Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Ännu en vecka som försvunnit spårlöst genom kursdagar, planeringsdagar, intervjuer och övrigt arbete. Igår hade jag en mycket effektiv dag tills jag blev överambitiös och skulle fixa lite för många saker samtidigt. Det slutade med att jag nästan förstörde företagets monstermultiskrivare bara för att jag använde fel papper när jag skulle skiva ut diplom. Jag hade ingen aning om att fotopapper smälter i en sån maskin! Ja, jag lär mig var dag jag lever.

Efter jobbet drog jag och Jenny till Micke och Camilla för att få lite födelsedagsfika. När vi suttit där en stund och babblat så dyker det upp en person i perferin som jag känner väl igen, men som jag trodde var i Dalarna. Herr Flygare har tydligen bestämt sig för att göra ett av sina oväntade besök och överraskar åter igen.

Jag vet inte om jag vant mig vid ensamheten efter att ha sovit ensam i en vecka för trots att jag är hur trött som helst så glömmer jag att sova utan vrider och vänder på mig istället under halva natten i jakt på att hitta den absolut skönaste sovställningen så nära som möjligt den snarkande snusaren. Tur att det är sovmorgon i morgon!

Med förhoppning om att ingen ska ta illa upp så tycker jag att det känns lite tragiskt att Welcome Hotel i Barkarby ens har en bröllopssvit. Det var absolut inget fel på rummet eller jacuzzin, men att stirra ut på en parkering längs E18 på min bröllopsnatt är inte vad jag drömmer om eller anser vara romantiskt. Men vem vet, det kan vara mitt enda besök i en bröllopssvit.

Jag sov dock mycket gott i bröllopsnästet, nerbäddad bland åtta stora kuddar efter en middag som helt motsvarade mina höga förväntningar.

Det är den 29:e mars och det snöar ute! Jag tänker på utemöbler medans altanen återigen blir vit på de ställen där snön tidigare smält bort. Nu påstår dock yr.no att det ska bli 12-14 grader i helgen så snön tänker jag inte ens oroa mig för, istället väljer jag att börja fundera på tvätt och inoljning (med rätt olja) av altanen, jag vill få ut mina utemöbler så fort som möjligt när våren smäller till på allvar!

Min trötta kropp skulle också behöva en vårstädning för att komma i fas. Ikväll tänker jag i alla fall skämma bort den med bubbelbad, en trerättersmiddag med kursdeltagarna och ett glas rött att sova på. Mina kollegor verkar ha sett min trötthet och har därför bokat in mig i en egen svit på hotellet vi ska bo på efter dagens kurs, jag ser verkligen fram emot det och slipper därigenom att se mitt stökiga hus och mina kladdiga bänkskivor ikväll.

Jag mår verkligen dåligt över mina misshandlade köksbänkar! Det var definitivt inte ett av mina mer lyckade tilltag att olja in dom med fel sorts olja. Som dom ser ut nu så vill jag inte ens vara i köket, dom är kladdiga, knottriga, giftiga och fula. Jag måste helt enkelt göra något åt dom men jag är tveksam på om jag verkligen ska ge mig på att slipa dom eller om jag ska överlåta det till någon som kan. Ibland vore det bra om jag inte hade så bråttom….men å andra sidan så kan man missa tillfället om man tänker för länge. Ibland blir det bara fel, helt enkelt.

Oslo tär på mina krafter! Trots att jag åkt dit torsdag kväll, dagen innan mötet, för att vara pigg och fräsch så hjälpte inte det när jag ändå inte kunde sova. Sängen var för mjuk, det var för varmt i rummet, solen sken in genom fönstret eftersom jag glömt dra för gardinen innan jag la mig och jag saknade Herr Flygare som i början av veckan dragit norröver för att komma hem efter två veckor som riktig pilot.

När mötet var över höll jag tummarna för att vi ska hinna med ett tidigare flyg men inser ganska snart att det är kört, jag kommer att landa halv åtta oavsett vad jag vill eller känner. Men eftersom utsikterna för fredagsmys med studenten i Dalarna är noll så känner jag ändå ingen större brådska med att komma hem.

Utanför dörren hemma försöker jag hänga av mig alla väskor för att krångla fram nycklarna och svär högljutt när jag tar på dörrhandtagen och hela min hand glider ner i något brunt och extremt kladdigt. Eftersom den där förbaskade utelampan verkar ha gått sönder igen så ser jag inte så noga vad det är jag satt min hand i men det ser ut som olja, men luktar….chokladsås?!

Utan att kladda ner allt annat så fortsätter jag med svordomarna, sparkar av mig skorna och går in i badrummet för att tvätta av mig kletet och ser att badkaret är fyllt med skumvatten – han är här!

Gömd bakom bokhyllan står han och väntar på att få hoppa fram och skrämma mig! Jag har knappt fått andas ut och kommit till sans innan det sitter två stycken mumsmums utkletade i mitt ansikte. Emil har uppenbarligen haft för mycket tid över för att planera sina hyss. När han säger åt mig att hoppa ner i badet medans han lagar mat så tror jag att det är över tills jag öppnar sovrumsdörren och då får en kanna vatten över mig.

Man får väl anta att jag var himla glad att se honom eftersom han trots allt fick vara kvar i huset. Medans jag sjönk ner i det varma badet så lagade han till en fantastisk middag av filé inbakad i ost och bacon med potatis och bearnaissås. Köttet var nästintill levande och smälte i munnen, underbart! Man kan nog påstå att jag var överlycklig för Emils oväntade besök i Stockholm!

Morgonen kan inte bli bättre! Jag känner mig extremt bortskämd över besöket och uppvaktningen och han är sådär bra och fin som bara han kan vara.

Vi pratar, äter frukost och slappar tills han berättar om sin plan för dagen och jag ställer fel fråga, vilket inte landar rätt. Jag ser hur hela hans kropp töms på sitt goda humör och den där fantastiska ytan förvandlas till en hård och oåtkomlig mur. Jag drabbas av akut trötthet och försöker krypa in i mitt skal för att komma bort, försöker komma tillbaka till det som var så otroligt bra nyss, men jag kan inte nå det längre.

Ångesten över att ha avslutat de fina timmarna på det här sättet är enorm och jag känner mig redo att gå och lägga mig igen med kudden över huvudet när han irriterad glider iväg för att återvända mot Dalarna.

Jag har hittat navkapslarnas kyrkogård. Den ligger längs vägarbetet på Kymlingelänken. När man åker norrut och passerar Kista så är det riktigt stora gropar i vägen och där, i väggrenen, så ligger det så många uppsättningar navkapslar så att det skulle räcka till ett tiotal bilar, på alla hjul. Det är nästan så att det skulle finnas en skylt som varnar om att du riskerar att bli av med dina fälgsidor om du väljer att köra den vägen.

När jag körde där ikväll och såg alla navkapslar liggandes bortglömda så kom jag att tänka på den öde stranden på Dominikanska som jag besökte år 2005 som var fullkomligt överröst av gamla flipflops. Även där så var det udda par, det fanns inga matchande sandaler, trots att det var närmre hundra sandaler. Var kom dom ifrån? En strandad färja och en snubbelgrop i sanden? Det är frågor jag aldrig kommer att få svar på, men det minst lika intressant för det.

Stackars lilla isbjörnen Knut! Tysklands stora hjälte föll darrandes ihop häromdagen och lämnade isbjörnslivet för ett liv i himlen. Spekulationerna om huruvida han var förgiftad eller inte verkar dock lyckligtvis inte stämma i alla fall, även isbjörnar kan ha fel på hjärnan.

När jag inte tänker på isbjörnar så funderar jag på sommarmöbler. Expressen har idag en bildserie på hur årets utemöbler ska se ut och så fort jag skummat igenom bilderna så vill jag springa ut och plocka fram mina fina, vita möbler.

Det som hindrar mig är tyvärr det tjocka lagret med snö som täcker min altan. I min iver att få bort det så gjorde jag igår ett försök att skotta bort lite men skyffeln orkade inte ens bryta igenom den stenhårda isblandningen. Men å andra sidan så behövs det nog inte så många fina dagar som den här för att jag ska börja se lite trä under all snö.

I år ska jag försöka få till lite mys på altanen, införskaffa en grill, kanske plantera några blommor och hänga upp lite lyktor. Har man en stor altan så ska man väl använda den också.

Den här helgen kunde jag nästan ha varit utan! Den hade potential att bli så bra, men jag blev brädad av en krånglande kranbil. Krånglet gjorde att Mulle Meck blev tvungen att välja bort allt, inklusive nattsömn för att få ordning på den, inte optimalt någonstans. Eftersom han trots det tog sig tid att klämma in två middagar med full uppmärksamhet på mig så kändes det bättre, han har minsann upptäckt hur man gör för att stryka mig medhårs.

För övrigt så har jag blivit tilldelad en ny trötthet som inte är speciellt upplyftande. Trots att jag får min sömn så känner jag mig sliten och minst tio år äldre än vad jag är. Jag drömmer om att fara iväg långt och länge, och kanske är det därför jag är så trött hela tiden, för att huvudet arbetar för fullt med olika planer. Dessvärre så lär nog inte sommartiden nästa helg hjälpa mig heller eftersom timmen är åt fel håll, men å andra sidan så innebär ju tidsomställningen att våren är här..