Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag befinner mig i workmode och känner kraften och energin komma igång efter ledigheter och annat djävulskap. Visst skulle jag kunna tänka mig att byta ut ett par arbetsdagar mot en sandstrand i Thailand men så var det det här med verklighet och dröm. Jag måste lära mig att skilja på dom!

I natt så drömde jag att jag raggade på en riktig läckerbit i hotellbaren. Han satt där ensam vid bardisken och bara väntade på att någon skulle komma och lägga vantarna på honom. Vi var båda lite smårusiga och fnissiga, sådär skönt avslappnade som man kan bli efter ett par glas vin och jag hade svårt att hålla fingarna borta från honom. I drömmen så var jag dessutom väldigt framfusig och drog med honom upp på rummet. När jag vaknade i morse så kändes det verkligen som om jag upplevt allt på riktigt.

Jag undrar verkligen var allt material till mina drömmar kommer ifrån?!

Bongotrummorna i min brightlight-lampa passar inte mig! Eftersom det vanliga fågelkvittret som brukar väcka mig ger mig lite dåligt samvete efter de senaste dagarnas aktiviteter så ändrade jag ljudsignalen på lampan igår till ett afrikanskt inslag, men nej, jag vill inte vakna upp till bongotrummor igen! Helst ville jag inte vakna upp alls förstås men nu kan man inte alltid få som man vill.

Något som dock är himla bra är min bil! Jag har nog aldrig haft en bil som ska dra mindre än en liter bensin per mil, och även om den skulle ha kunnat det så kan inte jag köra på det sättet. Den här lilla pärlan som är i min ägo nu är dock en helt annan historia.

Nu tankar jag ju visserligen diesel men den där dieseln räcker precis hur länge som helst. Trots Colin McRaes vansinneskörning till fjälls så drog min lilla sötnos bara 0,55 liter per mil! Turen upp och ner till Åre krävde alltså bara en tank!! På 130 mil! Vilket kap jag har gjort! Det känns nästan som att jag tjänar pengar på bilen, men den tanken går konstigt nog inte ihop med min sopparäkning som kommer varje månad. Men å andra sidan kan man ju tänka sig vad den varit på om jag haft en bensinbil…

Trots att det såg så mörkt ut när vi vaknade så grusades förhoppningarna om att kunna somna om när klockans visare stod på halv tio. Om den här trenden sitter i så kommer veckans mornar att bli grymt jobbiga.

Himlen var blå och solen steg upp bakom fjällen. Idag var den perfekta dagen för utomhusaktiviteter – om man hade kunnat stanna kvar i Åre. Jag vet inte hur många scenarion jag gick igenom för att kunna skjuta lite på hemresan, få den att klaffa så att jag utvilad kunde dyka upp på jobbet klockan nio måndag morgon och ändå fått stanna kvar lite längre. Som tur var så var en av två i stugan vettig (för en gångs skull) och fick mig att inse det smarta och logiska med att åka hem i rimlig tid för en god natts sömn hemma i vanliga sängen.

Medans jag gjorde det som kvinnor tydligen ska göra; diska och städa, så plockade machomannen ihop de rejäla mansprylarna, dvs skotrarna. När vi fått i oss frukost så tyckte Runar att vi slösat för lite på all hans ammunition och föste ut mig ur huset med hagelbössan innan jag hunnit ta sista tuggan på frukostmackan.

Den kvittrande fågeln hade inte en suck! Jag var lika förvånad som fågeln över att jag ens träffade kroppen men min förvåning varade dock längre än pippins! Kan det vara så att jag är en hänsynslös djurmördare trots allt?! Glädjen över min egen prestation och skicklighet (dvs tur) tog tydligen bort alla tankar på det moraliska i det hela.

Av någon anledning så höll de flesta fåglarna sig borta från tomten vilket gjorde att vi fick packat ihop alla prylar vi släpat ut och dit. Runt klockan tre, strax efter att en annan förvirrad fågel mött Runar och sprängningsdöden med hjälp av studsaren så satte vi oss i bilen och åkte därifrån – till mitt stora förtret.

Vi hann inte långt innan älgen stod och tittade på oss precis vid vägkanten. Colin McRae vände om racerbilen för att jag skulle få ta en närmre titt på skogens konung och även få till en bild men när vi stod precis vid älgen och den började röra sig så blev jag så rädd så jag fotograferade backspegeln istället. Ja va fan, ni vet ju hur en älg ser ut!

Eftersom Colin kört hela vägen upp till Åre så var det min tur att köra hem. Vägen var som såpa, helt värdelöst att köra på. Jag vet att han, den där, skulle ha kört som satan ändå, men nu är jag inte han, alltså gick det i maklig takt.

Jag vet inte vilket av föraralternativen som är det bästa för en säker körning egentligen. Man kan ju tro att det skulle underlätta för andningen att jag själv kör men när jag sitter bakom ratten och kör i upp mot 100km/h och cirkusapan plötsligt inte befinner sig i bilen utan på något sätt hänger utanför så känns det sådär svårt att andas igen.

Hem kom vi i alla fall, med både liv och vett i behåll. Efter lite mer än tre dygn utan dusch så kändes det mentalt som att skiten rann av mig när strålarna träffade kroppen. I natt ska jag drömma om min overkligt härliga helg!

Frisk luft suger – musten ur oss. Först halv tio i morse så gick det att öppna ögonen och sen tog det ytterligare en halvtimme att släpa sig upp.

Medans Mulle Meck gjorde i ordning snöfarkosterna så kom de fina kvittrande fåglarna tillbaka och satte sig i trädet. För att se om jag har några mordiska anlag i mig så ropade han till sig mig och satte hagelbössan i handen på mig. I siktet fick jag syn på två fina och färgglada pippisar och hann precis krångla så pass mycket så att de hann fly sitt öde. Sicken osis, då fick jag förinta en snökoka istället eftersom skotten ändå satt i. Om jag är mordisk eller inte får vi alltså inte veta men snö kan jag ta död på!

För lite skjutande tyckte Runar och stack åt mig nästa bössa, en studsare, modell Magnum. Flinandes med fingrarna i öronen sa han åt mig att sikta och skjuta och efter mycket tvekande så gjorde jag det! I en halvtimme efteråt så svarade jag inte på tilltal men jag hörde i alla fall pipet i mina öron, som var högt nog att höras av andra. Björken jag sköt på är numera en ventilerad och penetrerad sådan, jag hoppas att den inte dör.

Sedemera var det dags för utflykt med skotrarna. Vi tog sikte på Ullådalen och gasade iväg upp på fjället, förbi förbudsskyltarna mot skotertrafik. När jag för en gångs skull körde fast i djupsnön så tyckte mr fucking Jones att det var för lite action och slängde ner sin skoter i en sluttning på väg för att rädda mig. Summan av det hela var att vi slapp frysa i alla fall, samma procedur som dagen innan, jag slet på tummen och mr fucking Jones på kroppen.

Efter en kort fikapaus på en restaurang i en skidbacke med sjukt god varm choklad så bar det av igen. Skymningen kom lika snabbt som vi körde och normala turister hade vänt tillbaka till tryggheten här. Vi gjorde tvärtom och en mil senare var vi framme vid ett vindskydd där vi skulle grilla korv och då var det riktigt mörkt.

För att grilla så behöver man eld och för eld så behöver man ved. Ved finns i trädform alltså fällde vi helt enkelt ett träd. Trädet var dock inte helt dött utan levde fortfarande på vatten vilket gjorde det småsvårt att få eld på. I vanliga fall så skulle nu mr fucking Jones tagit fram en bensindunk men även han kommer oförberedd någon gång ibland. Han skulle dock visa att han minsann är en skogsmulle och pustade och frustade på den lilla glöden tills den inte orkade med hans andedräkt längre och förvandlades till eld. Det var rökigt och jävligt kallt men fasiken vad mysigt det var, korven var grymt god och iskristallerna i colan var uppfriskande.

Väl uppe på skotrarna igen så var det med iskalla fötter, stelfrusna fingrar och en önskan om att bensinen skulle räcka ända hem. Eftersom turen alltid är med fartgalningen så kom vi hem idag också och den värmande brasan lät inte vänta på sig för att tina upp tårna.

Efter ett kort besök av en inföding så skrek kropparna efter sängläge. Tänk ändå om man hade haft en dusch, då hade man kunnat lägga sig nyduschad. Men eftersom vi klarat oss utan dusch i två och en halv dag så gör väl inte ett dygn hit eller dit någon skillnad.

I förrgår (onsdag) när jag gick från jobbet så hade jag en fullt utvecklad panik inför fyra lediga oplanerade dagar. När jag på torsdag morgon sitter med mitt morgonte och undrar vad jag ska ta mig till så ringer galningen och säger åt mig att packa min väska.

Klockan tre susar han in i huset med sina tre vapen, ett gevär under varje arm och ett dolt och jag tolkar det som att det är dags att dra. På grund av min bakhjulsdrivna bil med megaslitna vinterdäck så tar det dock oss nästan halvtimme att komma loss från parkeringen som är mer eller mindre platt.

De slitna däcken hindrade dock inte Ari Vattanen från att ligga i den oplogade vänsterfilen i 160km/h. Till och med polisen som vi passerade i 130 vågade sig inte ut utanför hjulspåren för att ta upp jakten men blinkade som en hälsning att vi ses i helvetet. Jag låtsades som att det snöade och andades djupt när han med hjälp av bilens spoiler snodde vägverkets jobb som de borde ha gjort för åtta timmar sedan och plogade fram sin egen fil.

Vid klockan elva lokal tid så svängde vi in i byn vid Åre och råkade stöta på en traktorbonde som röjde väg för oss in till stugan. Inuti stugan så var det lika kallt som utanför, dvs -6 grader. När vi fått igång el, tänt en brasa, skottat oss fram genom en meter snö till de andra stugorna så var klockan två och sömnen lät inte vänta på sig.

Kvällen tog ut sin rätt och vi sov ända till klockan 10, utan att ens frysa ihjäl! Lucky Luke sprudlade av energi och sprang ut med sin hagelbrakare och hänsynslöst avslutade fågelsången i björken utanför. Detta gav honom ännu mer energi till att skotta ännu fler gångar till resterande stugor. När han sedan stack ett luftgevär i min hand så insåg jag det spännande med vapen tills jag oförberedd fick skjuta med hagelbrakaren som fick mig att flyga bakåt och tappa hörseln, jag kissade nästan på mig av förvåning av smällen.

När jag återhämtat mig och gick för att se vad Mulle Meck höll på med så hittade jag honom i lekstugan mekandes med ett par skotrar. När han väl sparkat igång tre stycken och fått ut dom ur stugan så åkte vi och hämtade bensin innan det var dags för avfärd.

Mörkret hade precis lagt sig när vi gasade iväg, fast vi kom inte så långt innan skogsmulle körde fast…för första gången av många. Detta resulterade varje gång i att han fick lyfta och gräva medans jag satt på och fick slita på gastummen. Han skrek om och om igen på mig att jag skulle gasa fullt och till slut gick det in att fullt är fullt vilket gjorde att han kom loss.

När vi kört en stund så stannade vi mitt i skogen och mr fucking Jones drog med mig över ett staket och förbi ett par förbudsskyltar med någon info om obehöriga äga ej tillträde, för att hamna ovanför ett stort hål ned i marken.

Väl nere i hålet visade det sig att vi befann oss i en gammal gruva. Den var gigantisk och mystisk med det gröna djupet under isen och alla fantastiskt enorma istappar hängandes i tak och väggar. Jag vet inte hur det gick till men han, den där, fick mig av någon anledning att hasa in, liggandes på magen i ett klaustrofobiskt litet hål i grottan för att titta på de övernaturligt vackra iskristallerna. Inklämd med två centimeter tillgodo mellan den blöta isen och grottaket så kände jag ett visst mått av oro när den orädde fortsatte att klämma sig längre in för att stilla sin nyfikenhet. När han äntligen kommit ut och vi fortsatte med att inspektera slutet av gruvan så brakade det till ordentligt av isen som rörde sig. Jag kände att jag fått nog av spänning under jord och vi klättrade på skotrarna för färden hemåt igen.

Efter en god middag och lite rödvin så finns det inte mycket mer att göra än att sluta ögonen och invänta morgonens äventyr!

Ja, så kommer sammanfattningen här då! Det här har jag gjort under året:

Vintern:

– Jag var tack och lov inte hemma över jul- och nyår (och med facit i hand så verkar det vara den bästa lösningen trots allt) utan tillbringade helghelvetet på stranden i Oman.

– Min kära lilla Volvo felade mer än någonsin och när den blev riktigt trafikfarlig så tog Bilia plötsligt tillbaka den vilket resulterade i att jag för första gången sedan jag var 18-år stod utan bil. Syster slängde på mig sin Saab under frånvaron och jag letade febrilt efter en ny kärlek.

– Utan någon större förvarning så står jag plötsligt som ägare till ett hus. Spontanköp har fått en ny innebörd. All energi går åt till att städa lägenheten om och om igen inför alla visningar. När det ser som mörkast ut så blir den plötsligt såld och jag har gjort en fet förtjänst!

– Tandvärk! Våga vägra tandläkare!

– Snökaos så in i skogen!

– Jag anordnar en kursavslutning i Åre som är helt fantastisk! Jag får hänga i en vajer 60-meter uppe i luften och susa fram i 70km/h, åka helikopter och köra skoter tills jag skakar i hela kroppen av glädje och adrenalin!

Våren:

– Lägenheten ska tömmas. Jag gör det smidigt för mig och säljer mina möbler men förundras över hur många flyttkartonger det blir trots allt.

– 5:e april och världen är full av snö – igen!

– Jag blir stamkund på Bauhaus, Flugger och Byggmax! Bor dessutom hemma hos mamma igen medans Snickarmicke kämpar på hemma i mitt lilla hus.

– Vulkanutbrott på Island och hela världen stannar, bokstavligt talat alltså eftersom det inte går att ta sig någonstans utan att få sot i motorerna.

– 25:e april, premiärturen på hoj! Svarta faran är alldeles underbar!

– Våren tar musten ur mig och jag är trött hela tiden trots att det är min favoritsäsong!

– 29:e april och även första natten i mitt hus! Ingen granne som väcker mig av sin telefonvibrator, inga barn som springer på golvet ovanför, inga ljud från trapphuset….det är bara tyst.

– 7.e maj. Hoppsan! Det blev visst en BWM 118d som ska stå på min alldeles egna parkeringsplats som hör till mitt alldeles egna hus.

– Vilar upp mig lite från flyttstöket och slappar på stranden i Tunisien.

– Spenderar en kursstart i Skärgården och får som beställt tre dagar med strålande sol och därmed också en röd näsa! Superhärligt!

Sommaren!

– Sommaren börjar alltid med Gotland Ring. I tio fina dagar är jag omgiven av härliga vänner och massor av rolig körning. Jag är snabbare än tidigare och allt bara fungerar, förutom på gocartbanan där jag blir avprejad med råge. Som vanligt så råkar jag fylla år precis där och överväldigas och generas när närmre 50 personer firar mig.

– I princip all min lediga tid går åt till huset. Det ska shoppas och monteras saker hela tiden! Jag förväntar mig att allt ska vara fix och färdigt en månad efter att jag flyttat in men inser ganska snart att det inte fungerar så.

– Jag träffar en ny vän som bokstavligt talat tar mig till nya höjder, närmre 20 meter sådär och jag förvånas inte ens av att jag ligger och plaskar i en iskall sjö klockan halv fem en sommarnatt.

– Midsommar och första besöket på ön! Harmonin infinner sig snabbt men försvinner alldeles för fort.

– Av någon outgrundlig anledning så kommer jag och Jenny fram till att vi ska börja träna, mitt i sommaren, och vi gör det också! Jobbigt som satan!

– Det finns fortfarande harmoni att hämta på ön. Jag får besök till ön och det blir ett par härliga sommardagar och kvällar att minnas.

– Det går lite upp och ner känslomässigt. Jag är stressad och rastlös.

– Syster lurar ner mig till ön igen och ”glömmer” att tala om att det inte finns rinnande vatten. Som tur är så är pappas getingbett på läppen så roande så humöret återvänder. Stormen som kommer dagen efter passar dock inte mig och jag stressar hem igen.

– Jag är arg och undrar varför jag finns, får panik och surfar på vatten en helg!

– Min Iphonechef förbereder mig på att hon ska sluta i jul, vilket ger mig flera månader att ha ångest.

– Lagom i Augusti kommer jag på att det är ganska roligt att köra på gata också. Efter att ha fått vila nästan hela sommaren så är Svarta Faran helt inne på min linje.

– När jag är sådär lagom nere så är det dags för ett möte i Tanumstrand. Vädret kanske inte är med oss men aktiviteterna, dansen och kollegorna är toppen vilket gör det till en riktigt fin weekend.

Hösten:

– Mitt hem börjar faktiskt bli ett hem! Det ser inte bara halvfärdigt ut utan det ser ut som ett hem man faktiskt kan bo i.

– Jag pillar på fel telefon på en fest och det blir ett jävla liv.

– Det är tungt att andas.

– Sverige går till val och det blåser höger men Sverigedemokraterna skapar uppror genom att hoppa in i riksdagen.

– Plötsligt så känns det lättare att andas.

– Semester igen… Okej, jag börjar inse nu att det ser ut som att jag har semester jämt. Resan går till Malaga och jag lyssnar på vampyrer i en hel vecka för att slippa lyssna på mina tankar.

– Rökstopp!!!! Inga mer cigarretter?!

– Fan vad det går upp och ner. Jag har en del fantastiska mornar och en del riktigt sugiga!

Vintern:

– Fan vad det börjar kännas bra!

– Jag har årets flyt och får behålla mitt körkort som jag inte ens förtjänat efter min prestation bakom ratten.

– Oövervinnlig, oslagbar, glad, lycklig och nöjd!

– 17:e oktober, dags för hojen att gå in i vinteride. Men fasiken vad schysst sista åkturen var!

– Jag lagar mat och bakar! Inspirationen flödar och det smakar ju dessutom bra!

– Mjuk och fluffig dimma.

– 28:e oktober. Jag joggar!

– Jag sover bättre än vad jag gjort på evigheter men vill aldrig gå upp ur sängen! John Blund rockar fett!

– Mitt hem ser sjukt mysigt ut när mörkret lagt sig och ljusen brinner.

– Jag åker till Thailand och har en riktigt fin, underbar och skön semester.

– Överlever julen men halvdör till nyår.

Min telefon har ringt konstant de senaste dagarna och jag har obärmhärtigt nonchalerat den. Jag har ingen lust!

Jag försökte även att ignorera grannen som kom och ringde på dörren och skällde på mig för att jag använde gästparkeringen och inte min egen p-plats. Lite tacksam över att ha någon att få ut min frustration på så skällde jag tillbaka och slängde igen dörren i ansiktet på henne. Jag ska aldrig öppna dörren igen utan att titta i ”ögat” och är det ingen jag känner, ja då tänker jag strunta i att öppna.

Sen blev jag förstås nervös efter ett tag över att jag skulle få repor i lacken eller ett par punkteringar så jag flyttade på den ändå. Men hur kommer det sig att plogbilarna alltid är där varenda gång jag råkar vara hemma, vilket i sig gör att de skottar in min redan snöfyllda bil?!

Jag fick tillbaka mina drömmar i natt. Dom har hållt sig borta ett tag och nu när dom kom tillbaka så var det i ett enda stort virrvarr, som om jag fick tillbaka alla förlorade drömmar samtidigt. När jag vaknade imorse så var jag ändå tacksam för att dagen inte kändes så skrämmande som tidigare.

År 2010 är borta för evigt – med buller och brak!

I och med detta så tillkommer de obligatoriska blogginläggen som nomineringarna, sammanfattningen och önskningar för det nya året. Nomineringarna kommer här, sammanfattningen kommer inom kort och sen får vi se om jag har lust att önska mig något för år 2011.

Årets insikt:

Att ha känslor är jobbigt!

Årets bästa serie:

Tv är något jag inte brytt mig om i år men jag får nog säga Cougar Town.

Årets bästa chef:

Linda såklart men hon halkar ner ett par snäpp efter att ha lämnat mig.

Årets familj:

Det är fortfarande min familj som gäller även fast det inte alltid blir som man vill.

Årets nya vänner:

John Blund & Pizzaface

Årets gamla vänner:

Ställer upp både när det blåser och när det är helt vindstilla. Helt ofattbart!

Årets mc-tur:

Gotland 1,39 – får det bli eftersom jag inte gjort några ansträngningar för att köra på gata under året.

Årets glass:

Italienska glassen i Ao Nang!

Årets pålägg:

Nutellan står fortfarande kvar i skåpet som en solklar etta, dock så försöker jag att inte äta det såå ofta.

Årets resa:

Thailand med Indiana fucking Jones! Oslagbart!

Årets stugupplevelse:

Grillad oxfilé med iskall Asti på verandan efter en dag fylld av vattenaktiviteter!

Årets nykomling:

BMW´n och det lilla huset!

Årets mc-parkerare:

Det får bli årets mc-parkering istället eftersom den stått parkerad halva sommaren hos Micke.

Årets kommentar:

”Det är riktigt!”

Årets Idolsällskap:

Öh…Idol? Har det redan varit?

Årets bristvara:

Förståelse!

Årets ”jag kissar i brallan”:

Hoppet från klippan på Phi Phi eller bakåtfallet på Zipline i Åre.

Årets sökmotor:

Google, vad skulle jag göra utan Google?! Internet är inte bara en fluga!

Årets nybygge:

Min ramp till altanen så att jag kan ta hem motorcykeln, alternativt mitt knottriga tak som blev slätt med Mickes hjälp.

Årets förundran:

Hur kan det alltid bli så jävla fel?

Årets dröm:

Hus och trygghet.