Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Den här lilla finskrutten verkar gå (han går mer eller mindre nu) på socker konstant!
Han börjar dagen med att röja runt och avslutar på samma sätt med högljudda hejarop.

Idag började han dagen med att riva ut alla kläder i tre byrålådor medan jag försökte vakna till liv.
När jag gjorde frukost så rev han ner alla skor på skohyllorna.

Efter att han ätit en yoghurt, en macka, en halv smoothie och två deciliter frukt så var det dags att byta blöja.
Medan jag plockade undan frukosten rev Felix ut stekpannorna och kastrullerna i köksskåpet.

När jag till slut var klar så var det dags för ett nytt blöjbyte.
Efter att han fått på sig rena kläder kryper han sedan in i duschen där det är blött på golvet och det blir dags för nya kläder.
Ungefär så ser mina förmiddagar ut.

Den här 10-månaders bebisen får åka med till IKEA ibland och det tycker han är spännande en stund, sedan tröttnar han och blir sur när han måste sitta i vagnen.
Nästan som sin far. 😘

Det går bättre när vi är ute och promenerar. Felix hänger ut från vagnen med ett uttryckslöst ansikte och studerar allt. Det är inte förrän vi är hemma igen som han kan börja prata och visa uttryck.
Fast häromdagen när jag matade honom med smultron på promenaden så fick jag en grymtning och det  tolkade jag som något positivt.

Fåren är väldigt intressanta att titta på och vi har hittat ett gäng som gärna bräker när vi kommer men det är fortfarande stoneface i vagnen.

Felix är nu överallt. Alla lådor och skåp ska öppnas och undersökas. Mest spännande är diskmaskinen, så fort den öppnas så kommer han krypandes med ilfart. På grund av det så har jag nu blivit akutsnabb på att slänga in disken.

Felix har utvecklat krypandet utomhus till någon apvariant. Han kanske inte vill ha gräsfläckar på knäna för han går på händer och fötter, med rumpan högt i vädret.

Står gör han också men nu behöver han inget stöd. Oftast när han leker eller undersöker något så släpper han taget utan att märka något men ibland är det som att han imponerar på sig själv över hur modig han är och då kommer ett litet tjut och ett självsäkert leende.

Den här bebisen pratar nu konstant, det är mer eller mindre galna och högfrekventa ljud och pladder som kommer ut ur den där söta munnen all vaken tid, när han inte gör något bus förstås för då är det tyst.

Jag antar att hans matlust har ett samband med hur mycket mer han rör sig nu men ibland undrar jag seriöst vart all mat tar vägen.
Och att vi skulle äta eller dricka något som han inte får smaka – det är bara att glömma!
Det enda han inte vill smaka är mitt morgonte. Han provar varje morgon men när koppen närmar sig hans mun så backar han och skakar på huvudet.

Efter varje måltid så behöver både Felix och matplatsen saneras men ska man äta själv så hamnar maten inte alltid i munnen (men ganska ofta i och bakom öronen).

Han är ett riktigt charmtroll vår älskade lilla bebis som fyller 10 månader idag! (Men oj vad sur han kan vara ibland).