Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

För sjätte året i rad så har jag nu avverkat en helg till på Gotland ring med bankörning!

I år har jag inte haft de där vanliga förväntningarna som jag brukar ha eftersom det varit så mycket jobb, arbete med huset och lite semester. Jag har helt enkelt inte hunnit med att bygga upp nervositeten och memorera banan två veckor innan som jag gjort åren innan.

Väl här nere på ön så kom körglädjen tillbaka! Trots min fantastiskt dåliga fysik så lyckas jag ändå svänga rumpan fram och tillbaka i svängarna under åtminstone halva passen.

Vädret får godkänt trots att jag tycker att vi kunde haft lite mer värme i fredags och lördags, men så länge regnet håller sig undan så kunde jag inte vara mer nöjd.

Ikväll så var det meningen att jag bara skulle slappa men eftersom jag glömt huvudet hemma och lämnat kvar halva min tidtagningsmaskin på banan så blev jag tvungen att åka och hämta den. På grund av den sena timmen så är bommen nedfälld till banan och därför så blev det till att låna en motard för att kunna ta mig runt.

Mitt i virrvarret så lånade jag ut min mobil och redan där så kunde man nästan förutsäga hur det skulle gå. Jag kom till bommen och blev tvungen att kliva av hojen för att få den över sten och stockar och när jag trodde att jag fått i neutralen och släppte kopplingen så dog hojen! Hoppsan!

Jag har aldrig någonsin lyckats få igång en motorcykel med kick, och fick det inte heller nu trots otaliga försök under nästan en halvtimme. Mer och mer kläder åkte av i samma takt som kickpinnen åkte ner utan att starta. Som tur var så tänkte mina vänner på mig och kom och letade upp mig precis innan myggen skulle gå till massanfall!

NU, så ska jag äntligen få lite lugn och ro i flera timmar! Men även fast kroppen gör ont så längtar jag ändå tills på fredag då det är dags för hojkörning igen!

Idag fick jag prova min bil utanför Stockholms gränser! När jag kom till min slutdestination i Norrköping så ville jag inte sluta köra, det var en sån där perfekt bilkörardag när rätt cd-skiva ligger i spelaren och jag får yla till min favoritmusik.

När jag kom hem så byttes min fantastiska Pinkröst till en mycket gnälligare variant när jag möttes av en faktura från ComHem! Ni som har ett gott minne kommer nog ihåg vad jag tycker om det företaget. Sedan jag har flyttat så har jag fått ungefär en faktura i veckan av dom med olika påhitt och dumheter. Det har till och med gått så långt så att jag blir arg bara jag ser loggan.

Efter en mailkonversation på sju mail så har dom dessutom slutat svara på mina mailfrågor. De tre adressändringarna jag har skickat in har de fullständigt ignorerat och istället fortsatt med att skicka fakturor på sånt jag redan har betalt och dessutom lagt på förseningsavgift för att jag inte har hunnit få dom i tid.
Så, idag var det dags att ta tag i surdegen.

Första personen jag pratade med fick ta hyfsat mycket skit och när jag precis fått förklarat hela problemet och hänvisat till alla felaktiga fakturor så blev jag naturligtvis nedkopplad. Det mest logiska i min värld hade varit att personen ringde upp mig, men så fungerar det inte i ComHems inkompetenta surdegsvärld.

Om jag var grinig innan så kan ni gissa er till hur jag reagerade när jag ringer upp igen och får höra att jag måste dra hela historien igen för en ny person.
Precis när jag faktiskt tror att den här personen greppar situationen så ska han höra sig för med sin chef om en liten detalj. När han återkommer nedlåter ynglingen sig till att säga att han måste koppla mig till en ny avdelning och förklara allt på nytt! Jag reagerade som en tändsticka som landar i ett bensinhav och öste ur mig både mer och mindre onödiga saker.
Den sista frågan jag ställde till honom var om han själv hade valt att stanna kvar som kund på ComHem om han var mig, och han sa nej! Det säger väl en del om deras servicenivå kan man tycka.

Tredje personen jag fick prata med var lite mer smidig och lösningsorienterad av sig så hans fiskar blev inte lika stekta, kanske var det så att min energi redan gått åt till de andra puckona.

Om jag ser en faktura från ovanstående företag i min brevlåda nästa månad så ska jag grilla digitalbox på altan, fakturorna använder jag som bränsle, det både räcker och blir över!

Jag är så otroligt produktiv så att jag nästan trillar av stolen! I och för sig så innebär min produktivitet att även plånboken får arbeta och nu börjar jag dessvärre skönja en botten på min fina, fast illaluktande, Ed Hardy-kopia-plånbok. Det är verkligen en himla tur att pengarna rullar in, varje månad!

Eftersom avfärden till Gotland går inom en väldigt snar framtid och min garderob mest består av kläder i önskestorlek så åkte jag till Stinsen för att panikköpa kläder i min egen storlek.
Jösses, vad jag har missat mycket när jag de sista månaderna har ägnat mig åt att besöka byggmarknader istället för klädaffärer. Det blev både en och fem påsar som jag travade ut med från köpcentrumet. Innan jag hann hem så råkade jag dessutom köpa ett set med slicks till hojen, men jag måste ju ha något att köra på också!

När jag äntligen kom hem så sken solen fortfarande så jag passade på att multitaska lite genom att måla både hatthyllan och proppskåpet innan jag tog fram ångesten och började packa inför resan. Jag vill redan nu säga att jag skäms för min packning, men…sån är jag! Hepp!

Hojen ska till Gotland på torsdag, därför fick jag börja dagen med att skruva kåpor!

Med några skruvar lösa eller saknade så sitter kåporna i alla fall fast!

Mitt nya förråd för somriga kuddar till mina söta utemöbler!

Postlådan from hell!! Vilken skräp! Den var superknepig att skruva ihop och bruksanvisningen sög, verkligen. Så, nu har jag en postlåda som knappt går att öppna inkastet på.

Efter tre dagar på havet så kom jag hem till en skog som plötsligt skjutit i höjden i rabatterna. Nu är bara frågan vad som är ogräs och vad som är värt att ha kvar.

Åh, ljuva skärgården!
I tre dagar så har jag tillbringat min arbetstid ute på havet och på Utö i sol och värme bland fantastiskt roliga människor!

Vårt färdmedel ut till öarna var med ribbåtar som i grym hastighet tog oss dit vi pekade. När jag blir rik så ska jag ha minst en ribbåt! Det var otroligt härligt att susa fram över vågorna i en hastighet jag aldrig upplevt på vatten förut.

Jag har dock som vanligt väldiga problem med avslut i alla former. När dagarna tre idag tog slut idag efter att ha spenderat all tid ute i friska luften så kändes det alldeles jättetråkigt att behöva åka hem och lämna havet bakom mig! Jag vill ha mitt kontor ute på havet i en båt…går det att ordna tro?

…tack vare min nya favoritparfym! Nu är det bara att hoppas att det inte är den som gett mig huvudvärk de senaste dagarna!

Efter en veckas pensionärssemester på Tunisien så är jag åter hemma igen!
Semester för mig är värme och sol, att få sova mycket, läsa många böcker och njuta av att få lagad mat serverad efter mina önskemål och det är precis vad den här semestern har innehållit.

Tunisien som land har jag inte så mycket att säga om, det skulle lika gärna ha kunnat vara Kanarieöarna, Grekland eller Turkiet egentligen. Nackdelen med staden som i sig är väldigt fin är säljarna, som i många andra länder. Det blir en stor kulturkrock när vi försynta skandinavier går runt och strosar i de fina, gamla mysiga gränderna och blir hetsade av alla säljare som vill att vi ska gå in och titta i just deras butiker. Efter tjugofem försvarstal varför man inte vill köpa just deras tofflor, fågelburar och väskor så orkar man inte riktigt mer och vill bara därifrån istället. Om jag hade fått gå runt och kika i min takt och bestämma själv vilka butiker jag ville gå in i så skulle risken finnas att min plånbok hade varit mycket tunnare än vad den är nu och att jag hade behövt att köpa en väska just för att få hem alla fina handverk som de faktiskt hade.

Trots att det varit en väldigt skön vecka och jag fått njuta av sol och värme så var det väldigt skönt att få komma hem till mitt fantastiska hem som blivit uppgraderad med en soffa under min frånvaro! Hade det inte varit för att jag känner mig lite sliten så hade jag fortfarande legat kvar i soffan. Det är fantastiskt att jag äger ett hus som rymmer en soffa, tillräckligt stor för att vräka ut mig i!

Att min nya bil stod och väntade på mig är inte fy skam det heller! Vilken bil det är! I am in love!

Det där dammolnet från Island gör bäst i att inte förflytta sig närmre Sverige nu för jag tänker åka på semester! Visserligen så har jag ettusenelva saker att göra hemma, sätta upp och handla in, men det kanske är just därför jag ska ha semester. Då behöver jag inte ens tänka på alla måsten och behov som jag har, för ett par hundra mil från Sverige så kan jag inte göra någonting förutom att tillgodose mina basala behov, äta och sova (trots att mina byxor påvisar att jag borde skippa ätandet)!

Idag har jag dessutom hämtat min nyaste ägodel. Min systers Saab lämnas tacksamt tillbaka till ägaren till förmån för min nya BMW?! Jag har aldrig ägt en BMW och har dessutom inte varit speciellt blyg med att officiellt klassificera alla BMW-ägare som pizzabagare. Kanske beror min brist på kunskap på att jag aldrig kört en BWM förut, för när jag provkörde min nya glänsande pärla så var saken klar inom ett par sekunder. Körglädje har fått en ny innebörd! Nu är jag tillbaka till den gamla hederliga bakhjulsdriften igen!

Kärleksmötet blev dessvärre väldigt kort och flyktigt eftersom jag inte kan ta med mig bilen på semestern, men nu har jag något fint som väntar på mig hemma när det är dags för returresan.

Ikväll har jag fått massor med saker gjort!

I och med att Micke har målat och fixat det mesta i mitt hus så har jag glömt bort att jag inte har tummen mitt i handen och gått och väntat på att någon händig människa kanske skulle trilla förbi mig här ute på landet och råka vilja sätta upp mina hyllor och lampor.

När jag ikväll insåg att ingen kommer att snubbla förbi så tog jag fram min borrmaskin och förberedde mig på en omgång.

Betongväggar är inte riktigt min favorit, drömmen vore att ha ett trähus där man bara kan spika eller borra in skruven utan att behöva använda plugg, men så är inte fallet nu. Så efter mycket huvubry så förstod jag till slut hur en molly fungerar och lyckades till min egen förvåning sätta upp både en liten och en stor och tung hylla!

Medans jag ändå hade borren i handen så passade jag på att få upp sovrumslampan och hallampan också. Lampan i hallen tog dock kål på mina sista krafter när skruvarna krånglade och mjölksyran brann i mina armar, men nu kan jag lägga mig med gott samvete över att jag klarat av att göra det själv i alla fall!