Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Nu är det igång…processen om bilen alltså!
Den där ilskan som jag dragit mig för att släppa lös inför bilproblemet kom mer eller mindre automatiskt när jag efter en vecka äntligen fick svar på mitt mycket konkreta och korrekta mail till den ansvariga.

Som svar på att jag vill att de lagar min bil som stannar av sig själv fick jag:

Hej,

MVH
Herr Idiot (ett alias)

Har ni läst något värre? Man kan nog säga att jag fick vatten på min kvarn!

Vet ni vad? För er som inte märkte det så sken solen idag, som bara den till och med (apropå soltimmar som jag pratade om igår)!

I morse så satt jag på balkongen och låtsades att det var en hotellbalkong i ett fjärran land och det fungerade. Min balkong kan minsann vara lika exotisk som andras!

Trots att jag har ett tjugotal spännande avsnitt kvar av True Blood att titta på så kunde det naturligtvis inte hålla mig inomhus en dag som den här. Med en nyladdad Ipod så kastade jag mig utanför dörren och tog en promenad och det var så härligt!! Mina höfter påstår dock att jag inte har gått på länge för dom gnällde efter ett tag. Vadå ont i höfterna? Så jäkla gammal är jag ju inte, det måste bli bättring på det här nu!

Dessutom så borde jag inte promenera hem till mamma, för där hamnar jag lätt i fikaträsket och då är ju vitsen med promenade lite förlorad. Fast det var sjukt goda kakor som jag ”råkade” baka hemma hos henne. Kanske är det jag som skapar fikaträsket?!

Grattis alla Stockholmare!
I november har vi haft 3,8 soltimmar! Det sa dom på radion i morse i alla fall, fast jag tycker dock att det låter överdrivet men kanske låg jag och sov under dom timmarna. Det vore snarare mer intressant att få höra hur många decimeter regn som fallit ner på våra stackars huvuden.

Det kommer gå utför med svenska befolkningen. Enligt en artikel jag läste häromdagen så är brist på dagsljus lika farligt som rökning! Ha! Nu åker alla ickerökare dit också, lika bra att börja!

Jag rider fortfarande på min jag-är-inte-höstdeprimerad-våg! Så länge jag klarar mig undan den så kommer jag vara stolt för det, men lite förvånad är jag nog ändå. Visserligen så hade jag min värsta nergång i januari/februari men november brukar ju vara ganska tung också.

Jag tror dessutom att jag kan ha fått lite hjälp på traven av mitt första inköp av en dyr och fin antirynkkräm. Vanligtvis så är jag för snål för att lägga ut massa pengar på dyra krämer och smink (detta gäller inte för sånt som har med motorcykeln att göra) men just den lördagen jag var ute så måste jag ha tyckt att jag förtjänade den. Nu har visserligen inte rynkorna försvunnit men jag tycker nog ändå att den gråa färgen i ansiktet som jag klagade över för ett par veckor sedan har mattats ner.

För er som har svårt att gå upp på morgonen så måste jag nog även rekommendera ett inköp av de här bright-light varianterna på väckarklockan. Utan den så hade jag nog aldrig kommit upp på morgonen och jag vet att syster håller med mig där också.
Så, spring och köp! Ni vet var!!

Jag slutar inte att förvånas över alla tokigheter när jag läser tidningen. Jag blir så grymt nyfiken på alla dessa människor som tar såna udda beslut. Jag vill träffa dom, fråga hur dom tänkte!
Igår utfärdade SMHI en klass 2-varning i södra Sverige, vilket innebär fara för allmänheten och risk för stora materiella skador.
När jag läser det så tänker jag: Hm, då skulle jag stänga in mig hemma, säkra alla lösa prylar på balkongen och parkera min bil på ett säkert ställe (min pärla)….ungefär!
I Malmö tänker man istället: Jaha, tänk om jag skulle gå till en utomhusbassäng och simma lite.

Så i 30 meter per sekund så har Lidängsbadet i Malmö alltså simträning! I sin utomhusbassäng, om det nu inte framgick.
Helt oväntat så skedde plötsligt olyckan – tältet som omgav bassängen blåste ner och la sig över bassängen där barnen simmade, vilket medförde panik, naturligtvis!
Va fan! Är man så attans pantad så tycker jag att man bara ska vara glad över att man inte fått en bortblåst ko i huvudet eller en svininfluensasmittad gris för den delen!

Nu är jag övertygad!
Jag ÄR fri från grisbakterier för tillfället, annars hade jag redan insjuknat! Jag är värsta Supersolan! Eller så beror det på min ovilja att ha närkontakt med andra människor.

Lagom till att min hysteri lagt sig så läser jag i skittidningen Aftonbladet att vinterkräksjukan gör sig redo för årets utbrott! Är det inte underbart? Alltid ska man oroa sig för något. Fast jag tänker sticka ut hakan och påstå att den inte kommer att drabba mig, jag brukar klara mig från såna saker. Hoppas bara inte att jag får äta upp det här sen! Peppar peppar…

Jag har nog en liten turvåg just nu. Jag ska dra på semester i vinter och hade bokat resa till Kap Verde även i år. I sista stund så kom vi fram till ett annat resmål som lät mer intressant. I morse läser jag på internet att Kap Verde har drabbats av denguefeber och att cirka 15.000 människor är smittade och Röda Korset är där för hjälpinsatser. Herrejösses vad hemskt!

Det är mycket fokus på sjukdomar nu! Ge oss snö, så kan vi prata om idioter ute i trafiken som kör med sommardäck istället!

Jag är en cool person, mycket cool, i bemärkelsen kall. När andra människor springer runt med shorts och t-shirt så har jag långkalsonger och dunjacka. Min lilla syster (nej, det är ingen särskrivning) är tvärtom, hon kan inte ens ha handskar på vintern för då svettas hon. Man kan ju undra om vi verkligen delar gener ibland.

Min coolhet har satt spår i folk runt omkring mig, alla vet att jag fryser! Härom veckan när jag var hos Camilla så kom lilla Ida fram med en present till mig. Hon hade köpt ”hand warmers” till mig. Nu tycker jag att vintern ska komma på riktigt så att jag kan prova dom! Jag är redo för snön nu. Kom kom!!

ICA är efter mig!! Jag är uppenbarligen förföljd av någon när jag är där och handlar! De vet PRECIS vad jag brukar köpa! Nu byter jag till Hemköp!

Nu är det här! Svinet har kommit mig nära nu, in på mitt rum till och med.
I måndags insjuknade min kollega hastigt och (o)lustigt i svininfluensan. Direkt när jag fick samtalet från hennes man i måndags kväll så fick jag inbillningsfeber. Jag kände hur kinderna blev rosiga och kroppen blev svettig. När chocken gick över så återgick jag till mitt vanliga normala jag med inslag av den gamla förkylningshostan, men det tog säkert en timme att bli frisk!

Sedan dess så har jag varit nervös varenda dag inför att vakna på morgonen och upptäcka att jag förvandlats till en kulting över natten. Men varje morgon så ser jag likadan ut, håret i ett enda stort kaos, ringar under ögonen och kanske med en ny finne, men annars samma gamla vanliga Solan. Kan det vara så att jag kan ha klarat mig…ja för denna gång i alla fall?!

Jag har gjort många saker i mitt liv som jag i efterhand kan känna att jag kunde ha gjort annorlunda, men jag ser inte tillbaka på valen jag gjort som misslyckanden. Trots detta så har jag en och samma återkommande verklighetsdröm med temat – Det där var dumt gjort av dig (enkelt beskrivet)!
Det är alltid olika händelser i drömmen och varierande platser den utspelar sig på men summan av det hela är alltid densamma, att jag klantat mig och att det ska tryckas upp i ansiktet på mig.

Drömmen kan hålla sig borta i ett år åt gången men förr eller senare så återkommer den när jag som minst behöver det. Efter en sån natt så vaknar jag alldeles tom på energi och ork. Inte ens efter de gånger jag haft mardrömmar är jag så dränerad på glädje som efter den här drömmen. Det är som att betydelsen av drömmen står för något mycket större än innehållet.
Jag vet vad som skulle få drömmen att tyna bort och aldrig komma tillbaka men det är lättare sagt än gjort att lösa det, men jag får väl försöka mig på det, om inte annat för att kunna återgå till mina drömmar om kattungar!