Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Författare

Solan

Jag är en kvinna i mina bästa år, skulle jag vilja säga, men ärligt talat så skulle jag vilja dra bort en sisådär sju år för att det skulle stämma helt och hållet. Arbetet har alltid varit min drivkraft, sedan jag var tonåring. Jag älskar att arbeta och har hamnat på bra ställen och kommit långt genom slumpen, eller om man ska vara mindre ödmjuk, tack vare mitt engagemang på arbetet. 2010 träffade jag min groda, som visserligen inte förvandlats till en prins efter första kyssen men som tappert kämpat sig dit. Denna grodprins är också pappa till mina barn, Felix född 2013 och Tuva född 2016. Den här lilla familjen lever i en liten vinterbonad sommarstuga på 58kvm vid vattnet med sin lilla katt Nisse och ett gäng höns och har som största dröm att det där jäkla bygglovet ska gå igenom så att vi får bygga vårt drömhus.

Dålig tidsuppfattning!

Jag var ju så säker på att det var nu i helgen som möblerna skulle ställas tillbaka, dvs att vintertiden skulle träda in. I en hel vecka så har jag gått och längtat efter att få ställa om klockan, om att få sova en timme längre på morgonen och så visar det sig att jag har trott helt fel!

Kennydagen! (En i raden….)


Igår så var det Kennys dag, fast inte egentligen eftersom han fyllde år förra veckan, men då skulle han ha jobbat om inte färjan hade krockat med bilen.
Så därför var hans dag alltså igår.

Påpälsade till tänderna så åkte vi ut till en liten sjö där jag hyrt en eka för att maximera chansen att få fisk. Men trots att sjön var full av inplanterad öring och röding så fick vi inte en enda firre. Tack vare det fina vädret och vår picknick så blev det ändå ett par mysiga timmar.

Vid halv tre så drog vi hemåt för en snabb uppfräschning innan det var dags för middag och musikal på Göta Lejon.

Väl inne i salongen stötte vi på problem när det visade sig att Ticnet ansåg att vi skulle dela våra sittplatser med ett annat par. Eftersom vi inte kände oss speciellt sugna på att sitta i knäet på några andra så fick vi springa ut till biljettkassan igen för en lösning.
Deras lösning var förstås inte bättre än grundplanen, för de tyckte att det var smidigast att placera oss sex rader bakom VÅRA ordinarie platser. Men med två drinkbiljetter i handen så gick vi från biljettkontoret och satte oss på rad femton i alla fall, showen ville vi ju se, oavsett om det var från rad sex eller femton. (Jag kommer naturligtvis skicka ett upprört mail till Ticnet)

Efter en härlig show med mycket bra musik så åkte vi hem och avslutade dagen!

Ha!

image

Look whos back!

Min kamp för harmoni…

..och symmetri fortsätter!
Bokhyllan måste ut, så är det bara! Just nu står den uppklämd mot mitt fönster, helt malplacerad och trängs om samma utrymme som gardinen. Men bara för att bokhyllan kastas ut så löser det ju inte mina förvaringsproblem som uppstår efter att både byrån och bokhyllan flyttar.

Hade det inte varit så att jag råkat uppmärksamma en skänk på Chili möbler så hade jag inte haft någon bra idé. Nu känner jag att jag inte klarar mig utan skänken som kan lösa en hel del förvaring.
Efter en del övertalning så fick jag Kenny att åka med mig till Chili igår för att beställa skänken och nu längtar jag så mycket tills den kommer. Jag hoppas bara att den passar in i rummet för öppet köp på möbler, ja det verkar bara IKEA hålla på med nu för tiden.

Kakbak framför tv´n!

Jag har ett arbetslöst, godisätande tv-monster hemma! Discoveryloggan håller på att bränna in i tv-rutan efter tredje dagen av intensivt tittande på Kolgruvan, American choppers, Så funkar det, Wheeler dealers, Mythbusters and so on.
Så fort ett program är slut så kommer av en ren händelse ett lika intressant program efter det. Jag är så trött på Discovery channel just nu så jag kräks när jag ser att kanal 44 är inställd på boxen.

För att få lite avbräck från tv´n igår så beslöt jag mig för att baka Macarones, efter Leilas recept såklart eftersom det fungerar så bra när jag gör cupcakes. Där här gick dock inte lika bra.
Nu har jag tre plåtar med små ledsna rosa, gula och vita marängliknande kakor som ligger på köksbänken och väntar på räddning. Även om jag inte får till dom här så kommer jag att prova igen, kakorna är alldeles för fina för att inte finnas med i min repertoar.

Ost, ost – kom tillbaka!

Vad har det tagit åt Arla?
Inte i någon butik lyckas jag hitta Arlas hushållsost i skivad form! Först trodde jag att det tagit slut i min lokala butik men efter att ha vidgat mina vyer i andra butiker utan framgång så börjar jag nu fasa för att osten är bortplockad för gott på hyllorna!

Jag tycker verkligen inte om att köpa vanlig ost som man behöver osthyvel till, det smular och osten känns inte fräsch efter ett par dagar. Jag vill ha mina skivor.

I brist på favoritosten så har jag nu provat med skivad Jarlsberg, Gouda, Edamer, Billinge och Port salut, men ingenting kan ersätta vanlig, hederlig hushållsost! Jag står inte uuuut!

Båtkrock med kranbil passade inte in i tidschemat!

Jag var så säker på att det var telefonen som ringde och väckte mig igår klockan 09:30, men telefonen var helt svart när jag lyfte upp den. Kanske var det bara så att jag hade en extremt verklig dröm som väckte mig.

Dagen skulle bli en fixardag, en av många, det känns i och för sig som att alla dagar har ett uppdrag. Den här dagens agenda skulle handla om att städa upp hemma, byta tillbaka mammas tv-bänksbil till min, handla lite god mat och kanske baka inför Kennys födelsedag.
Jag hann egentligen bara byta bil och prova ett par fina vinterkängor (utanför agendan) innan Kenny ringde efter hjälp.

Hans dag hade varit lite mer spännande än min. Han hade stått vid kajen längst ut på Norra Lagnö, fullt upptagen med att masta av en båt som han sedan skulle lyfta upp på land när en färja kom och plötsligt svängde åt fel håll. Det enda som hindrade färjans framfart var dock Kennys kranbil.
Efter smällen av ett däck som exploderade och ett stödben som gick rakt av konstaterade Kenny att färjan tagit en tugga av bilen och att den var helt obrukbar.

Det gick ett antal timmar ute i den kalla luften åt att städa upp efter smällen och få lastbilen fast bakom en tungbärgare som kom till undsättning.
När vi väl var hemma igen så hade klockan passerat sju på kvällen och både min och Kennys agenda var tokkörd!

Propra påsar pustar ut!

Vaknar till slut och möter en trött figur i spegeln med påsar under ögonen. Försöker duscha bort påsarna men resultatet blir bara en rödmosighet i ansiktet som ramar in påsarna.

Sätter mig i bilen och åker för att möta upp ett par kollegor. Kopplar på GPSén i mobilen och den visar mig vägen ända tills jag svänger av från motorvägen, då får den spelet och visar inte vägen någonstans. Jag snurrar runt under ett par svettiga minuter innan jag till slut av ren tur hittar fram ett ögonblick innan utsatt tid.

Sitter i förhandling till klockan tre på eftermiddagen och sätter mig åter i bilen för färden hem. Mina strumpbyxor kliar, jag tycker inte om kläder som sitter tajt, men jag ser proper ut, alltid något.

Är så kissnödig så att jag inte ens hinner ta in posten när jag kommer hem. Sliter av mig mina kliande strumbyxor, skjorta och klänning och myser när mjukisbyxorna och min lösa t-shirt åker på istället. Jag ser inte längre ett dugg proper ut. Varför är propra kläder aldrig lika bekväma som de sköna kläderna?

Ser över kaoset i vardagsrummet och sliter upp kartongerna med tv-bänken som jag hämtat igår. Efter att jag lagt ut alla delar på golvet så finns det knappt en ledig yta över.
Ägnar fyra timmar åt att skruva ihop tv-bänken. Jag kommer att få träningsvärk imorgon.
Den nya, fina tv-bänken kräver flytt av bokhyllan. Men bokhyllan ser inte bättre ut på höger sida än vad den gjorde på vänster. Vad hände med min symmetri? Funderar på om jag kommer att behöva sälja bokhyllan också.

Ryggen värker och jag är helt slut. Tänder massor av levande ljus och sätter mig i soffan och väntar på att Kenny ska komma hem från sitt sena slit.
Underbara helg, välkommen!

image

Hoppsan….igen!

Varför är måndagar så typiska måndagar? Jag vet att det ÄR måndag, jag behöver inte påminnas om det!
I godan ro satt jag och arbetade bort lite väntande mail och försökte organisera lite när ett stort projekt ramlade ner i knät som var brådskande och viktigt.
Det blev full fokus på projektet och när jag sedan gick hem så kände jag mig väldigt nöjd med min insats!

För att effektivisera måndagen lite till passade vi på att åka hem till syster och lasta på hennes dåliga säng på bilen för att lämna tillbaka den på IKEA. När vi baxade ner sängen genom trapphuset funderade jag på om den var gjord i guld, för den vägde som ett helt hus, kändes det som.

Efter utflykten till IKEA, där jag för övrigt såg att de sålde trådbackar för pris som är normalt för trådbackar (dvs 1500kr mindre än vad vi betalat) så var det äntligen dags att åka hem till soffan. Precis när vi körde ner på parkeringen så insåg jag att jag missat gårdsmötet där vi skulle ha omröstning för en ny sophantering. Suck!
I två veckors tid så har jag haft påminnelselappen om mötet på köksbordet för att inte glömma bort det. Bra Solan!
Saken blev inte bättre att Häxan Surtant stod och pratade med några grannar och ignorerade mig fullständigt! Jag är verkligen populär i mitt område och den populäriteten kommer att öka eftersom jag inte ens kommer att kunna vara med på städdagen…

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑