Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Stackars Tito Beltran! Här sitter han instäng i ett fängelse och FÅR INTE STUDERA OPERA! Fy vad orättvist! Det är som ett arbetsläger, säger han!
Tito tvingas arbeta i tvätteriet och om han arbetsvägrar så dras hans permissioner in. Fy bubblan vad livet suger!
– Jag vill kunna ha möjlighet att sysselsätta mig och i alla fall halvtid läsa mina operor som jag kan ha nytta av i framtiden, säger den mobbade Tito.

Vad har han gjort för att förtjäna det här egentligen? Vad är våldtäkt och sexuellt utnyttjande i sammanhanget?! HAN MÅSTE JU JOBBA I TVÄTTERIET!!
Har vi inga kändisfängelser där vi kan stoppa in våra stackars hårt arbetande artister och bara ta hand om dem, mysa, gulla och ha trevliga middagar tillsammans?
Jag tar fanan och ställer mig och demonstrerar! Vi ses snart utanför ett fängelse nära dig!

Solen sken på mig idag trots att det var mulet ute. Jag vaknade på ett alldeles strålande humör och trippade nöjd iväg till jobbet (fast via bilen då).
Det är ganska schysst att vara tillbaka på jobbet ändå, få lite rutiner och börja längta efter helgerna varje måndag, de rutinerna kan jag och det känns tryggt!

På kvällen var det körning, ungefär som varje onsdag. Jag var verkligen peppad på att köra idag och det gav resultat för det var alldeles galet roligt. Vi kom bara en bit på vägen innan regnet drog över oss och då får jag väl erkänna att humöret svajade lite just för att jag verkligen ville gasa! Men…sen gasade jag ändå och det gick ju bra det med! Härligt!
Hoppas det blir en lång och varm höst för jag vill ha flera såna här kvällar!

Fantastiskt! Min dator höll ett fall från en meter upp i luften rakt ner i ekgolvet, det verkar lite för otroligt för att vara sant.

Idag läser jag rubriker i Aftonbladet som följer: Elefantunge satt fast i kloakhål, Tsunamilarm, Här är dina fel Potter (vet de anställda på Aftonbladet inte att det är en uppdiktad person?), Våldtog kvinna med hiv-smitta (vem av dem var smittad?) och Död man hittad i dike i Åkersberga.
Vad har hänt med alla glada nyheter? Finns det inga såna längre eller är det jag som inte ser dem?

Det var inte länge sedan jag läste om en annan man som hittats död bredvid vägkanten, han hade legat där i flera dagar (veckor?). Jag kan nog inte tänka mig ett värre öde än att ligga död i ett dike och inte vara saknad av någon. Hur behövd är man då?

Jag vill göra något betydelsefullt! Göra skillnad, dvs något som verkligen spelar roll i det stora hela. Jag vill känna mig oumbärlig och behövd och inte på sättet att Fortum går under om jag inte betalar deras elräkning. Fast oumbärlig kanske är ett lite för starkt ord? Det är svårt att rymma om jag får panik då, vi tar ordet behövd istället!

I natt gäckade John Blund mig!
Först vaggade han mig till sömns i respektabel tid för att ett par timmar senare skoningslöst hoppa på mitt huvud! När klockan ringde sex så kravlade jag mig ur sängen för att i desperat jakt nå fram till knarket i medicinskåpet.

Efter lunch så var jag människa igen och fick både städat och tvättat bort alla spår av min semester, så nu är det som att jag aldrig haft någon. Får man ny då? Ja, om man inte kommer ihåg den så borde det utlösa nya semesterdagar. Ska nog prata med min chef om det.

Till kvällen drog jag på visning. Jag råkade surfa på ett radhus som verkligen såg ut att vara mitt! Det var dessvärre inte det, utan det var en hel folksamling som trodde att huset var deras och det kunde de i och för sig gott få tro för det var alldeles för nära inpå grannar och gemenskap, sånt som jag försöker undvika. Jag har definitivt en folkskygg sida i mig som gärna tittar fram i såna här sammanhang där jag måste trängas ihop med massa annat löst folk.
Nej, jakten på min stuga fortsätter. Skulle jag vara villig att flytta till Norrtälje så skulle jag inte ha samma problem, men vad ska jag göra i Norrtälje?

Nu är det rea på mig! Skitbilligt faktiskt! Nästan oanvänd, lite omodern och ganska kantstött!

Jag vill inte ha mig! Jag vill inte se mig! Jag vill inte höra mig!

Åh! Dessa eländiga humörssvängningarna gör mig vansinnig! Det handlar inte längre om bra och dåliga dagar utan nu är det bra eller dåliga minuter!

Hur kan man sitta och ha det trevligt och mysigt i ena sekunden för att i nästa ögonblick handlöst kastas ner i avgrunden? Det är som att jag avverkar hela årets humör på en timme, om och om igen! Måndag hela veckan!

Jag har haft det skitmysigt idag (till och från då, uppenbarligen). Det blev många lite längre dopp idag just för att det var så skönt och svalkande. På eftermiddagen kom dock den väntade paniken och avresan mot Stockholm var ett faktum.

Efter att jag och syster kastat oss in i duschen (varsin naturligtvis) så gled vi vrålhungriga in mot stan i jakt på mat och hamnade på Mamas & Tapas. Inte helt oväntat så glömdes min beställning bort, det känns som att jag kan den historien redan…så varför upprepas den hela tiden? Så, utan min fisk & skaldjurssoppa satt jag och tittade avundsjukt på min syster som sippade Sangria i världsklass och ångrade mig lite att jag tagit bilen. Men å andra sidan så känns det inte som att mina drömmar behöver mer bränsle ändå, de är krångliga som de är och upptar hela min kraft nattetid! Undra vad jag får för uppenbarelser i natt tro?!

Tredje gången jag vaknade var klockan på rätt sida om dygnet, dvs sex,men att gå upp en söndag strax efter klockan sex när man dessutom bara sovit ett par timmar kändes lite överkurs så jag tvingade mig att sova ända till nio innan jag långsamt segade mig ur sängen. Jag skulle behöva en vecka med regn och åska som jag kan tillbringa i sängen med att sova, sova….vakna för att kunna somna om igen.

Efter ett par dagars slöande i solen så kände jag att det var dags att rasta hojen! Det går faktiskt att kombinera sol/bad och hojåkande! Jag förstår inte varför jag inte gjort det innan, det kan förstås vara att det varit för kallt i vattnet men idag var det kanon. Efter en stunds körning åkte vi ner till båten i Rålambshov och mötte upp syster som satt och glassade i solen. Det tog inte lång tid efter att skinnstället åkt av innan jag låg i vattnet! Det är så härligt att bada dagar som de här! Varför har jag inte badat mer i år?

Kvällen som egentligen skulle ha ägnats åt kvällskörning gick åt till grillning med härliga vänner istället, ibland är det bra att dyka upp spontant vid rätt tillfälle (middagstid).

Stämmer det att jag verkligen ska jobba imorgon? Vad ska den här stackars utbrända hjärnan kunna uppbåda för mirakel på kontoret? Den som lever få se, det ska bli intressant!

Okej, nu börjar rastlöstheten dra i mig. Jag har försökt ignorera den i flera dagar och det har gått bra till och från när jag försökt tänka på något annat, men problemet är nog just att tankarna får flöda fritt här och det kan ju bara sluta på ett sätt – jag tippar på att jag är hemma innan middag imorgon (och har ångest över att jag åkte hem redan innan sängdags).

Den här dagen har varit precis som de tidigare, tokvarm och vindstilla. Efter lunch så flämtade vi allihop i den stekheta solen som brände oss utan nåd och beslöt oss för att ta en längre båttur. Det var härligt att komma ut på havet, cirkulera bland alla småöar och känna den svala vinden mot solstekt hy.
Efter ett litet stopp på en liten, liten kal ö där vi låg direkt på den solvarma klippan och njöt så bar det av hemåt igen.

Båtar är roliga, jag önskar jag hade en sån i Stockholm. Tänk att bara vakna upp en fin lördag eller söndag eller varför inte en varm dag efter jobbet och bara åka ut mitt i Mälaren och hoppa i plurret, det vore något det!

I solnedgången provade vi årets första kräftor! Jag åt så många att jag hade utrotat en mindre sjö om de nu hade varit svenska kräftor. Nu var det väl bara en droppe i det kinesiska havet…eller var det turkiska kräftor tro? Ska man hålla reda på sånt?
Ja det var gott i alla fall!

Vilken film!
Kroppen är alldeles full av känslor efter att ha sett filmen. Efter bara 10 minuter så var jag redo att slänga ut tv´n genom fönstret. Jag hade inte läst baksidan av fodralet vilket gjorde mig helt oförberedd på den tråkiga händelsen som skedde precis när allt verkade vara så himla bra. Lyckligtvis så fick tv´n stå kvar på sin plats och efterhand så kom syftet med det sorgliga fram. Filmen var alldeles jättefin och jag känner mig lite stärkt av den till och med.

Dagen har varit sådär extremt varm och krävt flera dopp samt en eftermiddagslur för att överhuvudtaget klara av att existera.
Morgonen bjöd på en extra överraskning. När jag satt på bryggan och läste en ny nagelbitande bok så tyckte jag att det var något som rörde sig i ögonvrån. Eftersom jag inte förväntar mig att se något annat än myror och kanske en och en annan fågel på bryggan så blev jag helt paff när jag såg en mink komma gåendes mot mig. Av ren häpnad undslapp jag mig ett ”uff” vilket gjorde att minken stannade till och tittade upp på mig innan den sen traskade vidare och genade framför mina fötter. Varje dag ser man något nytt minsann!

Någon av de gångerna jag vaknade i morse så låg jag och irriterade mig på en kråka (alternativt en skata) som satt utanför mitt fönster och kraxade. Det finns inga kråkor på den här ön, han måste ha villat bort sig helt i sin jakt mot stan där soptunnorna med skräp finns! Jag anser att skrattmåsarna bör göra sitt jobb och börja pissa revir! De är i alla fall inte lika morgonpigga som kråkorna.

Jag låg och funderade på om jag skulle gå ut och kasta kottar på den men sen gled tanken över till hagelbössan som står i boden. Jag kan inte varit helt nyvaken för jag kommer ihåg mitt logiska tänkande huruvida kråkan faktiskt skulle dö av skottet (självklart skulle jag träffa) eller inte och vad jag i sånt fall skulle göra med en halvdöd kråka.
Mitt i mitt djupa resonemang så måste kråkan ha dragit eller så överröstade mina tankar mig för jag somnade tydligen om igen.

Dagen blev underbart skön. Jag började med att måla fjärde väggen på stugan och hela min altan förutom platsen där dörrmattan ligger, inte för att jag inte orkade flytta den men jag måste ju komma in i stugan på något sätt. Men just nu ser det lite lustigt ut faktiskt, men jag är glad så länge jag inte målar in mig i ett hörn.

Efter att jag ägnat mig åt det hårda arbetet så belönade jag mig med en läskig bok på bryggan som avlöstes av uppfriskande dopp om vartannat. Härligt!