Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Blir livet lättare med en halvliter sangria innanför västen eller inte? Ja, jag vet inte riktigt men lite varmt och mysigt blir det nog allt i alla fall.

Jag drog ner till ön på eftermiddagen och retade mig som fan på alla semesterfirare som inte lärt sig köra bil. Om man lägger sig för omkörning så är det väl meningen att man ska komma om innan man passerar nästa stad? Hur vore det om alla osäkra kort höll sig i högerfilen och låter oss andra som vet var vi ska och har en tid att passa (nja…) ligga i vänsterfilen?! Jag ska nog bli politiker!

En halvtimme innan jag kom fram så skickade min syster ett sms där det stod: ”Sa jag förresten att vi inte har något rinnande vatten?” Hon visste mycket väl att jag inte skulle ha kommit om jag vetat om det i Stockholm.

Nu var det ändå så väl att rörmokaren var på väg ut till ön, han var nog till och med en av dom jag passerade under en av mina fina omkörningar på rallyvägen.

När dom gick upp till brunnen och lyfte av locket så visade det sig att det satt fast ett riktigt stort getingbo under locket och en av dom getingarna gav sig på pappa och bet honom över läppen. Tack vare den getingen (och sangrian) så har vi alla suttit och skrattat oss harmynt åt pappas nya utseende. Man skulle kunna säga att han gått en rond med en riktigt dålig plastikdoktor som försökt sig på en läppförstoring, a big one! Skadeglädje är sann glädje!

I måndags insåg jag hur extremt dåligt jag planerat min transport inför min bankörning på Kinnekulle och var redo att strunta i hela resan för att slippa ångesten över att be om hjälp, igen! Nu har jag dock så otroligt snälla vänner som ställer upp även när jag klantar mig så det slutade med att jag fick åka hem och packa för resan ändå.

Efter jobbet idag så gled jag över till Kibbutzen för att möta upp karavanen som skulle färdas mot Götene och efter mycket stök, packning, lastning och försäljning av en hoj, mitt uppe i allt, så kom vi till slut iväg. Jag har aldrig varit med om att 32 mil har gått på fem och en halv timme, men å andra sidan så hade vi sjukt roligt på vägen.

Istället för att sitta och skråla själv i bilen så fick jag med mig kompis Jenny som dessutom valde att köra hela vägen, värsta lyxen för mig som är van vid att alltid köra själv! När vi kom fram strax efter halv nio så hade jag helt tappat rösten, det går definitivt att fördriva tiden ända till Kinnekulle, även i en Skoda utan AC!

Nu väntar jag med spänning på att få se om jag kommer att kunna sova i natt eller om jag redan nu, menalt, har börjat köra banan och övar på svängarna i drömmarna.

När är man som mest klarsynt? Kan det vara klockan två på natten när mina egna tankar väcker mig för att dom inte längre ryms i drömmen? Är det kanske för att dom är för sanna och inte kan bearbetas och analyseras i ett sömnigt tillstånd? Det skulle egentligen betyda att tankarna jag har dagtid, i vaket tillstånd, bara är drömmar! När är jag i sånt fall vaken och vad är verklighet?
 
I natt så kändes tankarna fullkomligt rimliga och logiska, sådär pinsamt klarsynta så att jag kände mig illamående och skämdes för att jag tänkt på annat sätt. Nu behöver jag den där knappen igen, avstängningsknappen, urkopplingsfunktionen, jag-går-på-semester-skylten! Den som hittar den vinner en traktor! Over and out!

När jag ikväll satt hemma hos mamma och mös på altanen så fick jag dumpat en enorm kartong på mig med mina gamla skolböcker, ritningar, uppsatser och diverse hemska skolfoton. Jag kan bara konstatera att kemi och bild inte var mina starkaste ämnen. Dock så undrar jag var mina fantastiska kunskaper inom engelska, tyska och matte tog vägen, jag var ju bra!

Någonstans i den enorma högen så hittade jag en uppsats som jag skrev i februari 1991, som faktiskt var riktigt roande. Så, nu tänker jag dela med mig av en 16-årings tankar om föräldrar.

Tonårsföräldrar – behövs dom?

Föräldrar har jag aldrig förstått mig på och eftersom jag senast bråkade med dom igår så vet jag nog vad jag pratar om. Ibland frågar man sig själv – vill dom förstöra och förbjuda allting??

Någon kväll när man kanske har bestämt sig för att göra något speciellt, som kanske föräldrarna inte tycker om, men har gått med på i alla fall, så räcker det med att öppna munnen för att få utegångsförbud.

Min lillasyster är 14 år och har ett humör som gör att vem som helst blir skraj. Var och varannan kväll så hör jag pappa i trappan ropa till henne: Jaha, då får du utegångsförbud ikväll också.

Så börjar allt…syrran skriker, pappa skriker, sen orkar jag inte lyssna på dom utan somnar istället.

Alla ungdomar bråkar med sina föräldrar angående utetider:

• – Jag kommer hem 01:00.
• – Du kommer hem 23:00.
• – Nej, det gör jag inte. Alla dom andra får vara ute till 01:00.
• – Alla andra? Vilka då?
• – Jaaaa….Jossan och….ja, alla andra.
• – Kom hem 23:00.
• – Nej!
• – Okej, du stannar hemma!

Så börjar skrikandet igen. Ungefär så här låter det när min syrra ska gå ut.

Som tur är så har jag inte såna problem, för jag har en kille sedan ett och ett halvt år tillbaka som jag alltid är hos på helgerna. På veckordagarna kommer han nästan alltid till mig.

Men jag har upptäckt att när jag var tvungen att komma hem på kvällarna, gjorde man mycket mer bus, dvs skaffade sprit och tyckte det var jätteroligt att vingla runt på gatorna och kom hem vid 01:00. Nu när jag sover hos min kille så kan jag i princip göra vad jag vill, men OM vi går ut så kommer vi oftast hem vid kl 21-22. Det blir liksom inte samma sak.

Om föräldrarna förbjuder, tycker man att det är jätteroligt att göra just det, eller det är mer spännande. När jag var 13-14 år pratade jag alltid med min mamma om allting. Sommaren då jag blev 15 år så sa det poff och vi kunde inte längre prata med varandra.

Men min mamma är ju speciell, hon får alltid som hon vill, har alltid fått det och kommer alltid att få det.

Ungdomarna vill ju gärna berätta för föräldrarna vad dom håller på med på kvällarna. Dom vill tala om att dom röker och dom super, MEN vill inte att föräldrarna ska bli arga. Vi vill att dom ska bli tacksamma för att vi inte ljuger! Dom frågar- Röker du? – Nej, svarar vi. Vad tror dom att man svarar egentligen? Om man säger ja, får man straff för det, då är det ju klart att man ljuger, men man vet också hur skadligt just rökning är, så man skäms nog lite också.

Jag har försökt att prata med min mamma om ett kompis-mamma-förhållande. Då kan man ju prata med henne samtidigt som hon får reda på vad jag sysslar med. Men hon säger bara: Kompisförhållande?! Aldrig, du är mitt barn och jag är din mamma! Jag ska inte behöva vara ”kompis” för att få reda på allt och kunna prata!

Jag tycker det är ganska onödigt av henne när hon håller på sådär. Jag tycker att en bra mamma och pappa ska kunna tillåta ungdomarna att vara ute, till lite längre än rimlig tid.

Det finns ju föräldrar som säger: Kom hem när du vill och om du vill. Då blir ungen glad och kompisarna avundsjuka, men dom föräldrarna bryr sig inte om ungen om dom säger så. Jag tycker att om en ”ungdom” kommer hem full, går på toan och mår dåligt, kommer ut och säger att han mår dåligt och är full men ångrar sig, då har han fått lida för det.

Bra föräldrar ska då kunna förlåta honom och inte ge honom en massa straff, om det inte händer ofta såklart!

Min kompis mamma tycker jag jättemycket om. Vi pratar ibland och då pratar vi om precis allting, både hon och jag säger vad vi tycker.

Föräldrar har sån otrolig makt. När man var yngre och bråkade då fick man inte sin veckopeng eller sitt barnbidrag. Nu jobbar jag ju och från 16 år så får ingen röra ens lön, inte ens mamma eller pappa. Och studiebidraget har jag fått ett skriftligt ”kontrakt” på att jag får behålla. Men man kan ju inte undgå att höra när min syrra bråkar så att de tar hennes barnbidrag ända tills hon sagt förlåt.

Föräldrar är väldigt konstiga! Jag ska bli en väldigt snäll mamma och jag tror nästan att jag redan har sett ut pappan, men man vet ju aldrig?!

Min syrra har bestämt sig för att inte skaffa barn, hon ska adoptera istället. Så det är ju inte bara föräldrar som är konstiga.

Ja, vad ska man säga? 16 år och jag tyckte att jag var smartast i världen! Förlåt mamma!

Lärarens kommentar säger väl en hel del också: Jag håller med din mamma! Du kommer dessutom att bli likadan, du får se!

Jag håller på att slöläsa en bok om positivt tänkande och där tar man i ett kapitel upp som exempel människans vilja att säga nej. Vi har ju en förmåga att reflexmässigt säga nej till främmande och nya saker, vilket jag absolut kan hålla med om och känna igen. Om jag inte säger ja så har jag inte gått med på något som kan vara läskigt, farligt, obehagligt men också till något som skulle kunna vara spännande, nytt och roligt!

Jag satt och funderade ett tag på vad som skulle hända om jag bestämde mig för att alltid säga ja och jag får erkänna att jag har vissa problem med att bortse från hur många säljare jag skulle behöva sitta i möte med och hur många abonnemang och försäkringar jag skulle behöva teckna genom att inte säga nej. Men kanske skulle jag ändå tjäna på att använda ja lite oftare ändå. Det kan ju vara så att jag faktiskt i slutändan tjänar på de ja som annars skulle bli ett nej..

I natt så fick jag sova! Åtta långa timmar! Visserligen så tyckte kroppen att det var dags att gå upp redan halv fem, men så lättlurad är jag inte minsann!

Klockan sex så var jag uttråkad och drog därför tidigt till jobbet, det är fantastiskt vad mycket man får gjort när ingen annan är där, om det förstås inte hade varit för larmet i lokalen ovanför som stod och tjöt så att jag trodde att huvudet skulle gå i bitar. Men när tonerna till slut blandades samman med de vanliga tonerna från min tinnitus så märkte jag inte ens när det slutade tjuta! Perfekt!

Eftersom jag var på jobbet så extremt tidigt så föll jag ihop i lunchkoma på eftermiddagen och packade därför ihop för att åka hem och sova bort en stund. Mina planer blir dock sällan som jag tänkt utan jag råkade köra förbi både Jysk och Jula och åkte hem med ett solskydd till altanen och ännu mer trallolja.

Så, i stekande hetta så monterade jag upp det där solskyddet, som jag hoppas mest fungerar som ett regnskydd. Svetten rann i floder och jag skulle säkert ha gått ner minst ett kilo, om det inte vore för att jag drack en hink vatten efteråt för att inte dö av uttorkning efter prestationen.

När det projektet var klart så gav jag mig på att olja altanen. Jag började ju för ett tag sedan men tröttnade efter en tredjedel. Nu tröttnade jag ju förstås igen efter en halv minut men har man det gjort, så slipper man göra det sen!

Så, eftermiddagen som skulle tillbringas snarkandes i soffan blev betydligt mer effektiv än vad jag både hade räknat med och hoppats på!

– It wasn´t me!!
 
Sven Otto Littorin – vilken stjärna!
Hur kommer det sig att vissa killar känner att de måste betala för sex?
Räcker det inte med att gå ut en kväll till Garbo eller Patricia och plocka med sig första bästa? Det är klockrena vinst-varje-gång-ställen och då är det dessutom gratis (om du inte hittar någon som vill dansa först förstås)!
Just pengarna är väl ingenting som Sven Otto behöver bry sig om just nu eftersom han får ett fint avgångsvederlag på 1,3 miljoner! Tack kära regering för att ni hushåller med våra pengar så förnuftigt!
 
Som känd person så måste det ju finnas ett tänk någonstans om att allt man gör kan komma upp till ytan någon gång, det är jag nästan övertygad om. Därför så undrar jag lite om det kanske är så att det blir ännu mer spännande och lite härligt smutsigt att smyga iväg till ”Anna 26 år” för en het natt, att det alltså är en del av upphetsningen.
 
Nu skulle jag kunna ursäkta Sven Otto med att han handlöst föll för skönheten, var förblindad av kärlek och tyckte att det var så otroligt värt att ha sex med Anna så att han inte brydde sig om att han fick betala för det, men eftersom sanningen (enligt Aftonbladet) är att han kontaktade Anna via mail så kan man väl konstatera att han helt enkelt bara ville ligga av sig. Nu var det väl himla oturligt för Sven Otto att Anna inte var den moraliska förebilden som kunde hålla hemligt om deras lilla kärleksmöte för omvärlden.
 
Mona Sahlin låter oss läsare och tv-tittare få reda på att hon är personligt besviken. Hon menar att hon uttryckt sin omedelbara sympati för en politisk motståndare som medialt sett avgått på grund av familjeskäl och känner sig nu mycket manipulerad efter att sanningen kommit fram. Jag kan nästan lukta mig till en sårad stolthet på grund av godtrogenhet här! Stackars Mona!!
 
En annan fundering som dyker upp i sammanhanget är vad som egentligen hände i kärleksgrottan eftersom Anna valde att sluta med sin yrkesroll ett par månader efter mötet med Sven Otto och därefter gått och fått psykologhjälp i flera år efteråt. Nu väntar jag bara på de smaskiga detaljerna om vilka böjelser Sven Otto besitter, för har man gått ut och sagt A – så lär ju B komma. Sommaren ser ut att bli snaskig i den Littorianska familjen!

Jag tycker verkligen inte om när saker tar slut och nu ser det dessvärre ut som att min minisemester snart är slut. Visserligen så är rastlösheten framme och kliar mig på näsan, men bara för att jag vet att jag ska jobba på måndag så känns det tungt att åka hem.

Om jag däremot skulle varit ledig nästa vecka så skulle jag med glädje åka hem en sväng för att sedan kunna ångra mig och åka tillbaka en dag senare. Jag tror helt enkelt att problemet ligger i att jag inte har valmöjligheten att göra som jag vill och det irriterar mig.

Jag skulle kunna tänka mig att rea ut min rastlöshet för en period och ägna ett par dagar hemma i soffan. Någon som vill ha den? Du får den billigt!

Livet nere på ön rockar vidare och får mig att inse att vi har en sommar som jag sent kommer att glömma.

När jag i onsdags morse åkte ner till ön så hade jag inte räknat med att vara helt solo till på torsdag men eftersom pappa och Eva inte hade någon brådska ner så slutade det med ett dygn på en öde ö.

På torsdag morgon, innan pappa, Eva och Kattis hunnit komma så dök Stefan och Kenny upp med en jetski på flaket. Ända tills leksaken skulle i sjön så såg dagen mycket lovande ut men när Stefan beslöt sig för att halka i gruset och kasta jetskin på foten så blev dagens planer plötsligt ändrade. Med ett stort gapande och blödande jack på smalbenet som blev omplåstrat med toapapper och silvertejp så fick han vända om igen och ta sig till närmaste vårdcentral för en mer professionell omplåstring och anlände ett par timmar senare, sprutad med stelkramp, bandagerad efter stygnen och med ett badförbud på tre veckor. Så var det med den vattensportdagen!

Trots Stefans skada så blev det ändå en fantastisk dag vid vattnet. Vi lekte wakeboard och jetski tills händer och tår var blåfrusna och mina sorgliga muskler inte längre orkade dra upp mig ur vattnet.

Kvällen avslutades naturligtvis med grillning på udden, där vi satt med bubbeldricka och stirrade in i elden på Kennys halva, medhavda ko i väntan på att få hugga in i köttet som doftade magiskt!

Tänk om alla dagar kunde vara som en sån här sommardag! Då skulle jag inte saknas något!