Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Alltså, det här med superlim, det är lite farligt för vanliga dödliga anser jag. Eftersom jag brukar ha långa naglar så händer det ibland att jag slinter på något och en nagel går av, ofta går den av sådär långt in så att det gör asont och inte går att jämna till med en nagelsax.

Härom veckan så hände det i alla fall och då köpte jag ett ”nail glue” som har en torktid på 5 sekunder. Efter en liten klick på nageln så höll den i en hel vecka, tills idag. När jag nu skulle limma lite till så hade själva pipetten med limmet fastnat i behållaren och när jag satt och skakade som mest för att få ut den så brände det plötsligt till på låret där en droppe lim hade hamnat. Fort som attan tog jag tag i byxorna för att lyfta dom från låret och jag kände hur byxorna höll på att klistras fast på benet.

Nästa steg var att försöka hindra limmet från att droppa någon annanstans och det resulterade i att jag nästan höll på att limma ihop ett finger på varje hand, med varandra såklart. Behållaren var ju helt kladdig och det var totalt omöjligt att bli av med den eftersom den envisades med att vilja klistra sig fast på mina fingrar.

Min fråga är nu, OM jag hade lyckats klistra ihop fingrarna med varandra, HUR skulle jag då ha kommit loss? Det skulle vara sådär att behöva ringa någon och förklara att man behöver hjälp för att händerna är ihoplimmade.

På de fingerspetsar som jag fått lim på så har jag ingen känsel just nu men det nöter jag nog bort under morgondagen. Nu måste jag ju naturligtvis ställa den uppenbara frågan, varför fastnar inte superlimmet inuti flaskan?

Det här blev en annorlunda dag!

Halv sju imorse så åkte jag till Linköping för att vara med på min första förhandling. Det var mörkt och dimmit ute och termometern visade på -3 grader. När man åker så tidigt så känns det nästan som att man är ensam ute…. tills man kommer upp på essingeleden förstås.

Förhandlingen som jag trodde skulle ta en timme tog 4,5 timmar. Vi pratade, delade upp oss och satt och smidde planer i olika rum, konfronterade varandra, gick tillbaka till våra enskilda rum och smidde nya planer, gick tillbaka osv. Motpartens ombudsman var en äldre gubbe som var hal som en ål, efter bara ett par minuter så retade jag mig enormt på allt som kom ur hans mun och hans sätt att säga det på. Han tillsammans med vår ombudsman satt och gnabbades på ett sätt som fick mig att tro att de varit gifta i 30 år, det var ett par riktigt sköna tjyvnyp de gav varandra.

Runt tre så var vi i alla fall klara och min tanke på att åka till kontoret och jobba ett par timmar var glömd för länge sedan.

Vägen hem var skitjobbig att köra, kombinationen av dåliga vindrutetorkare, geggig ruta, regn och totalt mörker fungerade inte speciellt bra men trots detta och diverse bilköer så kom jag hem i alla fall. Det var ju tur att jag åtminstone hade hällt i spolarvätska och pumpat däcken innan jag åkte. Igår visade det sig att jag endast hade 1,3-1,8 kg i däcken, efter jag hade fyllt så försvann plötsligt den svampiga och sliriga känslan jag har haft sedan jag bytte till vinterdäck, undra varför?!

Min bil ser nu ut som något som varit ute och rejsat i skogen, den är helt genomskitig!

Usch! I en vecka eller två så har jag konstant kämpat med alla resebyråers hemsidor. Jag skulle kunna påpeka de flesta felen som sidorna har eftersom jag stött på i princip alla.

Syster och jag har haft lite svårt att komma fram till bra datum och när vi väl bestämt oss så var ju alla resor slut förstås, vi har troligtvis bokat upp ett 15-tal resor som inom kort kommer att komma ut till försäljning igen. 🙂

Ikväll gav jag upp och öppnade min plånbok för min syster och sa ”gör vad du vill, fixa en resa”. Medans hon satt och gnuggade sina grå så rensade jag upp bland alla bokningsmail och där råkade jag hitta en resa som gick till Lanzarote den 27é december som hade varit alldeles perfekt för oss. Dessvärre skulle den ha varit betald i lördags så där fick jag. Bara för att jag var så nyfiken så provade jag ändå att logga in på ”min resa” och helt oväntat så ligger resan kvar! Me like sooo much!

Snabbare än blixten så slängde vi in 10.000kr var och så var resan vår! Fucking fantastiskt!

Så, när ni sitter här hemma och huttrar så kommer vi att ligga vid poolen på vårt 4-stjärniga hotell och bli uppassade (ja, vi tog ju all inclusive såklart). Fan, vad jag är nöjd nu!

Jag har hittat hem! Efter att ha tittat runt på massa bilmärken och provkört lite allt möjligt så inser jag att jag inte ser skogen för alla träd. Det är ju en Audi jag ska ha, varför envisas jag med att försöka övertala mig själv att jag ska ha något annat?

Den stod i Hammarby och tittade på mig med sina stora lyktor och signalerade ”kööööp mig”!

När jag gled ner i de skålade sätena så slöt de sig om mig och välkomnade mig. Trots att jag provkört små sportvarianter av alla sorter så har de inte den stabilitet och kvalitetskänsla som A3án har.

När jag tittar på bil så tappar jag all kontakt med realiteten, prislapparna suddas ut och jag ser blommor istället för siffror. Knäckebröd och vatten låter plötsligt väldigt lockande om jag bara får köra bilen hem till mig, vårda den och försiktigt putsa på den.

Nu ska jag bara försöka arbeta bort separationsångesten till min nuvarande bil, den sprider sig i min kropp redan nu, det kommer att bli tufft för den är ju så söt!

Det ÄR värt det! Jag har inga tvivel (alls nästan)! Nu ska jag bara rota igenom mina papper och se om jag har några dolda tillgångar som jag glömt bort.

Härlig fredag! Jag har haft ångest inför helgerna nu ett par veckor men idag var det skönt att det var fredag. Kroppen är fortfarande sliten och så fort jag suttit ner en stund och ska resa på mig så gör det ont i mina nya ömma muskler.

Den enda besvikelsen jag upplevde idag var när jag ringde Fritidsresor i morse för att kolla lite grejer om resan som min syster beställt till mellandagarna. Hon hade bokat in oss på ett 5-stjärnigt hotell i Egypten med hur många faciliteter som helst och med bilder på hemsidan som fick mig att dreggla. Det enda lilla problemet var att hon råkat boka resan 27é november istället för december. Hmm! Skillnaden i pris är ”bara” det dubbla just det datum vi vill åka.

Jag hade redan sett det framför mig, planerat vad jag skulle packa, hur brun jag skulle bli, hur många böcker jag skulle ta med och hur många gånger jag skulle bli upplurad på kamelerna.

Egypten är fantastiskt faktiskt, jag har varit där två gånger och gillar det tokmycket, sist jag var där så tog vi en fyrhjulssafari upp i bergen och det var verkligen en upplevelse som fick en att häpna. Däremot så var bussresan till Luxor inte lika imponerande när man kom hem efter en 12-timmars bussresa, det var en endagarstur och karavanen på 300 bussar gick lååångsamt.

Min och Karins resa dit var också otroligt skön, vi hade en riktig tjejvecka och roade oss kungligt!
Visserligen bodde vi på ett hotell där vi hade en galen kille efter oss, men med säkerhetskedjan på så kunde vi sova gott. Förutom det så provade vi på kamelridning (i våtdräkter), snorkling i iskallt vatten, vattenpipa, duvätning hemma hos en lokal förmåga (stupid).
Där lärde vi även känna personalen på sjukhuset efter att jag fått någon slags reaktion av blandningen penicillin och sol, jag fick 3 eller 4 cortisonsprutor under den veckan plus en till planet hem om jag skulle hamna i chock eller få andningssvårigheter. Det var spännande!

Nu kom jag in på ett sidospår, men va fan, det är jag som bestämmer vad jag ska skriva i min blogg!
Fredagen var så pass härlig att jag gick hem redan klockan två. Kattis och jag åkte och brände fläsket på solariet för att inte gå ner oss i vinterträsket, det var gött. Nu är man sådär härligt rödmosig och fräknig förstås.

Kvällen bjöd på pizza och underhållning av Wille innan han somnade och Idol till slut började.
En kommentar: Carola – Ta av dig handskarna för fan! Vem tror du att du är? Michael Jackson?

När jag körde hem så hade jag samma känsla som jag har varje gång jag sitter i bilen efter Idol:
– jag vill inte stanna bilen, jag vill lyssna på musiiiik!
Nu stannade jag den ändå och tog en entimmespromenad med Kattis, det var underbart skönt. Att promenera med rätt kläder och sällskap gör mig riktigt glad, vi hade väldigt kreativa samtal. Tack för sällskapet!

Halv elva så slog jag upp ögonen idag! Jag blev väldigt förvånad av att jag lyckats sova så länge, men det var skönt. Som varje gång då jag vaknar och solen skiner så fick jag panik och slängde mig på dammsugaren redan innan jag ens fått på mig kläder för att ta bort allt damm som syntes i solljuset. Jag måste skaffa mörka gardiner så att jag kan gå upp i lugn och ro.

Fast å andra sidan så är det rätt skönt med en liten stunds ångest sådär på morgonen, det tog mig kanske en halvtimme att städa, dammsuga upp det värsta, diska och plocka in kläder i garderoben, och sen såg det bra ut. Efteråt blev jag belönad med frukost, som idag var ganska tråkig eftersom jag inte varit och handlat mat på flera veckor.

I natt så har jag gjort något konstigt eller så är det för att jag envisas med att sova med öppen balkongdörr men i vilket fall så har jag någon slags nackspärr. Jag kan titta åt sidorna hur mycket som helst men om jag tittar ner så gör det ont som bara den. Det står på vårdguidens hemsida att det kan hjälpa med motion! Är det någon slags konspiration mot mig?

Jag hade faktiskt tänkt att ta en lång promenad idag också men sen kom bland annat nybakade scones i vägen och sen var det plötsligt tid för middag, oj vad tiden går när man har roligt.

Imorgon då ska jag minsann gå, om jag inte åker och provar bilar förstås (mycket snack och liten verkstad där). När jag åkte hem ikväll så var det vansinnigt halt, jag fick ett par helt oprovocerade sladdar som fick mig att bli lite nervös. Jag behöver ut och sladdöva inför vintern!

Dagens fjortisfråga – hur snygg är inte sångaren i One Republic?! Jag ger honom en 9á! Det här är för övrigt en av de låtar som jag sitter och ylar till i bilen.

Tonårsdisko i all ära men jag orkade bara inte löpa linan ut. När middag, uppträdande och de första fyllemisstagen var gjorda (inte av mig förstås) och vi blev instängda i hotellets källare för fortsatt fest så drog jag mig tyst tillbaka till friden på mitt rum.
Synen av ett par backar öl, cd-skivor med Absolute music och chipsskålar på borden fick mig att färdas långt bakåt i tiden och det var jag inte redo för igår.

Imorse när jag åt frukost med kursdeltagarna så var jag mycket nöjd över mitt beslut att sova tidigt, jag misstänker att ett par stycken önskat idag att de gjort samma sak.

Runt klockan 13 idag så avslutade jag kursen och plockade undan efter oss. Taxin var beställd till halv två men kom inte förräns tio i två, då var jag arg och alldeles genomfrusen.
Jag försökte linda in min ilska i meningen ”var det svårt att hitta hit?”, men när han bara svarade ”nej då” utan en fundering på ens förklara varför han var 20 minuter sen så var jag ju tvungen att påpeka att vi hade stått och väntat ett bra tag, frusit rumpan av oss osv men svaret jag fick var bara ”det har varit så hela dagen”! Va fan, vet folk vad service är nu för tiden? Vad är det för mening att boka en taxi till ett klockslag om den inte kommer då?

Är det för mycket begärt att få ett ”ursäkta att jag inte kunde komma i tid”? Hade jag fått det så hade jag sagt ”ja, det är lugnt”. Morr!

Efter ett par timmars väntan på flygplatsen så såg jag avundsjukt på en hop med människor som klev på Las Palmasflyget precis innan jag satte mig i den lilla fokkern som skulle ta mig till Arlanda. Kroppen är idag väldigt öm. Det stramar både i ben och mage när jag hostar eller bara rör mig, jag förstår inte varför. När jag skulle stiga av planet så haltade jag ner för trappan och kände mig alldeles ledbruten. Motion är verkligen inte bra för kroppen!

När jag kom hem så hade min bil lagat sig själv, eller kanske inte. Min supersnälla bror hade bogserat den till en verkstad och hämtat ut den när den var klar. Nu har jag en ny säkerhetsdosa till batteriet och dessutom ett nytt rör till bromsservon som tydligen läckte. Man blir lika glad varje gång det inte kostar över 10 loppor att laga något på bilen, nu klarade jag mig undan med 2000kr.

Ojoj! Det är lite sådär att bli totalt överkörd av en tant på 60 år som kör sitt andra jympapass på morgonen och ändå kör skiten ur oss ungdomar (eller ja, jämfört med henne i alla fall).

Efter en kall dusch så kände jag mig som en människa igen och frukosten var helt otroligt god. Så här i efterhand så kan man ju tycka att det vore skönt med ett hårt pass varje morgon men jag vet hur mycket varje extra minut i sängen är värd för mig på morgonen, så det blir knepigt.
Visserligen så borde jag faktiskt ta tag i mig själv och få upp lite kondition och styrka och jag ska göra det….. snart, alldeles strax, vänta lite bara.

Om jag börjar träna så kan jag ju faktiskt fortsätta att äta all god mat med gott samvete, fast å andra sidan skulle det inte förvåna mig om jag istället blev alldeles frenetisk och totalomvänd och bara skulle äta nyttig mat (och efterrätter såklart). Kan man ursäkta sig med att man inte kan träna för att man har risk att bli manisk?

Dagen gick annars bra, vi traskade bland annat runt på vårt enorma centrallager på 93.000kvm. Det är helt otroligt stort faktiskt.
Imorgon blir jag lämnad ensam med 31 deltagare för att sköta sista dagen på kursen. Det blir spännande. Men innan dess så är det förstås festmiddag. Hick!

Kvart i sju kom taxin och hämtade mig idag. I söndags velade jag fram och tillbaka om jag skulle ta bilen till Jönköping eller inte, det problemet löste sig ganska enkelt i och med att bilen gick sönder, därför tog jag flyget istället (och jag behöver väl inte skriva att jag somnade direkt?).

Så här i efterhand så är jag glad att jag inte bestämde mig för hyrbil eftersom det hade varit en ordentlig snöstorm på vägen ner hit för de kursdeltagare som valt att ta bil, ibland gör man helt enkelt smarta val.

Till middag åt vi en alldeles makalös lasagne! Det var nog till och med så att det kan ha varit den bästa jag ätit eller så var jag galet hungrig, det kändes som att jag skulle kunnat äta hur mycket som helst, men det gick över efter andra portionen. Är jag matmissbrukare tro? Jag tänker alldeles för ofta på mat.

Till efterrätt blev det en stor äppelpajsgrej som även den var underbar. Att vara ute och resa gör inte under för figuren.

Mitt hotellrum är onödigt stort för de behov jag har, det är nästan så att rummet är större än min lägenhet!

När jag nu kommit in på figuren så kan jag berätta att jag har svår ångest inför morgondagen. Klockan åtta imorgon bitti så ska vi ses ombytta och klara för ett 45 minuters jympapass! Jösses! Jag har inte rört mig på det sättet på så länge jag kan komma ihåg, min träningsverk kommer inte vara att leka med. Massage tack!