Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Jag vågar påstå att vi alla har något slags förhållande till jeans. Antingen har man jeans eller så har man inte jeans. Dock så inbillar jag mig att jeanslösa människor är extremt sällsynta, det skulle vara pappa förstås, men även han finns nog dokumenterad i ett utsvängda 70-tals jeans i något gammalt fotoalbum tror jag.

Mina första jeans var ett par ljusblåa som jag fick ärva av min bror. De var lapptäckssydda och jag gillade dom som bara den!
Sedan dess har min jeanshistoria fortsatt fram till dagens datum och jag har svårt att se att den skulle ta slut inom de närmsta 20 åren, men vad vet jag?!
Finns det något snyggare på en man än ett par jeans som sitter riktigt bra? Vad skulle vi ha på oss om vi inte hade jeans?!

I helgen så var det dags att rensa lite i garderoben för att få plats med mina nyinköpta kläder (dock inga jeans).
När jag kom till garderoben med jeans så fick jag som vanligt ångest när det var dags att prova alla. Hur kommer det sig att jag alltid får ångest när jag ska prova jeans? Det gäller verkligen att vara på helt rätt humör när man är på jeansjakt, annars går det inte.

Efter att jag dragit på mig vartenda par som existerar i min garderob så blev högarna uppdelade på tre, en hög för ”om jag råkar tappa ett par kilo”, ”det går om jag har en smaldag” och ”dom här går att knäppa”.
Det är lite oroväckande att jag inte fick en hög med ”oj, vad tjock jag har varit” men jag kan ju alltid försöka inbilla mig att jag redan gjort mig av med dom.

Nu är det i alla fall ordning på mina jeans och jag är nöjd!

Fredag kväll blir inte som väntat, men å andra sidan, hur kan det bli som väntat om man inte kan planera?
Vi råkar i alla fall bli bortbjudna på grill och fiske, eller är det kanske vi som bjuder in oss själva? Jag är inte helt säker på vilket av alternativen som stämmer men grillkväll blev det i alla fall, på ett berg med en fantastisk sjöutsikt. Sen att fisken inte nappade på någonting alls som vi slängde i, ja det är förstås ett mysterium. Men vi får en mycket trevlig kväll trots brist på fisk!

Kenny som (o?)frivilligt fått prioritera bort hoppningen på fredagkvällen drar därför tidigt iväg lördag morgon, norrut för att ta igen förlorad tid. Jag väljer bort väntandet på marken den här gången och stannar i Stockholm.

Jag vet inte om jag hört någon väderprognos eller om jag bara inbillat mig att det ska vara lite halvdåligt väder under lördagen, det är det uppenbarligen inte, överhuvudtaget! Termometern visar på 28 grader och vi svettas, jag och min syster, bara av att finnas till.
Vi har, trots det fina vädret, valt att ge oss ut på en shoppingtur, och kan ni tänka er, det har resten av Stockholm också gjort.

Redan i första affären, ute i Kungsängen, så får min plånbok bekänna färg. Det ska inte in fler H&M kläder i min garderob, nu ska jag tänka långsiktigt, inte bara till första tvätten. Jag plockar på mig ett par jättesöta klädesplagg och känner mig supernöjd med mina annorlunda val och försöker hålla leendet uppe även när totalsumman dyker upp i röda siffror på kassaapparaten.
Av någon konstig anledning så är det alltid jag som lyckas handla när det egentligen är syster som är i ”desperat” behov av kläder.

Vi arbetar av Barkaby outlet på vägen hem och när vi väl är hemma så är klockan nästan (tidig) middagstid och syster försvinner hem.

Jag försöker verkligen att anstränga mig för att plocka i ordning här hemma men det är så svettigt! Att jag ens orkat rensa en garderob av fem och dessutom kört två tvättar tycker jag får anses som en stor bedrift i den tropiska hettan!

Efter tre dagars utbildning med våra blivande ledare, där vi drillat dom i presentationsteknik, feedbackövningar och diverse clownövningar så fullkomligt pyser jag ihop i bilen på väg hem. Energin tar tokstopp och känslorna och tankarna flyger omkring utan någon struktur.

Jag åker in på ICA på vägen hem för att handla men blir bara grinig av det. Handla till vad? Jag vet inte ens vad som händer om två timmar, hur ska jag då kunna handla något vettigt för kommande dagar?

Jag sätter mig i bilen igen efter att ha skrapat ihop en limpa, Oboy och ketchup och försöker analysera varför jag plötsligt blivit på dåligt humör. Ingenting är annorlunda mot vad det brukar vara, men just idag så blir jag sur av att behöva handla, sur över att det ser ut som ett skithus hemma, sur för att jag känner mig tjock och ful och sur för att min garderob plötsligt är tom.

För att bättra på mitt humör så försöker jag städa lite men det går sådär, jag slänger in en tvätt och bestämmer mig sedan för att skura badrummet. Efter att jag har gjort det så är det ingen större skillnad på humöret än innan, kanske snäppet bättre över att ha gjort någon nytta.

När maskinen är klar så åker jag mot södra sidan, för en gångs skull. Man kan tro att det inte ska vara några köer kl 18:45 under semestertider, men oj vad fel jag kan ha. Det tar nästan en timme att ta mig till stöknisse och humöret har inte förbättrats av att sitta fast, gäspandes i en lång kö.

Under tiden som han tittar igenom senaste månadens post så tittar jag i reklam, sån som jag själv aldrig får (ett medvetet val). När klockan närmar sig halv tio så är det äntligen dags att få mat! Vi beblandar oss med lokalbefolkningen på restaurangen på torget – och jag får mat!

På plats i sängen igen så har mitt humör utan förvarning bytts till tillfredsställelse och jag faller snabbt in i en djup sömn – nöjd!

Av en ren händelse så råkade jag se den här annonsen nedan, precis den dagen då jag flög till Borås. Det är egentligen bara när jag flyger som jag läser papperstidningar. Av en slump, under den rena händelsen, så råkade jag lägga ögonen på annonsen från Philips där de går ut med att en viss typ av hårtorkar, sålda från år 2006, tydligen är brandfarliga.

Nu var det dessutom så turligt att den här ihopfällbara hårtorken liknade min gamla hårtork som gick sönder i gångjärnen efter fjärde gången jag använde den men eftersom den fortfarande fungerade så orkade jag inte gå tillbaka med den. Nu har jag retat mig ett tag på min trasiga hårtork som ändå används ganska flitigt och tyckte därför att det var riktigt lyckosamt att Philips nu vill byta ut den.

Mitt största dilemma är dock nu – hur ska jag klara mig utan hårtork i 2-3 veckor, som det står att hanteringen tar?
Jag ska först skicka tillbaka min och sen invänta en ny. Är det underförstått att jag ska ha flera hårtorkar liggandes hemma? Hur tänkte dom där? Katastrof?!

En parantes i sammanhanget är också hur många som går miste om att byta ut sina brandfarliga hårtorkar just för att dom inte läste Aftonbladet, tisdagen den 21 juni 2011?! Det borde gå ut ett rikslarm om det här, fast då måste man ju lyssna på radio och titta på tv också förstås.
Ja, jag vet inte, men den här gången var jag med minsann!

Så tog den till sist slut, semestern alltså! Vips så var måndagen här och packandet var ett faktum, precis när solen började värma upp oss så pass att det blev badvänligt. Eller nja, badvänligt var det inte alls, men efter ett extremsnabbt dopp så blev man väldigt avkyld i alla fall.

Jag trodde att vi var på en helt ofarlig semester tills storfiskaren gav sig av med ett metspö och kom tillbaka med huvudvärk, skrubbsår på ryggen och en väldigt öm fot efter att ha trillat rakt ner på en klippa. Kan man klä in honom i skumplast tro?

Vi undslapp i alla fall alla köer hem och kom hem i hyfsad lagomtid. Nu skulle man kunna tro att det skulle vara lätt att kliva upp på morgonen efter att jag fått återhämta mig i flera dagar, men oj vad fel jag hade. Efter en arbetsdag så är jag helt färdig. Är det semester snart?

Minisemestern på den lilla ön fortsätter i långsam takt utan några hopp från master eller flygplan. Det duger tydligen att bara sitta i lugn och ro med ett metspö i handen ibland. Tänk vad mycket nytt man får lära sig!

På lördag runt middagstid så kommer syster ner och sällskapar oss. Hon hinner bara springa och kissa innan vi drar ut henne för att rycka ännu mer strömming.

Trots att det inte blir så sena kvällar så är det ändå svårt att komma upp på morgnarna. Det är helt enkelt för svårt att dra sig upp från den söta lilla sängen med hav och himmel som utsikt. Jag gillar semester oavsett om det är en mini eller inte.

När jag landat på Bromma flygplats så är spänningen stor, står tidsoptimisten och väntar på mig redo för avfärd, eller inte?

Tre minuter efter att jag kommit ut så sladdar han in och vi är på väg mot min lilla stuga utanför Söderköping!

Det känns lika skönt som vanligt att gå iland på ön, om inte ännu härligare nu när jag fått med mig sällskap!

Våra fiskespön går varma men vi gör ändå den största vinsten när vi pimplar strömming. Trots att magen skriker efter lunch så kan vi inte slita oss, tänk om vi missar ett stort stim?!

Pappa och Eva anländer och vi grillar i solnedgången.

Eftersom midsommarlunchen blir en middag istället i väntan på gäster så fixas det på alla håll. Jag hänger tvätt och städar stugan medans Kenny rensar strömming och matar fiskmåsar med rens.

Efter att jag bakat till fikat och fiskaren vänt en båt så är det nu dags för en tupplur. Gäsp!

Jag har blivit bortskämd! Nästan varenda natt får jag somna in i min säng med varma armar och ben slingrandes om mig, jag får sticka in mina iskalla fötter under hans fötter och jag blir omstoppad med täcke och pussar innan jag somnar. Att han sedan hotar mig med att jag ska få ta igen det genom att sova i hans chipssmuliga säng i vinter, ja det skjuter jag framför mig ett tag till.

Eftersom min tömning på blod och lungfotografering hos läkaren förra veckan inte resulterat i något samtal från doktorn så ringde jag upp honom själv i morse och tvingade han att ge mig en tid omgående, vilket fungerade alldeles utmärkt.

Det visade sig att jag i alla fall inte är någon hypokondriker, sen att jag tydligen är en annan slags hypovariant var väl inte helt önskat men det finns det tydligen medicin mot, så det ser ut som att jag inte är färdigsprungen hos läkare än.
Och inte nog med det, dom tog ännu mer blod av mig!! Fy!

Efter lunch så åkte jag till Borås, och höll mig vaken under hela flygresan! Jag har till slut fallit för boken ”Hundraåringen”. Jag har hört så många prata om den så att jag till slut svek mina deckare för en rolig bok framme vid Pressbyrådisken. Tror ni inte att till och med tjejen bakom kassan började prata om vilken fantastisk bok det är. Förstår ni vilka höga förväntningar jag har blivit påtvingad nu?

Väl framme i Göteborg så fick jag en rosa liten hyrbil. Den var ganska söt och den tog mig ända till Borås trots att den pep om att min tunga ryggsäck på passagerarsätet borde ha säkerhetsbälte. På vägen dit blev jag dessutom rikare efter ett samtal med chefen, såna samtal är sällsynta men ack så välkomna!

För att fira min bonus i plånboken så gav jag mig av på en liten shoppingrunda i Borås centrum, men fick hålla i mig ordentligt för att inte shoppa loss på riktigt, jag har ju trots allt bara med mig en liten ryggsäck hit som redan var full vid ankomst. En underbar liten kofta blev det i alla fall som jag betalade dyrt för, men det är jag värd!

”Skulle du vilja dricka kiss?”
Nej, men jag skulle inte vilja dricka vatten som döda djur legat i heller! Och vad är det som säger att dom inte också kissade i sjön innan dom dog?!