Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Okej, det kanske finns två tröttmössor under det här taket. Jag var fasiken inte pigg någonstans i morse trots att telefonen försökte få upp oss under en extremt lång tid.

Sent omsider så pekade näsan fram som vanligt, eller snarare norrut, mot Orsa. När vi fått i oss frukost och klätt på oss mina kläder, ja om man träffar någon som tror att värme kan köpas för pengar så kan det vara bra att ta med extra kläder och kan ni tro, dom kom till användning.

Eftersom vi förutom inte packat ner rätt grejer inte heller hade gjort någon större efterforskning på hur långt det var till Orsa så blev vi väldigt förvånade när gpsén sa att det skulle ta oss två och en halv timme att åka, vi som fantiserade om en timmes resa.

Nu körde dock Colin McRae in en timme genom att köra om allt som låg i vägen, dock så fick vi igen den timmen när vi kom fram till Orsa och fick sitta i kilometerlånga köer ner mot isen där eventet pågick, alltså Speedweekend.

Vi hann inte promenera många meter innan Mr Nätverk sprang på sin gamla flyglärare och innan jag hann reagera så hade han trollat fram en gyrokopter som jag plötsligt blev nedstoppad i. Innan locket åkte på gav han instruktioner till piloten om att ge mig en hjärtstoppande åktur och sen for vi iväg.

Det var hisnande roligt att åka upp och ner, sidledes, stillastående och dykandes ner över fältet med tusentals människor som stod och tittade nere på isen. Istället för att sladda runt i bil på den upplogade isbanan, så flög vi den och det var galet coolt. 

Jag kunde ha flugit runt hela dagen om det varit möjligt men allt roligt har ett slut, så även flygturen. Mycket glad krånglade jag mig ur passargerarstolen och kände mig redan nöjd med dagen.

Det vimlade av folk från stora delar av landet som kommit till Orsa för att se på när tävlingen om snabbaste kilometern på is skulle avgöras. Uppfinnarjocke som själv drömmer om att skapa de mest osannolika farkoster, hittade sina jämlikar i depån, mekandes med sina jetmotorer.

Jag kan inte påstå att jag förstått tjusningen med jetmotorer tills idag då jag stod och höll för öronen när en av sparkarna med jetmotor körde förbi och jag var tvungen att hålla för öronen i tron om att JAS 39 Gripen just passerat.

Trots variationen på fordon som var med i tävlingen så drogs Uppfinnarjockes fötter mot depån med jetmotorer hela tiden. Det smällde, likt en explosion, stup i kvarten när deltagarna försökte få igång sina motorer, den ena värre än den andra med tryckvågor som kändes i hela kroppen. Han var så upptagen med att glo på motorerna att han höll på att glömma att mata mig, och hade det skett så kan vi prata tryckvåg när mitt blodsocker sjunker.

Med världens största hamburgare i magen strosade vi runt i ett par timmar till och glodde på alla farkoster och fyllskallar.

Även fast vi bevittnat ett 30-40 startförsök av den värsta jetmotorn så fick jag dra med mig Uppfinnarjocke från depån och mot bilen.

Då jag trodde att vi var på väg mot stugan så var vi i själva verket på väg till Colin McRaes päron för ett kort stopp, vilket blev till timmar då vi inte kunde sluta babbla, trevligt!

På väg därifrån, då klockan redan var sent, så passade vi på att ta lite omvägar ute i ingemansland. När vi till slut kom in på en oplogad väg insåg vi vårt nederlag och lyssnade på gpsén som ledde oss till stugan, ända fram faktiskt eftersom mamma och Peter ringt och bett den lata bonden att skotta åt oss under vår frånvaro. Tack ska ni ha!

Så är jag hemma igen efter en alldeles underbar helg! Det var en sån helg som jag verkligen behövde och som blev precis sådär bra som den kan bli. I helgen så har jag inte känt längtan om något annat, jag har bara varit så himla nöjd!

Inte ens boken jag läste igår kväll kunde överrösta mina fritt flygande tankar. Något inom mig är på mig och försöker få uppmärksamhet och jag försöker enträget att ignorera rösten och undvika samtalsämnet. Efter att jag läst samma mening om och om igen så insåg jag till slut att det inte var värt att fortsätta utan valde istället att bli uttröttad av tankarnas rörelsemönster tills jag föll i sömn av utmattning.

När jag vaknade i morse, tidigare än vad som var planerat, vaknade jag mitt i en levande dröm som handlade om mitt liv för mer än 10 år sedan. Personerna i drömmen var så tydliga och det kändes så tryggt att drömma om dom, som om jag var tillbaka i den tiden för en liten stund. Sen vaknade jag till liv och insåg att jag fortfarande var kvar i mitt vanliga, krångliga och förvirrande liv.

När du beställer en Hawaiipizza, vad förväntar du dig att få för fyllning på den? Jag förväntar mig att det ska vara ost, skinka och ananas och det var precis det jag och Jenny hade tänkt oss när vi ringde och beställde en sån ikväll.

Medans jag stod och betalade hämtpizzan så studerade Jenny pizzalistan och skrek plötsligt till och började yra om bananer. Det visade sig att just den pizzerian som vi beställt ifrån bestämt sig för att en Hawaiipizza innehåller ost, skinka, ananas, BANAN och CURRY! Hur kan en enskild pizzeria plötsligt bestämma sig för att ändra en Hawaiis innehåll?

Till och med Wikipedia skriver att en Hawaii innehåller ost, skinka och ananas, och sen står det att pizzeriorna själva får avgöra om den ska serveras med ananasringar eller i bitform.

Nu är det ganska svårt att göra ett case av att man fått fel innehåll på sin pizza enligt Wikipedia och eftersom jag var på gränsen till svält så var det därför bara att snällt beställa en riktig Hawaii, på deras språk, en Svea och grymtande slänga den äckliga currypizzan. Man kan ju tro att missförståndet uppstått förut, men eftersom de inte gjort något åt det så verkar dom tycka att det är värt att få missnöjda kunder.

Titta på bilden nedan, den visar väderprognosen för nästa vecka. Det är ju alldeles underbart! Kom kära vår, jag är redo för dig nu (jag måste bara springa iväg och få knappen i min vårjacka isydd först).

Nu har jag blivit invigd i kroppkakornas värld! I +27 år (?!) så har jag lyckats undvika den här underliga maträtten men igår kom jag inte undan. Det blev dock stekta kroppkakor istället för kokta och jag får nog påstå att det inte alls var så tokigt som det låter.

I morse när telefonens envisa pipande till slut fick mig att glida ur sängen som en stor geleklump så var det på nåder. Den där sängen gör något mysko med mig när jag sover, det är som att jag faller in i en djupare sömn än vad som är normalt och vips så är åtta timmar bara borta och en ny dag står redo.

Idag var det jag som hade frukost i skorna när jag skulle åka! I vanliga fall så får tröttmössan en påse frukost i sina skor, detta eftersom jag inte hittat något mer uppenbart ställe att lägga den på utan att den ska glömmas bort. Så, med en hand i frukostpåsen och den andra på ratten satte jag kurs mot Eksjö för att delta på ett möte.

Vädret var helt fantastiskt idag med en knallblå himmel och en strålande sol! Jag kunde nästan känna lukten av vår och termometern visade flera plusgrader. Det var ett perfekt bilpromenadväder! Eftersom jag var ute i god tid så tog jag dessutom omvägen förbi Gränna för att plocka upp ett par polkagrisar när jag ändå var i farten och för att titta på en av mina absolut favoritutsikter, ut över visingsö, det är verkligen en vacker syn!

Min omväg gjorde att jag fick åka små slingervägar från Gränna och oj vad jag såg många hus som jag skulle vilja bo i. Det var ett enormt fint landskap med små röda stugor längs med vattnet. Svaret på min flyttförfrågan som jag smsade till tröttmössan uteblev dock och visst, det skulle bli ganska långt att åka till jobbet därifrån.

Efter ett mycket kort rehabmöte så var det dags att åka hem igen, denna gång på småvägar mot Mjölby och ja, även där fanns ett och ett annat hus som jag skulle kunna överta, om det ingick en helikopter i köpet förstås.

Ja, i morse tog det en timme till jobbet eftersom:

1. Jag inte gick upp när klockan ringde på grund av att jag låg alldeles för perfekt i sängen.
2. Jag gick inte upp när klockan ringde andra och tredje gången heller. Det gick till och med så långt så att jag använde alla snoozarna och fick ställa om klockan på nytt.
3. Jag sov på fel sida om stan, fast ändå helt rätt.
4. Det var måndag!
5. Det var till och med måndagen efter sportlovet om nu det skulle ha någon betydelse.
6. När jag väl kom iväg så var det mitt i rusningstrafiken, men som sagt, det var verkligen ingen rusning för det mesta stod still.

Men, det störde mig inte det minsta att sitta i kö idag. Jag gjorde ett aktivt val att sova vidare och jag är fullkomligt nöjd med mitt beslut!

Fredagsmys har plötsligt fått en innebörd för mig. Jag vill ha det som andra har! Jag vill att det på min mentala statusrad står ”fredagsmys a la Svenssonliv med tacos och rödvin”. Nu dricker jag ju helst alkoholfritt till maten men ni förstår säkert känslan jag är ute efter.

Hade jag inte haft en fest inplanerad på lördagen så hade jag kanske fått fredagsmys i lördags men jag gick som sagt på en överraskningsfest istället.

Eftersom jag inte riktigt var upplagd för en sen och full kväll så avslutade jag tidigt och blev bortskämd av Colin McRae som hämtade mig. När vi ändå var i trakten så tänkte jag visa var mamma bor men när vi alldeles för långsamt för att det skulle vara normalt gled förbi mamma och såg henne stirra efter oss i fönstret insåg vi att vi skulle få göra ett stopp där.

Så det blev ett kort matstopp där då alla som slarvat med maten fick tvångsäta. Medans mamma fixade maten så förvandlades mitt sällskap till lysmask och satte ihop mammas superkomplicerade kökslampa som plötsligt bestämt sig för att trilla ner i tusen bitar. Till slut var det dags för hemfärd, så vi for hemåt igen och somnade utan några större svårigheter.

Det har plötsligt blivit så mycket skönare att ligga kvar i sängen nu de senaste dagarna. Sängen känns inte lika överdrivet stor och kall längre och det gillar jag.

I morse sken solen fram genom de pyttesmå hålen i persiennerna och manade på om att gå upp. När tröttmössan väl vaknade, så var det av sin telefon, som ringer i både tid och otid, då blev det plötsligt väldigt bråttom upp för att dagens aktivitet skulle hinnas med mellan jobbplanerna.

Vi susade upp och slängde i oss frukost. Nu kan till och med han få i sig frukost utan att må dåligt av det, eller så gör han det för min skull för att jag blir glad när han äter, vad vet jag.

En timme senare hade vi hamnat på en skjutbana mitt ute i skogen i Huddinge. Inte helt ovanligt så var jag ensam tjej bland killar och gubbar, denna gång med vapen dessutom. Mr Magnum förklarade lite snabbt vad jag skulle skjuta på och ungefär var duvorna skulle komma ifrån, sen var det dags att ge sig ut på banan tillsammans med ett par andra.

Dom där himla duvorna flög från vänster och höger, upp och ner. Jag ser det som ren tur att jag faktiskt lyckades träffa ett par stycken här och där. Att Dirty Harry träffade det mesta som flög omkring förvånar väl ingen… Två timmar tillbringade vi ute i skogen som riktiga skogsmullar förutom gevären då. Vi lyckades till och med snika till oss korv att grilla och som alltid ute i naturen så smakade det fantastiskt gott.

Med en ömmande axel och trötta armar så åkte vi därifrån för ett snabbt ombyte av bil och kläder för att herr Arbetsnarkoman skulle få jobba en stund. Eftersom jag inte planerat något annat hoppade jag in i den något ostädade lastbilen för att stirra ut honom på jobbet.

Fyra timmar senare så var huset avlastat ute i kylan medans jag suttit inne i full värme i lastbilen och tittat på spektaklet. Återigen så åkte vi hem för ett snabbt ombyte av bil och kläder för att sedan bege oss till Dirty Harrys pappa för intag av middag, troligtvis som hämnd efter min tvångsmatning igår. Trevligt var det i alla fall och maten var enormt god så det kändes inte som något straff! Dygnet har bara ett antal timmar att leka med, alltså var det hög tid att avsluta dagen, vilket vi gjorde!