Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Den här bloggen kommer att börja lite soft för att sedan övergå till pure ilska. Det kan förekomma stavfel, men jag skyller allt på alkoholens inverkan.

Dagen började riktigt bra, jag åkte och hämtade motorcykeln eftersom jag skulle besiktiga den vid halv elva. Efter några timmars jobb så sa jag tack och hej för dagen och åkte till besiktningen, där allt gick bra naturligtvis. Efter en sushi på balkongen tyckte jag att jag var värd en tupplur i soffan, skönt!

Efter jag lagt på kvällsmasken for vi ut till Täby där det var dags för sommarfest med jobbet. Istället för brännboll så hade vi lyckats styra över mobben till kubb istället för att slippa gräs- och svettfläckar på sommarklänningar och det kändes okej, tills vi började spela. Fan vad dåligt det gick! Ja, mitt lag förlorade alla matcher. Jag skäms fortfarande!

När jag väl fick mat i mig så kändes det bättre. Företaget hade slagit på stort och köpt in en hel gris som grillats i ett par timmar innan vi kom och det var helt galet gott.

Kvällen var supertrevlig och jag dansade till och med så att jag blev svettig, väldigt ovanligt för mig. MEN, en firmafest kan aldrig vara perfekt! Never! Skithögar! Va fan är det för fel på vissa killar?! Det här känns som en repris av bloggen från förra sommarfesten för ett år sedan. Varför finns det ALLTID personer som inte kan hålla fingrarna i styr efter att de druckit alkohol? Är det en ursäkt för att kunna bete sig dåligt? En jävligt dålig ursäkt i sånt fall. Jag är så trött på överförfriskade slemhögar så att jag spyr! OM jag hade varit intresserad av er skithögar så hade jag väl för fan visat det? VAD får er att tro att ni är så eftertraktade bara för att NI är fulla och det är firmafest? Näste man som rör mig mot min vilja kommer jag knipsa av fingrarna (och andra vitala delar) på!

När alla drog in till stan så bestämde jag mig för att åka hem…och det blev inte heller som jag tänkt mig. Jag var helt övertygad om att jag delade taxi med en god arbetskamrat som inte hade några skumma avsikter, men ja…. Jag kan väl nöja mig med att säga att jag hoppade av i Solna och tog en egen taxi istället. Skit på er!

Jag går itu! Det här är den absolut värsta dag jag har haft och kommer ha på länge!

I natt klockan 3 så fick jag ett samtal om att min goa, härliga vän Jocke hade kört ihjäl sig! Det är helt ofattbart att han inte kommer tillbaka! Han kommer aldrig mer att ringa, smsá eller träffa mig, jag kan bara inte tro det! Jag har ju precis börjat lära känna dig bättre!

Sedan telefonen ringde så har tårarna sprutat oavbrutet, jag ser inget hopp!

Visst kan jag se tillbaka på de goa stunderna jag fått i hans sällskap, men jag är inte nöjd! Jag vill ha mer av ditt sällskap! Det var inte dags för dig än Jocke! De bästa människorna ska inte gå först! Varför skulle du ut och köra i natt? Vi skulle ju köra idag! Kunde du inte ha hållt dig hemma?! Varför var du tvungen att gasa så hårt? Varför svarade jag inte ja på att du kunde skjutsa hem mig från min Täbykväll igår, tänk om det var det där viktiga ”om”-et?!

Hans otroligt fina och härliga kompisar tröstade mig alldeles underbart idag vid olycksplatsen. Jag tycker så synd om alla oss som förlorat en sån jäkla bra kille! Hur går man vidare härifrån?

Jag tänker på dig och saknar dig!

Well, Bitterbritta är nu utbytt mot en (lite) mer harmonisk Solan. Ett stort problem är utrensat ur knoppen nu (56 kvar) när jag fått reda på att jag får en fast tjänst på den avdelning som jag vikarierat på i 10 månader. Det har varit en superjobbig tid med intervjuer, prestationsångest, nervositet och bara allmäna olustkänslor. Trots att jag gick igenom samma procedur för ett år sedan när vikariatet skulle tillsättas så blev det inte lättare att göra det en gång till, det var precis lika jobbigt. Jag har nu gått ett par veckor och trott att precis alla andra skulle få jobbet jag ville ha, men…..nu är det mitt! Wohoo för mig!

Igår var det dags för körning igen, jag var helt säker på att det skulle ge mig den kicken jag behövde för att komma upp på topp igen. Dessvärre så fungerade det inte alls, det gick bara knackigt, stelt och långsamt och till slut så var jag så inställd på att jag inte kunde köra så då körde jag ännu långsammare bara för sakens skull. Vissa dagar så fungerar det bara inte och igår var det uppenbarligen en sån dag, en fikadag helt enkelt. Det är jag bra på! Fikat drog ut till sent på kvällen, först klockan halv ett så var jag i säng vilket är alldeles för sent för en sjusovare som mig.

Idag var jag Bitterbritta och jag avskyr det!
Jag vill försvinna bort från Sverige, minst ett par månader….eller ett par år, det är inte så noga. Om det inte går att lösa så kan jag nöja mig med att koppla bort huvudet från kroppen ett tag. Vad är det för fel på lobotomi? Varför har man inte en knapp bakom örat som man kan använda när det snurrar för mycket i skallen? Det känns som att det hela tiden är saker som jag måste fundera på, ta beslut om, som jag sedan analyserar och omvärderar. Jag orkar inte! Kan jag lägga över min tankeverksamhet på någon annan? Det finns trots allt en del intressanta tankar också, så det är inte bara dåligt (nu försöker jag sälja in det här).

Sökes: Person med ett bra ordningssinne sökes för förvaring av en förvirrad hjärna.
Kvalifikationer: Du ska ha bra rutin och erfarenhet på att ordna upp lösa trådar, arkivera information på rätt plats i en prioriteringslista och kunna stimulera och motivera alla gråa celler. En eventuell upprensning av gamla oanvändbara tankar kan läggas till i överenskommelsen om du kan hitta ett bra system på hur det ska gå till. Dörren till alla hemliga och barnförbjudna tankar ska vara låst under hela perioden, vid missbruk av detta så blir det allvarliga påföljder. Alkoholister undanbedes då hjärnan ska vara i fint och nyktert tillstånd då den återlämnas.
Jag erbjuder: En spännande synvinkel ur livet som Solan, en tankeverksamhet som är lite utöver det vanliga, normala.
Anställningstid: Provanställning 3 månader med möjlighet till en tillsvidaretjänst.
Start: Omgående, helst i förrgår.

Nu i efterhand så blev dagen alldeles skitbra, jag är knappt bitter över någonting, mest glad. Men, vad det var som gjorde mig superglad får ni vänta med att få reda på till imorgon.

Idag skulle jag ha velat vara ledig och bara legat i soffan och tittat på film. Naturligtvis så hade jag inte gjort det OM jag varit ledig för då hade jag hittat på massa ”måste”-saker som jag brukar göra när jag planerar att inte göra någonting. Jag borde bland annat göra en riktig storstädning hemma som räcker för hela sommaren. Man kanske kan hyra någon för det uppdraget?
Men, nu är jag uppenbarligen inte ledig och behöver därför inte oroa mig för att jag har för mycket tid att slå ihjäl. Tänk vad lätt det kan vara ibland att lösa problem!

Min granne ringde igår och bad mig vattna hans blommor, det var jättekonstigt! Själv så skulle jag ju hellre låta blommorna dö än att släppa in en främmande människa i min lägenhet, men vi har alla olika värderingar. Han bad mig vattna hans rosmarin (hur ska jag veta hur det stavas?), rosor och basilika, hjälp! Hur mycket ska jag vattna? Tänk om det finns flera blommor att välja på! Tänk om dom dör?! Tänk om jag glömmer bort det?! Han förstår nog inte vilken ångest jag fick av det här. Andas Solan!

Igår blev det mc-körning av den högre nivån. Klockan 11 for jag ut och kom hem först kl 22. Då hade jag kört 45 mil med obligatoriska fikastopp och tankat tre gånger. Helt slut som människa tokkraschade jag i sängen och sov….inte alls som en bebis, faktiskt. Jag sov till och med rätt dåligt. Mc-körningen steg mig åt huvudet för jag vaknade ett otal gånger av att jag i drömmarna försökte ta kurvor i mycket högre fart än jag klarade av och vaknade varje gång jag var på väg ut i diket. Undra hur många gånger jag kraschade i natt egentligen. Obehagligt!

Idag är det 19 dagar kvar till semester! Wohooo! Ledigt! Men, va fan ska jag göra då?!

Sällan har jag bytt om lika många gånger som jag gjort idag! Ena stunden var det strålande sol och riktigt varmt och gott för att i nästa sekund växla blixtsnabbt till ösregn och åska. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att jag bytte om från jeans till shorts och vice versa typ 7 gånger.

Vid tre så tröttnade vi på väderomslagen och beslöt oss för att fara hem. Det var en rätt bra dag och tid att åka hem på för det var inga köer någonstans. Dessvärre så blev vi stillastående på motorvägen innan Nyköping i cirka 20 minuter eftersom en bil hade voltat ner i diket strax innan vi kom, men det kändes ändå viktigare att ambulans, brandkår, polis osv skulle få komma fram till de skadade än att jag skulle få komma snabbt hem till mitt oviktiga liv (det är naturligtvis viktigt för mig….men inte i sammanhanget).

Väl hemma så undrade jag vad jag hade så bråttom hem till, allt ser ju fortfarande likadant ut som när jag åkte, det är inte ens någon som diskat min disk. Men, jag är en rastlös själv uppenbarligen. Det ska hända saker hela tiden för att det ska vara roligt, så jag får väl engagera mig och aktivera mig i något kul, typ köra motorcykel!!! Om det regnar imorgon så kommer jag att bli arg och då måste jag ut och göra av med pengar istället (det får bli min reservplan)!

Saker blir verkligen aldrig som man tänkt sig. Jag vet inte om det ligger i människans natur att tro att man kan planera och kontrollera sitt liv, det är lustigt att man inte insett att det inte fungerar än. Jag menar, hur många år har vi funnits till utan att lära oss?! Vi måste vara de dummaste varelserna på jorden.

Nu blev det djupt…men jag spann vidare på att min planering inte blev som den skulle och hamnade här.

Igår så skulle vi åka ner till ön runt middagstid för att undvika de värsta köerna. Men när vi fick höra att köerna skulle vara som värst efter kl 15 så snabbade vi oss på och fick iväg oss med Ekeröfärjan som gick halv tre. Jag hade naturligtvis inte packat eller förberett något innan eftersom jag ”skulle ha haft” flera timmar på mig. När vi köat tillsammans med alla andra tusentals bilar fram till Södertälje så kände vi ändå hopp för att komma fram i tid.

Strax innan Norrköping så fick vi veta att pappa valt att få smärtor i bröstet efter att ha suttit i Söderköpingsköerna i någon timme (jag förstår hans frustration) och därför fått åka tillbaka till Norrköpings sjukhus med pling-plong-taxi. Så, när vi varit förbi och kollat att det inte var något allvarligt så åkte vi vidare….för att hamna i köerna. Alltså, det är helt galet sjukt vilka köer man ska sitta i. Hur kan dom dessutom ha den dåliga smaken att ha broöppning en gång i kvarten? Det var så tråkigt att köa så att hälften vore nog. Eftersom vi tagit med oss Evas mamma från sjukhuset också så kunde vi inte poppa och larva oss som vi gjort på vägen ner till Norrköping.

Efter fem och en halv timme (!!!!!!) så var vi till slut framme vid båten och kunde åka över till stugorna! Ja, jösses!

Det är svårt att komma på ett härligare sätt att vakna på än i min stuga. Min otroligt söta dagbädd är förutom att den är fin även väldigt skön att sova i. Nu är det i och för sig meningen att jag ska plocka bort ena madrassen som ska ligga i den utdragbara varianten, men jag är lite för bekväm för att hålla på med det så det blir en ”prinsessan på ärten”-grej istället. Men, det passar ju ganska bra in i hela dockstugetemat.

Så när jag i morse slog upp ögonen och tittade rakt ut på en klarblå himmel och det stilla vattnet så låg jag och mös en lång stund innan jag i halvt panik var tvungen att springa och kissa. Det är nog tur ändå att man alltid är så sjukt kissnödig på morgonen, annars skulle man säkert aldrig komma upp.

Dagens väder har varit precis som midsommaraftnar brukar bete sig. Jag har suttit tidvis i bikini då solen stekt som mest och varvat med tjocka tröjor och jeans då regnet plötsligt dragit fram och öst ner. Varför ska det vara så svårt att få sol på midsommar?!

Sjukt nöjd är jag i alla fall med min snygga retroradio som jag köpt till stugan. När jag satt ute och njöt som mest av solens varma strålar och lyssnade på Jason Mraz ”I´m yours”, så kändes det som att jag inte fattades någonting!

Inlagd sill, senapssill, hovmästarsås, lax, ål, potatis, goda oster, snapps (extrem liten, det är fan inte gott) jordgubbstårta, godis…ja, det är vad som finns i min mage just nu (förutom ålen som jag inte vågade smaka på). Varför innebär högtider alltid att man ska proppa i sig massa mat? Ja, mätt och nöjd så tänker jag i alla fall sova nu och vakna till en blå himmel (please?)!

Hade det inte varit för att jag är så pedant så hade jag plockat blommor och lagt under kudden, men…jag vill inte ha (blom)fläckar på lakanen. Jag tror inte det blir så bra drömmar så att det är värt den extra tvätten!

Vad är det för magiskt med vänsterfilen egentligen? Tydligen så vill alla vara där i alla fall och då är det oavsett om det är tomt på bilar i höger fil eller inte. Ska man inte vara snabb om man ligger i vänstefil? Eller räcker det med tanken på att vara snabb för att man ska få vara där? Tänk vad snabbt det skulle gå för mig (ho ho) att komma till jobbet om alla andra höll sig i högerfilen! En alldeles egen Solanfil. Fast, det finns ju faktiskt en annan lösning på problemet också, att köra emcee. Frågan är bara om jag spar tid på det med tanke på alla skyddsattiraljer man ska krångla på sig innan man kan åka.

Något stort är på gång nu på eftermiddagarna som jag helt har missat, det är långa köer hem varje dag och jag förstår inte varför. Händer det något roligt mellan fyra och fem som jag inte är invigd i? Kanske borde jag vänta med att klaga till på torsdag, då ska jag köa professionellt med alla midsommarfirare (om jag inte beslutar mig för att ge efter på min halsont som hotade mig i morse). Hade det inte varit för att bilen jag ska köra bara har radio och bandspelare (ja, ni läste rätt) så hade jag laddat upp med lite bra musik. Nu får jag istället förlita mig på att radion skickar ut några schyssta vågor med sjungbar musik och att tjejerna (och hundarna) i baksätet kan klara sig utan toastopp och andra onödiga stopp tills vi kommer fram. Har man en punkt man ska till så ska man ta sig dit på kortast möjliga tid, så är det bara!

Nu ikväll så körde jag hoj! Jag är så tokfrälst just nu så det känns som att jag vill köra dygnet runt, jag får mer energi av att köra än att sova! Så, om jag inte dyker upp på jobbet så är jag ute och kör, bara så att ni vet! För övrigt så fick jag en tokcool högfartsstoppie på rundan (tänker inte gå in på detaljer för allas skull), den var så läcker och gav mig en adrenalinkick som hette duga. Hur ska jag kunna sova nu?!