Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Inatt dog min älskade! Jag har dock ingen aning om vem han var, han var mörkhårig i alla fall. Han släppte dock inte taget direkt utan var vid min sida under all min sorg och uppmanade mig att låta honom gå. Jag var helt förtvivlad när jag vaknade förvirrad på mitt hotellrum och önskade att jag hade öppnat fönstret när jag gått och lagt mig för att kunna vädra ut alla dåliga drömmar.

Dagen bättrade sig som tur var när drömmen långsamt drog sig bort från minnet.

När jag utfört min uppgift på regionsmötet så var det dags för gruppen att bege sig ut på isen. Eftersom jag iskallt räknat med att inte hinna delta så låg mina täckbyxor i tryggt förvar 56 mil därifrån, jag är tydligen inte alltid redo.

Aktiviteten vi skulle ägna oss åt var att flyga kite, dvs drake. Jag vill absolut inte påstå att jag är duktig på det men efter att ha släpats runt i havet efter en sån ett antal gånger under mina månader på Dominikanska så vet jag i alla fall hur man styr kiten.

När taxin kom en timme senare så var jag riktigt nerkyld trots solens gassande och att det drog iskalla vindar inne i flygplanet på vägen hem gjorde inte saken mycket bättre. Min skållheta dusch hemma i lägenheten har nog sällan varit lika efterlängtad!

Ibland lönar det sig faktiskt att vara ute i god tid, till och med om det är en hel dag innan. I morse var det full kaos på Bromma flygplats eftersom det exploderat en bomb i ankomsthallen. Nej, det hade det inte gjort förstås, det snöade bara men det räckte för att skapa totalstopp i flygtrafiken.

Plan som skulle landa från Malmö och Göteborg fick gå ner på Arlanda och i Skavsta och ett plan som skulle ha landat klockan sju låg fortfarande och cirkulerade i luften en timme senare, säkert inte alls till passagerarnas stora förtjusning.

Av någon konstig anledning så lyckades Östersundsplanet i alla fall landa på flygplatsen, i tid dessutom! Så runt klockan nio så lämnade jag den fullsatta, stökiga flygplatsen i ett litet propellerplan som tog mig upp mot soliga Norrland.

Det man bör tänka på när man flyger till ödsliga orter som Östersund är att ha en plan för ankomsten. Flygbussen sponsrar endast SAS-resenärer och taxibilar finns bara för de som förbeställt. Eftersom bussen skulle ha gett mig två timmars väntetid på flygplatsen så var jag mycket tacksam över att en stackars taxichaufför chansat på oförberedda passagerare som mig, han plockade jag nämligen snabbare än blixten!

Sist jag var här så gick det dessutom inte att få tag på taxi på eftermiddagen vilket gjorde att jag med ren tur hann med en buss som tog med mig till flygplatsen.

Imorgon bitti är det jag som beställer taxi för hemfärden, så fort jag vaknar!

Alltför ofta så blir jag påmind om min kassa inställning till alkohol och på en Finlandsfärja så är det svårt att motbevisa alkholens dåliga inverkan på människor.
En kryssning brukar oftast innehålla dregg på alla möjliga plan, igår blev det dock en annorlunda upplevelse när jag och mina kollegor åkte på konferenskryss – på en torsdag.
Om man tycker att valmöjligheten på normala människor är dålig på en helgkryss så ändrar man lätt uppfattning när man varit på en vanlig torsdagskryss.

Människorna som tillsammans slussades in med oss i båten var pensionärer, barnfamiljer och ett par udda grupper människor som förenades på grund av sitt arbete.
När vi avslutat vår konferens så gav vi oss ut i djungeln bland barerna för att spana in klientelet. Redan efter middagstid hade många fått i sig en mängd sprit som jag inte ens skulle klara på en hel dag och betedde sig därefter.
När vi sedan gled upp till discot runt halv tolv så fick jag svåra vibrationer av klassfestkänsla. På dansgolvet var det fullt av tonåringar, barn som sprang runt och lekte och mammor som stod och bar på sina minstingar iförda pyjamas.

Den bästa showen under kvällen var inte karaoken eller livebanden utan paret som hittat varandra för en kväll, alldeles uppenbarligt med hjälp av vår käre vän alkoholen. Hon 55+, troligtvis med familj hemma och han 40+, ute efter att få sig en resa. Ogenerat följde vi deras upptäcksresa av varandras kroppar, sittandes i baren och uppläxade av sina nyktrare arbetskollegor.
Idag såg vi båda två på vitt skilda håll med en min som visade på spilld mjölk.

Tiden springer iväg i samma takt som snön stiger! Nja, kanske inte riktigt för nu är det faktiskt till och med regn på väg, hur otroligt det än låter men det är bara för att vägarna ska bli blöta så att det kan frysa på igen och göra det lite mer spännande när man kör bil.

Eftersom visningen är på söndag så har jag räknat iskallt med att lördagen går åt att fixa lägenheten…igen! Igår fick jag dock veta att någon vill komma på en förhandsvisning redan innan helgen så det fick bli panikstädning, det känns som att jag börjar kunna det här med att städa men trots mycket övning så blir det inte roligare. Blir bara försäljningen klar inom kort så kan jag börja stoppa saker i kartonger istället för att gömma undan dom i lådor och garderober.

Ibland glömmer jag att det är positivt att jag är husägare och inte bara en husägare som har sjukt mycket att göra. Jag längtar efter att pyssla om mitt hus!

Jag var extremt förberedd på kaoset i morse! Iklädd mina husdjur, benvärmare uppdragna till låren, dubbla vantar och mössa så var jag redo att trotsa 22 minusgrader och en inskottad bil.
Därför blev jag lite snopen när jag kom ut till gamla Bettan som inte ens behövde skrapas rutor på och snövallen som jag räknat med att se mot sidan av bilen fanns inte där heller.

Visserligen så kändes hon lite trögare i starten än vanligt men så tände hon till och gick igång! Syster har en stabil bil!
Det tog inte ens överdrivet lång tid att ta sig till jobbet trots att alla tunnelbanor gett upp och stannat hemma i morse och tidingarna ropat ut att man skulle hålla sig hemma.
Hade det inte varit för trafikkaoset på vägen hem istället så hade jag nog trott att alla faktiskt hade stannat hemma.

Det kan omöjligt få plats med ännu ett kaos i Stockholm i år! Jag röstar för vår nu och är snart beredd att ge mig på snövallarna med hårtork!

Många har skrattat åt mina enorma vinterstövlar som är täckta med svart, långt hår och påpekat att jag tagit på mig marsvin/hundvalpar på fötterna. Förvånade hundar har försiktigt nosat på de svarta bestarna beredda att anfalla vid minsta rörelse. Men oj vad dom har tjänat mig väl i vinter!!
De har värmt mina kalla fötter i väder ner mot 27 minusgrader, fått mina fötter att överleva sex timmars skoterkörning och fungerat som snöskyfflar!

I morse när jag kom ut efter att jag under en timme hört radiopratarna varna om total trafikkaos så kände jag lite hopplöshet när jag såg min bil inskottad med en halvmeters snö som täckte hela sidan. Jag tänkte till och med tanken att jag inte ens skulle kunna ta mig till jobbet.

I vanliga fall så har jag alltid en spade i min bil men eftersom den bilen är ett minne blott så fick jag använda andra medel, dvs mina stövlar!
Eftersom de nästan går upp till knäna så är snödjupet aldrig några större problem, så jag agerade snöskyffel med husdjuren och lyckades ta mig ut ur snöfängelset.

Så, med en varm mössa och ett par riktigt schyssta stövlar så tar man sig uppenbarligen fram nästan överallt!

Ja, varför står det inget nytt här, kan man ju undra. Det är inte så att det inte händer något, snarare tvärtom. Mitt bristfälliga bloggande får nog skyllas på att vardagliga saker som jobb och flytt tar upp den större delen av tankarna.

Jag längtar så tills lägenheten är såld och flytten är över så jag kan lägga energin på praktiska och kreativa saker, som att måla, inreda och göra av med massa pengar som jag inte har på att göra lilla huset fint.

Nu ligger lägenheten ute till allmän beskådan, det är ju skitläskigt. Tänk alla människor som sitter hemma i sin stuga och dömmer min inredning och mina möbler – min smak! Fy!
Tur att min hörsel inte är så bra!

Jag gjorde det igen! Jag steg ur bilen vid ICA-affären och såg den enorma isklumpen som satt bakom framhjulet. Jag skulle bara lossa en liten bit, jag sparkade inte ens hårt, men det sa boink ändå och så låg det en 10-kilos klump fastkilad i hjulhuset.

Det går inte att hålla sig borta från däckklumparna! Jag är inte ens en däcksparkare i vanliga fall, men när snön kommer så kan jag inte hålla mig, dom måste bort!
Man kan ju tycka att jag skulle lära mig något när jag sen får sitta på knä och gräva bort de skitiga klumparna från bilen, men nej, icke, jag går på det igen och igen!
Med tanke på hur lång den här vintern är så har jag ju tid på mig att lära mig hur man sparkar loss klumparna med finess i alla fall!

I morgon så kommer mäklaren och fotograferar min lägenhet! På grund av det så har jag tillbringat min helg med att putsa, städa, putsa, dammsuga, putsa, damma, tvätta och putsa lite till.
Medans jag utförde dessa enormt tråkiga uppgifter så intalade jag mig själv att jag slipper städa lika mycket när det sen väl blir visning. Det är naturligtvis bara en villfarelse, men jag behöver tro det just nu!
Allt som syns är i alla fall rent, men inga skåp eller garderober får öppnas, då spricker hela min plan!

När jag gick till bilen på morgonen härom dagen så damp det plötsligt ner en önsketanke! Jag tänkte att det vore superskönt om någon köpare kom och sa att han/hon ville köpa min lägenhet och var villig att betala hundratusen kronor mer för att behålla alla möbler. Då skulle jag kunna packa ner mina kläder och prylar och inte behöva bära så mycket. Tänk vilken lyx att bara lämna allt bakom sig och gå och peka ut nya möbler. DET hade varit schysst!

Drömma kan man väl få göra i alla fall!