Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Det är bara början av augusti och redan nu sitter jag och drömmer mig bort om var jag ska åka i vinter! Jag vill prova på något nytt samtidigt som jag har varit väldigt nöjd med de sista resorna till Oman och Kap Verde.

Tankarna går runt Filippinerna, Guadelope, Sri Lanka, Malaysia eller kanske Venezuela. Jag är sugen på att snorkla, se lustiga fiskar, vindsurfa, bada i varmt vatten, njuta av vackra vyer, åka på upptäcksfärder, bli snurrig av att dricka paraplydrinkar (trots att jag aldrig gör det men det är bara för att inhemsk sprit smakar så jäkla illa) och bara ha det bra!
 
När jag har gjort det så vill jag komma hem till ett snötäckt Sverige och roa mig med allt det man kan göra i snö!

Jag genomgår en kris just nu! En existenskris! Att vara eller icke vara!
Var är min respekt för mig? Varför låter jag andras åsikter och handlingar påverka mig så totalt? Varför låter jag mig trycka ner mig själv i skorna? Varför fokuserar jag på alla mina dåliga sidor? Varför skyller jag alltid på att det är jag som är puckad och inte förstår bättre?
 
….för att i nästa sekund plötsligt inse mina värden och dömma ut alla andra människor som idioter! Ilskan är definitivt mer välkommen än allt tvivel. Jag är som mest ärlig mot mig själv när jag är arg, allt annat är bara en liten flickas drömmar! Jag vill vara arg, jag vill spotta, fräsa, svära och vara iskall! Alla andra känslor – är inte okej!
Jag ska bli den argaste ni känner!

I fredags så satt jag och slösurfade lite och kom av någon anledning på att googla på vindsurfingkurser i Stockholm. Efter mycket letande så hittade jag ett företag som höll kurser i Rålambshov under helgen och eftersom det bara fanns en plats kvar så både bokade och betalade jag kursen innan jag hunnit tänka efter.

I lördags morse så åkte jag dit utan att egentligen veta vad jag hade att förvänta mig, förutom att jag skulle bli blöt.

Jag visste att det skulle bli teori, men inte riktigt hur mycket. Det tog en hel evighet för instruktören att förklara hur man skulle göra och gå igenom så att alla skulle få prova att vända på brädan på gräsmattan. Jag hade inte alls tålamod för all teori utan kände mest för att åka ut och prova själv, så redan där gick massa energi åt till att hålla mig lugn och från att ta en bräda och springa iväg. Va fan, man lär sig väl på vattnet liksom? Kommer man inte tillbaka, nej då har man uppenbarligen gjort fel!

När det var knappt en timme kvar av hela kursdagen så fick vi äntligen gå och sätta på oss våtdräkterna. Dom var ett skämt! När jag till slut hittade en som inte var XL och skulle dra på mig den så luktade den som om den legat på sjöbotten i ett par månader och den var ungefär lika blöt som att den skulle ha gjort det trots att vi var de första deltagarna för dagen. När kväljningarna lagt sig och jag fått på mig kadavret så insåg jag att dräkten hade en enormt hål precis över hela rumpan, vilket jag inte ens orkade engagera mig i då, jag skulle i vattnet!!

Väl i vattnet så kryssade jag långsamt förbi de andra fnissande tjejerna som istället för att hålla sig på brädan, plumsade i var och varannan minut när dom inte var upptagna med att krocka med varandra och diverse bojar. Eftersom vinden blev bättre och starkare ju längre ut jag kom så satte jag kurs på andra sidan farleden. Sedan seglade jag fram och tillbaka över den ett antal gånger innan det var dags att åka tillbaka igen för att avsluta dagen. Väl inne i viken så mötte jag tre tjejer som inte ens kommit ut från land, men dom hade lika roligt för det.

Farleden var tydligen inte där vi skulle vara fick jag reda på när jag kom in, men redan då så kände jag att, är vinden där…ja då kommer jag också att vara där, även i morgon! Nobody puts baby in the corner!

På söndagen så skedde allt mycket snabbare. Det var bara att hoppa i liket igen, skorna stank värre än de gjort under gårdagen och det var med andnöd som jag faktiskt fick behålla frukosten. När jag väl fick i fötterna och möttes av den ljumna ansamlingen av gammalt vatten så kändes det som att jag trampat rakt ner i lera, jag får rysningar bara av tanken!

Det var halvstorm på vattnet så jag lämnade stranden fortare än jag planerat och tog sikte mot farleden. Nu låg dock vinden på mot stranden så jag fick öva på att kryssa. Mitt ute på fjärden så kom instruktören ifatt mig och hjälpte mig att justera bommen så att jag inte skulle tappa allt blod i armarna. När han sedan flög iväg inåt och jag drog upp seglet så lossnade fästet från masten! Efter mycket krångel så lyckades jag till slut att få fast den igen genom att hänga i bommen med båda benen och ta i med alla krafter som fanns kvar för att klämma ihop fästet.

Efter en och en halv timme ute på vattnet så var händerna så ömma att jag inte ens kunde räta ut dom ordentligt vilket inte gjorde under för seglingen. Vinden växlade hej vilt fram och tillbaka, i ena stunden stod jag och surfade i godan ro och plötsligt så överfölls jag av seglet och tvingades ner i vattnet när en liten kastvind for förbi! Så, jag gav upp för den här gången och la mig bland stekarna i parken och solade ett par timmar istället. Nästa gång så tar jag med egen våtdräkt och handskar, då jäklar!!

Ungefär hur tankspridd kan man vara egentligen? Idag, innan jag gick ut för att hämta luft på jobbet så tog jag en banan och la den på bordet innanför balkongdörren för att inte glömma den. När jag sedan, efter max 4 minuter, fått all luft jag behövde så går jag in, tittar på bananen och hinner tänka ”vem har lagt en banan här?”, innan jag inser hur totalt tokslut jag är.

Har ni förresten hört ryktet om att man kan få fram ett haschsurrogat om bananskal rostas och blandas med kaffesump och mörk sirap? Nu är det dock inte möjligt att få fram ämnet THC, men slutprodukten ska ändå vara något som liknar hasch, fast en nyttigare variant. Banankaka anyone?

Jag tror i alla fall att det är brist på banan som är orsaken till mitt fåniga beteende och den galna tankeverksamheten!

Jag har så mycket att skriva om egentligen, men ingenting som jag vill dela med mig av. Det gör förstås att det ligger kvar i huvudet och cirkulerar runt, runt och runt. Kan det vara så att tänkande människor komplicerar allting alldeles för mycket? Det känns inte helt ologiskt att personer som inte funderar på och analyserar allt har ett enklare liv och aldrig tänker på konsekvenser, därav har ett lyckligare liv.

Men å andra sidan så är det ju det som skiljer oss åt och som gör det spännande, att vi tänker olika, tycker om olika saker och inte roas av samma humor. Jag väljer att dra min osmakliga parallel här igen, men hur ofta är det som man ser en ledsen person med downs syndrom? 50-60% av de som lider av downs syndrom har en IQ på lägre än 50. I min värld så måste det betyda att ju fler IQ-poäng desto fler och större problem. Men, det är ju bara min slutsats förstås!

Eftersom kompis Jenny har dragit på semester till ett varmare land och därför inte kan träna med mig så hade det varit väldigt enkelt för mig att ta en time-out från träningen, jag menar, jag har ju ändå tränat fyra hela gånger innan hon drog! Nu tänkte jag dock att jag skulle vara lite duktig under tiden hon är borta så att jag kan imponera på henne när hon kommer hem. Därför åkte jag till gymet igår och tänkte ta det ”vanliga” bodypump-passet.

Väl i salen så blev jag mäkta förvånad när instruktören meddelade att det var ett monsterpass som jag hamnat på, vilket innebar 45 minuters bodypump plus 30 minuter spinning! Det hade jag inte räknat med!
En och en halv timme senare släpade jag mig ut till bilen, totalt genomblöt och slutkörd! Idag känns det som att jag har åtminstone 20 nya muskler som jag inte visste att jag hade igår.
Om jag bara kan plocka upp matlagningen igen så kanske jag är på banan snart!

I natt så får han stå ut med att ha lampan tänd!

Hoppsan! Det där varma, klibbiga sommarvädret som jag har pratat om har bytts ut mot ett riktigt ruggigt höstväder! Dagen på ön blev en väldigt avslappnad variant med film i soffan, bakning och middag inomhus. Bryggan har jag inte ens sett skymten av idag, det känns overkligt att jag för bara två veckor sedan låg där och stekte i solen och badade. Idag var det inte alls något badväder!

Mot kvällen så rasade stormen över ön vilket gjorde att stolar och blommor flög omkring och hunden kissade inne extra många gånger eftersom det tydligen är en vackert-väder-hund som syster har fått tag på.

När man tittar ut nu så kan man nästan tro att vi haft våra finaste sommardagar och att hösten är på antågande men jag väljer att tro på att sommaren fortfarande har en hel del kvar att bevisa!

Avslappnad eller inte men en dag med regn räcker för mig, i morgon bitti är det jag och min rastlöshet som sätter sig i bilen och far norrut!

Så är jag hemkommen från två dagars bankörning igen, eller två dagar är kanske att ta i eftersom det endast blev ett ynkligt litet pass dag två på grund av regn och en olycka. Igår förmiddag fullkomligt öste det ner från himlen. Jag hade ju inte planerat för en regndroppe så jag halkade runt i depån i fem lager med kläder och på flipflops som var rent livsfarliga att gå i när fötterna gled runt. Jag är säker på att det är större olycksrisk i blöta flipflops än på en vanlig bankörning!

När jag på eftermiddagen äntligen fått på rätt däck och laddat tidtagaruret så släpptes jag lös på banan och fick ett par ganska bra varv som jag kände var en bra uppvärmning inför nästa pass. Nu bestämde sig dock en annan förare att slänga sig i diket innan jag skulle köra så efter att allt med olyckan var ordnat så packade vi ihop för hemfärd.

Eftersom jag inte fick möjlighet till att ta någon bra tid på banan så såg jag och Jenny till att vi i alla fall kom först hem. Stefan Skoda hade hemlängtan och skrämde bort alla bilar som låg framför på vägen hemåt vilket gjorde att vi faktiskt kom hem i rimlig tid. Nu vet jag att 32 mil inte tar fem och en halv timme!