Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Apropå död så börjar man ju undra ibland. Saxat från Aftonbladet:
En kvinna som begick självmord genom att hoppa från åttonde våningen i Barcelonaförorten Viladecans tog en fotgängare med sig i döden. Den 45-åriga kvinnan dog omedelbart av fallet, medan fotgängaren nu har avlidit på sjukhus till följd av de skador han fick, enligt en talesman för den lokala polisen. Ytterligare en fotgängare i 50-årsåldern klarade sig oskadd från händelsen, som inträffade i måndags.
Det ligger lite tragikomik i det hela! Var kvinnan en ond kvinna som ville ha med sig flera i ”fallet”? Om man ska hoppa från en byggnad så tittar man väl ner först? Jag har ingen erfarenhet från att hoppa från högre höjder men befinner jag mig på en kant eller ett stup så tittar jag automatiskt ner, man klättrar ju inte upp på ett berg för att titta upp i himmeln!

Nu när vintern börjar närma sig så kommer ju perioden då man måste akta sig för löshängande istappar och snö som riskerar att rasa ner från tak, är det meningen att jag ska hålla utkik efter självmordshoppare som tar sikte på mig också?

Första personen är död i svininfluensa i Sverige!
Jag är inte rädd, jag är inte rädd, jag är fan rädd! Jag vill inte dö! Inte nu! Ingen jag känner får dö! Stay alive!
Inom 5-7 dagar dör man om det går så långt! Inom FEM dagar!

Jag gick in idag på Aftonbladets chatt och frågade Maria Brytting från smittskyddsinstitutet om hur själva döden sker, dvs vilka funktioner som lägger av, men den frågan valde de att inte ens visa i chatten. Vilka mesproppar! Det var ju en seriöst ställd fråga!

Kära familj och vänner; stanna hemma och rör ingen! Vi hörs via telefon och internet!

Ps.
– Det är viktigt att veta att man nyser i en hastighet av 160 km/h.
– Tre personer dör varje år av att testa om ett 9-volts batteri fungerar på tungan.
– 15% av alla som dör gör det sovandes!
Så, om ni aldrig slickar på ett batteri eller går och lägger er så har ni mycket större chans att överleva.

Jag fick världens sötaste telefonsamtal idag. Min älskade sötunge ringde och frågade om jag kunde följa med honom på gympa. Vi skulle hjula, göra kullerbyttor, springa och klättra tillsammans. Dessutom så var han övertygad om att jag kunde stå på händer, bara en sån sak fick mitt hjärta att smälta. Sen när han sa att även lillasyster (en och en halv månad gammal) skulle stå på händer så förlorade han lite av mitt förtroende förstås men det kommer han undan med.

Efter att han fått sagt det han ville så försvann koncentrationen vidare till Byggare Bob och vårt ögonblick av förståelse var borta. Men jösses vad han börjar bli stor, det går ju att föra begåvade samtal med honom nu!

En uppmaning till Willemamma och Willepappa; köp normala gympakläder till honom. Jag är 25 år senare fortfarande ihågkommen för min blåa gymnastikdräkt med en stor gul sol på! Den stämpeln går aldrig att tvätta bort!

Nu börjar allvaret! Tvätten går inte att fly ifrån längre om jag ska ha något att klä in kroppen med på mornarna framöver. Disken i hon skriker på min uppmärksamhet varje gång jag går förbi och kylskåpet gapar tomt när jag gläntar på dörren och tror att jag ska hitta något smaskigt där. Badrumsgolvet med den fina sjöstenen skickar längtansfulla blickar efter mig och försöker påminna mig om att jag måste olja in det minst var tredje månad.

Bilen piper efter service när jag startar den, vilket nästan får mig att glömma att displayen visat att jag har tomt på spolarvätska sedan ett par månader tillbaka. Efter allt hojåkande så har även svarta faran kommit upp i de magiska siffrorna som betyder att den måste in på verkstad, nästan omgående. Mina kollegor i styrelsen på bostadsföreningen verkar tro att jag är en tillgång som de kan ta hjälp av när jag inte jobbar.

På jobbet så har jag dessutom plötsligt väckts ur min semesterkoma och fått en to do-lista som kräver min fulla kapacitet och engagemang. Till råga på allt så sätter Projekt Solan igång nu. Jag ska ut och nätverka i höst, visa mig på alla möjliga sammanträffar som jag (och min chef) kan boka in mig på för att göra reklam för vårt eminenta företag.

Vi ses i jul! Puss och kram!

Idag blev det en sån där herre-jösses dag med fullt ös redan innan jag insett att jag vaknat. Igår kväll så var det filmkväll hos Camilla, en väldigt trevlig sån med massor av god mat och trevligt sällskap! Jag gillar verkligen den typen av kvällar, men som med allt gott så måste man betala för nöjet på något sätt och det gjorde jag i morse när jag segade mig upp ur sängen. Jag är verkligen ett pucko som inte passar på att sova ut de två dagarna jag har möjlighet till det, men det är ju så mycket annat jag vill hinna med också, som hojkörning bland annat.

Runt tio samlades den lilla massan och kvart i elva så var vi redo att dra.
Det blev näst intill 40 mil på hojen uppe i Roslagen som sedan avslutades i Söder. Det var riktigt härligt att få komma ut i friska luften, naturen och få dingla med benen ovanför vattnet på en brygga i Sigtuna.
Men, av någon anledning så kunde jag inte njuta fullt ut, huvudet var inte riktigt med. Jag vet inte var mina tankar for iväg någonstans men jag kände mig lite låg till och från. Det kan bero på att jag var trött, ser jag till att jag får sova ordentligt så kan jag fortsätta mitt starka och hårda liv.

Jag avskyr handväskor!
Handväskor gör att jag proppar ner saker som jag aldrig använder men som ”kan vara bra att ha”. Men varför är de bra att ha om jag aldrig använder dem? Var är logiken?
Ju större väskan är desto mer kan jag stoppa ner och ändå så plockar jag bara fram samma 4-5 pinaler ur väskan varje dag. Varför går jag runt och släpar på den där tegelstenen?!

Innehåll:

– Två plånböcker (en med kort som inte används så ofta)
– Två telefoner
– Nagellack
– Visitkort från Honda City
– Strepsil (just in case)
– Hårborste (den borde jag använda)
– Pennor, tuggummin
– Handdesinfektion (ja, jag gick på den)
– Två små gratisförpackningar med krämen L300 (för torrhet bakom öronen, står det på förpackningen?!)
– Ett par extra örhängen (man vill ju inte stå utan)
– En karta Ipren (den har räddat mig senaste veckan)
– Tandtråd (ja?)
– Två headsets (ett till varje öra?)
– Remover (se nummer två)
– En allevobar (för akut energifall)
– Kondomer (plötsligt så händer det)
– Stugnycklar, hemnycklar, mammanycklar, jobbnycklar
– Cigg
– Diverse kvitton

Jag ska börja plocka ut en sak varje dag ur väskan och om jag inte saknar den så får den bo någon annanstans!

Det har uppstått ett problem!
Efter att ha suttit i en spindelvänlig konferenssal i tre dagar så flöt tankarna iväg på hur det skulle vara att bo i den där lilla stugan ute på landet. Små spindlar klarar jag av att utrota utan att varken skrika eller rymma till Norge men modellen jättestor som huserar i den här konferenssalen är inte okej någonstans. Igår såg jag i ögonvrån hur något lika stort som en liten råtta sprang över golvet och min reaktion var inte sen! Inom två sekunder så satt jag i taket!
Monsterspindeln från Jupiter var minst fem centimeter i diameter och skulle definitivt kunna äta upp ett par tår av mindre modell utan problem.

Kryp suger! Det är läskiga och får mig att bli livrädd!

För närvarande så ligger min senaste Biketidning på vardagsrumsgolvet hemma med en stereoidstor långben mosad under. Jag vill inte ens ta i tidningen när jag vet vad som ligger under. Men, när jag har samlat lite mod så ska jag ta på diskhandskarna och slänga ut tidningen med mosad insekt genom fönstret.

Idag går mina tankar till pappa! Bli frisk nu!
Vi kommer och kramar på dig så fort vi blir insläppta!
Kram!

Bra:
– hojkörning, I looove it!
– fina vänner som bryr sig om mig.
– mitt schyssta jobb.
– knasig syster.

Dåligt:
– min förbaskade huvudvärk som plågar mig rejält sedan en vecka tillbaka.
– familjefejder.
– hjärtoperationer.
– avsaknaden av hus/stuga.