Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Slutligen så är sista bänkskivan inoljad för, sista gången! Jag ska aldrig mer klanta mig genom att göra på fel sätt igen! Nu är alla mina bänkskivor så släta, fina, okladdiga och hur användbara som helst!

Idag packade jag ihop en väska med kläder och la till den stora högen med mc-grejer. Min bil kommer att bli knökfull! Men nu behöver jag inte panikpacka imorgon i alla fall, det är galet skönt!

För att väga upp alla bra saker som fixaren har ordnat för mig så ställer jag mig och rullar köttbullar åt honom ännu en gång. Den här gången tror jag att han kommer! För säkerhets skull så slänger jag i ett par jordgubbar i choklad också, lite tisdagslyx har nog ingen dött av, sen att han inte verkar så förtjust i jordgubbar är en mindre detalj!

Eftersom det tydligen aldrig blir något drag i de små köttklumparna så blandar jag den här gången i en chili. För att kolla hur stark den är så slickar jag på den och fem sekunder senare så är jag övertygad om att jag fått en fläskläpp, det bränner! Blir det inte snorigt att äta dom här så blir jag förvånad!

Gotlandsresan börjar närma sig och den både lockar och avskräcker på samma gång. Den lockar för att jag vet att det gör mig glad att få susa fram på min fina motorcykel, varv efter varv på banan. Men det avskräcker för att det är så dyrt, så väldigt mycket att fixa och packa inför resan och för att jag borde varit i bättre form för passen jag ska orka köra. Min nakne kock försöker dock underlätta tillvaron för mig trots att han själv inte följer med. Utan några betänkligheter så lånar han ut sin bil, ringer och fixar reservdelar för mig som jag kan hämta upp när jag anländer till ön och ger mig däck!

För att jag inte ska känna full panik i sista sekund så packade jag ihop alla mc-prylar igår, det kändes skönt! Nu ska bara den stora väskan packas med kläder och alla bra-att-ha-grejer. Jag hoppas att alla prylar går in i bilen, Gotlandspackningen har en förmåga att se ut som ett flyttlass, en mardröm för personer som mig som avskyr att packa, men vad gör man inte för ett par dagars nöje?!

Mitt bordelineliv fortsätter att gäcka mig! Jag går och lägger mig ensam och nedstämd lördag kväll och vaknar halv sex på söndag morgon av strulmannen som kommer och kryper ner i sängen med en stor frukostbricka fylld av mackor, ägg, färskpressad juice och godis.
Eftersom jag inte känner mig helt redo att kliva upp så tidigt så somnar vi om ett par timmar och vaknar i mer skälig tid.

Söndagen ska tydligen bara ägnas åt vad jag vill göra och jag har naturligtvis inga planer, vad planerar man för att roa en man som inte tycker något är roligt om han inte halvdör på kuppen?
Det slutar med att han slipar min sista äckligt, kladdiga bänkskiva, hjälper mig att meka på kraschkåporna på motorcykeln och hänger upp min nya slangvinda. Jag vet minsann hur man roar en karl!

Av ren utmattning (tristess) somnar han sedan i soffan innan klockan slagit åtta och jag är inte sen att haka på och det är även där vi vaknar måndag morgon!

Fredagen är över på ett sus och även jag får chans att äntra ”scenen” och säga mitt.
Till kvällen slussas vi uppklädda ut till partytältet där partyt går igång på allvar. Vi blir serverade en härlig grillbuffé med många smaskigheter som sköljs ner med rosévin, ett alldeles för lättdrucket vin får jag nog säga.

När vi smält maten sätter underhållningen igång och vi blir alla imponerade över den höga kvaliteten, uppvisningarna visar hög klass och stämningen är på topp.
Det är först när jag bestämmer mig för att sova som jag inser att jag faktiskt är ganska bra på lyset vilket också håller på att förvandlas till illamående. Jag kraschar till slut i sängen och hinner med 5 timmars sömn innan den där eländiga telefonen larmar.

Efter att mitt första försök att gå upp slutar med kallsvettningar så skräms jag av tanken att inte komma hem med det tidiga planet. Jag har ju planer på att ha en härlig dag hemma och försöker därför igen och lyckas denna gång både slänga ner sista packningen samt få någon slags ordning på mig, tillräckligt för att hitta ut till taxin i alla fall.
Flygresan hem är sådär, jag mår inte helt bra och när doften av frukost sprider sig i kabinen så får jag kämpa hårt för att inte titta på spypåsen i fickan framför mig.

När klockan är halv tio så är jag äntligen hemma och lägger mig ute på altanen under en filt och pustar ut. Det är uppenbart att jag gjort en felbedömning under kvällen innan som jag får sota för idag.

Ett par timmar efter lunch så känns kroppen varm efter den stekande solen så jag går upp och slänger mig i duschen för att göra mig fin inför mitt lördagsbesök. När besöket inte dykt upp så lägger jag mig i solstolen igen och slumrar in i korta perioder och lyckas därför få en ordentlig röd bränna när jag runt middagstid ger upp utelivet, lägger mig i soffan istället och tittar på inspelade serier hela kvällen. Så blev det med den mysiga lördagen!

Packar liten packsäck, märkt Lerum i Göteborg. Fast så liten blir den ju inte med tanke på att jag måste ha minst tre ombyten och därför även tre par skor/stövlar, det är bokstavligen inte lätt att tillhöra det kvinnliga könet ibland när man hela tiden måste visa upp sig i nya outfits (och ingen ens märker skillnad).

Dagens susar fram i mötesform med landets varuhuschefer och utanför hägrar en fantastisk vy ner mot havet, som i och för sig inte ser ett dugg varmt ute då det skummar på ytan av vinden som far fram, men vackert är det i alla fall.

Vi avslutar dagen med ett glas vin på den stora gräsmattan ovanför strandkanten innan det är dags för ännu en 3-rätters middag i sällskap av internationella höjdare i form av våra ägare som boostar vårt ego ännu mer, vi är bäst….så är det bara.

För att orka hålla ut under morgondagen så blir det godnatt innan midnatt, det är som sagt en dag imorgon också och då ska tydligen jag också prestera något, spännande värre.

Just nu så trippar jag fram på lätta tår! Trots att Gotlandresan ligger framför som ett litet orosmoln med allt vad det innebär med packning, boende och resa så känns livet hyfsat problemfritt.
Dammråttorna i hörnen stör mig nämnvärt, inte till den grad att jag måste dammsuga innan jag går till jobbet, men ikväll så är det nog läge att dra fram maskinen ändå för att inte utmana ödet.

Igår när jag kom hem så hängde det ett nytt bakdäck på min bokhylla från min härliga sovkamrat! Det kanske inte låter så exotiskt för gemene man, men för mig var det alldeles perfekt eftersom det var precis det jag behöver till min Gotlandsresa för att kunna gasa säkert. Nu är det upp till mig att meka kåpor och få den raceklar inom en vecka och det borde jag väl klara av?!

Ibland blir jag fruktansvärt provocerad, som när man sitter i en förhandling och motparten vägrar att titta på mig när jag pratar. Tillhör det inte vanligt vett och etikett att titta på den man pratar med?! Jag misstänker att tanten visste att hon var så ute och cyklade så att hon skämdes ögonen ur sig, det låter som en vettig förklaring till beteendet i alla fall, och jag läxade minsann upp henne i tankarna.

Förutom tantens beteende så hade jag en trevlig tur till Trollhättan idag. Jag fick en härlig morgon, en trevlig flygtur i ett litet propellerplan och en god lunch, en bra arbetsdag helt enkelt!

Hoppet är det sista som lämnar människan – jag fick fredagsmys, eller en variant av det i alla fall. Till grannarnas stora förtret så klämde solfilmsnisse in min bil mellan husen så det var så där tajt så att jag kunde ha klivit rakt in i bilen när jag gick ut genom ytterdörren. Jag har hört att alla metoder är bra, förutom dom dåliga.
Sent in på kvällen stod vi och putsade rutor och kletade på solfilm på min lilla fina bil. När en ruta krånglat lite för många gånger och det var midnatt så gav vi upp för dagen och lämnade bilen åt sitt öde, inparkerad utanför min altan.

Lördagen var en alldeles utomordentlig dag för att ta tag i motorcykelproblemet. Efter en kall vinter i ett hyfsat kallt garage så var jag lite nervös över att den inte skulle starta, men köper man saker med kvalitet så fungerar det tydligen för mitt lilla monster startade på första försöket och jag fick äntligen möjlighet att fara ut på gatorna igen på min kära tvåhjuling.

På eftermiddagen fortsatte mekandet med solfilmen och till slut så hade fyra av fem rutor fått en betydligt mörkare nyans, mycket bra! Innan solfilmen hunnit torka for vi iväg till Micke och Camilla på födelsedagskalas och blev bortskämda med grillat. Vi hann i och för sig inte stanna där länge innan det var dags för nya äventyr i Västerås där jag och galenpannan tog en rask promenad i skogen tills vi kom till en glänta där jag blev sittandes för att titta på färggranna flygfän som kastade sig ut i luften. Som vilken kväll som helst!

Innan dagen var slut hann vi med ännu en sväng till Micke och Camilla där tårtan stod och väntade. Jag får påstå att det inte var så svårt att somna in när jag äntligen träffade sängen.

Efter tre härliga dagar ute i Skärgården med ett väder som fick mig att vada i strandkanten för att kyla ner mig så har jag till slut landat hemma igen, lite lagom trött efter en inledning på årets program för blivande ledare.
Dagarna blev precis sådär bra som dom kunde bli! Under dag ett så var jag och mina två kollegor bara observatörer under tiden deltagarna utförde sina uppdrag och byggandet av en campingläger. När kvällssolen fortfarande värmde gott satt vi vid strandkanten och åt grillad oxfilé och blickade ut över havet, helt underbart!
När sedan deltagarna kröp in i tältet kilade vi vidare till vår lilla stuga på andra sidan ön och sov riktigt gott.

Dag två ägnades helt åt personlig utveckling. Vi satt i ring på gräsmattan hela dagen och delade med oss av våra livshistorier, orsaken till hur vi blivit dom vi är idag. Det var djupt, innerligt och en ynnest att få ta del av!
Till kvällen blev vi serverade en trerättersmiddag med lamm, sillröra och pecannötspaj ute på gräset innan mörkret kom och en del hoppade i badtunnan och en del (jag) tokslocknade i sängen, lagom solbränd och helt slut efter hela dagens lyssnande.

I förmiddags blev det en kort session inomhus innan vi fick lunch och det var dags att åka hem. Trots att det hotats med regn så fick vi en sista dag med strålande sol. Det är verkligen underbart med Skärgård, skog och natur! Vilket jobb jag har som tillåter mig att få delta i såna här fantastiska upplevelser!