I förrgår så åkte vi på den här isen och idag ser det ut som en molnig sommardag.
Skenet bedrar dock för det är en tunn ishinna kvar men ingenting som jag (eller Felix) sätter sin fot på.
Åh, vilka sköna dagar vi har! Ingen stress och inga större måsten.
På nyårsafton så drog vi ut på isen för fiske och picknick. Kvällen innan så hade jag och Kenny gått lös på XXL och köpt varsina skridskor. Man måste ju ha skridskor om man bor vid en sjö!
Vet ni att man kan få ett par skridskor för 99 kr?! Jag vill nog inte ens veta vilka som sitter och tillverkar dom!
Egentligen borde vi ha långfärdsskridskor men det måste vara svenskar som tillverkar dom för det var dyrt!
Vi packade en stor picknickväska i ena pulkan och en påpälsad Felix och gav oss ut till Kennys bror som redan traskar ut på isen och satt ut spön.
Vi hade dock inte räknat med att det skulle vara riktigt så jobbigt att åka skridskor! Jösses!
Efter ett par timmar så hade vi lyckats få en gös, ätit kolbulle (det heter alltså så, det är ingen hint om taskig matlagning), druckit varm choklad och allt sånt som man ska göra på isen innan vi gick/åkte hem för att göra i ordning oss för kvällens firande.
Ja, vi är hemma, i ett vinterlandskap, skulle jag vilja skriva men det sista vita försvann i natt.
Felix verkar vara jättenöjd att vara hemma. Han är så glad och härjar runt morgon till kväll.
Vi har snart mött upp med hela släkten och visat upp en sex veckor äldre Felix för alla, för det är ju så att vi ”gamlingar” är inte lika intressanta längre, trots att vi också blir äldre och förändrar oss genom nya rynkor.
Både jag och Kenny tycker fortfarande att det är skönt att vara hemma, men vi är väldigt sugna på att dra iväg igen förstås, vi var bra på att vara borta!
Att få vakna upp till den här synen, efter elva timmars sömn i sin egen säng, känns just nu ganska lyxigt.
Egentligen så vill jag att ordningen på bilderna ska vara tvärtom men jag får inte till det med telefonen utan att komplicera till det ordentligt. Alltså blir flödet i bakvänd ordning.
Felix fyller år imorgon men har redan börjat glutta på sina presenter.
När han fått loss lite av pappret så verkar han nöjd och leker med det.
En sån här bild kan man få skickat till sig när man är på väg hem från tandläkaren, om man har tur.
Alla har ju sett massa videoklipp på barn som somnar, bokstavligen mitt i maten.
Igår somnade Felix under tiden jag matade honom, dock inte i maten.
Pottan har plötsligt blivit jätteintressant som klätterredskap. Vi väntar bara på att han ska välta när han står på kanten av pottan med båda fötterna.
Skrapmärkena i pannan är inte från pottan utan från min brors grusgång där Felix ramlade med pannan före.
Felix fina vindoverall är fortfarande väldigt stor, för det är inte han som är liten! Det är ju en stor kille vi har nu för tiden.
Våra grannar säger att man får elda jämt om man har sjötomt! Huruvida det uttalandet stämmer eller ej så valde vi ändå att elda häromdagen.
Vi har börjat rensa i trädgården nu inför höst och vinter och därför också kapat en hel del buskar och träd som vi nu slapp att åka till tippen med.
Bubblor verkar kul, tyckte jag. Felix tyckte också det, ett tag. Som med allt annat.
Han börjar få ganska mycket fina leksaker nu men ändå så traskar han runt med våra skor i händerna och verkar tycka att det är superroligt.
Nu är det inte ovanligt att jag får hämta ena skon i soffan eller i badrummet.
Har man inte koll så kan man missa när han försöker stoppa ner hemnycklarna mellan madrassen och sängstommen också.
Jag kan inte låta bli att tjata men åh vad han är fin.
Någon dag ska jag försöka få till en fin bild på honom med alla fem tänder synliga. Dom är så tjusiga och han vill gärna visa vad dom kan genom att bita mig titt som tätt. Med inte Kenny?!
Ibland får vi med oss Kenny ut och shoppa presenter till släkten.
Denna dag var Kenny extra glad också eftersom han klarat sista teoriprovet på sin flygning (på lite större plan).
Nu har vi också bokat vinterns semester som går till…..Thailand! Ingen skräll kanske.
Så, om ni inte har något för er i vinter så är det bara att följa med!
Jo, jag har faktiskt varit inne och jobbat en dag och tänkte nog fortsätta med det en gång i veckan ett tag framöver. Jag vet inte riktigt varför men jag tror att det blir roligt.
Vad skönt det är att bryta vardagen med till exempel en musikal!
Det borde vi göra oftare Kattis!
Om man är så här stor och dessutom är förtjust i att äta så får man till och med en egen maträtt när vi går ut och äter.
När mamma och pappa (alltså jag och Kenny) är på barnfri kräftskiva så får man vakna upp hemma hos mormor.
Fast jag vaknade ju också där förstås.
Bara tanken på att inte vakna bredvid honom är jobbig så vi ska inte ens nämna att jag snart ska vara borta från min fina plutt i ett par nätter!
Ja, mitt fokus ligger ju uppenbarligen inte på bloggen för närvarande och hade det inte varit för att alla mammor, pappor, syskon, mormödrar (och fram till i våras – Prillan, en trogen läsare ❤) och så vidare och för att jag inbillar mig att jag någon gång ska hinna göra en bok (till mig själv) av inläggen, så hade jag nog gett upp.
Jag har alltid känt ett behov av att skriva av mig saker men nu hinner jag inte formulera mig och vara så rolig som jag vill vara så då tappar jag lite sugen också.
Kenny tycker fortfarande att jag är rolig men jag själv skulle hellre rekommendera inläggen för ett par år sedan. Då, när jag hade tid.
Den här skrutten tar ju sin tid alltså. Nu när han kan gå så vill han se mer och han tycker inte det är så viktigt att kolla om jag kommer efter eller inte.
Jag har äntligen, äntligen kommit mig för att gå till frissan med min hemska utväxt.
Nu ser förebilden i och för sig mycket bättre ut än vad den gjorde i verkligheten, men det är bara för att jag hade i torrschampo för att dölja den
Frisörskan, den där bra som rymmer till Thailand halva året är nu hemma, för gott kanske och kunde därför hjälpa mig.
Hon klippte av allt slitet och jag fick en frisyr och dessutom så gjorde hon det mörkare, till Kennys pappas förtret (men Hasse, vi vet båda att det blonda kommer att komma tillbaka en dag)!
Nu känner jag mig i alla fall himla nöjd!
Kennys bror Linus har vi också hunnit med att fira, med hagelbössa, blindbockskörning och tacos!
Det fina vädret kom tillbaka nu i veckan och detsamma gjorde gräset som jag nu klippt för tredje gången på två veckor.
Felix tycker att gräsklipparen är superfin och vill gärna pilla på allt.
Kennys pappa och Mia kom äntligen hem från Åre och tog med sig både presenter och mat när dom kom för att kolla hur Felix vuxit.
Häromdagen droppade Kennys mamma ner från Mora också och hade med sig fina Brioleksaker till Felix.
Kenny får tycka vad han vill om att Felix verkar nöja sig med att leka med skor, träslevar osv men oj vad kul skrutt tycker det är med nya leksaker.
För att göra mig till så tvättade jag fönsterna i uterummet för att hon skulle få en fin utsikt att vakna till och tror ni inte vädret stod på min sida och gav henne en morgon med blå himmel och sol?!
Vi har barnsäkrat en del skåp och några lådor men låter honom få tillgång till resten så att det inte bara blir tråkigt.
Han verkar nu vara i en fas då han vill krypa in i saker eller gömma sig bakom.
Igår när jag pratade i telefonen så drog Felix ut alla böcker i nattduksbordet, vilket han gör ett par gånger om dagen. När jag tittade dit någon minut senare så var Felix borta men lådan ovanför skåpet på nattduksbordet var öppen och jag försökte därför dra igen den. Då kom det ett ylande nerifrån skåpet där Felix uppenbarligen hade krupit in och lådan hade jag skjutit in på hans huvud!
Den här bilden tog jag idag. Han ser så stor ut här, stora killen!
Dreggellappen (ovanpå den fina tröjan som är ett Traderafynd) illustrerar lite hur det står till med tänderna just nu.
Tre tänder är nu ute och två i underkäken är på väg ut och följaktligen så rinner det konstant ur hans fina mun.
Mormor kommer ofta på besök (och ibland tillsammans med en slända) och leker med Felix medan jag får klippa gräs, städa tvätta eller något annat roligt.
Jag inbillar mig att jag någon gång ska ha en tom att-göra-lista när hon kommer så att jag kan gå och ta en tupplur istället, men av någon anledning så tror jag inte på den tanken.
Kennys skinnsoffor har nu fått åka till hans jobb för lite vila på vinden till förmån för soffan från mitt hus.
Antingen är det här huset väldigt litet eller så är soffan väldigt stor för oj, vilken plats den tog, men ack så skönt att få lägga sig i den igen.
Syns det att det är jag som är Felix mamma?
Sisten hem får sova på soffan, eller hur det nu var. Här fick syster vara med och försöka natta Felix som av någon anledning blir som piggast när han hamnar i säng.
Förra veckan så följde Felix med Kenny när han körde bärgare. Han tycker det är jättekul att pilla på allt i bilar och bärgaren har dessutom extra många knappar att leka med.
Har ni röstat?
Vi gick och förtidsröstade för att ha det gjort, men man slipper uppenbarligen inte ifrån all propaganda på Facebook för det. Jösses vad folk går på!
På BVC vägde vi Felix och han har kommit upp till 9.5 kilo, ingen stor klump alltså men han följer sin viktkurva i alla fall.
Äter som en häst gör han i alla fall och det behövs nog med tanke på hur mycket han springer omkring på dagarna.
Har jag förresten sagt att vi har en fantastisk liten plutt?! ❤
Idag tömde vi gamla huset på allt!
Fy tusan vad tråkigt det är att flytta och usch vad mycket junk man samlar på sig.
”Nej, men den där kan vara bra att ha” – kan bli ganska många saker under ett par år. Fast Kenny leder nog den ligan trots allt.
Nu är det tomt i alla fall och rabatterna är rensade, igen, och nu i veckan får jag lön för mödan!
Vår lilla Felix röjer järnet nu för tiden. Han började att gå en dag efter sin 11-månadersdag och sen fortsatte han att gå under glada hejarop från sig själv och oss.
Tänderna sprutar fram nu också. Han har inte fått en tand tills nu men nu verkar alla komma på en gång, vilket verkar vara bra, när han inte råkar bita sig förstås.
Jag vill påstå att Felix är i en himla mysig ålder nu, dock energikrävande förstås.
En bebis är ju väldigt söt och mysig men nu när han visar känslor och har en personlighet så blir det så mycket bättre. Han är väldigt glad och han är så rolig!
Vårt kära kära lilla barn!
När det är så här kallt och ruggigt ute så gör sig hösten väldigt påmind.
Jag har inte varit nere på bryggan på säkert två veckor och gräset är vildvuxet i trädgården. Man tappar lite engagemanget när vädret blir sämre, å andra sidan så har vi haft mycket att göra sista tiden också med flytt och grejer.
Det känns som att poolen har gjort sitt för i år och ska förhoppningsvis tömmas och plockas ner inom kort.
Nu vill jag ha en ”ren” trädgård med full utsikt mot sjön som redan nu plågas av höstvindarna.
Äppelträdet på tomten står nu i full blom, av äpplen. Den fina röda färgen på äpplena är fantastisk och lyser upp trädgården.
Fördelen med det här, lite svalare vädret är att det är betydligt skönare att ta sina promenader i.
Inga jobbiga flugor som surrar i öronen och friska fläktar som svalkar när jag börjar svettas, men visst kommer jag att sakna sommaren trots ändå!
Idag, innan superovädret (ett Aftonbladetord) kom med sina blixtrar, dunder, regn och stormvindar, så badade vi, såklart. Temperaturen i sjön hade då sjunkit med två grader från gårdagen så det var ”bara” 27 grader.
Efter en svettig promenad är det inte ens svalkande att hoppa i sjön så det är tur i oturen att man har en pool som vägrar mer än 23 grader.
Felix är så förtjust i att bada, i sjön. Han plaskar och skrattar när han badar och hoppar gärna ner från bryggan till pappas famn men poolen är han icke intresserad av, för kallt!
Ovädret som kom svepandes över oss igår var mäktigt. Det blixtrade hela tiden och det kändes som att befinna sig i en orkan. Saker flög omkring och både träd och buskar böjde sig.
En timme senare sken solen och vattnet låg som en spegel, som om ingenting hade hänt.
Kanske är det livet på landet som påverkat Felix eller så är det dålig uppfostran men det här med att sitta ordentligt har gått honom förbi.
Vi har folk på besök mest hela tiden nu och det är ovanligt och roligt. Men visst är det faktiskt så att man kan tröttna på att äta grillat hela tiden?!
När folket har åkt hem och tystnaden lägger sig så är det himla mysigt att bara vara vi också!
PS. Nu har jag kört hoj igen, första gången på två år. Det var fantastiskt härligt så håll utkik – jag kommer snart åka ut igen.
Solans tankar - en fortsättning på VARFÖR? 
Senaste kommentarer