Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Det är ju kanon med moppe. Nu har vi utforskat halva ön, ja av det som syns från vägen i alla fall.

Vi svängde av när vi såg en skylt mot öns grotta och tänkte att det kunde vara spännande att se.
Tanten bakom disken sa att Det skulle ta en halvtimme att gå rundturen med en guide och det lät ju perfekt och lagom aktivt.

En halvtimme tog det att ta sig till gruvan! Det gick rakt uppåt och vi fick klättra uppför stenar och hålla fast oss för glatta livet i lianer och stenar för att inte halka ner.
Jag hade svår andnöd av ansträngningen och hjärtat klappade ljudligt. Jag kan inte ens komma ihåg när jag svettades lika mycket sist, min kropp var ett vattenfall i sig.

Väl framme vid det lilla hålet i marken så kunde jag nästan svara på tilltal igen.

Vi klättrade upp och ner i den där enorma grottan utan ände, endast med hjälp av varsin pannlampa. Lummelundagrottan kan slänga sig i väggen, den här grottan var enorm och då fick vi bara den lilla turen.

När turen började närma sig sitt slut så skulle vi bara se på fladdermössen som hängde i taket. För att komma dit var vi dessvärre tvungna att åla oss igenom en väldigt trång passage. Jag får nog påstå att jag kände en släng av klaustrofobi just då när jag la mig ner på mage och började häva mig framåt.

Det har aldrig varit så ljust och härligt som när vi kom ut i friheten igen. Vilken pers!

Efter en hel dag på moppe och allt det fysiska arbetet vi utfört så belönade vi oss med varsin massage. Det kändes lika bra för jag tror att kroppen kommer att vara väldigt öm de närmsta dagarna.

Imorgon är det tydligen julafton också, jag undrar hur många svenskar jag kommer att se i tomtemössa. Troligtvis alldeles för många.

…jag förstår varför poolen behövs ibland.

Vi hann med färjan?!
Det var oväntat men bra eftersom 11-färjan var den enda möjligheten att ta sig ifrån ön idag.
Det tog oss runt fyra, fem timmar att ta oss tillbaka till Koh Lanta. Väl i hamn blev vi fullständigt överfallna av hotellförsäljare som ville hyra ut rum. Medans fem personer stod inom en halvmeters radie från oss och babblade i mun på varandra om sina fantastiska rum så hade jag och Kenny fullt upp med att försöka koppla bort dom och bestämma var vi skulle.

Vi hamnade till slut i en bungalow för mer än halva priset mot huset i Koh Lipe och mötte dessutom en förrymd ko i trädgården. Hotellet verkar vara kanon med en trevlig restaurang, schysst pool (som vi säkert inte kommer bada i eftersom vi har havet att simma i) och massagemöjligheter.

Jag hann inte mer än att slänga av mig väskan på rummet innan Kenny hade gått och hyrt en söt liten moppe som vi tog in till city.
Så för första gången har jag nu åkt bakpå Kenny på en tvåhjuling. Han körde så fint så till och med hans mor hade blivit stolt, tror jag.

Vi strosade runt i stan i ett par timmar och smååt lite här och var och drack! Mitt nya knark är vattenmelonshake, hur gott som helst.

Det känns som att vi upplever nya saker hela tiden.
Bakpå en moppe så ser allt annorlunda ut.

Hur ska man veta om det var pillret som gjorde att jag mådde bättre idag eller om det bara var dags att bli frisk? Det går ju aldrig att veta! Irriterande!

Idag var första dagen då vi låg på stranden en hel dag.
Jag kan meddela att trots solskyddsfaktor 15, skugga och full molnighet så tar solen väldigt bra. Min mage blev i alla fall väldigt röd, fast sådär lagom.

Nu försöker vi komma fram till vart vi ska ta vägen och hur länge. Vi måste checka ut imorgon från vår fina bungalow om vi inte vill börja betala julpriserna som är 1000kr per natt, och det vill vi inte.
Färjan härifrån går redan kl 11 och redan nu är jag inställd på att missa den så vi får se vad det blir av oss.

Mirakelpillret alltså. Kenny agerade hjälte och gick ut för att köpa hämtmat och lyckades hitta ett piller av någon på vägen som ska göra underverk.
Take the pill, then you will sleep and when you wake up you are happy.

Well, det står ju MM på pillret så det borde vara schysst, annars vet ni vad som hände.

..så har jag bara snorat. Jag försökte ligga på stranden en stund men när det inte ens gick en minut mellan nysningarna och fräsandet så gav jag upp och gick in. Jag har nu avverkat min tredje toarulle och näsan svider av allt gnuggande. Kenny tycker nog att jag är jättespännande att hänga med på semestern. Själv är jag van, att bli sjuk på semestern tillhör vardagen för mig. Men imorgon tänker jag bli frisk?!

Okej, om jag ska klaga på något så får det vara på snoret som fyllde hela mitt cyklop idag. Jag har nu en fullt utvecklad förkylning, i 30 graders värme. Grattis till mig!

I ett par dagar har jag nu stoppat i mig strepsils i förhoppning att det halsonda ska försvinna. Igår så gav jag upp och gick till apoteket och gapade stort framför apotekaren. Jag förväntade mig naturligtvis att få ett thailändskt mirakelmedel som skulle göra mig frisk på en halvtimme men gick därifrån med en starkare sort av strepsils…

Trots snor, hosta och en febrig uppsyn så gav vi oss ut på heldagsturen i morse för megasnorkling. Vi stannade på fem olika platser och såg mängder av olika fiskar och djurliv.

Kenny är nu på god väg mot pepparkaksbränna och jag, ja jag fick inte fönsterbordet helt enkelt.

Ikväll stannar jag till sängs och försöker kurera mig.