Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag varken svimmade eller dog av att återgå till arbetslivet igen! Det måste ses som positivt! Nu har jag haft två ganska lugna dagar med lite uppdatering på vad som händer, rensning av mail och såna grejer.

Smhi hade igår förutspått (varför tittar jag fortfarande på deras prognoser?) att det skulle vara regn hela dagen idag, men när jag gick upp så var det blå himmel, ett alldeles utmärkt tillfälle för mig att prova mitt nya goretex-ställ (det hade dock varit mycket bättre om jag faktiskt hade kommit ihåg mitt ryggskydd också).

Nackdelen med att ha motorcykeln ute är att det samlas massa smuts och äckliga djur på den. När jag låg i lite över hundra på väg till jobbet så fick jag plötsligt syn på en tvestjärt som krampaktigt satt och höll i sig i backspegeln. Det spelar ingen roll hur mycket kläder och handskar jag har på mig, jag tycker det är precis lika äckligt ändå. Efter att jag samlat mod i en stund så sprätte jag bort den i alla fall, en tvestjärt mindre i Bromma och en ny i Rinkeby, varsågod!

08-dagen….vilket trams! Det skulle ha kunnat undgått mig helt om det inte var för att jag var inne i stan på kvällen och mötte alla 45.000 kids som för en gångs skull inte behövde bli nobbade i dörren med falskleg för att få vara med i gemenskapen….det räckte liksom bara att finnas till i stan för att ta del av den. Det var hemskt! Orsaken var väl den 35 meter långa baren vid Stureplan som lockade alla….utom mig.

Efter middagen på Fridays så surrade vi lite på Humlan för att sedan gå till Ambassadeur. Där var det nästan helt tomt….tills alla bratsen hittade dit, då fick jag lite panik, kände mig gammal och drog med mig den andra gamlingen (och hennes lammkött 😉 och åkte hem.

Igår morse var jag glad att jag åkt hem hyfsat tidigt eftersom vädret var schysst och en tjejkörning var på G. Jag hastade i mig frukost och såna grejer för att möta upp dom i Upplands Väsby. Det blev inte tokmycket körning men det var härligt att komma ut och köra lite. Den sista halvtimmen hem fick jag köra i hällregn, det var….blött och kallt, men inte så farligt läskigt som jag alltid inbillar mig att det är att köra i regn.

Lördagkvällen skulle bli lugn…det hade jag ju planerat, det var inga oklarheter alls. Så, varför blir det inte som man har tänkt? Fram till klockan tolv så var jag spiknykter men efter en timme så var jag…..det inte. Det var en superkul kväll men ack vad onödigt det känns idag.

Jag klarade det dåliga vädret ända till tisdag runt lunch, då kände jag att det fick vara nog och lämnade den vind- och regnpinade ön till sitt öde i pappa och Murres händer (och tassar).

På väg hem så öste regnet ner, jag tog det som ett tecken på att polisen inte skulle stå ute med sina lasrar, gasade på rätt friskt och hoppades på att de satt inne på något fik och åt munkar.

Igår gick jag och köpte ett goretex-ställ. Jag tänkte att jag ska vara duktig och köra lite hoj fram och tillbaka till jobbet, men då är det ju en förutsättning att man har passande kläder för det också. Med tanke på att lädret inte fungerar så bra i regn och kyla så blir det lätt att man sätter sig i bilen istället men nu har jag ingen ursäkt för det längre, damn!

Runt middagstid igår åkte jag in till stan och mötte upp massa människor som skulle ut och gasa på kvällen. Det blev en fantastiskt härlig tur neråt Trosa/Järna. Jag var helt tokspeedad efteråt tills jag träffade min säng, då dog jag!

Hur mycket regn kan det komma egentligen? Visserligen så kommer det inga mängder utan det bara ligger i luften och utsöndrar sådär lagom mycket fukt för att man ska (bli blöt) tycka att utomhusliv suger, lite som att man vill ha choklad men får dricka oboy istället. Låt regnet ösa ner en dag så att vi blir av med det!

Nu är det verkligen skitkort tid kvar på min semester, jag skulle kunna påbörja nedräkningen men jag sparar min slut-på-slappandetångest till söndag kväll istället, det blir mer spännande och intensivt så. Det känns som att jag inte har jobbat på flera månader. Jag har glömt bort allt! Vad jobbar jag med? Vad förväntar ni er av mig? Vart är mitt rum? Ja okej…dit hittar jag, om ni inte har flyttat på oss förstås.

Jag är i alla fall lite nöjd med att jag varit inne och tjyvkikat på min mail då och då och rensat bort det mesta som inte är aktuellt längre inklusive allt spännande spam. Om det är någon som är intresserad av att förlänga sin *** eller vill provköra viagra så är det bara att skriva in sin mailadress i kommentarsfältet så ska jag mer än gärna vidarebefodra kontaktuppgifter.

Dagens stora fråga; varför blir jag alltid tokkissnödig när det regnar som mest ute? Det tar mig högst en minut att springa till storstugan, men på den minuten så kommer jag att bli dyngsur. Dessutom så var jag lite osmart i morse och bytte gummistövlarna mot….förlåt…rosa foppatofflor och som alla vet så är det onödigt många hål på ovansidan av dom vilket betyder att jag dessutom kommer att bli blöt om fötterna också.

Förutom problemet ovan så lyckades jag dessutom med en riktig målarmiss på förmiddagen. Regnet såg ut att ha försvunnit under natten och ersatts av storm och i storm kan man ju måla så länge man ser till att färgen inte blåser bort. Så jag ställde mig och började måla framsidan på stugan och tyckte det gick jättebra tills jag helt plötsligt blev överrumplad av ett sånt där regnmoln som bara smyger sig på en (jag stod med ryggen till) och öppnar kranen på max. Så…inom en minut så var både jag och allt jag målat översköjlt av vatten. Fantastiskt!

Det regnar så mycket nu så jag kan inte ens ta mig hem om jag skulle bestämma mig för det. Eller jo, det är klart jag kan ta mig hem, men all min packning inklusive datorn skulle få ett bad under den korta båttur som krävs för att komma till bilen. Jag har cigaretter så att det räcker till imorgon, sen är det panik! I måndags så sköt jag och pappa upp den planerade matshoppingturen till en annan dag, idag känns det inte som att det var ett smart val.

Är det nu när semestern börjar lida mot sitt slut som man ska känna sig alldeles utvilad och redo för att jobba hårt ännu ett år? Om det är på det viset så har jag nog misslyckats eftersom det mer känns som att jag kommit in i ett lugn som jag inte vill släppa. Jag vill kunna gå runt barfota hela dagarna, ta en tupplur efter lunch om jag är pömsig, vakna klockan sju och känna att jag kan ligga och dra mig tills jag känner mig redo att gå ut i solen och mysa. Dessutom så fasar jag över att behöva sätta på mig mina ”vanliga” kläder igen. I lördags tog jag på mig mina jeans för första gången på flera veckor och de hade krymt i midjan!! Hur har det gått till? Det kan ju knappast ha att göra med att jag äter godsaker hela tiden i alla fall!

Vi har för lite semester överlag anser jag. Det blir så höga förväntningar och för stor sak av det hela när man bara har semester en gång per år (ja, alltså långsemester). Det måste göras så mycket saker, planeras i god tid innan, fylla upp schemat så att ingen tid går till spillo. Förr tog jag aldrig semester om jag inte skulle resa någonstans, så de här fyra veckorna utan ett planerat schema känns ovanliga men ack så sköna och välbehövliga. Vad som såg ut att bli en sommar med mycket aktiviteter vändes plötsligt till en period för sorg, tankar och ett behov av lugn och ro runt omkring mig. Det är otroligt läskigt vad saker kan förändras på ett ögonblick, inga flera såna händelser vill jag vara med om!

Eftersom vädret gick från vad som kunde tänkas bli en toppendag (bilden från förra bloggen är från imorse) till en mulen, grådisig dag så bestämde jag mig för att påbörja målningen av min stuga på utsidan (nej tyvärr, kommunen tillåter mig inte att måla den röd med vita knutar och inte pappa heller för den delen). Det dröjde inte länge förrän regnet började falla och jag fick flytta mig in under tak och fortsätta målningen där. Runt lunch så hamnade vi mitt i ett riktigt oväder. Regnet toköste ner i sidled, vinden kom i sällskap och om inte det räckte så la strömmen av vid klockan fem, sådär lagom när jag gått ner till storstugan för att se vad man kunde knåpa ihop till middag (vilket pålägg jag skulle ha på mackorna alltså).

När strömmen fortfarande inte var tillbaka efter en timme så gick jag ner igen och tog hjälp av stearinljus för att göra salami- och briemackor till mig och pappa. De smakade alldeles förträffligt gott och det var säkert supernyttigt också, brie är väl en grönsak?!

Efter två timmar precis i samma sekund som jag tände en lykta för att kunna läsa så kom strömmen tillbaka. De senaste dagarna så har det varit avbrott lite då och då, det är nästan så att man tror att man semestrar i Grekland….tills man går ut och känner att det är typ 15 grader i luften (om vi bortser från alla de dagar då det har varit närmre 30-grader förstås). Kan vi inte få några såna dagar till? Pleeeeease? Jag lovar att inte klaga!

Börjar kroppen förbereda sig för slutet av semestern tro? Redan klockan åtta hade jag ätit frukost i tysthet och hunnit med en dusch. Fast den troligaste anledningen till att jag var uppe så tidigt är väl att jag vaknade av att jag var kissnödig förstås.

Ett par timmars sol hann vi med innan molnen närmade sig. När vi trodde att det var slutsolat så fick vi pappa att dra runt alla oss fem ungdomar (ja, jämfört med honom så är vi det) på ett par vändor wakeboard var……fortfarande i sol. Idag tänkte jag att jag skulle våga mig över vågen, men det gjorde jag inte. Bakbenet (ja, man har ett sånt när man kör wakeboard) var trött redan efter en liten stund och inte alls redo för några konster, så det fick bli en poserrunda utan några vurpor eller andra uppseendeväckande saker. När jag kom tillbaka så lyckades jag landa ett par centimeter från bryggan, hade det inte varit för att jag trasslat in mig i linorna som håller fast bryggan så hade jag kunna sätta mig direkt på den.

På eftermiddagen så försvann alla från ön, folk måste tydligen jobba och lämnade därför kvar mig och pappa (och hunden) alldeles ensamma. Nu är det uppenbarligen slut på extravaganta middagar eftersom alla kockar försvann och lämnade mig och pappa kvar till mackornas öde. Men…ett par smörgåsar med hallonsylt och en kopp te är inte fel det heller.

När Kattis kom så försvann solen, mycket orättvist! Men, på ett sätt så var det ändå rätt skönt med en dags paus från måstet att vara ute i solen. Morgonen blev sådär härligt lugn, tyst och skön. Åt en tidig frukost, gick tillbaka och la mig en stund och läste för att sedan gå tillbaka och äta lite lunch lagom till de andra åt frukost.

Lampan som legat på bordet i snart ett år höll på att komma upp, tills jag insåg att sladden var för kort. Typiskt dumt! Men…jag var på god väg i alla fall.

När det regnade som mest bestämde vi oss för att prova fiskelyckan…..men den var inte med oss idag, eller så var vi inte tillräckligt tålmodiga. Vi blev mest blöta och de enda napp jag fick var alger i olika färger och form, skitslemmiga att plocka bort från draget. I vilket fall så fick vi se en mink som kom simmandes till ön innan vi gav upp helt och stängde in oss i stugorna igen.

Jag håller på att bli en eremit. Är det inte meningen att man ska göra massa spännande saker på semestern och vara ute och röra på sig? Jag har inte haft någon längtan efter det hittills eftersom jag har det så bra här, men troligtvis borde jag vara lite social och träffa folk när jag återvänder från semestern.

Till middag åt vi kräftor, det är så fantastiskt gott. Varför äter man det bara en gång om året? Det är ju skitdumt, jag tror det skulle vara lika gott även om man åt det en gång i månaden.