Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag tror jag gillar det! Håret alltså!
Innehållet av det där långa, slitna och blonderade håret har gått och blivit vuxen och skaffat sig en frisyr som är minst 20 centimeter kortare än det var innan och dessutom med mörkare inslag. När en himla snäll kollega slängde på mig en locktång så löste sig till och med mitt stylingproblem och jag fick plötsligt till det rufs jag är ute efter.

Jag förstår inte varför det ska vara så viktigt med hår, det är ju inte så att personligheten sitter i håret men ändå ska det vara så nervöst och nojjigt om man ska göra en större förändring, vilket jag faktiskt tycker det är när halva ens kalufs hamnar under saxen.
Tjejer ska ha långt hår, det är den inställningen man är uppväxt med. Tjejerna i klassen som hade det längsta håret slängde man alltid avundsjuka blickar efter. Varför har hon så långt hår? Jag vill också!

20 år senare så vägrar jag forfarande att inse att jag inte har det där långa, tjocka och fina håret, hur jag än försöker! Sitter intelligensen i håret tro?
Så visst måste det ses som lite vuxet att faktiskt göra något åt saken?
Killar är bättre på att inse fakta, om håret drar sig bakåt och blir glesare med åren så rakas allt bort utan några krokodiltårar. Vi kvinnor får väl helt enkelt vara tacksamma för att vi sällan lider av vikar som drar sig bakåt och ofrivilliga munkfrisyrer.

Måndagar är tråkiga och tunga, så är i alla fall min inställning alltför ofta. Just därför så ångrade jag mig bittert att jag tackat ja till en festkväll ute i Täby igår morse när jag stod och packade en överlevnadsväska för natten.
På måndagar ska man ju bara dö i soffan, inte vara ute och festa.

Nu lockade dock kvällens trubadur! Jag kan väl inte tjata tillräckligt mycket om hur mycket jag tycker om musik och hur imponerad och avundsjuk jag är på folk som är begåvade med en härlig sångröst! Jag vill också ha!
Kvällen blev riktigt bra med gott vin, bra musik, rolig standup, underhållande sällskap och smaklös mat.

Sista gången jag orkade öppna ögonen så stod klockan på halv sex och då återkom tanken att jag kanske borde dött i soffan hemma istället, men man lever bara en gång och sova kan man göra när man är död. God natt!

Varför ska jag på och mixtra med saker som fungerar?
Jag vet ju att jag måste sova med balkongdörren öppen, det har jag gjort i alla år så långt bak jag kan minnas. Igår bestämde jag mig återigen för att exprimentera med mina sovvanor och lämnade dörren stängd. Det är liksom ingen dröm att sätta ner fötterna på ett golv som känns som en hockeyrink klockan halv sju på morgonen.
I morse när jag vaknade så var huvudet lika tungt som en medicinboll och synen jag möttes av i badrumsspegeln kunde ha skrämt mamma till och med.

Det är tydligen bara så det är, jag MÅSTE sova med isbjörnarna klättrandes runt mig i sängen! Nedstoppad bland stora täcken och vinden stormandes i håret så sover jag som en bebis. Hade jag bara haft en butler som kom och stängde dörren två timmar innan jag måste gå upp så skulle jag inte ha något att klaga på.
Jag kanske bara ska leta fram en varm kille som behöver gå upp och kissa varje morgon klockan fyra och som kan stänga dörren på vägen till toaletten! Voila…problem solved!

Frisk luft rensar bra bland gamla använda tankar!
I samma takt som sommarens minnen bleknar så föds nya friska tankar och planer i knoppen. Sommarens dampiga Solan håller på att utvecklas till en ganska harmonisk själ igen där vettiga tankar tittar fram och förnuftet gör sig påmint. Kanske är det så att hösten för något gott med sig?

Ingen har nog lyckats undgå att höra att min sommar tillbringats på två hjul, och i år mer än någonsin förut. Visst kan jag väl känna att det varit hysteriskt mycket hojåkande men å andra sidan har det varit extremt roligt, trots att jag fått prioritera bort många andra saker. Det är väl det livet ofta går ut på, att prioritera, och i år har jag prioriterat nöjen.

Som mina närmsta vänner vet så går höst och vinter ofta hårt åt på mig. Förra årets vinterdepression var inte att leka med och ett tag när det var som värst så var jag redo att sälja alla mina ägodelar för att rymma landet. Nu är jag ju uppenbarligen kvar så på något sätt lyckades jag rida ut stormen.

I år hoppas jag att jag slipper gå igenom samma sak igen och istället kunna njuta av allt jag faktiskt har. Mitt största problem just nu är hur jag ska hinna och ha råd med alla aktiviteter som redan nu planeras för höst och vinter. Vem vet, vintern 2009/2010 kanske blir en alldeles fantastisk vinter!

Jag hör på radionyheterna att Daniel Sedins fot är bruten och att han därför inte kan spela på upp till sex veckor.
Vem är Daniel Sedin? Vad spelar han?
Jag känner inte riktigt att det är den slags information som jag behöver när jag lyssnar på radionyheterna. För mig är informationen om Sedins brutna fot lika viktig som att få veta att det regnar i Åbo. Skulle Sedin tycka det var viktigt att veta att jag brutit en fot?

Ett alternativ till informationsflödet vore kanske att berätta om vaccineringen inför svininfluensan som startat nu i veckan, att Nasa bombat månen i jakt på vatten och att Federlay tycker att man ska legalisera sexköp.

Jag kan även läsa att Boyzonestjärnan Stephen Gately avlidit igår natt efter en tung festkväll. Han festade tills han inte kunde stå och dog sedan under natten efter att ha kvävts av sina spyor. Är det verkligen så roligt att dricka så kopiösa mängder sprit? Att vara så tankad att man inte ens vaknar av att man kräks är för mig ett mysterium. Vad får man ut av en sån kväll? Minns man ens att man haft roligt? Ja, om man nu har haft det förstås.

När jag blir gammal så ska jag inte ta av mig skorna när jag besöker bekanta!
Kontrasten var tydlig igår efter att ha gått från en namnfest (dop, fast ändå inte) till en tjejmiddag. På namnfesten så var det naturligtvis flera äldre personer med sina allra finaste gåbortklänningar och smycken ärvda sedan flera sekel tillbaka.

Många av just ovan nämnda kategori har en strumplästissue. ”Ta ifrån mig skorna så dör jag”!
Inneskor ska dessutom förvaras i tygpåse, så är det bara. Har du någonsin sett någon komma med sina skor i en plastkasse? Nej, det går verkligen inte.

Om jag hade lagt in ett nytt och fint golv så hade jag nog retat mig på att folk gick runt på mitt fina golv i sina visserligen rena skor, men skor är ändå skor och det har man ju utomhus?!
Men jag kan ju ha fel som vanligt, det kanske finns en avdelning för skor som man har inne men som ser ut som uteskor och skulle jag dessutom gå i kjol oftare så kan jag se problemet framför mig om jag verkligen anstränger mig. Nylonstrumpor utan skor/stövlar är inte det sexigaste som finns.
Så, nu har jag lyckats dribbla bort mina egna argument igen, jag är fantastisk!

Jag har inte kommit till fasen då jag måste ha inneskor än i alla fall, vilket uppenbarligen inte betyder att jag inte kommer att komma dit förstås men på tjejmiddagen så var vi sju stycken tjejer som var modiga nog att springa runt i tofflor med varierad coolhetsgrad och färgkombination.

För att sona mina sockersynder från gårdagen så fick det bli en promenad idag, en lång, faktiskt superlång. Nockeby och Skälby är inte grannorter, det skiljer cirka två och en halv timmes promenadväg. Ömma fötter och stela leder är just nu bara förnamnet, i morgon kommer jag fråga mig själv om det var värt det!

Just nu kan jag stå ut med hösten!

I morse så kändes det som att löven på träden utanför mina fönster hade ändrat färg över natten, de rödgula löven gör sig mycket bra till den knallblåa himlen som stoltserar idag.

Nu måste jag bara bli frisk blixtsnabbt, jag känner ett stort behov av att ta med mig kameran ut i naturen och fotografera de fina färgerna innan allt hinner förvandlas till grådis och regnmörker.

Det här med sovmorgon som låter så skönt när man jobbar är inte lika skönt när man är sjuk. Kroppen ömmar mest av att bara ligga still men det kändes inte som att det fanns något annat alternativ just i morse.

Jag har egentligen bara ett beroende (förutom mc-körning men det är inte samma sak) och jag planerar inte att skaffa mig fler, snarare ett mindre. Nässpray har man ju läst i varenda tidning att man kan bli beroende av så därför använder jag det med måtta, 2-3 (4) gånger om dagen som det står på förpackningen att man ska göra.

Men nässpray är verkligen paradiset för en förkylning. Trycker som ligger tungt runt näsroten försvinner på ett par minuter och man kan andas nästan normalt igen. Hur andades man innan det fanns nässpray?

Mitt på dagen så kände jag mig faktiskt mycket bättre och funderade till och med på att promenera (nu kom jag inte så långt men det var en fin tanke tycker jag). Friskkänslan slog dock bakut framåt kvällen då jag började hosta och snörvla igen, fy!!
Dagens ros går dock oavkortat till Kjelle som skickade en chokladask till mig! Tack ska du ha, det var väldigt snällt och omtänksamt!

Idag var den där dagen framme som man gärna är utan!
Klockan tre i natt vaknade jag flämtandes i det jättevarma hotellrummet och kippade efter luft. Huvudet hade svällt till storlek á la vattenskalle, åtminstone känslomässigt och jag insåg att kursdagen skulle gå åt skogen och jag skulle få tillbringa dagen i sängen.

När klockan sedan ringde vid sex så mådde jag lite bättre och bestämde mig för att göra ett försök att hålla masken.
Det gick väl lite sisådär kanske men jag var med på kursen hela dagen förutom de 20 gångerna jag var ute och snöt mig. Mot eftermiddagen så var det riktigt tungt att hålla skenet uppe, min enda önskan var att få snyta mig, om och om igen. Hade jag inte varit så pryd så hade jag stoppat upp en tampong i vardera näsborre.

Väl hemma så tappade jag upp ett varmt bad för att motverka frossan. Glädjen avtog dock rätt snabbt när mitt badkar började yla. Packningen runt avloppsknappen är inte riktigt tät så när badkaret är fullt så tjuter det, otroligt stressande faktiskt.

Så när jag tröttnat på att lyssna på ylandet så ställde jag mig upp och hällde duschkräm i handen och smällde igen locket och det var då det hände. Jag kunde lika gärna ha fått en snyting!
Locket skickade upp en stor klick duschkräm rakt in i mitt vidöppna öga! Det gjorde så ont att benen vek sig och jag blev akut illamående.

I säkert 10 minuter blev jag sittandes på botten av badkaret med iskallt vatten sprutande mot mitt ansikte för att förhindra den smärtsamma hettan i ögat. Till slut lyckades jag snubbla mig ur badkaret utan att se ett dyft och fortsätta behandlingen under vattenkranen i handfatet. När jag efter mycket vånda lyckades öppna ögat så kom det tårar gjorda av duschkräm. Fy!
Det känns som att dagen har gjort sitt, nu är det bara att vänta in nästa dag, förhoppningsvis inte lika dramatisk.