Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag förstår inte! Verkligen inte!
Julbocken i Gälve brann ner i natt, igen! Förvånande? Nej, det kommer inte som någon chock och det är precis det som är det sjuka.
Bocken har funnits i Gävle sedan år 1966 och blivit nedbränd eller saboterad 30 gånger! Det är verkligen sinnessjukt!
Varför fortsätter kommunen att sätta upp bocken? Dom lär ju knappast göra det av seriösa skäl längre.
Förra året anlitades vakter för att bevaka julbocken dygnet runt – och simsalabim – bocken fick stå i fred. Så varför väljer man att inte bevaka den i år?! Visst, planen var att dränka den i vatten i år och låta det bli en isbock, men eftersom det hittills har varit plusgrader ute så gick ju den planen i stöpet och då skulle det väl vara bra med en reservplan?!

Jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar kommunen lägger ut varje år till fördel för pyromanerna. Om jag försökte mata en tiger med godis 45 gånger och den bet mig 30 av gångerna så skulle jag nog ha gett upp för länge sedan.

15 oktober
Förmiddag:
Behållning = 1 fungerande kranbil
Eftermiddag:
Behållning = 1 påkörd och trasig kranbil

17 oktober
Kenny – Lös kranbilen för 800,000kr
Försäkringsbolag – Glöm det grabben, då lagar vi den istället.
Kostnad för att laga enligt besiktningsmän: 100,000kr på bil + 50,000kr för kran

Fyra veckor senare
Bilen är lagad och kranen ska nu lagas.

Fyra veckor och två dagar senare
Kranverkstaden – oj, det kommer visst att kosta över 500,000kr att laga kranen och förresten så ger vi ingen garanti på lagningen.
Försäkringsbolaget – vi ger dig 100,000kr för kranen, köp en ny!
Verklighet – en kran kostar 1,500,000kr!

1 december
Behållning = ingenting och därför fortfarande inget att arbeta med.
Status = kriget med försäkringsbolaget startar!

Glad i hågen gick jag mot bilen, nöjd över att det var kallt ute och att jag skulle få sätta mig i en varm bil. Om det berodde på att jag var 15 minuter tidigare än vanligt eller något annat vet jag inte, men kupevärmaren visade ingen tillstymmelse till att ge någon värme ifrån sig, den låg upp och ner och iskall på bilgolvet och hånade mig. Nu är min bil ganska snabb på att få upp värmen så det var ju inte hela världen, men det är principen som räknas.

När jag kom till jobbet så såg jag direkt att någon varit i mitt rum. Skärmen stog på snedden och någon hade dragit ut min dator från sin plats och fått ett par sladdar att åka ut.
Min första tanke var att någon på jobbet ville uppmärksamma mig på att jag glömt att ta med datorn hem och på det sättet visa att jag borde tänka lite mer eftersom vi haft inbrott i lokalerna för inte så länge sedan.

När jag sedan frågade min kollega om något hänt så visade det sig att vi haft inbrott igen! Med en stor kopp tur så fick jag alltså med nöd och näppe behålla min dator från tjuvarna. Det var min dator dom höll i när de av någon anledning beslöt sig för att sticka från brottsplatsen. Förutom att det skulle inneburit stora problem för mig att arbeta innan jag fått en ny dator så skulle det varit sjukt pinsamt att erkänna att jag slarvat med att ta datorn från arbetsplatsen. Karma tyckte kanske att jag förtjänade det med tanke på att kupevärmaren strejkade.

Tack vare stormen Berit så blev det ingen produktiv helg trots att solen faktiskt sken i lördags. Det räckte med att man stack näsan utanför dörren för att hatten skulle blåsa bort, om man nu haft en hatt. Soffan fick tjäna sitt syfte när vi plöjde igenom inspelade program och diverse serier på tvn.

I söndags var det som bekant första advent och även om jag totalvägrar små tomtar i mitt hem så tycker jag om julbelysning. Så påsen från vinden åkte ner och ljuset kom in i hemmet. Visserligen så såg det lite fjantigt ut mitt på dagen då man ser det gröna ogräset utanför prydd av julbelysning, men när mörkret kommer så blir det väldigt mysigt och då kan man inbilla sig att det är snö ute.
Igår kväll kom det något utanför som kan beskrivas som snöblandat regn men i morse när jag tittade ut genom mina immiga fönster så var det lika grönt som vanligt, trots att jag igår ställde fram snöskyffeln!! Som Kenny sa; det är som att välkomna vintern! (Men Kung Bore förstod tydligen inte min inbjudan!)

I fredags så var det dags att träffa Kennys kompisar för första gången och han effektiviserade det så pass så att jag fick träffa alla på en gång, på julbord på Tyrol.
Som vanligt när jag ska försöka se representabel ut så tillbringade jag en evighet framför garderoben med att slänga ut det ena plagget efter det andra på sängen med misslyckade kombinationer. Efter en timme så var jag på dåligt humör och morrade ett antal gånger åt min missprydande ring runt magen.
Till slut hittade jag en kjol och tröja som jag kunde stå för och vi åkte mot stan.

Julbord är inget som imponerar speciellt mycket på mig. Jag brukar ta mina fyra köttbullar och någon skinkmacka för att sedan vara nöjd och uttråkad. På Tyrol så hade dom dock dukat upp 35 meter julbord med olika delikatesser som fick mig att hämta ny mat både en och två gånger för att sedan sitta och jämra mig en stund senare över hur proppmätt jag var. Det var riktigt god mat och dessertbordet gick inte av för hackor, trots att de lyckats koka knäcken för länge så att den var stenhård och smakade lite bränt.

Vid halv tolv så var vi fortfarande lika uppsvällda och med en begynnande trötthet, så vi tackade för oss och tog taxi hem. Det var en riktigt bra kväll, han har ju faktiskt normala kompisar också!

Nu pratas det semester hemma!
Ordet semester som förut framkallat någon slags panikkänsla i Kenny har bytts ut mot att ”han minsann inte kommer arbeta mer i år” (om nu möjligheten ens kommer). Efter att ha varit hemma i flera veckor så har tydligen harmonin slagit till och han pratar om fyra veckorssemester?!

För mig är semester extremt viktigt, jag kan inte åka när som helst och kan inte vara bort hur länge som helst, alltså är det viktigt att den blir så bra den bara kan.
Så hur ska man kunna välja var man ska åka när det finns 10 olika länder man vill besöka? Hur ska man veta att det man väljer är det bästa? Tänk om det regnar hela tiden om man åker till Thailand? Tänk om det suger i Mexico? Är Sri Lanka säkert att åka till? Skulle vi bli uttråkade på Guadelope? Hur ska man veta att priset inte går ner med 2000kr dagen efter man bokar?
Varför ska ordet semester framkalla ångest för mig?! Varför är livet fyllt av så många valmöjligheter?!

Det är den 21 november idag och temperaturen visar på 7,5 grader. Det är fel!
Gräsmattorna ska inte vara gröna nu, jag ska inte behöva se ogräset i mina rabatter växa upp igen, dom ska vara täckta av snö! Redan klockan tre på eftermiddagen så är det mörkt ute och kroppen går i kvällsläge. Barnens pulkor och snowracers står lutade mot husväggarna hos grannarna och väntar på att få användas.
Var har snön tagit vägen?
Det enda som är positivt med att snön inte har kommit är att elräkningen inte har börjat skena än, men jag skulle gott kunna tänka mig att betala ett par kronor extra för lite snömys. Så, kom snö, du är välkommen hem till mig!

Så kom Kenny hem från sin lilla utflykt på Gotland och allt blev som det ska vara igen! I bagaget hade han en stor present till mig – en etanoldriven dekorationseldstad. Snart får vi inte plats i mitt lilla hus längre!

Idag skulle vi på dop, men eftersom Kenny stod för planeringen så blev det bara dopfika, en förutsättning för att medverka på dop är tydligen att man ska komma i tid?!

Förutom dopfikat så hann vi med en del shopping. Kenny kom hem med fyra helikoptrar och jag med bakprylar. Bakning och helikopterflygning går dock inte så bra ihop. När jag satt och målade små knäckformar så kom en helikopter flygandes och blåste iväg alla formar…
Helikoptern (ja, en av dom fyra) har sedan varit i eldstaden och kraschlandat i mitt huvud, vi får se hur länge den kommer att leva, jag börjar förstå varför han köpte fyra nu. Jag trodde ju att han köpte dom som julklappar till några barn men nu inser jag att det var till honom själv. Enda skillnaden på barn och män är åldern, har jag hört.

Nyss hemkommen från en tre-dagarsutbildning där jag själv har fått hålla presentation om arbetsrätt och arbetsmiljö under nio timmar så är jag helt färdig. Jag är trött på att höra min egen röst och helt slut i kropp och rumpa. Det känns som att jag varit hemifrån i minst en vecka!

Anledning till att jag har ont i rumpan har naturliga förklaringar dock och det beror på att vi igår red islandshästar.
Vi avslutade dagen vid fem och bytte snabbt om till varmare och mer oömma kläder och drog ut i Bålstas skogar. Väl där så hade stallpersonalen förberett 12 glada islandshästar som vi blev tilldelade.

Trots underställ och kängor så kröp kylan in genom kläderna, men det var fantastiskt härligt att få strutta runt på hästarna som var enormt snälla och godtog allas okunskap i ridteknik. Det blev många skratt under ridlektionen av ryttare som inte fick styr på hästarna och när de nio killarna (varav 90% aldrig suttit på en häst) erkänt att det var en riktigt kul aktivitet så var vi väldigt nöjda med vår planering.