Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag vet inte vad som får mig att tro att jag kommer att kunna sitta och slappa i solen i sommar, men drömmen finns där ändå. Därför så passade jag idag på att slinka inom Jysk och köpa ett set med himlans fina utemöbler som jag kunde lasta på släpet tillsammans med mina inköpta varor från Bauhaus. Att sedan Therese kikade förbi precis när jag skulle montera dom gjorde inte saken sämre, det gick helt enkelt dubbelt så snabbt!

Nu har jag och syster släpat på femhundraelva flyttkartonger från både vind och lägenhet och fått backup av mamma och Peter som slavat runt med bil och släp.
Min vind innehöll saker som jag inte visste att jag hade eller behöver. Jag tror att det bästa vore att man inte hade vind eller källarförråd eftersom man av ren automatik lägger dit grejer som man tror sig komma att behöva och när man väl behöver dom så går man ändå och köper nytt.

Eftersom jag kämpat så med flytten så tyckte jag idag att jag förtjänade en lugn dag och åkte till Rosenhill, med bil, och fikade med potäterna. När jag sedan skulle åka mot huset och börja plocka upp porslinet så var jag så trött så jag struntade i det.
Men, imorgon börjar det igen, då ska det handlas pärlspont, golv, lister och utemöbler!

Jag kan knappt bärga mig tills huset är målat och fint och jag fått plocka upp alla kartonger! Åh, vad jag längtar nu!

Man kan ju tro att 10 timmars sömn borde göra mig till världens piggaste person. Men när jag i morse stod framför bilen och larmade av så blev jag väldigt förvånad när bilen som var parkerad bakom öppnade sig istället. Jag får försvara mig med att båda bilarna var svarta och av samma märke, jag försökte uppgradera systers bil helt enkelt.

Jag har råkat ut för blocketknarkare. Min nyvunna erfarenhet visar att det är det kvinnliga könet som blir höga på att surfa runt på blocket efter saker att köpa. De skickar mail på kvällen där de skriver att de vill köpa mina saker och dagen efter så har de hunnit tända av och kommit på bättre tankar. Jag börjar undra om de vill att jag ska svara att grejerna är sålda?!

Mitt tillvägagångssätt brukar vara:

1. Jag ska inte köpa något!
2. Hoppsan, jag råkade visst köpa något.
3. Tänk inte! Det här blir nog bra!

Är det någon mer än mig som lyssnar på Rix FM med Titti Schultz på eftermiddagarna?
Titti påminner mig om mig själv ganska ofta, hon är lite så där kontrollbehovsaktig och (tråkigt) förnuftig. Av någon anledning som jag inte har fått klart för mig så har hon nu i alla fall bytt morgonsändningen till eftermiddagar istället och där har hon i uppdrag att varje dag ringa och sjunga för personer som är lyckligt ovetandes om vad komma skall.

Tittis förfärligt dåliga sångröst slår min röst hundra gånger om! Och tro mig, det säger en hel del! Nu blir det troligtvis inte bättre av att hon samtidigt sitter och lyssnar i lurar på låten hon ska sjunga. Vi vet alla hur fel det kan bli när man inte hör sig själv.

Oavsett vilket humör jag är på eller hur trött kroppen är efter en hård arbetsdag så får det här inslaget mig att fnissa hysteriskt för mig själv i bilen! Sen att det delvis är på grund av att jag skäms å hennes vägnar är en annan sak, det viktiga är väl att man är glad?!

(Någon annan som säkert sjunger av glädje idag är Betsy som nu har förtjänat sig ett alldeles eget körkort! Grattis igen!)

För ett par veckor sedan så skrev jag att jag önskade att någon köpte lägenheten med hull och hår. Nu är jag nästan där!

Jag har sålt soffa och köksbord med tillhörande stolar till killen som köper lägenheten och dessutom lovat bort ett par hyllor och gardin med medföljande gardinstång till samma. I morgon så kommer förhoppningsvis en köpare och tar med sig mina tre byråer. Så, den enda större möbel som nu är kvar är sängramen men i och med att den ligger ute på försäljning så kanske den också ryker när som helst!

Ur flyttsynpunkt så är ju det här fantastiskt! Mitt lilla bohag verkar kräva rätt många flyttkartonger som det är. Frågan har nu istället blivit vad jag ska möblera huset med?!

Jag verkar befinna mig i ett stort lokalt allergimoln just nu! Ögonen svider och rinner i takt med näsan. Förlamningen som släppt efter att visningshelvetet nu tagit slut har gjort mig till en ännu mer förvirrad och trött person.
Trots att jag försökt hålla paniken inför dubbla boende nerbäddad i bomull så har den nog funnits där i alla fall, för nu känns det som att allt släpper.

I morse så stod jag med en papperstuss i ena handen och en concealerpenna i andra handen och valde att slänga pennan i toaletten och lägga papperstussen i sminklådan. Man kan ju tycka att det inte skulle behöva bli så uppenbart fel när man bara har två val att välja på, men livet är inte alltid logiskt!

Igår när jag hälsade på min vintergriniga motorcykel, som inte startat på hela vintern, och den plötsligt bestämde sig för att starta så kände jag på mig att turen tittat fram igen!
I morse när jag satt på mäklarens kontor och skrev under säljkontraktet på min lägenhet så tänkte jag att jag inte kunde ha haft mer rätt.

Så, nu har jag alltså gjort mitt livs affär! Lite mer än en normal årslön har jag nu tjänat på min fina lilla lägenhet!
Plötsligt så skiner solen lite starkare och värmer lite mer!

Nu kan jag köpa bil, fixa i ordning flera saker i huset och dessutom leva ett normalt liv i sommar utan att behöva vända på kronor och ören! Eftersom köparen vill flytta in ganska snabbt så är det bara att lägga benen på ryggen nu och springa alla de ärenden som behöver göras inför flytten.

Att inte försöka tänka på lägenhetsförsäljningen visar sig vara en svårare uppgift än vad jag trott att det skulle vara eftersom jag får frågor om den varje dag.
Jag är för tillfället fast i visningshelvetet. Mäklaren tror sig inte ha några problem med att sälja lägenheten för det priset jag vill ha, det är bara det att jag verkar ha lite otur just nu.
Detta innebär alltså att jag kommande helg visar upp den för tredje gången, om man inte räknar med de enskilda visningarna som mäklaren har haft.

Så, jag spelar cool ett tag till och lägger istället ner lite extra energi på att oroa mig för färgsättningen i huset. Jag har sådär ungefär kommit fram till hur jag vill ha det i sovrummet i alla fall och det är ju en bit på vägen. Det är ju ändå där man tillbringar den mesta av sin lediga tid, så det får jag se som en framgång.

En av bonusen med att få flytta är som jag skrivit tidigare att få slippa diska för hand eftersom huset innehåller en diskmaskin.
Jag drar mig ofta alldeles för länge för att ställa mig och diska hemma trots att jag skaffat mig diskhandskar för att slippa komma i kontakt med allt gegg. Ångesten inför diskningen brukar dock sällan stå i proportion till själva utförandet som oftast är över på bara ett par minuter.

Ett av mina syskon (33 år gammal) har dock dragit det hela sju steg längre, och det är den feminina av dom, utan att nämna några namn. Utan att skämmas så har ”hon” stoppat ner all sin skitiga disk i en stor papperspåse och tagit med den hem till mamma för att låta hennes diskmaskin diska den rent.
Nu flera timmar efteråt så sitter jag fortfarande och gapskrattar åt att man ens kan komma på idén och att tycka att det är värt att ta med all sin disk hem till mamma i en påse istället för att göra det själv.

”Hon” förstår inte alls vad som är så roligt och hänvisar till sin extrema diskfobi. Det lustiga i det hela är att vi båda var på middag i Kibbutzen igår och för att vi alla skulle göra någon nytta i köket så satte jag ”henne” på att diska där. Men….hon slapp diska sin egen disk i alla fall!