Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Det går långsamt men säkert mot helg och åh, vad jag vill ha den just nu!

Hade jag inte fått ett himla trevligt samtal i morse så hade dagen kanske känts lite tyngre än vad den gjorde. Med minus 21 grader på termometern så stretade till och med bilen emot i morse. Växellådan kändes trög och dörrarna gnisslade när jag öppnade dom.

Det tog mig en timme och fem minuter att ta mig till jobbet, en sträcka som normalt går på en kvart! När jag hörde på radio att det var köer så funderade jag ett ögonblick på att ta bakvägen, sen så tänkte jag ”äh, hur tjockt kan det vara”. Det kunde tydligen vara jättetjockt med bilar på vägen, typ hela norrort ute på E4-an samtidigt!

Väl på plats på jobbet så fungerade min dator till min stora glädje, jag hann dock bara jobba med den i en halvtimme innan brandlarmet gick och hela kontoret fick gå ut och ställa sig i kylan och vänta på att brandmännen gjorde sin undersökning i 20 minuter. Burr!

Efter jobbet åkte jag och Jenny till gymmet igen. Nu så här på tredje dagen i rad så var det rätt jättesegt att köra bodypump, musklerna hade liksom fått sitt. Men efteråt så var jag toknöjd över att jag gjort det i alla fall.

När jag kom hem så tänkte jag att jag skulle torka bort all överflödig olja från köksbänkarna så att jag kan använda dom igen. Antingen så har jag inte fattat hur olja fungerar eller så har det blivit knas, för det fanns minsann inget att torka bort, den hinnan satt fast. Så, det blev till att ösa på ännu mer olja för att få de kala fläckarna att också bli glansiga. Man lär sig var dag man lever!

För att avsluta dagen på ett effektivt sätt så passade jag på att skriva ett hotmail till den där puckade resebyrån som inte har betalat tillbaka mina pengar än. Har jag inte fått dom imorgon så kommer jag att bli varulv! God natt!

Katastrof!

Metrobloggen låter meddela med en liten notis att deras plattform för bloggarna kostar för mycket och inte fungerar som den ska, vilket jag definitivt upptäckt ett flertal gånger, och att de på grund av detta troligtvis kommer att lägga ner sidan i mitten av april. Ingen information kommer att sparas eller överföras till någon annan sida utan allt försvinner bara. Poff – borta!

Jag har bara bloggat sedan år 2007 och det är galet många bloggar som kommer att försvinna. Nu har jag ju i och för sig gjort bloggböcker för tidigare år och dessutom kört dubletter till en annan blogg ända till maj 2010, men ändå!

Nu måste jag plötsligt sätta mig och göra bloggboken för 2010 och kopiera över allt material till min andra sida, massor med onödigt jobb som jag inte alls har räknat med! Det var dumt gjort av Metrobloggen!

Nu bråkar både dator och telefon med mig. Skulle jag inte veta bättre så skulle jag tro att det finns någon koppling mellan dom, men den enda koppling jag kan se är mig, och det är ju inte ett alternativ!

Jag vet inte om det är han eller jag, men konstiga saker händer!

Igår kväll fick jag oväntat besök av mannen jag gillar. Jag trodde att jag hade sett honom för sista gången på en evighet, men så dök han upp och bad om sängplats och skjuts till Arlanda, och det var jag inte sen att ställa upp på.

Allt var ungefär frid och fröjd tills vi kom till Arlanda trots att klockan bara var tjugo i sex på morgonen, eller inte riktigt kanske men det är en helt annan historia. Jag lämnade av packåsnan och såg avundsjukt på när han glatt stressade in mot incheckningen.

Ungefär när jag närmade mig hemmet igen för att krypa ner i eftervärmen i sängen och ta igen lite sömn så ringde resenären. SAS tänkte inte släppa på honom med biljetten vi köpt i lördags, enligt dom så var den avbokad kvällen innan, vilket definitivt inte var gjort av oss.

Min frustration var nog bara hälften av vad hans var! Efter många telefonsamtal och ett jäktande fram och tillbaka till olika diskar på Arlanda så fick han lösa problemet genom att köpa en ny biljett, det var med nöd och näppe som han till slut kom på planet och först då kom jag till ro att somna in en stund till.

När jag for genom snöstorm mellan Stockholm och Linköping fick jag mms med solbilder och rapporter om värme. Jag är inte ett dugg avundsjuk, inte det minsta…!

Efter en vecka på drift och diverse meningskiljaktigheter på det,  resulterade i en mycket trött Solan som sov bort hela förmiddagen i lördags. Nu ser jag dock inte de borttappade timmarna som något slöseri eftersom jag fick spendera dom tillsammans med en, för ovanlighetens skull, ickearbetande snygging. 

Innan solen hann gå ner så åkte vi till en upplogad sjö i närheten där Jenny och några kompisar lekte på isen med diverse bilar. Jag satt bredvid, nervöst fnissande, i ett par varv när Colin McRae körde brallorna av mig tills vi dammade in i en snövall, då fegade han lite och körde in i depån igen.

Eftersom dom råkade ha en skruttvolvo på plats med isdäck så vågade även jag köra när jag blev erbjuden ett par varv. Jag och Jenny hoppade in i skruttbilen där all onödig inredning var borttagen och jag började gasa. Det var så galet roligt! Vi sladdade runt banan med bredställ till höger och vänster och fnissade så magen värkte och sminket rann. Jag var helt skakis av resan när jag hoppade ur bilen men hur nöjd som helst!

När det började bli dags för oss att åka därifrån så fick vi höra att polisen stod och blockerade utfarten. Tydligen så får man inte köra på isen med bilar enligt någon naturskyddslag eller så. Efter att ha väntat ut dom i en halvtimme så åkte dom därifrån, precis som vi, utan några böteslappar.

Jag vet inte hur det gick till, om jag tjatat mig till det eller inte, men igår kväll så hade jag fått tillstånd att boka en show som vi skulle gå på. Så, efter isåkandet drog jag och Herr Grönöga in till stan och China teatern. Vi såg på Leva Livet, en musikal med låtar från 80-talet. Det var mysigt att komma ut och bli underhållen i ett trevligt sällskap och få höra gamla låtar sjungandes av folk som kan sjunga.

Det blev en himlans bra dag, kväll och helg helt enkelt!

Idag är det lite svårare att andas än vanligt när jag tänker på att Karlsson på taket ska ta sin vinge och flyga iväg till Spanien i elva dagar. Av någon anledning så tycker han inte att man kan hoppa ut ur flygplan på 4000 meters höjd i 20 minusgrader och åker därför iväg mot värmen för att göra det där istället.

Jag är så galet avundsjuk så att jag håller på att få en grön nyans som sprider sig över hela kroppen. Min kropp och mitt psyke skriker efter värme och jag skulle mer än jättegärna vilja följa med till den sol och värme han åker till. Jag gör allt för att intala mig att min tid kommer, men just nu är det svårt att gå på det!

Min frustration kommer, om jag känner mig själv rätt, gå hårt åt på mina naglar och händer. Inget löser huvudbry så bra som städning och bakning och med tanke på att jag redan idag, innan han har åkt, har hunnit att olja in mina bänkskivor så finns det en risk att mitt lilla hus kommer vara helpolerat från topp till tå om 11 dagar.

För att kompensera mig för hans resa så tänker jag också dra söderut imorgon, ända ner till…Linköping!

Jag hamnade i London i måndags! Där var det vår!! Hydepark stod i full grönska med lila krokusar som stack upp i stora stim på gräsmattorna. De åtta plusgraderna och solen gjorde sitt allra bästa för att ge lite värme vilket gjorde att jag såg flera människor som traskade runt i både t-shirt och shorts, inget jag skulle ha rekommenderat dock!

Jag och en norsk kollega fick ett par timmars fri tid och hamnade på en dubbeldäckare där vi satte oss övervåningen och lät vinden dra i oss när vi cirkulerade genom London city. Det var meningen att vi skulle dra och shoppa men vi blev lite överväldigade av staden och tittade mer på folk och byggnader än i butiker.

Istället för en sen och blöt kväll som jag var övertygad om att det skulle bli så blev jag positivt överraskad när kollegorna började gäspa runt klockan elva. Jag gick inte ens hem först!!