Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Efter att jag på eftermiddagen sprungit runt och tittat på bilar på Volkswagen, Volvo, Audi och BMW så skrek magen plötsligt efter mat. Det är så konstigt att jag alltid lyckas undgå förstadiet till hungrig, jag går istället direkt till vrålhungrig, och då måste jag ha mat NU!

Det blev ett snabbt pitstopp på Ica där jag kastade ner lite frukt och två kanelbullar som råkade ramla ner i korgen.

Eftersom jag haft min monster-mega-köksmaskin i flera dagar utan att prova den så var det på hög tid att testa vad den går för. Så, glad i hågen så stoppade jag ner banan, kiwi, frysta hallon, melon, druvor och glass i mixern och vred på gasreglaget.

Det hände ju ingenting naturligtvis, annat än att maskinen brummade, men någon mix blev det inte. Jag började om på noll och läste bruksanvisningen där det stod att man skulle plocka ner ingredienserna i omgångar. Eftersom jag sett en bild på kartongen till maskinen där massor av frukt var nerstoppad i mixern så morrade jag lite åt den falska marknadsföringen när jag stod och hällde över allt i en annan kanna för att pytsa i det i omgångar i stället.

Till slut fick jag min mixade drink i alla fall och den var schysst, hade jag skippat bullarna och glassen så hade det till och med kunnat bli ett riktigt nyttigt alternativ.

Grattis till mig, jag har helt oväntat blivit mamma!
Idag ringde en trevlig tjej från fritids mig på min telefonsvarare och meddelade att jag hade glömt att skicka med Elias hockeyhjälm, hon undrade om jag hade möjlighet att svänga förbi med den eller om vi kunde mötas upp någonstans. Sen artikulerade hon långsamt sitt nummer dit jag kunde nå henne, nästan som om jag vore lite efterbliven.

Jag har ett sånt där nummer till min privata telefon som folk ofta ringer fel på. Det konstiga är att folk ska till olika personer hela tiden, jag hade förstått om de sökte någon specifik person som har ett liknande nummer, men det är alltid olika personer de söker.
Nu har jag i prinicp slutat svara på min privata telefon eftersom jag slussat över alla kontakter till mitt jobbnummer så när det ringer där så vet jag att det antingen är felringare, säljare eller pappa.

Uppenbarligen hjälper det inte ens att ha ett telefonsvararmeddelande där jag talar om vem jag är, Elias fritidsfröken forcerade det hindret och la arbetsuppgifter på mig ändå. Men jag tänker inte åka dit med hans hjälm, så tjii fick hon!

Idag kom jag äntligen mig för att hämta ut julklappen från pappa. Jag valde en stor köksmaskin med massor med tillbehör som jag inte har en aning om vad jag ska göra med.
Visserligen så visste jag att maskinen var stor men att paketet skulle vara en meter långt hade jag nog inte räknat med, men eftersom jag ändå hade tagit mig till butiken så ville jag inte gå tomhänt därifrån så jag kånkade in den i bilen med pust och stön.

I bruksanvisningen läser jag att jag nu mera kan göra pasta, laga korv med köttmaskinen, superhacka saker, multikvarna, pressa juice ur frukter och baka förstås.
Om jag skulle tröttna på allt detta så kan jag köpa till delar som får den att bli en glassmaskin, ismaskin, saftcentrifug, mjölkvarn och potatisskalare.

Det här är en sån maskin som alla mammor har hemma, som de haft i 20 år, och nu har jag också en! Nu är bara frågan var jag ska få plats med den eftersom den upptar halva mitt kök, men jag kan säkert använda multifunktionsmaskinen som en pall att sitta på också!

Ibland så flyter saker på lite bättre än jag räknat med, och nu är jag inte ens ironisk.
Projektet -”Det är inte ett fel utan en egenskap” har plötsligt löst sig genom att Bilia i fredags köpte tillbaka min bil med sina dåliga egenskaper. Detta gav mig ju förstås ett nytt problem eftersom jag oväntat blev billös.

För att lösa problemet tills vidare så ska jag låna min systers bil för att ta mig fram och tillbaka till jobbet. Nu var ju det ett problem i sig eftersom bilen inte har rullat sedan den första snön kom och därför stod under en meter snö med sommarskorna på.
Efter att både jag, mamma och Peter ägnat tid åt gräva fram bilen så återstod fortfarande däckproblemet. När vi väl lyckats få ut den från parkeringen och packat in de galet tunga vinterdäcken i skuffen så körde vi försiktigt bort på de hala vintervägarna till Euromaster för att parkera den där till på måndag då jag hoppades på att de kunde hjälpa mig att skifta däck.

Väl där såg vi att någon rörde sig inne i den lördagsstängda bilverkstaden och jag och Kattis tog på oss våra finaste leenden och knackade på porten medans Peter gömde sig bakom en snöhög för att inte förstöra vår hjälplöshet. Efter att vi förklarat vår beklämda sitaution så gick han med på att ställa in bilen i verkstaden till på måndag.

När bilen var inkörd så stod han och velade fram och tillbaka i en minut medans vi tindrade och skojade så gott vi förmådde – och helt plötsligt så bestämde han sig för att byta däcken direkt på plats trots att han var på väg hem. Så – bilproblemet är löst för tillfället! Voila!

Aftonbladet visar idag upp en bild från Turkiet på ett dödfött lamm med ett människoansikte. Om det är ett fotomontage eller inte kan jag inte svara på men är det verkligen helt orimligt att ett får skulle kunna få en mutation på en människa? Det förutsätter förstås en ”trevlig” stund tillsammans mellan människa och får, ett par månader innan, men om det nu var så?

Sperma är ju fortfarande sperma liksom!

Nu är jag ju ingen genforskare, ganska jättelångt ifrån till och med, men jag tycker att det vore logiskt att det kom ut en halvmänniska om en av de inblandade är mänsklig. Nu har jag ju förstås förutsatt att det är det som har hänt, men vilka andra slut”satser” ska man dra?!

Tänk hur illa det vore om det kom ut en liten avbild av förövaren, hur skulle man förklara det?!

Vet ni förresten att tidelag inte är kriminaliserat i Sverige? Så alla ni bönder som inte hittade er stora kärlek via TV4 kan fortsätta med att sköta om era djur kärleksfullt. Men tänk på att om ni tvingar er på djuren eller orsakar dom smärta så blir det djurplågeri, det måste vara ett samspel av känslor helt enkelt!

Nu tänker jag kopiera en artikel från Aftonbladet rakt av, den är för bra för att missas. Den absolut bästa meningen är den sista:

Viktväktarnas golv rasade!

Ett 20-tal medlemmar i viktväktarna i Växjö hade på onsdagskvällen samlats för att väga sig i föreningens lokaler och se hur mycket övervikt de blivit av med.
Då brakade det till – det var golvet som gav vika.

Den exakta orsaken till raset är okänd.

Jag har bloggat sedan 2007, vilket innebär att det nu blir mitt fjärde år som jag låter mina tankar flöda fritt, redo att risas och rosas av både kända och okända människor.

För att jag ska kunna sitta i min gungstol och läsa om mina strapatser såväl som mitt vardagliga liv när jag blir gammal och internet har blivit omodernt så har jag därför skrivit ner alla bloggar i en bok som jag varje år framkallar. Nu har jag precis fått min tredje bok i posten och börjar undra var jag ska få plats med alla bloggböcker och fotoalbum.

Hade inte min plånbok satt gränser så hade lägenheten varit full av fotoprodukter nu. Min totalvägran mot bokhyllor får jag kanske börja omvärdera i framtiden.

Hej! Kommer ni ihåg mig? Det är jag som är innehavare till den här bloggen, trots att man faktiskt kan tro att den dog tillsammans med år 2009.

Nu har jag kommit tillbaka från sagornas land och försöker vänja mig vid temperaturskillnaden som ligger på en dryga 50 grader. Kroppen behöver en invänjningsperiod verkar det som. De senaste dygnen har jag hackat tänderna bara av att sticka huvudet ovanför täcket och jag lämnar inte ens lägenheten utan att ha minst 4 tröjor under min stora dunjacka, tjocka långkalsonger som slutar i ylleraggsockor innanför monsterbootsen och mössa med kapuschong på det. Det är ett under att jag ens klarar av att gå i utstyrseln.

Min bil fick grävas fram med hjälp av värmepistol och rutan fick sig en skön spricka när värmen till slut spred sig i bilen, är det inte fantastiskt? Men…..jag gillar fortfarande snön!

När jag har samlat ihop mina tankar från resan så kanske det kommer ett par avsnitt här framöver men först ska jag ge mig in i verkligheten igen!

För mig tar det här året slut i skrift nu (om jag kan hålla mig borta från datorn på semestern)!
Vanligtvis så brukar jag på något sätt sammanfatta året som varit men med ett minne som sviker mig när jag behöver det så är det inte så lätt.

Vintern gick, som jag skrivit förut, hårt åt på mig, jag var på vippen att dra från landet och rymma till sydligare breddgrader innan våren lyckades få tag på mig och räddade mig ur värmeböljans klor.

– Jag tog hand om resterande problem efter höstens stambyteshelvete! Aldrig igen!

– Jobbet var även i år galet stressigt under vintermånaderna då allt skulle hinnas med under en kort och hektisk tid, dessutom så hade jag under ett väldigt naivt ögonblick trott att jag dessutom skulle hinna med och ha energi att lära mig prata italienska på måndagar, vilken tokig tanke va?!

– Jag försökte mig på att träffa någon!

– En alldeles nytt beronde växte fram – Nutellamackor.

– Jag hade årets fylla i mars i Helsingborg! I will never forget it!

Våren kom – min kära, kära räddande, värmande vår, då jag även blev med ny motorcykel helt oväntat och oplanerat!

– 12:e mars så blev jag introducerad för glassen Wich, sen var jag helkörd! Den fungerar även som ett substitut för lunch och kärlek.

– Jag freakade över projektet dejting och la ner det!

– Bajsbyxorna kom tillbaka till en ovetandes och försvarslös målgrupp- herre jösses!

– Var på resande fot var och varannan vecka. Upptäckte när jag råkade gena via Norge att Strömstad tyvärr ligger alldeles för långt bort från Stockholm, att Island har ett växlande väder, fantastiska valar, att Göteborg fortfarande är en härlig stad och att en veckas roadtrip till Skåne fram och tillbaka kan vara riktigt trevlig.

– Blev himlans jättearg och ledsen under en period och kände mig sviken.

– 12:e april, hojsäsongen startar inte på grund av en batteridöd motorcykel.

– 13:e april, hojsäsongen startar med hjälp av springande vänner!

– 20:e april – kärlek! Hämtar ut henne tre dagar senare!

– Jag blir en majpotatis!! Efter att ha hållt mig i kulisserna en längre tid så tar jag mod till mig och låter folk rösta om mitt inträde i klubben.

Sommaren börjar alltid med Gotland, det har den gjort nu i fem år! I år väljer jag dessutom att stanna 10 dagar och jag har det fantastiskt bra både på racebanan och utanför!

– Min familj är uttråkad, vi startar en familjefejd!

– Ger mig in i projekt dejting igen som går upp som en sol och faller platt som en pannkaka en månad senare med jobbiga biverkningar efteråt.

– Jag kör hoj! När jag inte är på en bana så är jag ute i trafiken och jag trivs, oj vad jag trivs!

– Eftersom jag tagit så mycket semester under våren så tar jag bara två ynka veckor som jag tillbringar i bilen fram och tillbaka till ön efter mina humörsvängningar.

– Upptäcker en oväntad nudist i min ensamhet på ön.

– Håller på att mentalt dö i fritt fall på Gröna Lund!

– En ny familjemedlem välkomnas till världen mitt i pågående konflikt!

– Upptäcker Knutstorp och dess magiska svängar.

– Återupptäcker Kinnekulle och blir nyförälskad i banan!

– Mår dåligt, kommer till insikt, mår lite dåligt igen och kommer till slut till insikt igen!

Hösten blev fantastisk! Varenda helg gick åt till hojkörning och den ena turen var bättre än den andra. Pure adrenaline – från morgon till kväll!!

– Upptäcker att kräfthattar sitter väldigt bra på mc-hjälmar!

– Surfar efter drömhus att flytta in mina grejer i.

– Com Hem försöker driva mig till vansinne genom att ta ifrån mig tv och internet! Jag gäckar dom dock genom att använda min internetpuck och titta på filmer på tv.

– Oroar mig för pappa som har ett trasigt hjärta.

– Förbereder mig för vinterdepression.

– Ser döden framför mig iklädd svinkläder.

Vintern kommer och jag har till slut kunnat släppa semesterkoman som var tung och långdragen i år.

– Inser att jag inte kan köpa mitt drömhus i Stockholm.

– Kör sista bankörningen 10-11 september.

– Börjar önska mig regn för att ”slippa” gå upp i ottan på helgerna för att köra hoj.

– 28:e september så tar min bästa hojsäsong hittills slut.

– Pappa är starkare än Pippis pappa och kan dessutom sluta röka efter ett långt kärleksliv tillsammans med cigaretterna.

– Projekt Solan är igång till min chefs förtjusning. För mig innebär det mest att jag ska flänga runt och träffa massa nya läskiga människor – jag nätverkar.

– Klipper av mig håret.

– Ångrar att jag klippt av mig håret.

– Skulle kunna göra illa EU-delegater som tror att dom äger stan.

– Inser att jag inte kan charma mig till tidigare avgångar på Göteborgs flygplats. Nederlag!

– Undrar var vinterdepressionen tog vägen i år.

– Är nog lite rädd för svininfluensan och råkar vaccinera mig utan att ha tänkt på följderna.

– Retar mig jättemycket på Bilia i och med mitt bilproblem och startar kampanjen – ”Egenskaper ska åtgärdas”.

– November och halva december regnar bokstavligen bort. Det är det enda som händer vädermässigt under perioden, utan överdrift alltså. Kom ihåg – 3,8 soltimmar i november!

– Jag åker på potatiskryss och återvänder med hedern i behåll! Pust!

– 16:e december – snön kom till slut och jag blir så lycklig.

– Drömmer om att åka till Västindien och Thailand men packar för den bokade resan till ett nytt och spännande resmål – Oman!

Sammanfattning:

Förra året liknade jag mig vid en val som irrat sig in i Mälaren, totalt förvirrad och nästan utan hopp. I år så känner jag nog att den valen har fått nys om en väg ut till havet, hon ska bara hitta dit först.

Det här har varit ett bra år för mig, jag är nöjd med vad 2009 presterat och ser med spänning fram emot år 2010 med allt vad det kan erbjuda och innebära.

Nu lämnar jag mitt mentala bagage hemma och tar med mig den fysiska packningen och åker till sagornas land – Oman!

Ha en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År mina älskade nära och kära, vi ses nästa år!