Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Eländes elände!
Nu när jag äntligen vant mig vid att gå och snörvla lite till och från i veckor så bryter förkylningen plötsligt ut! Så skulle det ju inte vara.
I morse när jag vaknade så trodde jag att jag svalt en hårboll som fastnat i halsen, den var en stor ond klump där som höll min rinnande näsa sällskap. När jag stod framför spegeln så inbillade jag mig nog att kinderna var mer rödrosiga än de brukar vara också.
Men eftersom det var en viktig kursdag så stoppade jag i mig en tablett och åkte till jobbet ändå.

Dagen ägnades åt arbetsmiljö. Jag är så van nu vid att sitta med munkavel på kurser eftersom jag oftast är med och arrangerar dem, men nu när jag är deltagare så får jag plötsligt vara med och argumentera och diskutera, det är roligt!

Framåt eftermiddagen så var kropp och huvud utslitet. Väl incheckad på hotellrummet så såg jag att mina rödrosiga kinder hade förbytts mot en sjuk gråton och rödfärgen hade flyttat sig in i ögonen istället. När middagen var uppäten kravlade jag mig upp till rummet för rekreation.
Imorgon är jag frisk som en nötkärna, så är det bara!

När jag väl brottats klart med sängen i morse/lunch och slitit mig upp så tog jag bilen och åkte iväg med ett enda mission; jag skulle tanka.
När jag väl tankade så tyckte jag det var lika bra att kolla oljan och eftersom oljan behövde fyllas på så åkte jag till mamma. När jag fyllt på olja så kom jag på att bilen även behövde spolarvätska. Medans jag stod och fyllde på vätskan så såg jag hur skitigt det var under huven, så då var det lika bra att göra en motortvätt när jag ändå var igång.
Eftersom vattenslangen redan var utdragen så passade jag även på att tvätta fälgarna för att sedan komma fram till att det vore jättedumt att inte skölja av bilen medans jag ändå höll på.
Så, min tankning tog lite längre tid än vad jag räknat med.

Framåt eftermiddagen så var det dags för 80-minuters massage. Nu vet jag att flera tänker; åh, himmelriket – för mig är det snarare tvärtom. Min rygg är som en kulram, det kryllar av knutar som inte hör hemma där. Så fort hon la händerna på min rygg så gjorde det ont och när hon väl började använda dom så visste jag inte om jag skulle skratta, gråta eller bara börja slåss. När hennes fingrar närmade sig nacken så var jag redo att strypa hennes husdjur.

Efter kanske en halvtimme så gav hon äntligen upp min rygg och vandrade vidare till rumpa och ben. Vet ni hur många ömma punkter man kan hitta runt höftbenet och neråt? Jag har dom allihop! Grattis till mig! Vet ni även om att man kan ha muskelknutar i armarna?
Hade jag fått 80 minuters massage på min högra underarm så hade jag kunnat njuta, till och med somna, det var den enda kroppsdelen som inte gjorde ont.
Tack kära syster för tortyren!! I really needed it!

I morse så gick jag upp i natten. Det var becksvart ute och varenda varelse låg och sov förutom jag som låg och försökte förstå varför min telefon larmade i sån okristlig tid. Om det finns människor som faktiskt behöver gå upp klockan fyra varje morgon så har de mitt fulla medlidande.
Hjärnan arbetade definitivt mot mig när jag försökte utföra alla de handlingar som jag planerat att jag skulle hinna med innan avfärd till Västerås, det var liksom ingen hemma där.

Trots en sen och seg start så kom jag i alla fall fram i tid lagom för att se hundratals galna människor som stod och köade till vårt nya varuhus som skulle invigas dagen till ära. Efter en kort briefing så trotsade vi kylan och mörkret och gav oss ut på parkeringen, påpälsade till tänderna.

Dagens uppgift var att underhålla den ständigt ringlande kön och det gjorde vi med hjälp av kaffe, godis, vatten och tävlingar. Trots värkande rygg och ömma armar efter allt bärande av brickor och backar hit och dit så hade jag fantastiskt kul. Våra kunder är så glada!
Tiden sprang iväg lika snabbt som omsättningen i varuhuset och helt plötsligt var tiden dags för att åka hem. Mörbultad, småfrusen och heltrött åkte jag hem, otroligt nöjd över den fartfyllda dagen.

Hoppsan, jag har visst en blogg att underhålla också! Det är ju inte riktigt så att det inte händer saker i mitt liv just nu, snarare tvärtom. Det är så mycket saker på gång så huvudet är alldeles dränerat när man kommer hem på kvällarna.

Helgen har precis som de senaste helgerna gått åt till hojkörning. Nu ser jag dock inte mycket ljus i tunneln framöver. Det kommer att bli mörkt, kallt och mörkt i allt mörker. Redan nästa helg så ser vädret ut att vända mot riktig höst. Nu kan det ju förstås vända men oddsen för det är lika stora som utrymmet i min frys och där går det inte in många fiskpinnar.

Jag tippar på att jag klarar en hel helgdag utan körning innan paniken löper amok! Vem tippar emot?

En sjuksköterska i Norrbotten som tvättade sig med handsprit tog eld!

Hon smorde in händerna med spriten, klappade en hund och fick besök av vårdtagare med syntetbyxor innan handen plötsligt började brinna. Hon släckte elden med sin jeansväst.

Är det bara jag som blir sugen på att prova om det verkligen skulle kunna fungera? Hade jag bara haft en jeansväst i garderoben så hade jag testat direkt!

Vad är det för fel på folk egentligen?
Mats och Linda i Falun skulle gifta sig för ett par veckor sedan och nu är hon död. Med största sannolikhet dödad av sin blivande man ett par dagar innan bröllopet.

Han sitter gråtandes i media och undrar var sin kära, kära flickvän har tagit vägen och ber allmänheten om hjälp att hitta henne.
Lekte han kurragömma? Hur kan man vara så kall och låtsas sörja någon som han själv tagit livet av och grävt ner bland maskar?
Var gästlistan fel? Passade inte kavajen? Såg hon tjock ut i sin bröllopsklänning? Fick han ångest?

Kunde han inte bara sagt ”Nej kära Linda, jag har fått panik och klarar inte av att gifta mig med dig!”? Jag är helt övertygad om att ett brustet hjärta är bättre än döden.
Jag förstår inte hur det är ställt med psyket när hjärnan inte hindrar kroppen från att utföra såna hemska handlingar som mord och jag hoppas verkligen att jag aldrig någonsin ska komma i närheten av såna tankar.

Mitt på dagen idag flög jag ner till Götet. Trevliga, härliga och gemytliga Göteborg.
Jag ser varje flygresa som en förmån, en oväntad vila, och det är härligt. Sitta lutandes på vänstra sidan (rutiner) mot fönstret och skakas till sömns, på arbetstid dessutom!

När jag väl kommit ner och checkat in i mitt faktiskt väldigt stora hotellrum så gav jag mig ner till Nordstan för att gå i butiker. Trots att jag varit i shoppingcentrat flera gånger förut så går jag fortfarande vilse, det är ju så stort! Jag förvånas varje gång jag är i Göteborg över hur otroligt trevliga alla människor är, det är fantastiskt.

Sista butiken jag gick in i var Pressbyrån, där höll jag på och krångla mig fram till handväskan genom alla påsar när kassörskan sa; du gillar Ed Hardy rätt mycket va?

Jag har aldrig varit en trendig tjej, två år efter att något varit modernt så kan jag börja vänja mig vid tanken att köpa såna kläder och sen hänger dem med ända tills dom blir moderna igen, 10 år senare. Jag köper det jag gillar och det jag tycker är fint. Två gånger i mitt liv, som jag kan komma ihåg att någon placerat in mig i ett ”klädesfack”, är idag och på Gotland för tre år sedan. Även då fick jag höra att jag körde en Ed Hardy-stil.
Så, bärandes på påsar med innehåll av casual work clothing, traskade jag och Ed hem mot hotellet, troligtvis lika förvånade båda två.

Nu har den släppt! Semesterkoman alltså! Det tog kanske sin lilla tid men jag har aldrig påstått att jag är snabb. Just idag, 169cm lång, så känner jag mig redo för min höstkalender som bokas upp mer och mer för var dag som går. Nu hoppas jag att jag kan samla på mig tillräckligt med energi så att det räcker även till den mörkare perioden som står och väntar runt knuten.

När jag åkte hem från jobbet idag så lyssnade jag på trafikinformationen angående kaoset som EU-ministrarna orsakar. Jag förundras över att det verkar rimligt att stänga av en fil på motorvägen mitt i rusningstrafik för att ett gäng ministrar ska ha möte mitt i stan. Hur viktiga tycker de egentligen att Stockholms invånare är som på grund av kaoset får sitta i milslånga köer? Vad är det för fel på Arlandas konferenssalar? Varför transporterar man inte 100 personer in till stan mitt i natten istället för att låta tusentals människor drabbas mitt på dagen när folk ska hem till familjen?

Med alla mina smarta idéer så borde jag vara statsminister! Då skulle jag hänvisa alla EU-ministrar till Norrland (och se till att varenda fikapaus innehöll tårtbuffér).

Jag har blivit kortare! Åtminstone så påstår mamma och syster det.
De stod och tittade på mig ikväll och när syster helt plötsligt sa att jag såg kort ut så sa mamma att hon precis tänkt samma sak! Vadå kort? Jag lär väl knappast ha krympt heller?!
Kan det vara så att skinnstället som jag mer eller mindre lever i pressar ihop mitt skelett? Kommer jag vakna upp en dag och vara 150cm? Det här kräver forskning! Jag ska göra en ordentlig mätning imorgon och kontrollera om alla mina 169,5cm fortfarande finns kvar och är det inte så, ja då kommer jag stämma någon, typ Dainese!

Förutom att jag krympt på längden så har det i alla fall varit en väldigt bra dag och kväll! Nu är jag glad…..och ganska hungrig också! Godnatt!