Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

I natt så var det inte bara en isbjörn som kom och hälsade på, det kom en hel flock!
Klockan tre i natt så frös jag så mycket så jag var tvungen att gå upp och stänga dörren och fyra timmar senare så hade temperaturen i mitt rum fortfarande inte kommit upp i mer än 11 grader. Burr!

Idag har jag verkligen känt mig jagad! Efter mitt möte i stan i morse så har det ringt konstant på mina telefoner. Det inträffar bara de dagar då jag har som mest att göra, andra dagar så kan jag tro att telefonerna lagt av.
När jag sitter på kontoret så har jag tre telefoner som kan ringa och idag ringde dom alla samtidigt, flera gånger om.

Min privata telefon är det i princip ingen som ringer på, det är typ mamma och pappa som fortfarande kämpar för att hålla den vid liv. Därför undrar man ju vad det är frågan om när även den fick spelet idag och gick varm av säljare och personer som ringt fel. När jag till slut satt och skrek rakt ut ”sluta ring” så lugnade det ner sig. Det är en himla tur att telepatin fortfarande fungerar som den ska.

Sedan 15-års ålder så har jag arbetat i butik. Lunchro är ett ord som jag redan på den tiden började vänja mig av vid, om jag inte gjort det redan i skolan där stress och ljudnivå är utanför normala gränser.

Under mina första år i butik så arbetade jag på ett företag där vi oftast åkte iväg för att äta. Att anpassa lunchen efter kunder är ett projekt i sig. Var man ett par stycken som skulle gå samtidigt så var det alltid någon som stod mitt i ett kundsamtal vilket gjorde att de andra fick stå och vänta till affären var klar, vilket ledde till att de som skulle gå efter oss blev försenade. En ständig konflikt!

På mitt nuvarande företag så har vi i de flesta fall leverans av mat till arbetet och har därför valt att korta ner lunchen till en halvtimme för att få kortare dagar, vilket i sig gör att maten finns nära, det är lättare att vara flexibel med mattiderna men man är också mer tillgänlig för störningsmoment med kollegor som kommer och ”bara ska fråga något” osv.
Uppväxten i den här branschen har gjort att jag vant mig vid att äta snabbt direkt ur matlådan för att sedan göra mig tillgänlig för arbete så fort sista tuggan är svald, en mardröm för mittendelen av kroppen.

Idag satt jag still i över en och en halv timme då jag och Linda var iväg på lunch med en leverantör till oss. Det var en fantastisk lunchrestaurang som lika gärna hade kunnat ligga mitt på Stureplan istället för i Kista.
Det stod uppdukat massor av läckerheter till förrätt, huvudrätt och dessert. Trots alla smaskigheter så lyckades vi ändå hålla en nivå på intaget men efter lunch så var både jag och Linda redo att åka hem och smälta maten, vilket vi naturligtvis inte gjorde.

Tanken på att kunna vara lite europeisk och ta sig den tiden varje dag för att umgås och äta gott känns lockande! Är det inte dags att Sverige börjar titta på det här med siesta snart? Jag säger som jag brukar; jag är på!

Häromdagen så beställde jag en resekatalog från resebyrån som tog mig till Sydafrika 2005, det börjar suga i restarmen nu när julen närmar sig.

Idag damp paketet ner, och då menar jag verkligen paketet. Bara av att hålla i den fint inpackade katalogen får mig att längta tillbaka till bushen, till alla lika farliga som fascinerande djur och omgivningar. Alla borde åka på safari någon gång i livet, det är det verkligen värt!

Åh, vilken typisk måndag det blev idag!
I natt var det halvstorm ute och med dörren öppen så var det nästan så att håret flög på mig när jag låg och sov. Det är alltså inget negativt med det, snarare tvärtom. När jag vaknade så kände jag mig som en skogsmulle, som om jag sovit utomhus i en riktigt varm sovsäck. Dock så visade spegelbilden en helt annan syn på min natt, enligt den så kunde jag lika gärna ha varit ute en helkväll och druckit alldels för många drinkar. Frisk luft ska väl vara bra för kropp och själ? Orättvist!

Dagen fortsatte i samma irriterande spår! Det är så mycket som ska fixas och ordnas hela tiden så jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Dessutom så ligger mitt bilproblem i bakhuvudet och gör sig påmint om att jag måste engagera mig i den.
Ända sen jag köpte bilen så har jag haft ett sporadiskt fel på den. Ibland när jag frikopplar helt och rullar fram till rödljus så stänger bilen av sig. Jag har nu haft den inne ett flertal gånger och mekanikern har bytt ”allt han kan byta” men felet kvarstår.

Sist jag lämnade in den för en vanlig service så påminde jag honom om att kika på felet igen. Denna gång fick jag dock svaret att han hade grottat i felet och kommit fram till att det inte går att åtgärda, ”det ska vara så” och att jag behöver ändra min körstil och alltid ha kopplingen nere när jag stannar. Han kunde dock inte peka ut vart i instruktionsboken det står att det ska vara på det viset och på min fråga hur jag skulle sälja in det till en eventuell köpare på bilen så svarade han att köparen kunde kontakta honom för bekräftelse på att felet är som det ska vara?!

När jag får svar som det här så behöver jag oftast tid för att kyla ner mig, jag vet att jag inte vinner någonting genom att släppa ut alla ordramsor som dyker upp i mitt huvud. Nu har det gått ett par veckor och jag känner fortfarande ilska men jag ska försöka att omvandla det till energi som jag kan lägga på att bråka med Volvo istället. Men som sagt, jag vet att det kommer bli jobbigt och skjuter det därför framför mig…..ett litet tag till.

Fnissar roat åt Metros artikel idag!
Utan dagstidningarna så skulle jag inte få min dagliga
C-vitaminsinjektion! Nu är Arnold ute och på hal is igen efter ett kryptiskt brev som han skrivit till demokraten Tom Amiano.

Ylandes som en treåring påstår Amiano att Arnold har lämnat en otrevlig hälsning i vänstermarginalen där det står ”fuck you”!
Undermedvetet eller inte? Ja, experterna påstår att sannolikheten för det är en på 8 miljarder. Hur trist vore det inte om nu Arnold faktiskt har lämnat det där fula, barnsliga och hemliga meddelandet och Tom inte hade sett det? Fast det vore väl något att skryta om runt fikabordet förstås?!

Nu är vaccineringsfrågan uppe på tal igen!
Det komiska i det hela är att jag mest troligtvis fått ett återfall på min förkylning eftersom jag nyser, hostar och snörvlar igen. Vad jag har hört så ska man tydligen inte drabbas av svinsjukan så länge man är fast i höstförkylningen och då är jag ju safe ett par månader till, som det känns nu.

Hur ska jag veta om jag ska chansa på att jag inte kommer drabbas av smittan eller inte? Men tänk om jag får den och smittar ner familj och vänner?! Fast å andra sidan så skulle ju inte dom bli smittade om dom hade vaccinerat sig! Så om alla runt omkring mig vaccinerar sig så kommer inte jag bli smittad! Eller tänker jag fel nu?

Förutom höstförkylningen så har jag drabbats av en mycket illavarslande sjukdom, vintersjukan! Den bekanta gråfärgen har spridit sig över hela min kropp och de rödrosiga kinderna har ersatts av vinterns färglösa hy. Med lite sol på den här kroppen så skulle jag känna mig mer redo att gå en rond mot den långa vintern som är i antågande.

Suck!
Tre gånger försökte jag få ”smita” med ett tidigare plan i tre olika diskar och tre gånger fick jag ett nej. Borde jag ha gett upp efter första försöket? Hade jag försökt en gång till om det fanns en disk till? Det kunde ju ha gått! Jag måste nog gå en charmkurs, jag har tappat formen!

Jag tycker det är fjantigt att inte kunna släppa med mig på flygningen om det nu finns plats på planet. Om jag får åka med ett tidigare plan så är det ju större chans att någon kommer till den senare avgången som vill köpa min i sånt fall lediga plats. Fast så kanske personer på tidigare avgångar också tänkt, men ändå!
Förutom mina åsikter om flygbokningar så har jag även fräscha idéer för taxibilar.
När jag landade i Göteborg och sa vilken adress jag skulle till i Borås så nickade bara taxichauffören och svarade ”visst”, men när vi väl närmade oss staden så hade han noll koll på vart han skulle köra. Varför sa han inte det när jag satte mig i bilen då?

På väg hem från Bromma flygplats var det samma sak. Det spelar ingen roll hur många gånger man skriver in Nokoby i GPSén, man kommer ändå aldrig komma till Nockeby. Ska jag ändå sitta och visa vägen själv så kan jag ju lika gärna få köra bilen också.
Vore det inte fantastiskt bra om kunderna hade en touchscreen i baksätet så att man själv kunde skriva in adressen? Då slipper taxichauffören hitta på egna ortsnamn som ändå inte leder någonstans.

Veckans två fester har rubbat mina rutiner helt, vilket gjort att jag sovit tre-fyra timmar varannan natt respektive 12 timmar efterkommande nätter. Nu är det ju inte så att jag lidit av det speciellt mycket eftersom dagsformen varit på topp men framåt eftermiddagen så har kroppen sagt till på skarpen att det är dags för sömn, och då har den fått det.

I morse var det dags för en tur till Gävle för att ha möte.
Någonting händer helt klart med mig när jag kommer utanför Stockholm. När jag åker längs stora skogar och öppna fält så känner jag en längtan bort från Stockholm. Jag vill bo på landet, fast ändå inte. Det ska vara lantligt, men ändå ha hyfsat kort avstånd till civilisationen och vatten ska jag ha!

Om vi hade vårt kontor i Uppsala så hade det varit perfekt, då hade jag kunnat välja och vraka bland drömstugor att bo i. Kanske skulle jag lägga in en motion om flytt?! Jag misstänker dock att det blir dåligt gehör på den.

Mötet gick i alla fall sjukt bra, ibland så kan jag till och med lyckas imponera på mig själv.

Alla EU-delegater skulle kunna dra dit pepparn växer vad mig anbelangar!
Jag vet att jag tog upp det här för några månader sedan när de var här sist men idag var jag så arg när jag satt i stillastående bilkö från Täby halv tio på morgonen. Ingen ska behöva sitta i bilkö vid den tiden på dagen! Ingen!
Polisen hade spärrat av alla uppfarter till motorvägen från Arlanda in till stan.

När jag sitter där i bilen och spottar och fräser över idiotin så kommer kortegen – med två bilar! TVÅ!
Jag skulle kanske kunna gå med på att ha oturen att hamna i bilkö för att hela gänget kommer på en gång, men att sitta och bli frustrerad för att två jäkla bilar ska fram är långt ifrån okej.
Kan inte de där herrarna sitta och trycka på Arlanda tills alla plan med viktigpettrar landat så att de kan åka i gemensam kolonn?

Vad är det för fel på helikopter? Vore det verkligen en sån dum idé att istället transportera dom via luften? Varför behöver deras bilar tre filer när min bil bara kräver en?
Jag tror att allt är båg och lurendrejeri, de orkar helt enkelt inte sitta i bilkö som oss vanliga Svensson! Stryk ska dem ha!