Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag måste skaffa en ny telefon!

Halv tio igår kväll så ringde det på dörren och utanför stod en uppstressad Herr Flygare som undrade om jag låg avsvimmad någonstans. Tydligen så valde min telefon att sluta ta emot samtal igår eftermiddag och eftersom jag antog att telefonen var tyst för att ingen försökte nå mig så visste jag inte att det var något knas med den heller.

Nu är ju frågan vad jag ska ha för telefon?! När jag valde min vanliga Nokia, utan allt, så gjorde jag det för att jag trodde den skulle fungera som en utan-allt-telefon, men det gör den ju uppenbarligen inte. Istället beter den sig som en gammal seg dator som låser sig alltför ofta och meningen med en telefon måste ju ändå vara att det går att ringa till och från den, men vad vet jag?!

Idag fick man minsann hålla i hatten! Redan i morse så gick SMHI ut med en klass 2-varning inför stormen som skulle komma.

Jag drog iväg direkt på morgonen till företagshälsovården och tog ett blodprov för att kolla att min trötthet bara är vårtrötthet och inget annat. Sköterskan som hade hand om den elaka sprutan såg nästan ut som mig! Hon hade likadana byxor och skor som jag valt att ta på mig idag, det var lustigt.

Lagom till lunch så drog jag och min chef iväg från jobbet för att ha ett utvecklingssamtal. Hur invecklade samtalen än må vara så är dom extremt utvecklande, så fyra timmar senare var vi färdigpratade och klara för hemgång.

Trots att jag redan på morgonen hade fått samtal om att min nya dator skulle levereras hem till mig klockan 17 så lyckades jag förtränga det. Jag gick i centrum och kikade lite, handlade på systemet och plockade matvaror på ICA när jag råkade titta på klockan och insåg att det var 30 minuter tills datorn skulle komma och att jag var långt hemifrån.

Stressat så sprang jag mot kassan med den stora shoppingvagnen, betalade och kastade ner varorna i kassen. Väl uppe vid bilen så offrade jag min tiokrona och lät den sitta kvar i vagnen för att spara lite tid. Jag hann nästan hem innan jag glömt bort tiden igen och var på väg att stanna för att kasta tomglas eftersom huvudet hade kopplat bort all tidsuppfattning på den korta vägen hem.

Postmannen och jag möttes utanför min dörr sådär lagom en minut i fem, jag hann!! Sen att jag skulle behövt en datatekniker som kunde fixa installationen är en helt annan sak, nu har jag att göra ett tag framöver.

Efter två långa dagars ledarskapskurs, för en gångs skull som deltagare, så är jag helt slut i huvudet.

Det finns något som jag absolut inte tycker om att hålla på med och det är rollspel. Under dessa två dagar har jag inte gjort mycket annat än att sitta med främmande människor och kört rollspel för att öva på min teknik att coacha medarbetare. För att det här överhuvudtaget skulle fungera så gick jag dit med ett öppet sinne och redo att göra bort mig och inser att jag nu så här i efterhand faktiskt har klarat mig med både heder och ansikte i behåll.

Något jag funderat över under kursens gång är hur sjukt mycket pengar utbildare kan dra in på oss mindre vetande varelser. Om man tänker på hur mycket kursen kostade och att det var 17 deltagare med på kursen där det egentligen inte ingick något annat än lunch, fika och en pärm och där vi som deltagare utförde det mesta av jobbet så blir min slutsats att man kan tjäna jäkligt mycket pengar på att bara vara smart! Fast det var väl inget nytt förstås. Nu är jag i alla fall lite smartare än vad jag var i söndags och det är värt en hel del också!

Nej, det kanske inte blev ett regelrätt fredagsmys men däremot så blev hela helgen sådär härligt normalaktig istället med en riktig söndagsmiddag och två härliga sovmornar.

I lördags skulle vi hitta på något kul var det tänkt men idétorkan var ett faktum, så lagom när vi höll på att slumra in på soffan efter frukostlunchen så bankade det på dörren och syster klev in. Efter en repris av ”Så ska det låta” och lite filurande så kom vi fram till att vi skulle gå på bio, vilket vi gjorde.

När vi kom ut ur salongen lite halvsega två timmar senare så var vi inte ett dugg sugna på det planerade restaurangbesöket längre, vilket kan ha berott på vårt godisintag under filmen. Så efter ännu mer velande så bestämde vi oss att bowla.

Under den halvtimmen som vi letade parkering runt St Eriksplan så tappade vi nästan lusten till allt, men så tittade turen fram och gav oss en ledig ficka.

Jenny dök upp för att vara med i tävlingen och fick därför nöjet att se mig bli totalförnedrad. Min vanliga tur i bowling var som bortblåst och den kom bara tillbaka som hastigast dom gångerna som Herr Flygare försvann från banan, skumt värre!

Igår när min varma sängkamrat lämnat mig för  jobb fixade jag i ordning mig för nya aktiviteter och var verkligen på gång tills jag tog en omväg i soffan och landade där. Den var extremt skön och höll mig kvar mot min vilja hela dagen. När syster återigen gled in för att rädda mig fastnade även hon i min grymma soffa och sällskapade mig.

Strax innan middagstid så gled även kocken in genom dörren men en matkasse. Han öppnade en vinflaska och brassade ihop en fantastisk söndagsmiddag till oss. Det blev en riktigt bra helg, en sån variant som jag inte vill vara utan!

Ännu en vecka som försvunnit spårlöst genom kursdagar, planeringsdagar, intervjuer och övrigt arbete. Igår hade jag en mycket effektiv dag tills jag blev överambitiös och skulle fixa lite för många saker samtidigt. Det slutade med att jag nästan förstörde företagets monstermultiskrivare bara för att jag använde fel papper när jag skulle skiva ut diplom. Jag hade ingen aning om att fotopapper smälter i en sån maskin! Ja, jag lär mig var dag jag lever.

Efter jobbet drog jag och Jenny till Micke och Camilla för att få lite födelsedagsfika. När vi suttit där en stund och babblat så dyker det upp en person i perferin som jag känner väl igen, men som jag trodde var i Dalarna. Herr Flygare har tydligen bestämt sig för att göra ett av sina oväntade besök och överraskar åter igen.

Jag vet inte om jag vant mig vid ensamheten efter att ha sovit ensam i en vecka för trots att jag är hur trött som helst så glömmer jag att sova utan vrider och vänder på mig istället under halva natten i jakt på att hitta den absolut skönaste sovställningen så nära som möjligt den snarkande snusaren. Tur att det är sovmorgon i morgon!

Med förhoppning om att ingen ska ta illa upp så tycker jag att det känns lite tragiskt att Welcome Hotel i Barkarby ens har en bröllopssvit. Det var absolut inget fel på rummet eller jacuzzin, men att stirra ut på en parkering längs E18 på min bröllopsnatt är inte vad jag drömmer om eller anser vara romantiskt. Men vem vet, det kan vara mitt enda besök i en bröllopssvit.

Jag sov dock mycket gott i bröllopsnästet, nerbäddad bland åtta stora kuddar efter en middag som helt motsvarade mina höga förväntningar.

Det är den 29:e mars och det snöar ute! Jag tänker på utemöbler medans altanen återigen blir vit på de ställen där snön tidigare smält bort. Nu påstår dock yr.no att det ska bli 12-14 grader i helgen så snön tänker jag inte ens oroa mig för, istället väljer jag att börja fundera på tvätt och inoljning (med rätt olja) av altanen, jag vill få ut mina utemöbler så fort som möjligt när våren smäller till på allvar!

Min trötta kropp skulle också behöva en vårstädning för att komma i fas. Ikväll tänker jag i alla fall skämma bort den med bubbelbad, en trerättersmiddag med kursdeltagarna och ett glas rött att sova på. Mina kollegor verkar ha sett min trötthet och har därför bokat in mig i en egen svit på hotellet vi ska bo på efter dagens kurs, jag ser verkligen fram emot det och slipper därigenom att se mitt stökiga hus och mina kladdiga bänkskivor ikväll.

Jag mår verkligen dåligt över mina misshandlade köksbänkar! Det var definitivt inte ett av mina mer lyckade tilltag att olja in dom med fel sorts olja. Som dom ser ut nu så vill jag inte ens vara i köket, dom är kladdiga, knottriga, giftiga och fula. Jag måste helt enkelt göra något åt dom men jag är tveksam på om jag verkligen ska ge mig på att slipa dom eller om jag ska överlåta det till någon som kan. Ibland vore det bra om jag inte hade så bråttom….men å andra sidan så kan man missa tillfället om man tänker för länge. Ibland blir det bara fel, helt enkelt.

Oslo tär på mina krafter! Trots att jag åkt dit torsdag kväll, dagen innan mötet, för att vara pigg och fräsch så hjälpte inte det när jag ändå inte kunde sova. Sängen var för mjuk, det var för varmt i rummet, solen sken in genom fönstret eftersom jag glömt dra för gardinen innan jag la mig och jag saknade Herr Flygare som i början av veckan dragit norröver för att komma hem efter två veckor som riktig pilot.

När mötet var över höll jag tummarna för att vi ska hinna med ett tidigare flyg men inser ganska snart att det är kört, jag kommer att landa halv åtta oavsett vad jag vill eller känner. Men eftersom utsikterna för fredagsmys med studenten i Dalarna är noll så känner jag ändå ingen större brådska med att komma hem.

Utanför dörren hemma försöker jag hänga av mig alla väskor för att krångla fram nycklarna och svär högljutt när jag tar på dörrhandtagen och hela min hand glider ner i något brunt och extremt kladdigt. Eftersom den där förbaskade utelampan verkar ha gått sönder igen så ser jag inte så noga vad det är jag satt min hand i men det ser ut som olja, men luktar….chokladsås?!

Utan att kladda ner allt annat så fortsätter jag med svordomarna, sparkar av mig skorna och går in i badrummet för att tvätta av mig kletet och ser att badkaret är fyllt med skumvatten – han är här!

Gömd bakom bokhyllan står han och väntar på att få hoppa fram och skrämma mig! Jag har knappt fått andas ut och kommit till sans innan det sitter två stycken mumsmums utkletade i mitt ansikte. Emil har uppenbarligen haft för mycket tid över för att planera sina hyss. När han säger åt mig att hoppa ner i badet medans han lagar mat så tror jag att det är över tills jag öppnar sovrumsdörren och då får en kanna vatten över mig.

Man får väl anta att jag var himla glad att se honom eftersom han trots allt fick vara kvar i huset. Medans jag sjönk ner i det varma badet så lagade han till en fantastisk middag av filé inbakad i ost och bacon med potatis och bearnaissås. Köttet var nästintill levande och smälte i munnen, underbart! Man kan nog påstå att jag var överlycklig för Emils oväntade besök i Stockholm!