Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Igår när jag flög hem från Norge så kom jag återigen att fundera över fenomenet killar-som-flyger. Av någon anledning så kommer grottmänniskan fram i killar när de flyger.

Sist jag flög till Göteborg så hamnade jag i mitten av två typiska businessnubbar som bara utstrålade ”viktig”! Om jag som hyfsat liten tjej sitter i mitten så kan jag väl få ett armstöd till befogande i alla fall?

När frukosten kom och serverades till mig så skickade jag den vidare till killen som satt innerst av ren hövlighet bara, jag fick ju mat precis efter honom i vilket fall men han såg på mig med ögon som nästan började tårades och tackade så hemskt mycket. Det var som om han upplevde hövlighet för första gången i sitt liv.

När man sedan landar så ska alla dessa viktiga människor av planet först av alla, det finns inte en chans att du kommer ut i ”korridoren” om du inte bufflar dig ut.

Igår när jag flög så hamnade jag bredvid en vanlig ”viktig” kille. Han började med att slänga jackan på mig när han skulle ta av den utan att ens lägga märke till att den hamnade rakt i mitt ansikte. Sen att jag fick hans armbåge i sidan när han skulle sätta på sig bältet gjorde inte saken bättre, fast det märkte ju inte han.

För ett par år sedan så flög jag till Dominikanska och hamnade ett par stolsrader ifrån en full finne och hans familj. Det var nog det värsta jag har varit med om. Han söp, söp, söp och söp. När han sedan blev full och aggresiv och blev nekad mer sprit så började helvetet. Han skrek och bråkade, slet bort stora hårtussar från sin frus huvud, nekade sina barn ”apmaten” som serverades och hotade med allt möjligt om han inte fick sprit.

Kaptenen var ute 2-3 gånger för att lugna honom och inte ens hotet om att vi skulle nödlanda i New York för att slänga av honom fick honom att lugna ner sig. Till slut så satte sig en finsk flygvärdinna bredvid honom och gav honom en lättöl att smutta på. Där fick han sitta kvar de timmarna som återstod av resan.

Varför serverar man så mycket sprit till folk som flyger? I flygplanet så visar folk redan sina dåliga sidor, varför ska man då blanda in alkohol som bara förstärker dessa egenskaper?

Jag kan idag inte förstå att det finns människor som vill bli flygvärdinnor och stewards som måste umgås med grottmänniskorna instängda i ett litet utrymme långt uppe på himmeln utan möjlighet att fly, de förtjänar all respekt.

Nu är jag nyss hemkommen från Trondheim. Helgen var riktigt bra trots att vädret växlade mellan regn och duggregn.

Lördagkvällen tillbringade vi långt uppe i bergen på en laxfiskeanläggning. Det var en underbar natur runt omkring och hade bara solen tittat fram så hade det varit sagolikt vackert.

Min lilla brorson har retat mig hela helgen, han går fram och ställer sig framför mig och pekar på mig och säger: Kaaattis. Han vet mycket väl att jag inte heter så och varje gång han kallar mig för Kattis så säger jag; nej, Solan. Då tittar han på mig och upprepar; Kaaattis!

Vore han inte så tokigt söt så skulle jag bita honom.

Förkylningen har inte släppt än, det är stiltje i kroppen om det inte är värre till och med. Idag var jag så slut så när jag blev lämnad på flygplatsen så hade jag glömt min handväska i bilen om inte min bror hade haft huvudet på skaft. När jag hade fått checka in och lämnat bagaget så gick jag till 7-eleven och köpte en dricka för att ha på planet (1st 50cl läsk plus ett paket cigaretter= 100 nok). Den blev jag naturligtvis av med 2 minuter senare i säkerhetskontrollen, jag vet inte hur jag tänkte där faktiskt, jag skyller på att förkylningen gör mig matt i huvudet.

Ett ps angående cigarettinköpet, jag rökte ingenting måndag – torsdag men har gjort av med ett paket sedan dess. Ska fortsätta att sluta med det imorgon.

Idag var en dum dag att komma tillbaka till jobbet på. Alla spottade och fräste och till slut smittade det av sig på mig också. Blä. Dessutom så rasade det in 140 mail i morse, well hey….jag har ju trots allt varit borta i TRE dagar från jobbet?!

Inte ens min skönsång i bilen på vägen hem fick upp mitt humör på den nivån det borde vara.

Igår däremot så var det roligt. Jag hade bestämt mig för att inte ligga hemma och vara sjuk längre utan åkte till kursen som min nya chef anordnat ute på Munsö. Jag skulle vara med lite som observatör och en hel del för att lära mig själv om ämnet presentationsteknik.

Hela dagen bestod i princip av övningar för att lära sig att våga göra bort sig eller våga göra fel. Bara på de få bitarna jag var med på så hann jag uppleva hur kroppen kämpar emot det den tycker är pinsamt eller larvigt. Det var givande och läskigt, på en och samma gång men någon teaterapa lär jag aldrig bli.

Min rygg är öm idag efter alla hostattacker jag haft under dagen, det kanske var lite tidigt att gå tillbaka till jobbet, men vad är alternativet? Att ligga hemma bara för att hosta? Nej tack!

I fredags så hade jag ett oöppnat 6-pack toarullar, idag så är det en och en halv kvar i paketet. Min näsa har skavsår!

Rakat benen och diverse övriga kroppsdelar som vanligtvis är behårade (alltså på människor i allmänhet), målat naglarna, tvättat håret och packat finkläder. Nu är jag redo för släkten!

Hmm, vill förtydliga att jag inte kommer att visa mina före detta håriga delar för någon i släkten, det fick en konstig och lite bisarr svängning när jag skrev det, men känner man sig fin inuti (kläderna?) så syns det nog utåt. Yack, vad gammalmodigt det där lät. Ibland skriver jag som att jag är en gammal tant, jag är faktiskt bara strax över trettio, så det så!

Det ska bli roligt att träffa mina kusiner, trots att jag inte förstår vad dom säger. Jag har lyckats skaffa mig släkt i Trondheim, den del av Norge som inte var med i kursen ”lär dig artikulera”.

Jag ska le, kasta med håret och skratta lite då och då och bete mig som en äkta stereotypblondin, det går alltid hem!

Det här är definitivt sista dagen jag ligger hemma i sängen! Visserligen så kan jag fortfarande inte andas genom näsan vilket gör att jag får ett skönt utvecklingsstört utseende med munnen vidöppen plus att hostan riskerar att knäcka ett revben eller två när jag kommer upp i varv, men att ligga hemma är inget alternativ längre.

Mamma och Peter var förbi här igår med mat och choklad. När jag ätit middag så la jag mig i sängen för att njuta av en dajm men fy så besviken jag blev. Jag kände ju ingen smak! Orättvist, så nu kommer jag få finnar utan att ha fått något för det.

Idag skulle jag kunna tänka mig att röka! I och för sig så tror jag inte det skulle smaka så gott idag heller och jag skulle få galna hostattacker men kroppen börjar känna nu att det är något som saknas. Jag har inte bestämt mig för om jag ska använda nikotintuggummi eller inte, om jag inte gör det är det svårare att sluta, fast då är det en större prestation också. Hmm..

I vilket fall så kommer det här bli en jobbig dag, klockan är bara 10 och jag har redan börjat fundera på om det verkligen är värt att lägga av.

I ena ögonblicket så tänker jag ”det är ingen som ser om jag tar en cigg” men sen så resonerar jag ”vem är det jag ska sluta röka för? Mig själv eller för någon annan skull?”.

Fan, jag kommer aldrig att komma undan mig själv.

Oh, jag kom plötsligt på att jag har tid hos min frisör idag. Attans!

Fast det kanske är bra på ett sätt för då kommer jag ut ur lägenheten och värmer upp lite inför morgondagen då jag ska till jobbet.

Jag kan ju inte boka av en tid som jag beställt för cirka tre veckor sedan, då kommer mitt hår att se helt vansinnigt ut om jag ska vänta tre veckor till.

Jag är helt rådvill vad det gäller mitt hår. Något har hänt med håret vilket har gjort att jag tappat hälften av den volym jag en gång hade. När jag tvättat håret så borstar jag ur en halv peruk och andra halvan får jag upp när jag dammsuger min lägenhet. Vad är det frågan om?

Det faktum att jag inte har någon volym kvar gör att jag funderar på att klippa mig kort, volymen kommer ju inte ändras något på längden i alla fall tills det växer ut nya hårstrån.

Andra alternativet är att jag färgar det mörkt, det har egentligen inget samband med mitt ”tappa-hår”-problem utan det var mest för att ha något att välja på.

Det vore coolt att ha en nyvakenfrisyr som bilden här till höger, fast mitt hår är så ynkligt mjukt så oavsett hur mycket gegg jag har i så skulle det aldrig fungera. Det får nog bli en vanlig tråkig page, precis som alla andra har.

Har ni handlat från Ellos någon gång?

Tänk er noga för innan ni gör det, är ni väl inne i deras kundregister så är det kört!

En gång beställde jag två kuddar därifrån och sedan dess så har jag fått en halv skog inproppat i min brevlåda. Jag hade letat som bara den efter kuddar som passade till mina örngott som jag så glatt köpte på min safariresa i Afrika och det såg ut som bara Ellos kunde hjälpa mig med det.

Hur många kataloger kan man ge ut per år? Jag har nog fått fem stycken 500-sidors kataloger hittills i år plus reklamblad varannan vecka plus brev med ”50% rabatt”-skrivet på framsidan minst en gång i veckan. Hur gärna vill dom att jag ska handla? Vad är det för skumt med företaget? Det måste kosta multum att göra en gigantisk katalog, hur kommer det sig att de har råd att skicka ut den så ofta, och att dom dessutom ger mig halva priset på innehållet?

Jag förstår inte?!

Parantes börjar: När jag gick i skolan så försökte vi hitta på hur många ord man kunde skriva (och förstå) på en miniräknare, det närmaste vi kom mitt namn var 37705. För att förstå vad det stod så var man tvungen att vända miniräknaren upp och ner förstås, men det blev Solle! För att förklara hur jag kom in på det så är Solle Ellos bak och fram, om det nu inte framgick, harkel. Långsökt parantes slut.

Av ren protest så öppnar jag inte ens breven eller katalogerna, de åker direkt ner i pappersinsamlingen (som jag tvingats upprätta sedan jag skrev in mig i deras register).

Så här ser det ut under mina inställningar på deras hemsida:

Nyhetsbrev Ellos:
Nej tack
Nyhetsbrev Josefssons:
Nej tack
Catalog:
Nej tack

Min fråga är då, hur mycket reklam får de som registrerat att de vill ha utskick?!

Jag har nu varit vaken i snart elva timmar utan att röka. Idag känns det i och för sig inte som någon sport att undvika det eftersom min hals är lika känslig som nitroglycerin, exploderar vid minsta rörelse. Flera gånger under dagen så har jag kommit på mig själv med att jag inte har tänkt på mina cigg som ligger på balkongen ett par meter ifrån mig.

Men som sagt, det känns som att jag inte riktigt kan räkna det här som en hårt avverkad dag i det avseendet.

Jag svettades flera liter i natt tror jag. När jag gick och la mig så visade termometern på 38,6 grader och jag var alldeles tokmatt. I natt när jag vaknade någon gång så var både lakanet och mitt täcke dyngsurt, usch vad äckligt.

Under dagen så har inte febern varit framme, så jag trodde förstås att jag håller på att bli frisk men nu när kvällen närmar sig så stiger termometern i samma takt som att mörkret lägger sig. Blä! Jag får för fan liggsår snart, det här är inte vad jag menar med att ”jag längtar hem så att jag kan mysa i min soffa!”. Just nu avskyr jag att vara hemma, det enda som glädjer mig är att jag har det hyfsat städat hemma.

Blö, jag är en slemblobb! Bara i natt så gjorde jag av med två paket pappersnäsdukar. Hela min kropp är öm, om jag rör den så gör det ont. Munnen känns som ett stort unket hål efter att ha legat och andats med den vidöppet hela natten.

Jag tänkte att jag skulle passa på att tvätta, men bara av att gå in i köket så blir jag andfådd. Suck.

Om jag nu tar mig ner i tvättstugan så är det inget som garanterar att jag orkar gå upp igen. Dessutom så vet jag inte om det finns tid, vilket betyder att jag måste gå ner först för att titta om det är ledigt för att sedan gå upp igen och hämta tvätten. Det blir minst 25×4 trappsteg som jag måste gå för att överhuvudtaget få i första tvätten.

Det suger verkligen att tvätta, fast sen när alla kläder är tvättade så är det himla skönt, så får det bli. Dagens mål är att ta mig ner i tvättstugan, har jag inte skrivit något i bloggen i morgon så är det för att jag sitter och flåsar på ett trappsteg på väg upp från tvättstugan.