Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Kl 18:38 – Hemma efter träning och förskräckligt mätt efter sushimiddag i svettiga träningskläder med Jenny. Vad ska man göra med alla timmar fram till läggdags?
Kl 19:02 – Telefonen ringer – en timme borta!
Kl 20:05 – Glor och roas faktiskt av inspelade avsnitt av Cougar.
Kl 21:00 – Telefon igen.
Kl 21:20 – Borstar tänderna och önskar att tandborsten vore en cigarett, en cigarr, vad som helst som ryker egentligen.
Kl 21:28 – Satan vad populär jag är idag. 20 minuter till i telefon.
Kl 21:47 – Går och lägger mig i god tid innan Gumball 3000 börjar på kanal 6, jag vill inte missa en minut.
Kl 21:56 – Surfar runt på forum, skriver dumma saker och chattar.
Kl 22:02 – Fan, programmet har börjat. Titta nu!
Kl 22:04 – Surfar, chattar och fnissar.
Kl 22:36 – Va fan, nu har jag ju missat programmet ändå. Hur gick det till när tvn stått på hela tiden?
Kl 22:45 – Nu behöver jag sova, men jag är inte trött!
Kl 23:09 – Jag SKA sova nu! Provar sömnkapaciteten på högersidan.
Kl 23:14 – Vänstersidan kanske är den sida som jag brukar somna lättast på?
Kl 23:16 – Vad är det egentligen som låter utanför fönstret? Är det någon som knackar på huset? Dom får knacka hårdare om jag ska gå upp.
Kl 23:19 – Äh, det är ju på ryggen jag ska ligga, säkert.
Kl 23:25 – Snurra, snurra!
Kl 03:02 – Varför vaknade jag nu och är pigg? Jag måste försöka sova.
Kl 04:15 – Somna om igen, dumma flicka!
Kl 05:10 – Jag behöver verkligen inte vakna nu också!
Kl 06:00 – Klockan ringer. Fan, vad trött jag är! Måste jag gå upp?

Idag är det en sån där dag då insikterna slår till igen och jag ser det – klart och tydligt. Jag är en mästare på att skapa mina egna fluffiga moln, moln som täcker allt som den svartaste solfilmen på en annars genomskinlig ruta. Dagar som den här när solen lyckas tränga sig igenom rutan gör att jag ser varenda liten repa och alla små, små stenskott vilket gör helheten till ett stort bräckligt glaspussel som aldrig kommer att hålla ihop.

Jag grottar in mig i mitt innersta och söker flyktvägar, alternativa livsplaner. Vad kan jag sälja/köpa? Vilken sorts extrem förändring kan jag åstadkomma inom kort för att ställa allt på sin spets? Vad är egentligen värt något för mig? Vad vill jag? Var ska jag? Vad behöver jag?

Jag behöver nog tillbringa lite terapitid i köket med att baka och laga mat! Först måste jag dock tömma frysen från resultatet av förra terapisessionen.

Jag har hittat en superfin skog! Nej, den har visserligen varit upphittad långt innan min tid på jorden, men jag har inte sett den förräns idag och idag var den perfekt. Eftersom det var min första gång där så kanske den är mer perfekt andra dagar, men idag var det perfektion i mitt mått mätt.

Hela marken och alla stenar var täckta av mossa och jag gled genast tillbaka till Trolltyg i tomteskogen. Jag förväntade mig nästan att se små tomtenissar ligga på lur, hjortar som kunde sjunga och fåglar som syr upp klänningar, men jag tror att vi gick för snabbt för att hinna se dom.

Hunden Tarzan for fram som ett pistolskott runt omkring oss i alla fall. Jag önskade för en stund att jag kunde få vara en hund och flyga över stockar och sten med en viftande svans men det får bli en annan gång, i ett annat liv.

Igår hade jag nästan lite panik över rastlösheten som drog över mig och kroppen kändes osäker på hur den skulle förhålla sig till hemkomsten igen. Vad som var röksug och rastlöshet kan jag inte skilja på, men kroppen kändes bökig i alla fall.

Den här dagen blev inte ens i närheten av vad jag planerat, på ett bra sätt! För att vara en planerande person så är jag förvånandsvärt förtjust i spontana idéer och påhitt.

Idag blev det en hel dag ute i naturen bland båtar och djur-sholmare. Man behöver faktiskt inte åka så långt som till Spanien för att se andra kulturer, det finns redan bakom hörnet, i grannkommunen.

Det var en alldeles perfekt höstdag, om än lite kall, men det hade inte varit en perfekt höstdag om det varit varmt, då hade det troligtvis varit en sommardag. Toknöjd och tillfreds så känner jag mig nu ganska redo att ge mig på måndag imorgon!

Igår eftermiddag tog ljudboken slut och i natt kom drömmarna tillbaka! Är det möjligen så att det finns en gräns på hur mycket fantasier som ryms i den rosa, skrynkliga klumpen? Har jag hittat knepet för att mota bort för mycket tankar och drömmar?

Drömmen i natt var fantasifull och bred. Den handlade om en resa till Sydafrika med flygplan som förvandlades till en stor sal, möten med spännande människor, efterhängsna personer som jag skrämde bort och en råtta i en bur som åt upp vår mat. En ganska vanlig dröm alltså!

Även denna dag spenderades på stranden, dock utan bad eftersom havstemperaturen sjunkigt drastiskt sedan vi kom. Vad som däremot har dykt upp sedan dess är fräknar. Jag kan inte påminna mig om att jag haft fräknar i sommar men nu är dom i alla fall här, med besked.

Ikväll var det dags för stadsliv! Strax efter klockan sex så åkte vi ner till stan och promenerade längs hamnen. Gatorna kantades av Gucci, Prada, Dolce Gabbana, Cartier och liknande affärer som inte alls hörde ihop med mina baggyjeans och slitna jympadojjor!

Istället vände vi blickarna mot alla fantastiskt, orealistiskt stora jakter som fullkomligt fyllde hamnen i långa och många rader, den ena båten värre än den andra. Dom få 50-fots jollarna som vågat sig in till hamnen såg ut som ekor bredvid vidundrena.

När vi valt ut en mysig restaurang vid vattnet och beställt in varsin 3-rättersmeny för riktigt rimliga priser så lät vi (jag) oss imponeras av lyxbilarna som gled förbi. Istället för att dreggla över maten så drogs min uppmärksamhet till bilarna. Jag har aldrig sett så många dyrgripar samtidigt, det var de finaste modellerna av Porsche, Aston Martin, Bentley, Rolls Royce, Ferrari, BMW, Maserati, Bugatti och många andra.

Jag stirrade storögt och avundsjukt mellan tuggorna av jätteräkor och en fisk som jag inte kommer ihåg namnet på.

Kvällen var riktig trevlig och för en gångs skull så var vi inte i säng tidigt!

I natt drömde jag om en gammal bekantskap, en person som jag inte träffat på mer än 10 år. Jag förstår inte hur och varför man kan plocka upp minnen på personer man inte ens haft tankar på, i drömmarna. Var kommer det ifrån?

Solen fortsätter att skina på oss, jag vet inte vad vi gjort för att förtjäna det men det lär ju vara något bra. Idag var det till och med så hett att jag och Kattis också tvingade oss ut i det kalla havet, och nu pratar vi verkligen kallt!

Eftersom vi fått smal på det fina livet nere vid hamnen så åkte vi dit idag igen och satte oss på en italiensk restaurang. Jag kan verkligen inte smälta hur många fantastiska bilar som passerar hamngatan och jag kan inte tänka mig en bättre utsikt. När vi pratade med kyparen om hur imponerade vi var av bilarna så skrattade han och konstaterade att vi tydligen inte varit i Marbella under högsäsong, ”-då är det många fina bilar här”.  Bara tanken på hur det ser ut då får mig att vilja åka hit då, gärna med min stora lustjakt förstås.

Vi hade beslutat att vi skulle åka tidigt till Gibraltar idag och pappa föreslog därför att vi skulle åka vid tio. Han blev naturligtvis nedröstad men vi kompromissade till klockan nio i alla fall.

Att köra i Gibraltar var ingen höjdare. Staden bestod av små, smala gränder där det vimlade av bilister, moppar och människor som inte tog någon notis om trafiken.

Väl uppe på berget så fick vi lite lugn och ro och njöt av den fantastiska utsikten över Afrika. Det vimlade av apor (173 st) som roade oss ända tills dom började klänga på oss och använda oss som studsbräda, då blev dom mest äckliga.

När vi bestigit ett berg till fots så förtjänade vi glass. Vi kom ungefär ett par meter innan aporna fått syn på oss och satt mål på våra strutar. Trots två guiders ihärdiga försök att skydda oss så blev det för mycket även för dom som kastade in mig och Kattis i en turistbuss där vi fick stanna tills glassarna var uppätna. Jäkla….apor!

Nere i stan igen så lyckades vi till slut köpa med oss något ätbart som vi tog med till en liten fin strand där vi fick pusta ut en stund från trafikkaoset och kyla ner oss i det iskalla men klara vattnet.

Då vi äntligen var tillbaka i huset så var det ingen av oss som orkade gå ut och äta så det blev en lugn och skön kväll med ciggarettcermonier inför slutet av det kärleksförhållandet.

Idag bröt helvetet lös, jag fick en föraning vid frukosten och vid lunch var det ett faktum. Den här dagen väljer jag att inte memorera!

Med tanke på att nattens sömn endast skulle innehålla cirka fem timmar så kan man tycka att jag borde ha sovit under dessa timmar. Det gjorde jag naturligtvis inte, jag vände och vred på mig och svettades och tyckte att klockan likaväl kunde ringa, vilket den aldrig verkade göra.

Kvart i tre så ringde den till slut och eftersom jag knappt sovit så var det ingen större ansträngning att gå upp.

Resan hem var snäppet bättre än dit, vi hade lite bättre plats, men köerna var lika jävliga och även denna gång fick vi sitta och vänta på att få lyfta vilket resulterade i försening.

När jag äntligen fick sätta mig i min bil – min egna underbara bil, så kändes allting lättare, tills jag kom hem, då var jag rastlös igen. Efter att utemöblerna flyttats in i förrådet, uppackningen gjord och tvätten var klar så behövde jag göra något, en ensam lördagkväll i soffan kändes inte alls lockande. Så jag drog till mina vänner och tjattrade med dom ett par timmar vilket var välbehövligt!