Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Titta på bilden nedan, den visar väderprognosen för nästa vecka. Det är ju alldeles underbart! Kom kära vår, jag är redo för dig nu (jag måste bara springa iväg och få knappen i min vårjacka isydd först).

Nu har jag blivit invigd i kroppkakornas värld! I +27 år (?!) så har jag lyckats undvika den här underliga maträtten men igår kom jag inte undan. Det blev dock stekta kroppkakor istället för kokta och jag får nog påstå att det inte alls var så tokigt som det låter.

I morse när telefonens envisa pipande till slut fick mig att glida ur sängen som en stor geleklump så var det på nåder. Den där sängen gör något mysko med mig när jag sover, det är som att jag faller in i en djupare sömn än vad som är normalt och vips så är åtta timmar bara borta och en ny dag står redo.

Idag var det jag som hade frukost i skorna när jag skulle åka! I vanliga fall så får tröttmössan en påse frukost i sina skor, detta eftersom jag inte hittat något mer uppenbart ställe att lägga den på utan att den ska glömmas bort. Så, med en hand i frukostpåsen och den andra på ratten satte jag kurs mot Eksjö för att delta på ett möte.

Vädret var helt fantastiskt idag med en knallblå himmel och en strålande sol! Jag kunde nästan känna lukten av vår och termometern visade flera plusgrader. Det var ett perfekt bilpromenadväder! Eftersom jag var ute i god tid så tog jag dessutom omvägen förbi Gränna för att plocka upp ett par polkagrisar när jag ändå var i farten och för att titta på en av mina absolut favoritutsikter, ut över visingsö, det är verkligen en vacker syn!

Min omväg gjorde att jag fick åka små slingervägar från Gränna och oj vad jag såg många hus som jag skulle vilja bo i. Det var ett enormt fint landskap med små röda stugor längs med vattnet. Svaret på min flyttförfrågan som jag smsade till tröttmössan uteblev dock och visst, det skulle bli ganska långt att åka till jobbet därifrån.

Efter ett mycket kort rehabmöte så var det dags att åka hem igen, denna gång på småvägar mot Mjölby och ja, även där fanns ett och ett annat hus som jag skulle kunna överta, om det ingick en helikopter i köpet förstås.

Ja, i morse tog det en timme till jobbet eftersom:

1. Jag inte gick upp när klockan ringde på grund av att jag låg alldeles för perfekt i sängen.
2. Jag gick inte upp när klockan ringde andra och tredje gången heller. Det gick till och med så långt så att jag använde alla snoozarna och fick ställa om klockan på nytt.
3. Jag sov på fel sida om stan, fast ändå helt rätt.
4. Det var måndag!
5. Det var till och med måndagen efter sportlovet om nu det skulle ha någon betydelse.
6. När jag väl kom iväg så var det mitt i rusningstrafiken, men som sagt, det var verkligen ingen rusning för det mesta stod still.

Men, det störde mig inte det minsta att sitta i kö idag. Jag gjorde ett aktivt val att sova vidare och jag är fullkomligt nöjd med mitt beslut!

Fredagsmys har plötsligt fått en innebörd för mig. Jag vill ha det som andra har! Jag vill att det på min mentala statusrad står ”fredagsmys a la Svenssonliv med tacos och rödvin”. Nu dricker jag ju helst alkoholfritt till maten men ni förstår säkert känslan jag är ute efter.

Hade jag inte haft en fest inplanerad på lördagen så hade jag kanske fått fredagsmys i lördags men jag gick som sagt på en överraskningsfest istället.

Eftersom jag inte riktigt var upplagd för en sen och full kväll så avslutade jag tidigt och blev bortskämd av Colin McRae som hämtade mig. När vi ändå var i trakten så tänkte jag visa var mamma bor men när vi alldeles för långsamt för att det skulle vara normalt gled förbi mamma och såg henne stirra efter oss i fönstret insåg vi att vi skulle få göra ett stopp där.

Så det blev ett kort matstopp där då alla som slarvat med maten fick tvångsäta. Medans mamma fixade maten så förvandlades mitt sällskap till lysmask och satte ihop mammas superkomplicerade kökslampa som plötsligt bestämt sig för att trilla ner i tusen bitar. Till slut var det dags för hemfärd, så vi for hemåt igen och somnade utan några större svårigheter.

Det har plötsligt blivit så mycket skönare att ligga kvar i sängen nu de senaste dagarna. Sängen känns inte lika överdrivet stor och kall längre och det gillar jag.

I morse sken solen fram genom de pyttesmå hålen i persiennerna och manade på om att gå upp. När tröttmössan väl vaknade, så var det av sin telefon, som ringer i både tid och otid, då blev det plötsligt väldigt bråttom upp för att dagens aktivitet skulle hinnas med mellan jobbplanerna.

Vi susade upp och slängde i oss frukost. Nu kan till och med han få i sig frukost utan att må dåligt av det, eller så gör han det för min skull för att jag blir glad när han äter, vad vet jag.

En timme senare hade vi hamnat på en skjutbana mitt ute i skogen i Huddinge. Inte helt ovanligt så var jag ensam tjej bland killar och gubbar, denna gång med vapen dessutom. Mr Magnum förklarade lite snabbt vad jag skulle skjuta på och ungefär var duvorna skulle komma ifrån, sen var det dags att ge sig ut på banan tillsammans med ett par andra.

Dom där himla duvorna flög från vänster och höger, upp och ner. Jag ser det som ren tur att jag faktiskt lyckades träffa ett par stycken här och där. Att Dirty Harry träffade det mesta som flög omkring förvånar väl ingen… Två timmar tillbringade vi ute i skogen som riktiga skogsmullar förutom gevären då. Vi lyckades till och med snika till oss korv att grilla och som alltid ute i naturen så smakade det fantastiskt gott.

Med en ömmande axel och trötta armar så åkte vi därifrån för ett snabbt ombyte av bil och kläder för att herr Arbetsnarkoman skulle få jobba en stund. Eftersom jag inte planerat något annat hoppade jag in i den något ostädade lastbilen för att stirra ut honom på jobbet.

Fyra timmar senare så var huset avlastat ute i kylan medans jag suttit inne i full värme i lastbilen och tittat på spektaklet. Återigen så åkte vi hem för ett snabbt ombyte av bil och kläder för att sedan bege oss till Dirty Harrys pappa för intag av middag, troligtvis som hämnd efter min tvångsmatning igår. Trevligt var det i alla fall och maten var enormt god så det kändes inte som något straff! Dygnet har bara ett antal timmar att leka med, alltså var det hög tid att avsluta dagen, vilket vi gjorde!

Nu har Stålmannen varit borta i elva långa dagar! Medans han har flugit runt fritt bland molnen och kastat sig ut ur flygplan så har jag sprungit på gymmet! Fördelningen av aktiviteter känns inte så rättvis, men vad vet jag. Snö och många minusgrader eller sol och alldeles för många plusgrader, det är så olika vad man prioriterar.

Oavsett så anser jag att han borde ha kommit hem för länge sedan men idag står det i alla fall på flygbiljetten att han ska återvända och jag hoppas att han inte tänker missa det tidiga morgonplanet hem för då sätter jag mig i bilen och åker och hämtar hem honom! Så är det med det!

Har ni sett serien Californication? Jag skapar som bekant aldrig några trender utan jag upptäcker dom när dom är på väg att försvinna. Nu när serien börjat visas i repris på kanal 10 så har jag hängt på den genom att sätta boxen på inspelning en gång i veckan.

När jag sen har ro i kroppen och tycker jag förtjänar en stunds slappande, uppkrupen i soffan så startar jag inspelningarna. Jag har hittills bara sett ett par avsnitt men är redan nu förtjust i Hank Moodys (David Duchony) förvirrade liv.

Igår så körde jag slut på varenda energignutta som fanns tillgänglig. Efter en halvdålig sömn natten till måndag, då jag utmanövrerade mig själv i drömmarna, jobbade jag mycket effektivt hela dagen och fick så mycket saker gjorda. Istället för att åka hem och slappa så drog jag och Jenny till gymmet för att gå på monsterpasset.

Den här tjejen som håller i passet är helt galen! Hon pressar oss till att springa rakt in i väggen. Man kan ju tycka att musklerna skulle börja vänja sig men dom kanske snarare har fått en chock av att blivit tvingade att träna fem gånger den senaste veckan.

Jag låg i sängen runt klockan nio igår. Efter monsterpasset så finns det inte så många fler alternativ än att kasta i sig mat, duscha och lägga sig på sängen. Igår var jag glad över att jag ens orkade borsta tänderna.

Om inte en envis huvudvärk hade plågat mig hela natten så hade jag kanske känt mig mer utvilad i dag, men det kommer ju en ny natt senare idag också.

Jag är så sjukt trött på att släpa hem massor av tunga matkassar. På den tiden då jag bara åt smörgåsar så var det betydligt lättare att bära hem påsarna och det resulterade dessutom i nästan obefintlig med disk!