Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Trots flera försök så hade vi inte lyckats att boka någon taxi som ville köra oss till flygplatsen tidigt på nyårsdagen.
Så efter tre timmars sömn så traskade vi ut på dom nu tomma gatorna klockan sex i jakt på en taxi.

Efter en stund kom en tuktuk som gick med på att köra oss den timmeslånga resan. För första gången sedan jag kommit till Phuket så frös jag. Fartvinden var kylig och färden var skumpig.

När vi skuttat runt i 20 minuter blev det plötsligt utan förklaring ett taxibyte där vi blev uppgraderade till en mycket behagligare minivan.

Vår listiga plan att boka två säten i mitten på en fyra-rad fungerade. Vi fick hela raden för oss själva vilket gjorde att vi kunde få ett par timmars sömn på den 12 timmar långa flygningen till Munchen.

När vi sedan gick igenom säkerhetskontrollen så svabbade personalen vårt innehåll i handbagaget! Jag är förnärmad! Vad tror dom om mig? Jag skyller på att det måste bero på Kennys utseende.

24 timmar efter att vi påbörjat vår resa hem så klev vi innanför dörren hemma. Lamporna lyste starkt, det forsade vatten ur kranen och toalettpappret gick att spola ner i toaletten. Det ÄR väldigt skönt att vara hemma igen!

Phukets strand gick verkligen inte av för hackor. Ska jag vara helt seriös så får jag nog till och med påstå att det nästan är den finaste stranden vi varit på…om man kunnat ta bort alla människor. Det var som Tofta strand en varm julidag.

Värmen har dock varit skoningslös! Inte ens en vindpust har fladdrat förbi Phuket, luften har stått helt stilla och vi har svettats dygnet runt.

På nyårsafton så gav vi oss ut på stan tillsammans med Mange och Sara. Vi hittade ett litet hål i väggen där vi tog in grillade jätteräkor, bläckfisk, soppa, nudlar och diverse tillbehör. Stan smattrade av fyrverkerier som avlossades i förtid och det var liv och rörelse överallt.

Strax innan tolvslaget så var hela himlen full av brinnande lyktor som steg högre och högre innan dom brann ut och föll som dalande stjärnor.
När klockan slog hel så tändes hela himlen upp av fyrverkerierna som aldrig tycktes ta slut. Det smattrade och pangade överallt och rester av raketer föll ner på oss.

På vägen hem gick vi förbi ett otal restauranger och fester som tävlade om att vara mest högljudda. Trots det fortsatta pangandet på gatorna så somnade vi ändå in runt tre på morgonen, supernöjda med vårt nyår och sista dag i Thailand!

Som en 80-90 åring sa Kenny att han kände sig som i morse.
En felriktad spark igår kväll resulterade i väldigt öm och svullen fot som han linkade fram på när vi tidigt tog oss till färjan mot Phuket.

Båten var fullpackad och vår strategiskt valda plats längst upp på båten innanför den täckta relingen i lä var som att sitta i en kokande gryta. Svetten rann konstant och solen brände ordentligt.

Vi bad taxichauffören att lämna oss i början av Kata beach och stapplade fram i jakt på hotell i myrtempo för att Kenny skulle hinna med.
Nu visade det sig att det bara fanns ett enda stort hotell längs hela långa stranden och det var så dyrt så att vi bara skulle kunnat ha råd att ta in per timme.

Vi hamnade till slut i början av Karon beach, där jag tillbringade min första vistelse i Thailand för 15 år sedan.
Havet har sällan varit så skönt att slänga sig i. Vattnet var om möjligt ännu mer kristallklart än på Phi Phi, helt underbart. Sen att folk ligger som packade sillar är en annan sak.

Det visade sig dessutom att våra nya vänner checkat in på samma hotell så när vi inte orkade med mer sol så drog killarna iväg på thaiboxningsträning (Kenny som observatör) och jag fick vila.

Hemresan är bokad!
Det blir en liten nätt resa hem på 20 timmar via både Munchen och Berlin med avslutning på Arlanda på söndag kl 23 om alla flyg går som dom ska. Jag känner redan nu hur sliten jag kommer att vara men det får det vara värt för en vecka längre i Thailand.

Plånboken är därmed 12.000 kronor fattigare, men med tanke på att vi betalade totalt 3400 kronor för att ta oss hit så är totalen ganska okej för en treveckors resa.

Trots att jag inte är så imponerad av Phi Phi-öarnas stök och turiststormning så gillar jag ändå ön. Det är jättefint vatten och gränderna är mysiga att strosa runt på. Hade man bara sluppit allt folk som ska sälja på en saker och trängseln bland folk, cyklar och vagnar som ska slåss om samma utrymme på gatan som inte ens är två meter bred, så hade den varit alldeles perfekt.

På kvällen fick jag reda på varför Kenny önskat att stanna en natt på ön. Thaiboxning stod tydligen på agendan.

När klockan närmade sig midnatt gav vi oss iväg till en bar med en stor boxningsring.
Rätt som det var hade Kenny, alias Ali, anmält sig och stod med röda thaishorts och laddade upp med en RedBull.

Han fick möta en 100-kilos ryss som inte alls var så full som han verkat. Dom vevade runt i ringen i tre enminuters ronder innan han kom tillbaka rinnandes av svett.
Den korta vägen tillbaka till hotellet var sjukt jobbig för Kenny, han flåsade och stånkade med svetten fortfarande forsandes ner och när vi till slut kom fram så åkte både RedBullen och middagen upp.

Efter en kall dusch räknade vi blåmärken, han hade fått ett par stycken fina märken både här och där. Jag vet någon som kommer att känna sig väldigt gammal imorgon….

Klockan 11.20 låg vi på stranden och hade det skönt men sprang strax därefter upp och packade ihop kl 12. Nu bryr vi oss inte ens om att försöka packa med någon struktur, det är bara att knöla ner.

Vi tog en liten moppe-tuktuk där Kenny fick agera kudde åt damens lilla tjej som somnade på vägen in.

Ända tills vi kom till piren så trodde jag att vi skulle till Phuket med det visade sig att Kenny ville ta en tur förbi Phi Phi-öarna, så det var där vi hamnade.

På eftermiddagen så låg vi och tog en tupplur när det plötsligt blev ett jäkla oljud av regn som fullkomligt vräkte ner. Efter fem minuter var allt som vanligt igen med blå himmel.

Ikväll ska vi strosa på öns trånga gator.

Tre stranddagar i rad!
Han har byggt krabbfällor och stalkat thailändska småkillar när dom fiskat bläckfisk från klipporna medans jag legat platt på en solstol med en ljudbok i öronen.
Sen ser jag ut därefter, som en röd kräfta med vita bikiniränder.
Kenny struntar numera i solkräm men riktigt så modig är inte jag, det är liksom inte värt det.

Idag kom Macke förbi på väg till nationalparken och jag skickade med honom Kenny. Själv solade jag och badade i massor tills dom ramlade in på eftermiddagen.

Verkligheten börjar nu komma ifatt oss, hemresan måste börja planeras. Precis när vi hittat en resa på internet så försvann den plötsligt när vi skulle betala.
Vi har sagt att vi ska titta på det imorgon när vi förhoppningsvis kommer till Phuket, om vi hittar någon färja.

På kvällen åkte vi till vårt gamla hotell och gratissurfade medans vi åt och unnade oss varsin drink innan vi gick och la oss.

Eftersom vi då egentligen borde ha åkt hem idag så hade vi inte bokat rum för kvällen så det blev automatiskt dags att flytta igen.

Glada i hågen så lämnade vi bagaget på hotellet för att åka och leta nytt. Nu visar det sig att det faktiskt börjar bli lite knepigt att hitta lediga rum så här i mellandagarna. Den kraftiga vinden har dessutom gjort att fler turister från Phuket har dragit sig hit för att få lite lugnare vatten.

När vi gått in på 7 hotell som alla var fullbokade så började jag surna till. Kenny hade dock fortfarande energi och drog med mig till ännu ett hotell där vi fick plats.
Det blev en riktigt fin bunga

low

på ett bra hotell med en strand som var superfin.

Äntligen fick jag en hel eftermiddag på stranden!
Runt tre så ville Kenny gå upp till rummet men kom av sig när han började bygga en damm i strandkanten.

När jag sett solen gå ner i vattnet klockan sex så gick jag och hämtade Kenny från hans dammbygge.
I natt kommer högvattnet tillbaka, betyder det att jag får ännu en dag på stranden imorgon när Kenny måste bygga upp dammen igen?

Flyget från Krabi går om en timme och vi sitter på Koh Lanta och sippar på varsin Cola. Vi är inte redo för att åka hem än, vi drar ut på det ett tag till.

Igår kväll kom Kennys låtsaspappa till ön. Vår 9,7 kilos packning var ett skämt jämfört med hans midjeväska. Nästa gång ska vår packning vara minimal!

Strax efter att Kenny hämtat honom vid piren så var det dags för oss att dra ut på en fisketur med det paret vi träffat kvällen innan.

Vi satte oss i en liten och extremt instabil mini-longtailbåt som höll på att välta varje gång någon rörde sig och gav oss ut i den hårda vinden och höga vågorna. Vi hade inte åkt i mer än 10 minuter innan de tre thailändarna sa att vädret var för hårt och frågade om vi kunde ta det en annan dag istället.

I det stormiga vädret så valde vi alltså mopparna istället och åkte till en mysig restaurang. Vi trillade inte hem förräns någonstans runt midnatt och då låg Macke redan och sov djupt på vår extrasäng.

Jag sa ju det! Fem sekunder efter att jag sagt god morgon till Kenny så såg jag två personer med tomteluvor utanför fönstret. Åker man inte till Thailand för att slippa julen?

Förmiddagen ägnade vi åt den delen av ön som vi missat igår. Vi stannade och störde några förvånade gummiträdsodlare i sitt arbete, betalade för att få gå igenom någons trädgård där dom fångat in några fjärilar som dom tyckte att man borde se och en folkilsk apa som satt fast i rep.
Kenny provade en kletig dryck som såg ut som tjära och tog ett grillspett med marinerade inälvor av kyckling. Båda åkte dock i soporna så fort vi åkt ifrån ståndet.

När vi kom tillbaka till hotellet var det dags att byta till ett uppgraderat rum, så nu har vi till och med en sits till toaletten.

När det kom en regnskur på eftermiddagen la vi oss på massagebänken. När Kenny var klar slängde han åt dom pengar och sa åt dom att göra manikyr och pedikyr på mig och så gick han och tog en öl. Så nu är min spanientå rosa med svarta blommor.

Julmiddagen var väl inget spektakulärt men dock trevlig. Vi hamnade bredvid en polis och hans tjej som vi satt och babblade med tills klockan blev sen.