väl fått tryckt ner alla saker och fått igen dragkedjan på väskan så gick vi en halvtimmes promenad på stan i regnet.

När bussen kom och hämtade oss runt elva så var det ett gäng zombies som klev på och flera somnade inom kort.

Resten av dagen gick åt till att resa hem. För att vi inte skulle behöva gå upp så tidigt på morgonen så var planet bokat senare, vilket gjorde att vi blev tvugna att mellanlanda i Danmark. Alla lyckades shoppa en del här och var vilket resulterade i ännu flera påsar att bära på, hur tänkte jag nu?!

Klockan tio på kvällen så kom ja till slut in i min lägenhet, det var alldeles fantastiskt skönt….tills jag insåg att min dator håller på att förbereda sig på att dö. Jag är inte alls redo för att begrava den nu, så det ser ut som att jag får sätta in resurser för att medicinera den.

Jag såg min stora kärlek idag!
Ett par hundra meter efter att jag svängt ut från jobbet så mötte jag honom och kom av mig helt, min fina lilla kära Audi. Han var så fin och sken upp den gråa omgivningen med sin glittrande gula lack och alldeles nytvättad var han också, jag sålde den helt klart till rätt person.

Min grådammiga bil blev nog lite upprörd över känslorna som svallade fritt efter mötet med exet, men vilken dag som helst så ska jag ge mitt nya 1-åriga monster lite kärlek och omvårdnad. Dessutom så ska jag hänga på de stora och fina fälgarna, då kommer han bli jätteglad!

Tänk om jag kunde lägga ner lika mycket känslor på riktiga varelser, då kanske det skulle bli ordning på mitt liv också.

Jag inbillar mig att våren kommer snabbare om jag välkomnar den ordentligt. Därför så åkte jag till Plantagen idag och köpte blommor till mina blomlådor. Det blev rosa och vita pelargonier, fantastiskt fina faktiskt och dessutom så kommer de att hålla hela sommaren och sommaren efter det!
Ja, det är plastblommor, men hur ska jag annars få de att överleva?
De senaste åren så har jag köpt riktiga blommor som har blommat och frodats hela juni, men dött lagom till mitten av juli då man har andra saker för sig än att vattna blommor, och sen är det bara en hög ihoptorkade och illaluktande blad att ta hand om.

Som belöning för mitt hårda dagsverke så fick jag en hög med våfflor efteråt hemma hos Therese.

Om ca en timme så ska man tydligen släcka lamporna för att visa att man bryr sig om miljön via kampanjen World Earth Hour! Undra om det kommer att dyka upp fler nyfödda barn än vanligt om nio månader. Jag tror i och för sig att medelsvensken har svårt att fylla ut en hel timme till att göra barn så frågan är vad de gör med resten av tiden. Jag kommer i alla fall behålla datorn och tv´n igång, jag måste ju faktiskt vårda mitt förhållande till datorn så gott jag kan!

Jag tycker snart att jag borde ha ett eget ordspråk – att göra en Solan! I och för sig så börjar jag tröttna på att göra just en Solan men det finns ingenting som tyder på att det kommer att upphöra inom snar framtid, snarare tvärtom.

Idag var vi klara i Strömstad runt halv två och i och med de 50 milen hem så var jag ganska ivrig att få sätta mig i bilen och åka hem. Det sista jag var sugen på var en oguidad tur i de stora skogarna, men gissa var jag hamnade!

Jag hade skrattat gott åt mina kamrater som hamnat på en timmes grusväg på väg till Strömstad, men tydligen skrattar jag sist. När jag satt och körde i godan ro, långt borta i mina drömmar så råkade jag slå ner blicken på min GPS som fullkomligt skrek åt mig; VÄND OM, VÄÄÄÄND, du har kört feeeeel! Beräknar ny rutt….VÄND!

Eftersom jag inte memorerat vägen dit så misstänkte jag att GPSén troligtvis skulle ha mer rätt i valet av färdväg än mitt logiska tänkande…och det var väl ungefär där det gick fel.

Jag vände mycket lydigt runt bilen och åkte in på den lilla ojämna vägen i hopp om att jag var rätt ute. Efter att jag sedan kört ett par minuter på en väg som blev smalare och tvärare för varje kurva så insåg jag att jag hamnat på en okänd väg. När det sedan dök upp skyltar om att jag strax skulle passera Norska gränsen så kändes livet inte speciellt hoppfullt, inte för att det är något fel på Norge men ska man till Sverige så blir det så tokigt.

Vägarna på den Norska sidan blev inte bättre, vissa kurvor fick jag ta i krypfart för att de var så snäva. Gas, broms, gas, broms…jag fick i alla fall användning av den fina hyrbilen som fick jobba hårt.

Efter 45 långa och irriterande minuter långt in i urskogen och utan täckning på mobilen så kom jag äntligen tillbaka till Sverige och kunde fortsätta min vansinnesfärd hemåt. Naturligtvis så var jag ju tvungen att köra in tiden jag hade förlorat ute i de djupa skogarna och jag tror faktiskt att jag vann?!

Förutom att det var en vanlig (underförstått jobbig) måndag i morse så hade jag en sån där extra dålig morgon, när allt tar dubbelt så lång tid för att jag virrar och stressar runt. Mitt huvud bultade och bråkade med mig som bara den innan jag ens hade öppnat ögonen och väl inne i duschen så tappade jag balsamburken under badkaret så jag fick krypa ur karet och kräla mig ner på golvet för att få tag i den.
När jag manövrerat mig ut ur lägenheten med alla väskor och påsar som skulle med på turne så kom jag till bilen och lyckades släppa in all den nykomna snön ner i förarstolen, suck!

Väl på biluthyrningsfirman så fick jag vänta jättelänge, ibland verkar jag helt osynlig för omvärlden, jag borde verkligen sola lite. När jag såg min förra hyrbil stå där ute alldeles nersnöad och troligtvis fortfarande med vibrationer i ratten så var jag säker på att de skulle hiva på mig den. Men, ibland ler lyckan åt mig, för jag fick en A6á den här gången, härligt!

Efter att jag hämtat datorn på jobbet och ringt och tjatat på alla de som jag kallat på intervju men som inte svarat så var jag redo för att åka mot Strömstad.
Vet ni, det var helt sjukt långt och då pratar jag inte bara om milen utan om att vägen kändes dubbelt så lång som den var. Under de två sista timmarna var det nästan bara små snirkliga vägar som man visserligen kunde ta i ganska hög fart, men det känns verkligen som att jag har hamnat långt utanför rimlighetens gränser.

Nyss hemkommen från en osminkad kväll i goda vänners lag. Hur skönt är det inte att bara sitta och slappa tillsammans en kväll utan några krav?! Hade jag inte släpat mig ut ur min lägenhet så hade jag i och för sig trott att jag hade haft den perfekta kvällen hemma i soffan där jag troligtvis hade somnat lagom till Bollibompa.

För att fortsätta på 80-tals temat så har jag ätit negerbollar ikväll, ja ja…det kallas chokladbollar nu för tiden, men vi som är uppvuxna under de ocensurerade åren vet vad det egentligen heter. Jag blev jätteförvånad när Anders ställde sig och fixade kulorna, själv har jag inte bakat såna sedan jag var en finnig trettonåring (enda skillnaden idag är åldern). Hans hemliga recept gick hem med hull och hår och jag kände mig ung igen när munnen fylldes av chokladgeggan.

Var 80-talet verkligen så hemskt som man tänker sig idag? Jag fick gå med pastellfärgade kläder, clips i öronen (jag fick inte ta hål), permanentat hår, mitt rum var mintgrönt, jag hade en rosa cykel och en tuperad lugg lika hög som en normal mans erigerade penis (förlåt mamma, det här behöver vi inte låtsas om att jag skrivit). Följden av min stående lugg var att jag började samla på sprayflaskor, jag vet inte hur många flaskor jag var uppe i innan jag beslutade mig för att slänga dom, men det var nog närmre hundra. Jag känner att jag är väldigt delaktig i att ozonskiktet är döende. Förlåt, men jag var ung och oförstående! Idag är jag äldre.

Hej! Du som precis har slagit på radion nu kommer mitt in i 45 minuters musik non-stop. Efter reklamen så kommer vi spela en önskelåt från Anna som sitter hemma i soffan och saknar sin pojkvän bla bla bla bla bla!
Vad är det jag inte förstår? 45 minuters musik non-stop……borde inte non-stop betyda att låtarna går på efter varandra, utan massa prat och reklam? Är det inte det som är vanlig radio?

I och med min väckarklocka som även har en inbyggd lampa OCH radio så vaknar jag nu till musik varje dag. Dessvärre så har jag inte så stor valmöjlighet bland de olika radiostationerna eftersom Lugna favoriter är den enda brusfria kanalen. Det är absolut inget jag lider av (det är snarare klockslaget då den går igång som tar kål på mig).

Jag har inga problem att vakna till gamla lugna låtar så tidigt på morgonen, men seriöst, vem fan har anställt den där Hedlund? Om han hade varit min pojkvän och pratat med mig på det sliskiga, inställsamma och totalblåsta sättet som han gör i radio så hade jag stoppat ner en handduk i halsen, mosat honom som en insekt och hoppat på den blöta fläcken! Det finns ingen, INGEN, som kan låta mer puckad än vad han gör, inte ens Linda Rosing!

För övrigt har jag haft en mycket bra dag och avslutat den med en otroligt god middag på Åkeshovs slott. Tack för mig!