Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag tar tillbaka det där om BMW-servicen! Dom debiterade mig för spolarvätska när jag hämtade ut bilen igår och i morse så lyste varningslampan som talar om att behållaren är tom. Vad är det för nötter som glömde fylla på den?!

Visserligen så var det småpengar men det handlar om principen! Principen Helge!

För ett tag sedan så trillade det ner ett paket igen från Buzzador. Det var fyllt med små tuber med handkräm och läppbalsam från Decubal.
Om du inte är medlem i Buzzador så borde du bli det nu, då har du också möjlighet att få vara med och prova nya produkter gratis! Gå in på länken här och anmäl dig du också!

Jag går inte upp klockan sex på morgonen och hastar iväg och lämnar in bilen på service för att mötas av tre bistra kundmottagare som är för upptagna för att ta emot sin första kund klockan sju på morgonen!
När jag stått och stirrat på dom alla tre under två minuter utan att synas så lät jag undslippa ett högt ”hej”, och fick då till slut ett ”hej, vi hjälper dig strax”, tillbaka.
Vad är det med folk nu för tiden? Kostar det på så mycket med ett hej och tack?
Servicekillen som ringde upp mig senare på dagen var skolad på samma sätt, det kändes som ett under att han överhuvudtaget fick fram vad han ville.

Tack och lov så har BMW i alla fall ett bra serviceprogram, upptäckte jag när jag skulle hämta bilen. Under de tre första åren så behöver jag inte betala för service på bilen, det kallar jag bra service, synd att det inte smittat av sig på personalen bara.

Det enda ljud som hörs är grannarnas hamrande och fåglarna som kvittrar, det är inte ett endaste motorcykelljud så långt jag kan höra.
Hemkommen efter sista helgen på Gotland så kan jag bara konstatera att det för ögonblicket är skönt att vara hemma i lugnet igen trots att jag haft en alldeles underbar helg på Gotland Ring.

Efter att ha installerat mig, ensam i min ”vanliga” stugby, på torsdag kväll så råkade jag hamna mitt i Betsy och Jockes hamburgerlagning och fick njuta av de hemlagade och välkända hamburgarna som bara Jocke kan göra. Det var en alldeles perfekt avslutning på resdagen som innehållit den sedvanliga färjeresan, lastning av hojar och diverse tillbehör och sen avlastning en timme senare.
Det var inte speciellt svårt att somna den kvällen.

När fredagen ringde på uppmärksamhet klockan halv sju så sken solen för fullt och värmen var redan påslagen, precis som det ska vara på Gotland när vi är där och kör och att det sen råkade vara min födelsedag gjorde inte saken sämre.
Väl uppe i depån så var det fullt ös med alla som skulle lasta ur, skriva in sig, besiktiga motorcyklarna och allt vad man nu gör på en bandag.
Halv nio samlades 150 personer för morgonmötet. Mitt i mötet så stördes samlingen av ett flygplan som surrade runt ovanför oss och två minuter senare så trillar en fallskärmshoppare ut ur planet.

Det fanns ingen tvekan i mig om vem det var!
Min fina tok kom snabbt susande ner för landning mitt på banan framför oss alla och gratulerade mig på födelsedagen.

Dagen blev alldeles fantastisk! Det var härlig körning och vädret kunde inte ha varit bättre. Min hoj fick bekänna färg när den hamnade under roadracinggalningen och fick vila upp sig under mina försiktiga pass. När dagen var slut och grillningen i depån var på upphällning så var både kropp och psyke utmattat, det tar på krafterna med fullspäckade dagar men oj, vad härligt det är.

Under både lördag och söndag så fortsatte det toppenfina vädret. Det är såna här dagar som gör att allt packande och stök runt omkring är värt att hålla på med. Får jag bara ett par fina dagar så har jag glömt det jobbiga.

Efter sista passet på söndagen så var det dags att försvinna från depån och ön. Vi hjälptes åt att packa in allt där det behövdes och fyllde min lilla bil så gott det gick med allt som skulle hem.
Eftersom fallskärmshopparen inte hade en tur- och returresa på flygplanet som kastat ur honom och färjan var fullbokad så fick vi lösa det på annat sätt. Så, han packades ner tillsammans med mina väskor och jag körde kallsvettig igenom biljettluckan, livrädd för att bli påkommen.

Tanten i luckan tittade misstänktsamt (tyckte jag) in i baksätet och försvann iväg en minut för att ”kolla något”. Jag var såklart övertygad om att hon skulle komma och öppna min bildörr, men det gjorde hon inte. – Ställ dig i kö två, sa hon till slut och släppte iväg mig.
Väl i kö två så insåg jag efter en stund att jag var den enda som skulle stå i kö två.
Jag hoppade högt när en färjekille plötsligt stod utanför dörren och frågade varför jag stod i kö två. Hade jag husdjur i bilen, var det därför jag stod där?
-Nej, sa jag lite ynkligt, övertygad om att han skulle se min barlast, ”hon sa att jag skulle ställa mig här”.

Ett par minuter senare kom nästa färjekille och frågade varför jag stod där, hade jag möjligtvis en handikapphiss i bilen?
Återigen svarade jag samma sak, ”det var hon som sa det”!
Jag vet inte om jag eller fripassageraren var mest svettig under alla väskor och kläder, men på båten kom vi till slut och jag kunde äntligen pusta ut igen.

Tillbaks i Stockholm så var det inte mycket energi kvar. Jag somnade snabbt in, supernöjd efter en sån härligt bra helg! jag längtar redan till nästa år!

Kungen ljuger och gurkor från Tyskland är farliga, eller är dom det?
Igår kväll när jag och skitiga gubben sitter och äter på Vegabaren så tvekar jag plötsligt när jag får en gurka på gaffeln. Kommer jag dö av ehec om jag äter gurkskivan eller inte?
Skitgubben kilar iväg och förhör kockarna bakom disken men dom vet inte var gurkan kommer ifrån, jag sväljer den ändå och lever farligt!

När jag tror att vi är på väg hem så vänder bilen plötsligt och vi hamnar hos Hannah och Ante istället för lite umgänge och skitsnack. Klockan bara springer iväg och när jag väl hamnar i säng så är hon närmre tolv än min vanliga läggdagstid. Jag somnar inom kort, nöjd med kvällen!

Gårdagen var tung! Jag kan ha tagit personligt rekord i gäspningar.
När jag kom hem från jobbet så krävdes det mycket karaktär för att öppna min packning och slänga in smutstvätten i tvättmaskin, jag hade inte ens ork att vara stolt över att jag vann över mig själv.

Hela dagen hade jag gått och tänkt på hur skönt det vore att få en tupplur i solsängen på altanen, så när tvätten var överstökad och blommorna var vattnade så föll jag ihop på madrassen. Jag hade inte förväntat mig att det skulle vara så svårt att somna, men precis när jag kände att jag började dreggla i någon slags halvsömn så kom en geting och satte sig på min rumpa vilket fick mig att flyga upp igen.

När kvällen närmade sig kände jag mig dock snäppet piggare, så när tidsoptimisten ringde och bad mig komma dit så räknade jag ut att energin precis skulle räcka för att ta mig dit och få somna i hans armar. Han hann dock hitta på andra dumheter på vägen dit vilket gjorde att jag fick stå och vänta i en halvtimme, jag var så arg så att jag höll på att koka över.
När jag väl kom över på den lugna sidan av temperamentet igen så gick vi in och somnade ihopslingrade i en hög framför tvn.

Du är som ett kinderägg, säger en kollega till mig idag när hon får reda på vad jag har gjort i helgen.
För mig är det inget konstigt längre att packa bilen full med däck, bensindunkar, däckvärmare, depåstöd, laptimers och allt vad det nu heter. Det är inte heller speciellt ovanligt för mig att tillbringa kvällarna i en brassestol på asfalten i depån, pratandes om allt mellan himmel och jord medans halva gänget ligger på marken och mekar däck i bakgrunden.
Att stå och huttra klockan 7 på morgonen i regn och rusk med motorcyklar brummandes runt omkring är kanske inte optimalt, men ändå så gör jag det frivilligt.
Jag gör det för känslan jag får i kroppen när jag får komma ut på banan och ligga och slicka kurva efter kurva, det är fantastiskt!

Nu är ännu en helg avklarad på Gotland Ring och en kvarstår. Om bara tre dagar så är jag där igen, med nya förväntningar, pirr i magen och sol! Underbart!

Trots att jag skulle till Gotland idag så var det inte så att jag studsade upp ur sängen, det är så himla skönt att ligga och dra sig på morgonen så att man borde sälja det på burk!
Men eftersom jag misstänkte att färjan inte hade några planer på att vänta på mig så stuvade jag in det sista i bilen och tog mål på Nynäshamn. Det är helt fantastiskt vad snabbt det går med en liten räcerbil och en stor och bred motorväg. På grund av snabbheten fick jag därför avnjuta nästan en och en halv timme i färjekön, dock bland vänner så det gick bra.

Färjan över kan vara något av det tråkigaste som finns, den första timmen sitter alla och pratar och har det roligt men de sista två timmarna skulle man egentligen kunna sova bort i en vilstol eller spendera i matkön.

Väl på ön blev det full fart. Det skulle tankas, handlas mat, plockas ur prylar ur min överfyllda bil och sen till det mest spännande momentet – prata med stuguthyraren.
Nu gick det faktiskt ganska bra efter en förklaring på hur jag tyckte, ett öppet hot och lite smicker. Till slut kom ”vi” fram till att han skulle hjälpa mig med den stora kostnaden vilket gjorde att min klump i magen äntligen släppte, som jag har fasat för den stunden!

När jag kastat in handduken, och resten av packningen också för den delen, i stugan, så åkte jag upp till banan igen och mötte upp allt gott folk vid grillen. Korvarna har sällan smakat så gott som dom gjorde ikväll, om det sen berodde på extrem hunger eller för att det värmde lite i kroppen medans ishavsvindar slet i oss, ja det vet jag inte. Kallt som sjutton var det i alla fall så när jag kände mig som en päronsplit så satte jag mig i bilen med full värme och åkte till stugan där jag tinade upp mig med en varm dusch! Imorgon räknar jag med att värmen kommer hit, tills dess så ska jag drömma bankörning.

I slutfasen av mitt köttbullestekande så råkar jag hälla ut en matsked svartpeppar på den varma plattan medan jag står lutad ovanför och andas in, det slutar i en hostattack som fortsätter långt in på natten. Andas peppar och slicka på chili är alltså ingen bra idé och säkerligen en värdelös kombination!

Halv ett på natten vaknar jag i upplösningstillstånd, min kudde är dyngsur och tårarna rinner ned för kinderna. Dåliga drömmar har drabbat mig igen! Jag släpar mig upp till badrummet, snyter mig och försöker komma på andra tankar för att kunna somna om.

Ett par timmar senare (känns som två) så ringer en gotlänning och säger att han ska hämta min hoj. Jag kliver yrvaket upp och samlar mig så pass så att jag kan hjälpa honom att lyfta (?!) in motorcykeln i hans skåpbil, att använda ramp är förlegat! Mina nya spännband regerar, bra gjort Biltema!
Tack vare Betsys instruktioner för kaffekokaren så lyckas jag få ihop en kopp kaffe till samariten innan det är dags att vinka farväl till mitt svarta monster för ett par dagar!