Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Helg, härliga helg! Man kan sova hur länge man vill! Antagligen så är det därför jag ligger klarvaken vid åtta som vilken annan tant som helst.
Nåja, solen sken som bara den idag i alla fall, det räcker med en sån här dag för att få hoppet om finväder att återvända. Allt regn som rasat ner i veckan är plötsligt bortglömt.

Naturligtvis så var det ingen som ville köra hoj idag och eftersom det inte alls är lika roligt att köra ensam så åkte jag och tvättade den istället, vilket den var i stort behov av.

Efter middagen hos bror och fru så är jag nu lite tveksam till om jag verkligen vill ha barn när/om den möjligheten kommer. Barn låter väldigt mycket, i princip hela tiden och med ganska hög volym. Det finns dessutom ingen off-knapp på dom, inte som jag har hittat i alla fall, nappen fungerade den första tiden men den verkar vara förbrukad nu.
Kanske är det bara jag som har lite halvtrasiga öron som tycker det är svårt att hantera ljudet som verkar komma från alla håll och kanter, men jag märker att det går åt en hel del energi från mitt tålamodsförråd i alla fall. Väl hemma så har jag inte ens lust att sätta på volymen på tv´n, det duger så bra med min skenande tinnitus som jag byggt upp under middagen.
Det är tur att Willebus är så söt i alla fall, annars hade jag tejpat över munnen på honom.

Ja, just det ja…tack för middagen.

Idag gav jag min bil kärlek! Det fanns inte jättemycket att ge men jag gjorde ett gott försök i alla fall. Pärlan fick både tvättning och vaxning och visst blev den fin, men jag kunde nog ha putsat lite, lite till eftersom det fortfarande fanns kvar spår efter insekter som mött en för tidig död mot min front. Men å andra sidan så borde det bli lättare att göra den ännu blankare nästa gång nu när den ändå har fått en ordentlig genomgång. Har jag någon som helst ork i morgon så ska räcern få samma kärleksfulla behandling.

Det har varit en riktig mellanmjölksdag idag, lite komaaktig. Huvudet känns fullproppat med bomull vilket förhindrar alla slags känslor och tankar att ta sig igenom, kroppen känns bara degig, ful och oanvändbar. Inte ens ett par timmars shopping kunde få mig att känna någon glädje, vilket gjorde att jag kom hem med en miniatyrpåse som innehöll ett nagellack och en nagelfil. Vilket slöseri med dyrbara shoppingtimmar!

Det är så olika vad vi firar, vissa firar namnsdagar, de flesta firar födelsedagar, bröllopsdagar, de som kommer ihåg – exempelvis årsdagen då man blev tillsammans med någon osv. Igår firade vi att det var på dagen 20 år sedan min chef hade sex för första gången. Hon ringde dessutom upp den berörda killen och påminde (gratulerade?) honom om detta. Undra vad jag skulle tänka om jag fick ett sånt samtal?! Troligtvis skulle jag bli lite rädd och känna att personen kanske skulle ha gått vidare, men….vi fungerar ju alla på olika sätt. Fikade gjorde vi i alla fall och höll definitivt inte någon hög nivå på samtalsämnena….som vanligt!

Ska man leta upp sin gamla kalender och ta reda på vilket datum min debut inträffade tro? De där uppenbara kryssen bredvid vissa dagar kommer jag fortfarande ihåg betydelsen för. Det var på den tiden då man räknade hur många kryss man hade och jämförde det med kompisarnas antal. Hade man flera kryss på samma dag så var det en väldigt speciell dag.

Jag tror till och med att det fanns något slags betygsystem också, var det riktigt bra så hamnade ordet ”mys” eller något liknande ord bredvid krysset. Fast å andra sidan, när jag tänker efter så är premiären nog fan inget jag vill fira, vi gör alla våra misstag. Behovet av uppmärksamhet och bekräftelse har förändrats en del sedan dess trots att naiviteten fortfarande finns kvar. Jag kan på ett sätt se fördelen med att vänta med att ha sex tills man träffar den man tror är den rätta samtidigt som det känns som ett himla slöseri på kvalitetstid.

Eftersom jag är väldigt duktig på att resonera bort mig själv i mina egna argument så är jag både för och emot sex som nöje. Å ena sidan så tycker jag att man inte ska slösa bort sig på saker som inte har en framtid, å andra sidan så kan sex ibland bara vara sex, en pausstund för hjärnans alla tankar och kroppens alla spänningar. Ja, oavsett så känns det inte som något beslut jag behöver bry min blonda kalufs om, nu ska jag lägga all energi på att förflytta regnmolnen till Skåne! Eller åtminstone till Södertälje.

Ps. Googlar man på ”oskuld” så får man upp bilder på Britney Spears! HAHAHA!

Får jag bjuda på lite ammoniumklorid? Smakar gott, fräter bara lite lätt i kistan och kan även användas som brandbekämpningskemikalie.
Om man skulle vilja exprimentera lite med ämnet så kan man hetta upp det så att man får en gas som består utav ammoniak och väteklorid. Det låter inte speciellt gott….men om man blandar det med socker och lakritspulver så blir det…simsalabim….Hockeypulver!

Hockeypulver är underskattat! Om det funnits i en mer ätvänlig förpackning så skulle det sälja lika bra som oskulder på Malmskillnadsgatan. Som det är nu så säljs det ju i en lite rund snusliknande dosa. Hur ska man äta det? När man var yngre så stoppade man skamlöst ner hela tungan i dosan eller ett salivindränkt pekfinger, vilket också gjorde att den helt naturligt blev objudbar (kanske syftet?). Det finns en hyfsat bra lösning som jag använder mig av så ofta jag kommer över den och det är i klubbform. Klubban i sig smakar egentligen inte så mycket men när man lyckats bita sig igenom skalet så rasar det ut lite saltpulver i munnen och på större delen av överkroppen, det enda som pratar emot den är att plasten över klubban är totalt barnsäker, har du inte något vasst i fickan så blir du utan….annars en klar biofavorit!

Maldiverna! Dit vill jag åka! För andra gången i år så får jag ett reklamutskick från Ica (klart jag har Ica-kort, jag är vuxen) med lockande resor till fjärran länder. Precis som förra gången så fastnade jag på sidan som gör reklam för Maldiverna. Det har varit en dröm sedan många år tillbaka att åka dit men priserna har aldrig tilltalat mig tidigare. När jag återigen tittar i utskicket så får jag en oemotståndlig lust att boka ett par veckor till Maldiverna. Jag vågar inte gå in på hemsidan för att titta på bilderna från resemålet för då vet jag att jag är tokkörd. Jag måste dit helt enkelt!

Egentligen så borde jag kanske vänta med en sån resa tills jag kan ta med mig den stora kärleken, fast å andra sidan så är han rutten på att hålla tider i och med att han inte dykt upp än och om jag ska vänta tills dess med att göra allt det jag drömmer om så kan det bli sjukt stressigt i slutändan. Fan att killar ska vara så dåliga på att komma i tid! Så, vem följer med?

Ännu en olycka har skett på samma vägsträcka som Jocke förolyckades på, utgången blev detsamma även för den här personen. Jag är glad över att kunna säga att jag inte känner personen, det går mig nästan orört förbi. Det må låta egoistiskt men så är det! Kanske är det min försvarsmekanism att ha skygglapparna på?! Jag vill inte sörja fler vänner, en var på tok för mycket och fler skulle vara katastrofalt. Visserligen så är det nog bara en dröm att tro att det inte kommer ske igen, ju fler personer jag lär känna i mc-kretsen desto större blir risken att jag råkar ut för det igen.

Mamma ber mig ofta att jag ska sluta köra hoj vilket jag har full förståelse för och jag avundas henne inte som har en dotter som har förtrollats av mystiken med motorcyklar….men jag kan inte! Ända sedan jag var tonåring så har motorcyklar lockat mig! Är det egoistiskt att hålla på med en sport som får mig att glädjas fullt ut och ger mig känslan att jag verkligen lever? Är det känslan av att man kan dö som gör den så spännande?

Jag har ingen längtan efter att dö eller att råka ut för en olycka som gör mig handikappad på något sätt. Jag är ute efter det underbara pirret som sprids i kroppen, spänningen att kunna hantera monstret jag sitter på, leendet som känns ända ner i magen efter en åktur och adrenalinet som pumpar fram i blodet i takt med farten. I vilken annan sport skulle jag få ut samma sak? Visst skulle jag kunna samla på frimärken, måla tavlor eller sticka halsdukar….men det är ju inte jag!

Mamma; håll ut en månad till eller två så ska du få slippa oroa dig i ett halvår framöver!

deleted:

Tänk om man kunde stava fredag med i istället – fridag. Ett litet ”i” istället för ”e” skulle göra sån stor skillnad! Jag hade egentligen ingen anledning till att vara trött imorse. Efter en kort, kall men trevlig hamburgermiddag på en uteservering i halvstorm igår kväll så kom jag i säng i rimlig tid, men ändå så orkade jag knappt trycka på snoozeknappen imorse utan låg och lyssnade på larmet i en timme innan jag orkade lyfta min kropp ur sängen…….. tankepaus…….! Kommer man upp lättare på morgonen om man går ner ett par kilo?! Är det därför som barn är så morgonpigga, för att tyngdkraften inte går åt lika hårt på deras fjuttiga kilon? Behöver man sova lika länge om man inte kämpade mot gravitationen hela tiden? Jag har kommit något på spåret här känner jag, men kom ihåg; i rymden är det ingen som kan höra dig skrika!

Idag fick jag träffa min snutte! Jag har inte träffat lilla Wille på nästan två månader och var jättenervös för att han inte skulle känna igen sin faster (inte för att han har taskigt minne utan för att jag blivit två månader äldre, förstås). Men, det var inga problem, han kom springandes med leriga, utsträckta armar för en bamsekram innan den magiska sandlådan lockade tillbaka honom med sina spadar och grävskopor.

Trots att jag längtat efter Willes snoriga kramar och danska skallar så måste jag ändå få säga att dagens bästa händelse var att Kattis från att ha blivit kallad till en intervju i morse till ett jobb hon inte har sökt, gick på sin första intervju någonsin – redan samma eftermiddag och promenerade efter en halvtimme ut därifrån med ett tillsvidarekontrakt i handen. Good work honey, now….buy me chocolate!

Tänk om man kunde stava fredag med i istället – fridag. Ett litet ”i” istället för ”e” skulle göra sån stor skillnad! Jag hade egentligen ingen anledning till att vara trött imorse. Efter en kort, kall men trevlig hamburgermiddag på en uteservering i halvstorm igår kväll så kom jag i säng i rimlig tid, men ändå så orkade jag knappt trycka på snoozeknappen imorse utan låg och lyssnade på larmet i en timme innan jag orkade lyfta min kropp ur sängen…….. tankepaus…….! Kommer man upp lättare på morgonen om man går ner ett par kilo?! Är det därför som barn är så morgonpigga, för att tyngdkraften inte går åt lika hårt på deras fjuttiga kilon? Behöver man sova lika länge om man inte kämpade mot gravitationen hela tiden? Jag har kommit något på spåret här känner jag, men kom ihåg; i rymden är det ingen som kan höra dig skrika!

Idag fick jag träffa min snutte! Jag har inte träffat lilla Wille på nästan två månader och var jättenervös för att han inte skulle känna igen sin faster (inte för att han har taskigt minne utan för att jag blivit två månader äldre, förstås). Men, det var inga problem, han kom springandes med leriga, utsträckta armar för en bamsekram innan den magiska sandlådan lockade tillbaka honom med sina spadar och grävskopor.

Trots att jag längtat efter Willes snoriga kramar och danska skallar så måste jag ändå få säga att dagens bästa händelse var att Kattis från att ha blivit kallad till en intervju i morse till ett jobb hon inte har sökt, gick på sin första intervju någonsin – redan samma eftermiddag och promenerade efter en halvtimme ut därifrån med ett tillsvidarekontrakt i handen. Good work honey, now….buy me chocolate!

Ja, så blev det torsdag också! Vad förvånad jag hade blivit om veckan inte innehållt en torsdag och det bara blev fredag. Men, oavsett så blir det ju fredag alldeles strax. Skulle det vara lika jobbigt med måndagar om man döpte om dem till fredag?!

Igår var jag ute på onsdagskörning igen, det var fantastiskt kul! All den energi jag har när jag hoppar av hojen efter en tur skulle räcka till att driva ett mindre kärnkraftverk tre-fyra sekunder tills kroppen inser hur trött och gammal den är och säckar ihop.

Kickarna som sätter in är alldeles underbara, jag önskar att jag kunde spara dom i en liten ask och plocka fram dom vid behov! Jag behöver dom! Det skulle vara alldeles perfekt att plocka fram asken en måndagmorgon och ta ut en liten kick eller två på väg till jobbet.

Kan vi inte skippa vintern i år och bara ha varma höstkvällar tills det är dags för vår igen?!