Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Den här veckan kom den – sömnen! Den kom i skepnaden av en sjukt snygg man som svepte med mig in i en riktigt djup och ostörd sömn! Trots att sömntimmarna blivit färre under veckan så känner jag mig ändå betydligt piggare än förra veckan. Det har varit en mycket bra vecka! Nu känner jag mig stark!

Kvällen igår ägnade jag halvdöd åt att vila ögonen på Karlsson på taket som lekte med sin fallskärm på vardagsrumsgolvet. Det var precis lagom mycket aktivitet för mig efter en 80-mils körning.

Att det redan är fredag idag förstår jag inte. Det kändes som att måndagen var igår. Om tiden rusar fram på det här sättet så kommer våren snabbare än jag väntat mig. Visserligen så yr det snö utanför fönstret just nu men med tanke på att mina enorma snöhögar utanför huset håller på att minska dramatiskt i storlek så tror jag ändå vi går åt rätt håll. Jag ser fram emot våren, den får komma när som helst faktiskt!

Hade jag tänkt på att jag skulle tillbringa åtta timmar i bil idag så hade jag kanske tänkt en gång extra innan jag satte mig på spinningcykeln igår, mina skinkor var sådär lagom ömma efter cykelsadeln!

Meningen var förstås inte heller att jag skulle komma hem från resan ikväll men för att todo-listan på kontoret inte ska bli övermäktig så kändes det som bästa lösningen. Så, i morse satte jag mig i bilen och brände iväg till Trollhättan. GPS´en stressade mig en aning när den visade mig en ankomsttid på en timme senare än vad jag beräknat, men det problemet var lättlöst, och jag kom fram i tid.

Efter att jag fått i mig en god lunch och hållt min presentation på regionsmötet så gav jag mig av hemåt igen. Om den här dagen hade varit som den var igår så hade jag kunnat ägna åtta timmar åt telefonsupport, som jag gjorde igår, men av någon märklig anledning så var telefonen extremt tyst idag under både dit- och hemresan. Man blir ju förundrad ibland!

Idag var det en sån dag då min kollega ringde mig efter jobbet och frågade hur det var! Anledningen till att han behövde ringa och fråga det trots att jag delar rum med honom var att min telefon satt fast i mitt öra idag.

Dagens började himlans bra! Jag låg och vred på mig en extra stund och stressade inte överhuvudtaget! Men, i samma ögonblick som jag steg in i bilen så hände det!

Bara på vägen till jobbet så ringde det tre personer medans jag redan satt och pratade med den fjärde (eller första?!) och så fortsatte det hela dagen. Det är omöjligt att ens förstå varför så många människor bestämmer sig för att prata med mig på en och samma dag! Jag tror inte jag haft ett samtal idag utan att jag haft väntande samtal samtidigt, stressigt värre, men oj vad jag har fått saker gjorda!

När jag sedan hamnade i soffan hemma hos Jenny efter att blivit  serverad makaroner och köttbullar så trodde jag inte att jag skulle orka röra mig därifrån men tji fick jag!

Årets första spinningpass genomled vi i 45 minuter innan jag äntligen fick åka hem men då var jag förstås extremt nöjd med dagens insats!

En morgon som detta när jag hör två nyhetssändningar på radion på väg till jobbet så vet jag att det har tagit för lång tid! Jag ska bara hinna lyssna på en nyhetssändning! Två dagar i rad nu så har det varit krypköer på motorvägen på väg till jobbet. Jag är helt övertygad om att allt skulle flyta så smidigt om folk bara höll hastigheten, alltså inte långsammare, och slutade att krocka med varandra.

Det skulle även vara smidigt för mig om alla blocketsurfare kunde sluta ta upp min tid innan de verkligen bestämt sig för att köpa mina saker. Jag har köksstolar och fåtöljer ute på annons och jag tror jag har haft minst sju människor under en vecka som mailat att dom vill komma och handla, men av någon outgrundlig anledning så är möblerna fortfarande kvar och då står dom ändå ute för skitpengar. Går folk igång på att låtsashandla? För mig är det definitivt inte värt engagemanget. Jag förpassar mina köksstolar till södra sidan av stan, gratis!

Det kändes som en evighet men så kom den till slut – den sköna hemmakvällen jag längtat efter, en kväll där man inte behöver oroa sig för vilken tid man ska gå upp nästa dag, utan en kväll man kan njuta fullt ut av.

Till middag blev det varm pizza med kall Xider! Där jag bor finns det pizzabagare som är väldigt duktiga på sitt jobb, pizzorna är helt grymma. Så om ni kommer och besöker mig någon gång och får pizza så är det absolut inte för att jag inte kan laga mat, det beror förstås på att jag vill dela med mig av smakupplevelsen!

Jag hade kanske inte planerat att varken somna eller vakna i soffan. Men när jag i morse slog upp ögonen och insåg att jag fortfarande befann mig i soffan så kändes det helt okej. Den var helt enkelt extra skön i natt!

Ni som har ett bra minne kommer ihåg min upplevelse av hamam (turkiskt spa) i början av december. Det var med mycket blandade känslor som jag gick därifrån förra gången.

För ett par dagar sedan så sa syster åt mig att jag skulle dit igen och utan att försöka tänka så mycket på hur det var sist så tackade jag ja.

Idag var det dags igen! En mycket förvirrad och okunnig ung tjej tog emot oss och visade oss in i omklädningsrummet. När vi plockat av oss det mesta så gick vi in i det varma rummet, där man sitter för att porerna ska öppna sig inför skrubben. Rummet är som ett normalstort badrum som är helkaklat. Att ens försöka sig på en konversation i det här rummet är totalt omöjligt, trots att jag satt en halvmeter från syster så studsade orden runt mot kaklet och kom tillbaka i en helt annan form.

Vi orkade sitta i värmen i 20-30 minuter, efter det så var vi både matta och irriterade över väntetiden. I min värld så borde man inte behöva boka tid om man ändå inte får komma in till den tiden man bokat, men det kanske är annorlunda i Turkiet.

Den här gången fick jag en något yngre och mindre behårad turkisk man som tog hand om mig. Stackarn var dock helt slut och var tvungen att sitta och andas lite innan han började med mig. Avslappningen man ska få av spa fanns inte riktigt där idag, vi kände av deras stress under scrubbehandlingen. Men, oavsett stress eller inte så gick vi därifrån kliniskt rena och väldoftande, och bara det måste ju vara värt en hel del!

Jag har skapat mig ett beroende av någon som får mig att vilja anstränga mig till det yttersta, att vilja vara bra hela tiden. Vikten av närheten, den varma, fantastiska kroppen bredvid min, handen i min hand som ger mig trygghet – det känns så enormt viktigt!

Detta gör att jag krånglar till allt! Min stolthet gör att jag får äta kall pizza sent på kvällen samtidigt som jag tafatt försöker förklara mitt beteende. Osäkerheten hos mig gör att jag ägnar tid åt problem som inte finns istället för att ta vara på stunden. Min sårbarhet får mig att sätta upp försvarsmurar och jag lurar in mig själv i labyrinter där jag genom mina tankevurpor lägger krokben på mig själv.

Jag känner mig som en tonåring med humörsvängningar. Den där dörren som stängt in mina inre känslor står på vid gavel och känslorna svallar fritt utan någon som helst styrning. Finns det mån tro en instruktionsbok för hur man strukturerar upp sina känslor? Hur man lär sig att uppträda som en vettig person?

Tonåring – over and out!

Tre timmars sömn – check! Jag var villig att offra en tå i morse för att få ligga kvar i sängen, men det var ingen som nappade på erbjudandet så det var bara att kasta ut benen från sängen och stiga upp, i dag igen!

Idag var det konferensdag nummer två av tre, den dagen då jag inte behövde prestera framför deltagarna. Förutom ett par svackor, då jag längtade efter sängen väldigt mycket, klarade jag av dagen med lätthet på min låga energinivå. Forumet var engagerande och den friska promenaden efter lunchen i solen gjorde riktigt gott.

Eftersom vi slutade i hyfsad tid på eftermiddagen så hann jag med en powernap på 25 minuter innan det var dags för middag. Trots att det känns som att jag ätit och fikat hela dagen så var jag vrålhungrig och hade lätt kunnat äta två huvudrätter om det dukats fram en extra. Istället så fyllde jag ut magen med lite flytande vätska i form av vin.

Kvällen till ära så hade vi en trubadur som stod för musiken och som använde oss för sången?! När jag blev utpekad att sjunga en Britney Spears-låt så hade jag inte en suck att neka, det var bara att dra ner brallorna och göra sig till åtlöje. Ni vet ju att jag bara sjunger i bilen, synd bara att mina kollegor inte vet det.

Låtarna flödade i samma takt som alkoholen och när det blev lite för kärvänligt, högljutt och ”roligt” för min smak så gjorde jag en Solan och lyckades att försvinna nästan obemärkt för att få en hel natts sömn .

När jag efter mycket om och men till slut somnade igår kväll så blev jag måttligt nöjd när min telefon larmade mig klockan 24 för att påminna mig om att ställa ut soptunnan på gatan inför sophämtning på onsdag. Det känns som att jag gjort en liten miss när jag la in den påminnelsen.

Att jag dessutom vaknade tre timmar senare också, utan någon speciell anledning den här gången, gjorde mig inte mer nöjd. Jag hoppas på att mina nattliga bestyr just nu bara är en tillfällig svacka i mitt annars så stendöda sömnliv.

Med grus i ögonen gav jag mig iväg till första dagen på en 3-dagars konferens där jag startade lagom hårt med en 3 1/2-timmarspresentation. Jag pratar normalt inte i tre timmar i sträck så jag skulle inte bli det minsta förvånad om jag faktiskt är lite öm i halsen i morgon. Som tur var så hade jag en stopptid att hålla mig till, är jag väl i gång så är det svårt att få tyst på mig och arbetsrätt kan vara roligare än det låter, faktiskt!

I natt tänker jag sova gott! Några andra alternativ finns inte!