Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag var i stan idag och såg riktiga människor! Verkliga personer utan skinnställ och hjälmfrisyrer! De gick ognisslandes och rakryggade utan pucklar på ryggen och armarna hängde längs sidan, inte ett dugg lika de apmänniskor som jag är van vid att se. Det var nästan overkligt!
Där satt de på fik i solen längs trottoarerna och tänkte nog på allt annat är hojkörning! Det såg riktigt härligt ut och för en minut så låtsades jag att jag var likadan!

Mötet jag var på var lite tröttande tills det var paus, då kom jag till himmelriket. Uppdukat utanför konferenssalen stod det morotskakor, prinsesstårtor, chokladtåror, nötpaj, chokladrutor, kolapaj, citronpaj och tio olika sorters kakor. Vilken tur i oturen att jag hade ätit lunch innan!

Jag vill ha:

– ett par riktigt långa sovmornar med regnoväder utanför!
– en städad lägenhet.
– service gjord på hojen inklusive däckbyte.
– service gjord på bilen.
– 100 semesterdagar.
– en byrålåda full med pengar.

Vilka dagar det blev på Mantorp! Jag hade bestämt mig redan från början att jag skulle mysköra i två dagar. Banan är knepig, snabb och med flera lågfartsböjar, sånt som jag inte alls tycker om. Jag vill ha många högfartsböjar, det är mina absoluta favoriter!
Så jag gav mig ut i snabba gruppen och var långsammast av alla, förutom en kanske men det var helt okej. Jag trivdes för fullt!

Kvällen ägnades åt grillning i solen, vädret kunde inte ha varit mer perfekt och det kändes som en alldeles perfekt avslutning på bansäsongen.

Andra dagen fortsatte jag i samma stil, lät de andra kasta sig ut i gräs, däckttravar och lecakulor i jakt på snabbaste tiden. När jag sen skulle ut på näst sista passet så kom Micke och satte på min laptimer som jag med avsikt inte haft påslagen under dagarna.
Då kom hornen! Jag kan stå ut med att hundra personer kör om mig utan att jag behöver jaga dem, men med ett tidtagarut framför näsan så kommer tävlingsinstinkten fram! De två sista passen ökade jag farten rejält och fick i samma veva flyt på banan.
Nu i efterhand så kan man ju önska att jag startat tidtagningen redan första dagen. Men å andra sidan, det kommer en sommar till!

Glad i hågen drog jag igår tidigt från jobbet med resten av helvetespackningen till Mantorp. I fem timmar satt jag sedan och väntade på att killarna skulle bli klara med diverse jobb, packning och lastning. När vi vinkat av Camilla och barnen satte vi oss till rätta i bussen för att börja avfärden.

Vi kom inte en meter! Bussen var inte alls införstådd med våra planer utan hade bestämt sig för att sura i brist på disel, dålig stil! Som de flesta vet så krånglar diselfordon när de har gått torrt och det gjorde bussen också, med råge. Micke exploderade och det flög saker till höger och vänster inom en 10-meters radie. När han lugnat sig lite och fått telefonassistans med mektips så gick den fantastiska taikonbussen igång och vi var äntligen på väg från Stockholm.

Efter ett snabbt stopp i Nyköping för matintag så somnade jag in i dunket av eurodiscotechno på högsta volym. I närmre en halvtimme fick jag drömma gott innan jag vaknade av Mickes muttrande över att bussen höll på att lägga av i full fart på motorvägen. Det fanns ingen avfart som hann ikapp oss så vi stannade i väggrenen när bussen inte orkade mer. Efter en supersnabb rengöring av diselfiltret tog vi oss fram till vårt slutgiltiga mål, ett antal timmar senare än planerat.

När jag äntligen kommit ner i varv så somnade jag in i dubbelsängen längst bak i bussen och sov galet gott de få timmarna som fanns till övers!

Jag avskyr att packa! Jag insåg det idag när jag åkte hem till mamma för att plocka ihop alla mina mc-grejer. Så fort jag börjar samla ihop allt som ska med så blir jag som ett åskmoln som bara spottar och fräser.

Hade jag packat kläder för en utlandsresa med samma vikt som det blir med depåstöd, däckvärmare, bensindunk, skinnställ, hjälm, stövlar, sängkläder, vanliga kläder osv (i alla oändlighet) så hade jag kunnat överleva i flera år. Min packning till Dominikanska för fem månader vägde inte ens så mycket! Det är orimligt!

Själva packningen inför bandagarna gör att jag helt tappar lusten att köra. Idag kunde jag lätt ha struntat i att åka till Mantorp. I morgon när jag sitter i bussen så kommer jag vara glad igen, ända tills på fredag då all packning ska packas upp igen. Ekorrhjulet fortsätter att snurra hejdlöst i mitt liv. Somebody stop the squirrel!

Åh, vilken mumshelg det blev med full aktivitet och härliga vänner!
Alla ni som inte kör motorcykel tycker troligtvis att jag är tappad bakom en traktor när jag tjatar om mitt himla körande om och om igen, men ni förstår inte! Ni gör verkligen inte det!

Lördagen bjöd på härligt väder och roligt åksällskap. Vi drog ut i naturen, vinkade till kossor och åt Toröröra på bryggan med utsikt över vattnet! Underbart!! Jag önskade att dagen aldrig skulle ta slut, men det gjorde den dessvärre jättesnabbt.

Just nu har det varit gatmode on som Betsy skulle ha sagt men framåt slutet av veckan ska den inställningen återställas till banmode för då är det avslutningen för säsongen på Mantorp. Jag har nästan hunnit glömma hur det är att köra bana nu eftersom all min uppmärksamhet har gått åt till trafikerade vägar, men jag är säker på att det inte tar så lång tid att komma igen.

Dagens artiklar i Metro som är lite för bra för att undgå att dela med sig av:
Godisjätte anklagas för porr på godispapper!

Gata enkelriktad från två olika håll skapade kaos i Paris!Borgmästaren i vänstra förorten ville minska trycket på en trafikerad väg och gjorde den enkelriktad. Detta gjorde att borgmästaren i högra förorten ansåg att detta ökade belastningen i sin förort och satte därför upp en enkelriktadskylt även på sin sida.

Dagens blondin:
Magnus Hedman, dömd för dopning: Jag gjorde det inte med flit. Jag rekommenderar alla ungdomar att de aldrig ska äta någon (så står det faktiskt) som är det minsta misstänkt.
Han säger också att han vill fortsätta som ambassadör för organisationen Ren idrott: – Nu har de ju ett exempel på hur lätt det är att åka fast för dopingklassat medel utan att det är med flit!
Vadå åka fast utan att det är med flit?! Var det inte meningen att åka fast eller var det inte meningen att stoppa pillret i munnen?

Synd bara att ingen frågade honom var de 55 dopingklassade pillrena som låg i hans bil kom ifrån! Fast han gjorde det inte med flit förstås.

Mitt hus finns inte inom rimliga avstånd till det jag kallar Stockholm! Det finns i Brottby, Vallentuna, Norrtälje, Uppsala! Ska jag behöva flytta så långt för att få mitt drömhus? Skulle jag klara av att bo så långt bort från vänner och familj?
Jag har som jag tjatat om tidigare en enorm längtan efter att ha ett litet hus att pyssla i. Jag vill måla, inreda, klippa gräsmatta, skotta snö och bara vara i min stuga. Jag vill sitta på altanen insvept i en varm filt sippandes på en kopp te och njuta av naturen runt omkring, sitta framför en öppen spis under kalla dagar och läsa en bra bok.

Tänk om jag bara ska följa mina instinkter och köpa en stuga långtbortistan! Sluta tveka och bara handla!
Vad är det värsta som kan hända? Jag kan ångra mig och vilja flytta tillbaka, men det är ju inget livsavgörande problem i sånt fall, då är det väl bara att plocka ihop sina pinaler igen och krypa till korset. Drömmar är väl till för att förverkligas? Och om jag har möjlighet att göra det så verkar det ju riktigt knasigt att bara låta tankarna stanna kvar i huvudet. Dags att låta plånboken arbeta!

Darn! Fyra frukostseminarium inbokat på två dagar redan.

Idag damp ett mail ner i inkorgen med en inbjudan till en föreläsning om ledarskap. Först tänkte jag deleta det som jag brukar göra men något fick mig att vänta med det. Fem minuter senare kom mailet från min chef: Solan, det där bokar du in!
Den lilla skitgumman får samma mail som jag får! Jag är körd!

Vi ses på en frukost nära dig!