Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Ja okej, jag ser meningen med att ha en ryggsäck istället för resväska men jag har fortfarande en vänsterhand som jag orkar lyfta saker med.

Istället för att leta frukost i morse så jagade vi båt och hittade en som tog oss till Koh Lanta på två timmar. Det var helt underbart att få guppa fram på det blåa vattnet och känna vinden som svalkade.

Väl på plats så valde vi ut ett hotell som kunde ge oss en liten stuga 10 meter från havet för 150kr natten. Hela eftermiddagen låg vi i havet. Med en temperatur på 28 grader så fanns det ingen anledning att vara någon annanstans. Underbart!

I två timmar satt vi i planet på Arlanda medans det var full jakt efter loggboken. När vi väl lyfte så svepte jag snabbt i mig en liten flaska vin för att kunna somna men nej…inrikes kan jag inte vara vaken men på ett 10-timmars flyg så är det plötsligt stört omöjligt att sova, jag fick ju se tre filmer i alla fall.

Idag är dagen då det händer! Nu byter jag ut vackra vintersverige mot vita stränder!

I lördags natt kom den, huvudvärken, och den har inte släppt taget om mig än. Jag funderade igår på om det skulle kunna vara vätskebrist efter bastubadandet i lördags. Vi trodde aldrig att vi skulle få komma ut ifrån bastun och täppte till slut till porerna igen med kallvatten för att orka sitta i värmen.

Efter att ha svept massor med vatten igår smaksatt med vätskeersättning så är värken fortfarande med mig tolv timmar senare. Den enda orsaken som jag kan se blir kvar är spänningshuvudvärk. Går jag och oroar mig för något tro? Kanske är det så att jag är nervös och pirrig inför det som kommer att ske imorgon?! Oavsett anledning så skulle jag behöva ett par starka nypor som greppar tag om min nacke och klämmer åt mina spända muskler.

Två dagar kvar – och dom dagarna kommer att försvinna lika snabbt som knäcken på julbordet! Jag kan fortfarande inte komma ifrån hur overkligt det känns. 

Det hade onekligen varit gott med knäck nu! För första året på länge så känner jag en längtan efter julmat. Jag vill ha inlagd sill med kokt potatis, kanske ett par köttbullar och en skinkmacka med senap, sen är jag nöjd! Det kanske inte blir julmat i första taget men innan nyår så ska jag se till att jag fått i mig det jag hungrar efter.

Efter ett otroligt roligt pulkarace i fredags kväll så vaknade jag upp lite halvseg på lördag morgon redo för ny agenda med nya överraskningar – för vissa.

Jenny och jag åkte och kidnappade Camilla på eftermiddagen och tog med henne på Hamam, turiskt bad. Eftersom det var en ny erfarenhet för oss alla tre så visste vi inte vad vi hade att vänta oss. Upplevelsen var väldigt udda och närgången men resultatet och avslappningen var fantastisk. Vi gick därifrån väldoftandes med babyhy ett par timmar senare!

I bilen hemåt så vågade Camilla äntligen pusta ut. Att det hemma hos henne väntade 40 personer som tänkte fira hennes 40-års dag hade hon ingen aning om och fick inte reda på det förräns hon öppnade dörren och alla började sjunga.

Det blev en mycket trevlig kväll med god mat och trevligt sällskap. När jag en bra stund efter midnatt fick krypa ner i sängen så tog det inte många minuter innan jag somnade.

Jag har som jag tidigare nämnt en extrem packningsångest. Förr i tiden så packade jag flera veckor innan jag skulle på semester men på senare år så har jag skjutit det framför mig och framkallat ett ångestbeteende istället.

Jag fullkomligt avskyr att ha med mig massor med saker som jag ändå inte använder samtidigt som tanken på att ha för lite kläder är skrämmande nog. Detta har gjort att jag har börjat med en taktik vid själva packandet.

Jag väljer först ut saker som har potential att få följa med. När hela sängen sedan är full av potentiella kläder så börjar jag jämföra dom med varandra. Har jag till exempel två röda tröjor, ja då åker den ena röda bort och är den ena tröjan finare än den andra, ja då kan jag plocka bort ännu en. När jag sedan har en fin hög med tröjor så tittar jag på det jag plockat med mig i byx/kjol/shortsväg. Om det är någon tröja som inte passar, då kan jag plocka bort ännu en, och så vidare.

Detta är ett tidskrävande sätt att komma ner i antal klädesplagg och till slut är jag så trött på det att jag bara rycker bort ett par plagg från högen för att få slut på eländet.

Jag avundas dom som reser med väskor i necessärstorlek……ända tills dom spiller vin på kläderna – men då har ju jag nya att låna ut förstås från min megapackning!

Vacker vinter!

Jag pratar ofta om hur mycket jag avskyr julen. Egentligen så har jag inget emot själva julbiten men jag har ett bestående minne från en hemsk jul som förföljer mig och som satt sina spår i mig vilket gör att jag försöker ignorera dagen så långt det är möjligt.

För fem år sedan så var det min första jul utan mitt kryss, vi hade brutit upp ett par månader innan. Julaftonskvällen tillbringade jag hos pappa och Eva, storgråtandes i deras soffa hela kvällen framför Arne Weises tragiska sällskap. Det var julklappen från honom som utlöste allt, jag hade inte räknat med att det under granen skulle ligga en klapp från honom som han lämnat där ett par dagar innan. Ända tills den dök upp så hade jag hållt mina känslor i schack, men det var droppen som rann över, den som fick alla instängda känslor att löpa amok.

Jag tyckte mitt liv var fruktansvärt eländigt då och plågades av en djup ångest. Trots sällskapet så har jag nog aldrig känt mig så ensam som jag gjorde den kvällen. Sedan dess så har jag förknippat julafton med ensamhet och smärta och jag har gjort allt för att fly landet inför jul för att bara låtsas som att dagen inte existerar.

I år känner jag mig inte rädd för julen, inte ens tanken av att vara hemma i Sverige på julafton känns skrämmande. Men, det kommer fortfarande inte finnas varken julgran eller tomtar hemma hos mig. Någonstans ska ändå gränsen dras!