Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Min Spanientå är fortfarande missfärgad.
För er som undrade alltså…

Det är enkelt att ta sig runt i Thailand, i praktiken i alla fall. Man ger dom en bunt med pengar och så blir man upphämtad vid hotellet en timme efter utsatt tid. Sen blir man ihopföst med 14 andra turister på samma lilla tuktuk och 28 till på motorbåten som egentligen rymmer hälften så många. Men, man kommer dit man ska, vilket i vårt fall var Koh Lipe, den sista ön innan man lämnar landet och kommer till Malaysia.

Ön är fantastiskt fin med klarblått vatten och vita stränder, en lugnare variant av Phi phi-öarna.
Första natten tillbringade vi i en bungalow på andra sidan ön. Trots att den var ren, fräsch och helt nybyggd i genomgående mörkt trä och att Kenny bara hade en fajt med ett kryp som bet honom i sängen så föredrar jag vita väggar och kakelgolv, så dagen efter checkade vi in i en betydligt finare ”bungalow”, närmast stranden.
Nu ska vi bo på samma ställe i minst fem dagar vilket innebär att jag kan packa upp. Jag avskyr att leva i ryggsäck, allt ligger nerknölat i en hög där man inte hittar någonting, säga vad man vill men i en resväska så ligger allt i organiserade, lättöverskådliga högar i alla fall men sand är inte en rullväskas bästa vän så den fick stanna hemma.

Det är alldeles underbart att sitta ute på stranden på kvällarna och känna de varma vindarna. Jag får dock erkänna att jag frös som en hund igår när vi snorklat i en timme. När jag simmade huttrande in mot land så kom ett sånt där megastort regnmoln som öppnade sig precis ovanför oss och det smattrade av regn på ytan så att man inte såg en meter framför sig. Kenny var förstås halvvägs bort mot Malaysia i jakt på coola fiskar, så det var bara för mig att stå kvar i regnet och vänta på att rumsnyckeln behagade att simma in till land.

Det finns inte mycket jag kan klaga på för tillfället, det här är bara så himla bra!

Det här med tidsskillnaden är tydligen inte så lätt alltid. Vi hade bokat en båt till i morse och skulle bli upphämtade kl 08. Klockan ringde dock först halv nio efter en liten räknemiss av oss. I full panik så hoppade vi upp ur sängen och rafsade ihop våra saker och rusade ner till receptionen. Nu är ju thailändare lite av den lata typen så vår skjuts dök upp 10 minuter senare, helt omedveten om vår försovning.

Det tog oss en timme att komma ut till en ö mitt i havet där vi hivade i ankare och började fiska eller mata fiskarna med bete, det beror på hur man ser det. Kenny drog upp fem färgglada akvariefiskar som tydligen skulle vara god fisk medans den enda jag drog upp, en röd, var en äcklig fisk som fick åka i havet igen.
Det var extremt svårt fiske eftersom fiskarna gav upp så fort kroken satt i vilket gjorde att vi inte kände det minsta sprattel. Lata thailändska fiskar!

Efter ett par timmars fiske så puttrade vi in i en vik med fantastiskt klart vatten och slängde oss i havet med snorkel och matade fiskarna med bröd.

När vi fått mat så var det dags för hemfärd. Lagom till resan så blåste det upp och började regna. Det blev en kall färd hem med många hårda stötar i vågorna men hem kom vi i alla fall.

En annan liten miss som jag har gjort är att sätta in reskassan på fel konto på Icabanken. Jag ska inte tro att jag kan föra över pengar hur som helst mellan mina konton heller. Så nu har jag skickat ett hjälp-mail till Ica och hoppas på att dom kan vara lite flexibla.
(Nej, ni där hemma behöver inte skicka oss pengar, Kennys kort fungerar fortfarande, han satte in pengarna på rätt konto.)

Imorgon checkar vi ut och åker till Koh Lipe.

En natt hann vi ta det lugnt innan det var dags att röra på sig.
Eftersom vi sov länge så hann vi inte med båten till Koh Lanta utan fick tränga ihop oss med 12 andra i en minivan. Resan tog 4 timmar och krävde 2 färjor.

Vi hade bestämt oss för att inte boka hotell innan utan istället välja själva på plats. Det misslyckades vi helt med och hamnade på ett hotell som inte alls motsvarade det utlovade paradiset, och för 3 nätter dessutom.

När vi gick till stranden i morse så kändes det bättre. Stranden var fin och helt folktom och vi låg i vattnet mer än halva dagen. Det är svårt att reglera solbrännan i vattnet, vilket mina röda och ömma axlar bekräftat ikväll.

Smidig resa med mycket sömn, snabbt genom tullen till en väntande taxi och en lätt incheckning på det fina hotellet. Mmm!

Julbord med HR-gänget i Danmark – check
Noll mail i inkorgen – check
Julbord med kontoret – check
Packat en väska – check
Städat hemma – check
Lagat julgodis till mamma – check
Bytt vinterdäck på systers bil – check
Satt i motorvärmare i mamma och Peters bil + monterat elstolpe – check
Ätit jullunch/fisksoppa med släkt – check
(Alltså, det är ju inte bara JAG som har gjort allt)
Klar för Thailand – check!

Livet skulle vara lättare för alla om ingen ljög! Jag är säker på att till och med Göran i detta ögonblick håller med mig!

Detta kvitto hittade jag i min plånbok när jag satte och fyllde i min traktamentesmall. Ett kvitto som jag inte har något minne av.
När jag googlade grillen och adressen så hamnade jag på en adress i Malmö och då blev jag riktigt konfunderad när jag inte kunde komma ihåg att jag varit i Malmö i november. Efter att ha tittat i kalendern och insett att jag faktiskt inte varit i Malmö så blev det ännu konstigare.
När jag till slut googlat fram en alternativ adress som gjorde att jag hamnade på Djurgården utanför Tivoli/Gröna Lund, så kände jag mig genast lite lugnare. En snabb hamburgare innan Carola var det visst! Jag ÄR inte gammal och glömsk!

Den där flygrädslan som plötsligt kom över mig i höstas efter att jag hoppat ut från diverse flygplan är som bortblåst. Flygplanet hann inte ens lyfta från Arlanda mot Köpenhamn innan jag sov djupt och lät alla beskåda mina lagningar och likadant var det på vägen hem igen. Trots att vi fick återvända tillbaka till gaten för att lämna av en sjuk passagerare så stördes inte min sömn det minsta.

Det jag fick se av Köpenhamn var det jag såg genom taxifönstret i resan till hotellet. Hotellrummet var stort och lyxigt, men även det hann jag bara vistas i under mina sovtimmar och en halvtimme innan middagen.
Vi gick ut och åt på en liten restaurang strax bredvid Tivoli och det lastades in fat efter fat med diverse danska delikatesser?! Det var sylta, varm leverpastej, revbensspjäll tillagade på något väldigt udda sätt, ål, sill, fisk och diverse köttslamsor.

I samma fart kom även drickan serverad och av någon outgrundlig anledning så slutade kvällen med allsång. När klockan närmade sig tolv och alla vinglade ut mot någon bar så gjorde jag en Solansorti och avvek till hotellet vilket jag var väldigt tacksam för att jag gjort dagen efter när jag vaknade pigg och utsövd till en ny dag med konferens.
Ibland är jag så klok så att det är helt makalöst!