Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Ja visst, jag sa att jag skulle köra om det var över 10 grader, men 11 grader kändes marginellt över, så det blev bil till jobbet.

Jag borde skaffa mig ett schysst goretex-ställ som jag kan använda fram och tillbaks till jobbet, det jag har är så stort så både jag och min syster skulle få plats i det. Undra om hon skulle åka fast för olovlig körning om hon delade byxor och jacka med mig? Det lär jag nog aldrig få veta.

På lunchen så var Anna och jag nere i centrum en sväng och jag insåg direkt att jag måste ut och shoppa snart. MQ var full av härliga sommarkläder som skrek efter mig, ja alla rosa plagg alltså. Min garderob har absolut gjort sig förtjänt av en upprensning och påfyllning.

Efter jobbet blev det hemmagjorda hamburgare ute på altan i solen hos bror och fru. Wille hoppade skrattande runt i gräset i flera timmar hög på….festis? Tänk om det räckte med så lite för en annan att gå igång, vad skönt och enkelt det vore.

Och så en uppmaning till alla jag känner som fortfarande läser min blogg; imorgon så sätter vi oss i solen på eftermiddagen och blir lite skönt salongsberusade, ok?

Det är sommar ute nu! Kanske inte just vid den här tidpunkten eftersom termometern står på 11 grader, men vadå, klockan är ju ändå snart tio! Om det är över 10 grader imorgon bitti så kanske jag till och med ska orka åka förbi min lilla pärla och ta den till jobbet istället för bilen, vilket dilemma det är nu när man är så kär i bilen också!

Det är otroligt hur snabbt det går från att man går runt och huttrar med vinterjacka tills man plötsligt kan slänga av sig alla kläder och gå och huttra i t-shirt istället, men det är ju själva grejen som räknas. Visserligen så får jag erkänna att jag hade på värmefläkten på kontoret idag, men det är ju inget ovanligt när det gäller mig. Vägra vara förutsägbar!

I sommar ska jag göra allt som faller mig in…..ja, den tanken föll ner nu i alla fall och det verkar ju kul, fast å andra sidan så gör jag ju oftast det (nu resonerar jag med mig själv igen).

Energi har jag gott om just nu till skillnad från igår, fast eftersom det var igår så är det i princip bortglömt.

Kattis och jag gick en kvällsrunda längs klipporna vid Kungsholmen. Förutom de enorma steroidmyggorna som flög i klungor sådär lagom i munhöjd så var det ändå en härlig försmak på sommarens kvällar som är på väg. I helgen blir det definitivt en eller annan uteservering, så är det bara!

Home sweet home!

Innan jag ens kommit tillbaks från Haparanda så har jag blivit tvungen att boka in mig dit nästa vecka igen, just nu är det inte på min topp 10-önskelista men det kanske känns bättre efter helgen (säkert).

På väg till Luleå i hyrbilen så såg vi flera älgar och renar längs vägen, det kändes som en riktig vildmarkssafari. Ena älgen var helt galet stor, den skulle jag inte vilja möta på vägen eller i skogen heller för den delen.

När vi väl kom till flygplatsen så visade det sig att flyget var en och en halv timme försenat. Det finns vissa tillfällen då man verkligen bara vill hem, ett sånt tillfälle var det idag när man var alldeles lagom mosig efter tre tunga dagar.

Men, det fanns en fördel med att vi var tvungna att vänta på ett nytt flygplan som skulle flygas dit för det var nämligen samma plan som vi flög dit i, där jag glömt min bok. Flygvärdinnan hittade den i någon låda och meddelade att den fått åka till Kroatien fram och tillbaka, redan där blev boken mycket mer spännande att läsa.

Ps. imorgon bitti får jag köra min bil igen.

Ja ni, jag hoppas verkligen att ni njuter av värmen, för det gör inte jag. I måndags tog jag mitt pick och pack och for från högsommarvärmen upp till kalla Haparanda. Vi har för tillfället 3 grader och lite snö i luften, fantastiskt. Det man dessutom har gjort för att isolera denna lilla stad ännu mer är att man underlåtit sig att bygga en flygplats, vilket gör att man får flyga till Luleå för att sedan köra i en och en halv timme för att ta sig hit. Staden är som gjord för att hålla sig undan.

Vad ni däremot går miste om är alla dessa original vi har inne på massrekryteringen jag håller på med nu här uppe. Det går inte att missa att Haparanda ligger extremt nära Finland, vilket både märks på dialekten och på sinnesstämmningen på personerna vi pratar med. Man kan väl säga att det inte är många energiska och sprudlande personer som passerar våra rum, men…de är nog charmiga på sitt sätt, om de bara lär sig att öppna munnen och prata först.

Kroppen är just nu ganska mör och kommer att bli ännu ondare i morgon, jag har faktiskt varit så pass duktig att jag tillbringat en timme på gymmet här både igår och idag. Så lagom till hemfärden imorgon mot värmen så kommer jag säkert sitta och kvida av ömmande muskler. Men, för att se det positivt; har man ont så lever man.

Det var så rätt av mig att åka hem från ön, trots att de säkert fick alldeles strålande väder där också, men nu var det ju inte riktigt det som var grejen. Det viktiga idag var ju att få köra motorcykel och det fick jag, efter lite mek såklart.

Jag vet inte varför jag trodde att den skulle starta på en gång, jag förutsatte det naturligtvis eftersom den aldrig har krånglat förut. Men, nu vet vi ju alla att saker med motor har inte riktigt gått min väg den senaste tiden så jag borde inte vara förvånad.

Batteriet var totalt stendött! Trots att jag laddade det en stund och Mattias försökte springa igång den så gav den knappt ifrån sig en suck ens. När vi till slut använde oss av startkablar till bilen så gick den igång i alla fall.

Innan batterimeket så lyckades jag tappa ner min nya skruv till sitsen i motorutrymmet, där får den bra sällskap av den gamla skruven som jag tappat innan. Jag kanske bara ska ha en skruv till sitsen?! Vad vet jag?!

Efter ett snabbt batteribyte utanför Biltema så blev det ett par timmars körning och det var så härligt! Fan vad jag har längtat, inser jag nu. Att jag sen är helt mör i kroppen är en helt annan sak.

Vad gör man klockan 06.20 om man inte jobbar?! Jag var klarvaken när jag tittade på klockan och insåg att jag inte kunde somna om. Utanför fönstret så var det klarblå himmel vilket jag kunde tyda som att det skulle bli en riktigt fin dag. Nu jobbar ju inte jag på SMHI, så jag hade naturligtvis fel…fast det brukar ju dom också ha i och för sig.

Redan vid frukosttid så kom de första regnmolnen fram och satte stopp för alla eventuella utomhusplaner.

På eftermiddagen kom jag fram till att jag var alldeles för rastlös för att sitta nere på ön i regnet och bestämde mig för att åka hem. Min mc-abstinens börjar verkligen göra sig påminnd nu, jag måste plocka ut min (andra) pärla i helgen!

Jag tänker fortsätta att tjata om min bil ett tag till! Den går som ett lok och slingrar sig härligt snabbt genom alla kurvor utan att kännas det minsta ostabil, jag känner ren kärlek när jag sitter i den.

Vägen bar direkt hem till bror och fru för lite allsång framför ”Så ska det låta”! Helt seriöst så är min första impuls när jag ser Patrik Isaksson att jag vill göra illa honom. Jag skulle nästan kunna dra det så långt som att påstå att jag får spykänslor när jag ser honom uppträda, eller bara finnas. Hoppas hans fru inte känner likadant.

Det som såg ut att bli en väldigt molnig dag förvandlades helt plötsligt till en alldeles jättefin dag med strålande sol och blå himmel. Hur gick det till?!

Strax innan lunch så fick jag ett spontant infall och bestämde mig för att åka ner till min lilla stuga. Jag hade dessutom ett stort behov av att få tid med bilen, lära känna den och se vad den går för.

I Norrköping blev jag lite lagom förvirrad när de hade stängt av massa vägar och navigatorn ville lotsa in mig på vägar med körförbud. När jag väl kom på rätt väg igen så hamnade jag mitt i en raggarkortege som gick långsamt. Vad protesterar man mot om man kör raggarkortege? Mindre skatt på snus? Högre pant på ölburkar? Ja, jag vet inte, i vägen för mig var dom i alla fall, det protesterar jag mot.

Det var en ren fröjd att ratta min kära bil genom alla tusen böjar den sista halvtimmen ut till hamnen. Den är så följsam, så otroligt skön att köra och dessutom ganska pigg vill jag påstå. Vi kommer trivas mycket bra ihop (så fort jag vänjer mig av vid att den inte är automat).

Strax innan jag kom fram så stötte jag på en älg bredvid vägen, när jag stannade för att titta så glodde älgen en stund på min fina bil, för att sedan traska vidare.

Efter att jag varit borta från min stuga i nästan ett halvår så var det ren lycka att komma dit igen, den är också så fin. Allt är så fint just nu! Att jag sedan var med och drog upp 7 liter strömming i solnedgången satte bara pricken över i´et på en riktigt bra dag! (Jag bjuder dessutom på en riktigt ”Bonde söker fru”-bild! Varsågoda!

Ja, var ska man börja?! Jag startar med att säga att mitt leende går från öra till öra idag, så får jag återkomma till det sen.

Gårdagens övningar på kursen var allt annat än normala. Vi slängde in alla i en minibuss med en navigator och ett par koordinater till en skogsglänta i Norrtälje. Väl där fick de nya, spännande utmaningar som till att börja med gick ut på att ”fånga” ett par kongoleiska (stavning…what ever) djungelhöns ur ett par burar för att sedan….göra förrätt av dom. Detta innebar naturligtvis att de behövde nackas innan. Ena hönan lyckades fly till ett närliggande träd, där satt han i godan ro medans hans kompis blev halshuggen, ända tills han blev nerskjuten istället. Ack, ack!

Huvudrätten skulle bestå av hjort, vilket gjorde att gruppen fick ge sig ut och leta djur i skogen. Dessvärre så lyckades de skrämma bort allt levande och fick därför slakta en nyskjuten nödhjort, lite som i matprogrammen där allt är förberett.

En liten reflektion om just slakten är att det luktar ganska illa, det kan vara bra att tänka på.

Efter ett par timmars kockande i köket så var gruppen redo att servera maten och jösses vad gott det var!

När klockan närmade sig midnatt så var det dags för trolleri av en magiker som vi hyrt in. Jag vill redan här ursäkta mig till alla mina gamla ex (en 2-3 stycken sådär) att jag är precis sådär knepig som ni säkert tyckte att jag var. Den här kära magikern lyckades med alla sina mindgames och tankeläsning och sånt förutom på mig. Jag skulle memorera en rad i en bok och han skulle tala om vad jag tänkte på, vilket han misslyckades helt med. Jag kände mig jättedum för att ha förstört hans prestation, men vad gör man? Ingen kommer in i min hjärna! INGEEEEN!

Efter ett par timmars sömn och lite konfererande på förmiddagen så fick jag äntligen åka och hämta min alldeles fantastiskt fina bil! Den är så fin, så ny och så svart! Dessutom så har jag köpt till feta raggarfälgar för att kunna imponera på fjortisar.

Min enda fråga är; varför var ingen hemma när jag körde mitt ärevarv?!

Vad hände? Det känns som jag blivit överkörd av ett tåg. Igår kommer man hem, riktigt utvilad och fräsch och så går det en dag på jobbet så känns det som om man aldrig haft semester. Jag hänger inte med!

Morgonen började med massa tidspress och hundra saker att göra. Under eftermiddagen eskalerade det och min att-göra-lista blev så lång att jag fick hoppa ut från kursen jag skulle sitta med på för att försöka lösa det som brann för tillfället.

När det började närma sig middagstid så hade jag fått ordning på problemet och magen slutade vrida om mina tarmar.

Under dagen så hann jag faktiskt med att åka och skaffa mig en lånebil. Min bil skulle ju då ha kommit idag, men…nu är det inte alltid som allt går som det ska, så min kärlek kommer senare i veckan. Tills dess så har jag fått låna en riktigt snabb C30 med skinnsäten och automatlåda. Jag har nu kommit fram till att jag inte tänker lämna tillbaka den här bilen. Varför ska jag göra det? Den är ju mycket snabbare än min kommande pärla! Så, om ni ser en mörkgrå C30 som gasar förbi så är det troligtvis jag som är jagad av Bilia!