Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Nu har jag inte en muskel i kroppen som inte har fått känna att den lever! Till och med hjärnan fick arbeta hårt under bodypump-passet för att hålla mig från att rusa på instruktören som trippade på precis alla mina nerver.

Jag skiter i att hon håller på att rensa sitt förråd hemma och inte vill att det ska regna på prylarna hon burit ut. Jag är inte intresserad av att veta att hon bara har halva sin semester kvar. Jag behöver inte veta att hon är rädd för åska!

Jag vill att hon ska peppa mig att orka med ett helt pass trots att mina ben och armar skakar som en alkis på dekis och kroppen bränner som fett i stekpannan när jag förtvivlat försöker lyfta de pinsamt lätta vikterna! Det hon inte ska göra är att trötta ut mig med sitt meningslösa babbel!

Jag kan absolut inte tänka mig att att ilskan här ovan skulle bero på att passet var galet jobbigt och visar på hur extremt dålig fysik jag har, det måste ha varit honan det hängde på!

Grattis till er – alla killar!
Nu har en japansk student på Royal College of Art i London tagit fram en mensmaskin! Som ni har väntat!!
Den här ”lilla”, näst intill osynliga maskinen är utformad så att den simulerar hur det är att ha mens, inklusive smärtan och blödningen under fem dagar.
 
Mina funderingar går bland annat runt klädseln. Vilka sorts byxor ska man ha på sig för att dölja den ekorrliknande svansen? Kan den även användas som kyskhetsbälte? Varför lägger man ner tid och energi på att ta fram en maskin som skapar smärta och blodar ner kläderna? Beror det på ett enormt, sympatiskt medlidande till alla tjejer som får stå ut med månadspinan eller är det någon hemlig önskan om ett könsbyte som ligger till grund? Och varför är det en tjej på bilden om det är killar som ska använda den?

Jag är i alla fall otroligt nyfiken på vilka som kan tänka sig att använda den här fantastiskt galna uppfinningen!

Sömnen fortsätter att utebli men inte energin, och det är ju egentligen en fantastisk kombination eftersom det betyder att jag får flera timmar över per dygn till att ägna mig åt annat än att sova.
 
Trots det fantastiska vädret och bristen på hav nedanför huset så är det ändå skönt att vara hemma, om inte annat för att jag fått betala räkningarna, sen om jag stannar hemma så länge, ja det får vi se.
När jag kom till jobbet igår så späddes mitt goda humör på ännu mer när jag möttes av fina presenter från min fantastiska chef, som hon lämnat på mitt bord. Vad skulle jag göra utan henne?!

Sommarkvällen bjöd oväntat på en båttur, fasiken vad härligt det är med sommar! I like it!

Idag är det exakt två år sedan den där hemska natten då Jocke gick bort, en natt och ett samtal som jag troligtvis aldrig kommer att glömma. Trots allt det tragiska med händelsen så går livet vidare, vilket jag inte trodde det skulle göra under de närmsta veckorna efter olyckan. Det har istället resulterat i enormt mycket positivt i mitt liv sedan den kvällen, jag har fått många nya och kära vänner och ett liv som är fullt av aktiviteter och glädje, det är bara tiden och energin som sätter stopp för möjligheterna.

Den här helgen på ön känns som en utmärkt start på sommaren och jag ser redan fram emot nästa gång jag kommer ner. Trots att det finns många saker hemma att fixa med så kommer ju faktiskt huset stå kvar även i höst och vinter och något ska jag väl sysselsätta mig med då också.

Du saknas Jocke!

Idag var midsommarafton som bortblåst, precis som mitt dåliga humör! Ett härligt lugn låg över ön och uppmanade till total avslappning och bjöd även på siesta för att försöka ta igen den sömn som gick förlorad i natt då jag tydligen inte kunde sova.

Sömn brukar vara mitt minsta problem men på sista tiden så har det rådit skilda meningar mellan mig och psyket om jag verkligen behöver sova lika mycket som jag brukar. Eftersom jag fortfarande går upprätt och andas så verkar det som att det fungerar trots allt.

Om det nu hade varit en vanlig söndag imorgon så hade jag behövt åka hem då, men eftersom det är en ovanligt bra måndag dagen efter, en ledig variant, så tänker jag fortsätta mitt semesterfirande även imorgon. Är det så att jag efter dagens wakeboardövningar fortfarande kan röra mig så tänker jag ge mig på det igen och kanske, kanske våga styra brädan över vågen efter båten, men bara kanske!

Som om det inte vore nog med att det redan är en skitdag, som alla andra helgdagar, så var jag klarvaken redan klockan sex imorse, allt för att göra dagen extra lång. 

Fördelen med att det nu varit midsommar (och är i tre timmar och femton minuter till) är att det nu är nästan exakt sex månader till nästa skitdag!

Så, om jag går och lägger mig nu så kommer det att vara över när jag vaknar igen, sen att det blir strax efter midnatt, ja det spelar absolut ingen roll!

Glad midsommar på er!

Klockan fyra i morse så vaknade jag första gången. Trots att det faktiskt var blå himmel utanför så tyckte jag att det var lite överkurs att gå upp redan då. Bara av att vakna klockan sju, vilket jag gjorde nästa gång, gör att man få en väldans massa timmar som man ska fördriva innan det är dags att sova igen.

Redan vid klockan elva så var jag rastlös igen. Nu är det meningen att jag ska klara av att slappna av så mycket så att jag klarar att vara här ett par dagar, jag vill inte hem!!

Runt lunch så rasade Stephan och Karin in med sina två illbattingar och strax därefter så kom Kattis och Patrik med sin nya lilla buse till hund så då var det full fart igen. Dessutom så hade syster varit snäll och köpt en våtdräkt vilket gjorde att jag kunde ge mig ut ett varv runt ön på wakeboard. Oron över att jag skulle frysa i vattnet gick över rätt snabbt när både ben och armar fick arbeta hårt för att hålla mig över ytan men runt kom jag i alla fall och lyckades fördriva säkert en halvtimme utan massa funderingar på annat skit.

Efter en grillkväll i solnedgången så var jag färdig som människa och lättad över att få krypa in till tystnaden i min stuga.

Idag så har jag fått kämpa i motvind! Kropp, knopp och humör var inte alls med mig i morse efter en natt full av knepiga drömmar och dålig sömn och jag hade en allvarlig diskussion med mig själv om jag verkligen skulle behöva gå upp, men som vanligt så förlorade jag mot moralen och fick masa mig på fötter.

Humöret bättrade sig när jag väl kommit igång men huvudet vägrade att släppa mig fri utan plågade mig med huvudvärk hela dagen.

När butiksbesöket i Eksjö var avverkat så satte jag kursen på Ön! Eftersom det varit fullt upp hela våren så har jag inte lyckats ta mig ner en enda gång hittills men en midsommar utan stugan är inte ett alternativ, så nu var det dags!

Det var sådär härligt som det brukar vara, harmoni! När jag och pappa släpat upp packningen så var jag sådär genomsvettig som jag bara avskyr att vara så efter ett snabbt ombyte till bikini så gick jag till bryggan för att svalka fötterna.

Antingen så var jag tokvarm eller så var vattnet riktigt behagligt för när både fötterna och låren vant sig vid svalkan så låg plötsligt hela jag i vattnet – och njöt av det! Det enda som saknas mig nu är en riktigt god natts sömn!

Först nu, i slutet av juni, så börjar känslan av sommarvärme äntligen att infinna sig. Jag förväntar mig att sommaren kommer att bli en av de bästa på länge som kompensation för vintern som vi fick genomgå i år.

Precis som tidigare år så är ingen semester planerad än så länge. Att binda upp ett par veckors semester flera månader innan jag vet vad jag ska göra är helt enkelt inte min grej. Jag vill göra vad jag vill, när jag vill. Dessutom så vill jag ha 10 veckors semester!

Med 10 veckor ledigt så skulle jag unna mig att ha fyra veckors sammanhängande semester på sommaren och tre veckor på hösten respektive våren, då skulle jag vara mer än nöjd. Jag kanske skulle satsa på att förhandla semesterdagar vid nästa löneförhandling istället för kronor, tid är ju som sagt pengar!