Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

I vissa sällskap så gör man saker som man annars inte skulle göra. Jag skulle aldrig komma på tanken att klipphoppa. I Tarzans sällskap så gjorde jag det idag! På sex meters höjd, på vassa klippor stod jag på skakande ben och tittade ner på det vilda farliga vattnet nedanför. Precis innan jag skulle till att svimma så fick han mig att hoppa. Åh herregud vad rädd jag var, men upp kom jag med heder och bikini i behåll. Aldrig har jag väl varit så röksugen som då. När jag var avprickad från listan gled Tarzan vidare till 20-meters klippan och gjorde en bakåtvolt ner…!

När det var dags för snorkling kände jag mig lugn igen, på fast mark så att säga, tills precis alla fiskar samlades runt mig och ville äta upp mig. Detta berodde förstås på att Tarzan satt och kastade brödbitar i mitt huvud från båten. Nåväl, då fick jag i alla fall användning av min undervattenskamera som kom med tomten igår. Jag upphör aldrig att förvånas.

Idag har jag ätit fyra skivor rostat bröd med sylt, fil med musli och färsk frukt, te, två kulor italiensk glass, en sliskig ananasfanta, en turkisk peppar, spagetti frutto di mare, en ananas/citronshake, en cola, vitlöksbröd med tomat/utan och med ost, galet många friterade sjödjur, enorma mängder vitlöksmarinerad hummer, sjukt god vaniljmilkshake, cola och två penicillintabletter mot min puckade visdomstand. Varför går jag inte ner i vikt?!

Värmen är ett minne blott, nu är det lyx som gäller! Med våra panoramafönster ut mot stranden så behöver inte grannarna sätta igång tvn – vi ser rakt ut på havet och dom ser rakt in på oss. Så länge dom inte stör min utsikt så kvittar det.

I morse fick jag och Don Juan en timmes massage på stranden, efteråt så försökte vi förstå varför vi inte gjort det tidigare men kom inte fram till någon smart anledning.

Don Juan har nu dessutom upptäckt vad som händer med mig när jag inte får mat och har därför börjat tvångsmata mig innan jag själv inser vad som är på väg att hända, huggtänderna sitter inte där för syns skull och så chokladbrun som han är så kan det lätt ske misstag.

Efter lunch idag så gick solen faktiskt i moln och det kom lite regn. Nu har vi ju blivit bortskämda med sol så det var inte så mycket att klaga över, vi hittade ett litet skjul som sålde inhemsk mat för godispengar istället. Tiden går att fördriva utan problem…jag lider inte alls.

Vi är fria! Vi är tillbaka i hetluften vid Phi Phi-hamnen inkvarterade i en liten hydda utan AC 50 meter från en härlig strand med klart vatten. Det är så varmt ute att vi spenderar den mesta tiden i vattnet, stirrandes på fiskar som försöker bita oss i tårna. Min solbrända personal shopper har puttat in mig i varenda affär/skjul på ön i jakt på en ny bikini för att bespara mina lånade från saltvattnet. Nu kan det vara så att jag hittat en som duger tills Ed Hardy behagar att dyka upp.

Solen steker oss så till den milda grad att vi knappt orkar vara ovanför vattenytan och är jag ovanför så klarar jag knappt att gå med mina ömmande vader efter gårdagens klättring.

Lagom till skymning hyrde vi kajak och paddlade från vårt dyra samhälle till en grannstrand. Vi skulle paddla mycket längre egentligen men kom fram till att det var riktigt jobbigt och dessutom så gick det inte så snabbt heller. Där åt vi i alla fall billigt och gott. Jag är glad när jag får mat, 3 mål om dagen är tydligen inte någon självklarhet på den här resan.

När vi skulle paddla hem i mörkret så förvandlades Indiana fucking Jones till bläckfiskjägare. Med lina och krok så hivade han skrikandes upp en bläckfisk i kajaken som sprutade ner de nyaste Björn Borg-kallingarna och kajaken med bläck. Som förste styrman så lyckades jag skickligt ducka undan från kletet men skrattade gott åt föreställningen. Nu är ben- och armpass avklarade, undra vad som kommer härnäst.

När vi vaknat sjukt pigga kl 22 igår kväll och trodde att klockan var 05 så kändes det som att det skulle bli en lång natt. Batterierna i ficklampan var slut för länge sedan så läsning var inget alternativ. På något sätt så somnade vi om och vaknade till blå himmel, sol och ja, kristallklart vatten. Underbart! Med varsina snorkelmasker gav vi oss ut och glodde på massor av färgglada fiskar och varvade det med lite slappande på stranden i en stekande sol. Mot eftermiddagen så var det dags för klättring igen över ett berg som kändes som mount Everest. 11 myggbett senare, en liter svett fattigare och med ben som skakade kom vi till andra sidan ön och upplevde ett par timmars grändatmosfär med hummermiddag vid hamnen innan vi tog en longtailbåt tillbaka till vårt enkla krypin.

Varför ska man ha en dörr till badrummet när man kan ha ett duschdraperi som avskiljare?! Vi räknar iskallt med att vårt dyra med enkla boende utan ström, AC och varmvatten (med grodor i duschen) ska betala tillbaka sig imorgon bitti när solen tittar fram på vår privata strand med kristallklart vatten på Phi Phi-öarna!

Jakten på den perfekta bungalowen inleddes idag med Indiana fucking Jones i spetsen. Aldrig har mina flipflops fått klättra över så många klippor som idag. Ingenting kunde hindra oss från att vika av från havslinjen – det skulle i sånt fall vara de tre myggbetten jag fick. Plånboken hade vi lämnat hemma så vi festade på två munkar och en cola. En mil blev det på den mentala mätaren och fem timmars promenad innan vi kom fram till att vi bor bra och därför tog en tuktuk hem igen.

Jag har myror i tandborsten – men det är okej så länge det inte är ett litet svart kryp som kalasar på min tandkräm! Regnet kom tillsammans med en storm i morse men försvann lagom till frukost och lämnade kvar vind och vågor, härligt!