Sök

Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Hur tänkte du där?

Författare

Solan

Jag är en kvinna i mina bästa år, skulle jag vilja säga, men ärligt talat så skulle jag vilja dra bort en sisådär sju år för att det skulle stämma helt och hållet. Arbetet har alltid varit min drivkraft, sedan jag var tonåring. Jag älskar att arbeta och har hamnat på bra ställen och kommit långt genom slumpen, eller om man ska vara mindre ödmjuk, tack vare mitt engagemang på arbetet. 2010 träffade jag min groda, som visserligen inte förvandlats till en prins efter första kyssen men som tappert kämpat sig dit. Denna grodprins är också pappa till mina barn, Felix född 2013 och Tuva född 2016. Den här lilla familjen lever i en liten vinterbonad sommarstuga på 58kvm vid vattnet med sin lilla katt Nisse och ett gäng höns och har som största dröm att det där jäkla bygglovet ska gå igenom så att vi får bygga vårt drömhus.

Stön och stånk!

Nu rör tjockisarna på sig! Eller ja, Kenny är ju knappast tjock, för det är bara jag som har svårt att komma i mina jeans, men ändå. Om man vill hitta en ursäkt för överhänget så får jag väl skylla på sambolivet, nu för tiden så äter jag ju till och med middag varje dag!
Vi har i alla fall börjat försöka komma ut och röra på oss, men mina långa sköna promenader blir inga långa sköna promenader när Kenny är med.

Igår stressade han runt mig på en 6,5 kilometers lång runda. Han hetsade mig att springa om vartannat och jag fick inte en lugn stund och knappt någon luft heller för den delen.
– Kom igen Solan, nu springer vi förbi 10 lyktstoplar!
– Kom igen Sooooolan, spurta till bron!
– Sooooooooolaaaaaan, nu springer vi allt vad vi kan till grushögen!
– Spriiiiiiiing Solaaaaaaaan, om du klarar att springa förbi 8 lyktstolpar före mig så slipper du den sista!

Idag är mina ben ganska jättemöra! Jag staplar fram som på styltor, men det var det säkert värt. Säkert!

Blue monday!

Idag är det årets deppigaste dag! Ja, det påstår en brittisk forskare i alla fall som har räknat ut det med en komplicerad formel.
Jag tycker dock inte att den här måndagen är värre än vad några andra måndagar är. Det kan kanske bero på att jag fortfarande lever på ruset över mina cupcakes jag gjorde igår. Om jag får säga det själv så blev dom grymt fina, så det var helt klart värt pysslet igår kväll.

Det gäller att vara ute i god tid – nu är vinterdäcken på!

Idag blåser det kraftig från norr. Fåglarna flyger i sidledes utanför fönstret och det får mig att börja undra om dom landar i motvind eller medvind. Jag vet hur det kan se ut om man landar i medvind och jag vet hur ont det kan göra att landa i nollvind så det hade varit lite intressant att veta om det finns någon inbyggd landningsteknik hos fåglarna för att de ska undvika kraschlandningar, eller handlar det kanske bara om vana?
Jag känner att jag håller på att bygga upp en ohälsosam rädsla för allt som har med fallskärmshoppning att göra när jag inser hur många tankar som jag relaterar till den där hoppningen. Nu kan jag knappt titta på folk som hoppar på YouTube längre utan att bli illamående.

Min kära hemmaman fortsätter att vara aktiv! Igår så åkte han och monterade på de nya vinterdäcken på min bil, så nu har jag värstinggrepp med klor på bilen. Det var inte några som helst problem att komma upp från isgatan på parkeringen i morse!
Så lite som han snusar nu så ser det dessutom ut som att jag också måste gå med i kampanjen snart och fundera på att sluta knapra på cigaretter. Det blir liksom ringar på vattnet!

Vilket slödder!

Varför kan inte vissa människor lära sig att tjäna egna pengar istället för att lura till sig hårt arbetade sparpengar ifrån fembarnsmammor som bara önskar sig lite kärlek i sitt liv? Det är ruskigt låg nivå!
Det är sorgligt att man ska behöva leta motiv till att någon vill umgås med en och att naiviteten måste dö ut för att man inte ska bli lurad!
Hoppas du får en trevlig vistelse i fängelset Frank Sandberg och att du där träffar många nya bekantskaper som gillar dig för den du är!

Fluff och däck!

Jag är fast i snorträsket! Jag hostar och snurvlar men själva förkylningen bryter inte ut och går heller inte tillbaka, vilket ju måste betyda att jag har en mediumförkylning mediumlänge.
Den behagliga thaitidsomställningen har jag inte värdesatt tillräckligt mycket på kvällarna så nu börjar det bli svårt att komma upp igen på morgonen.

Kenny verkar dock ha lite mer energi än vanligt. Antalet snus han stoppar i sig per dag kan man nu räkna på en hand och igår konstaterade han att det hade gått åt en dosa på 10 dagar!
I helgen köpte han dessutom en träningsstång som han satt upp i dörrkarmen mellan hallen och vardagsrummet och nu får han inte gå förbi den utan att göra tio armhävningar. Han passerar därför inte dörrhålet utan anledning nu för tiden.

Igår när jag satt och kliade mitt hår på jobbet så var han ute på hemligt uppdrag. Han hade gjort det till sitt mission att hitta Marshmallowsfluff som jag letade efter utan framgång i helgen till mina nybakade Rockyroadmuffins. Så efter att ha avverkat flera matvarubutiker så kom han hem med med två burkar fluff OCH nya vinterdäck till min bil! Kan det vara så att han planerar en fjällenresa?! Vilken man va?!

Vågar jag säga till honom att jag just upptäckt via google att det ska finnas fluff i både jordgubbs- och hallonsmak också?

Lite semester vore inte dumt!

Det är inte hur lätt som helst att komma hem från semestern och bara hoppa in i den vanliga vardagen igen! Förra veckan så somnade vi innan klockan nio varenda kväll och vaknade därför tidigt på morgonen. Tidsomställningen från Thailandtid är inte så dum om man i normala fall är en riktig tröttmössa på morgonen.

Kenny hade förra veckan ett riktigt wakeupcall när han upptäckte att tre månaders arbetslöshet och en slapp semester som grädde på moset, gör sitt med kropp och kondition. Han skulle äääääntligen få åka och göra ett galet hopp från någon mast, men insåg efter 100 meters klättring att han höll på dö av andnöd och blev därför tvungen att vända ner och sitta på marken och titta på när dom andra lekte istället.
(Anledningen till att jag inte tar upp min kondition är inte att den är bra, den är snarare otroligt usel men jag vet om det i alla fall.)

Detta uppvaknande ledde till att Kenny numera inte snusar på natten och har dragit ner sitt dagliga intag av snus till minimalt samt att vi varit ute och rört på oss under helgen. Så, nu har vi båda träningsvärk och jag har ett skavsår.
Man blir ganska trött på att röra sig så resten av tiden gick åt till återhämtning.

Igår var vi dock iväg och köpte en ny toalettsits. Innan vi åkte på semester så fick jag ett ögonblicks städmani och sprutade ner hela toalettstolen med superrengöringsspray som skulle verka i några minuter. Den glömdes dock bort där och fick sitta och gnaga på smutsen i flera timmar vilket lämnade efter sig en gulfläckig toalettsits då plasten drog åt sig medlet. En gulfläckig toalettsits kan ju lätt misstolkas, så därför kändes det som ett väldigt lyckat inköp med en ny sits!

Året som gått – sammanfattning av 2011!


I och med att året 2011 trippade över till 2012 häromdagen så är det väl läge med med en sammanfattning för året som gått.

Januari:
Året börjar så dåligt som det bara kan! Kenny (fast han går under andra pseudonymer under den här perioden) får panik och dumpar mig på nyårsafton! Jag tar en sömntablett och somnar ensam innan första raketen nått himlen.

Dagarna efter så följer jag med Kenny upp till Åre, något förvirrad eftersom det inte framgår vad han egentligen vill, men det hindrar oss inte från att ha ett par fantastiska dagar i fjällen. Vi åker skoter, skjuter vilt runt oss med olika bössor, hasar fram i en underjordisk gruva och grillar ute i oväder.

Det är så kallt att EON debiterar mig 5000kr varannan månad under vinterhalvåret, och vintern är riktig vinter från november till mars!
Jag gör något försök att gå till gymmet,
och det blir ett av få försök på hela året!
Jag börjar baka istället!

Mitt kylskåp börjar innehålla Coca Colaburkar, ifall Kenny skulle komma förbi. Han kommer och går precis som han vill och jag kan bara sitta och se på. Allt går upp och ner hela tiden och min sömn innehåller färre timmar än den borde.

Något blindstyre backar på min bil, min fina bil, när jag står parkerad!

Februari:
Jag och strul-Kenny åker i en berg- och dalbana tillsammans med mina känslor. Det är ett lotteri hur humöret ska se ut från dag till dag.

Jag far hit och dit på regionsmöten. Fram och tillbaka till Trollhättan med bil under en dag går i rekordfart. Jag tar Norrköping, London, Linköping, Malmö och Kalmar medans Kenny tar en semestertripp till Sevilla!
Frustrationen över att få stanna hemma när Kenny glassar i Spanien går ut över mina bänkskivor som jag kletar in med helt fel olja, en ljus vägg som förvandlas till mörkbrun och halva mitt hår som färgas tokrött.

Snön går nu upp en meter utanför huset, jag fryser så att tänderna skakar i minus 24 grader, men jag gillar fortfarande snön!

Mars:
Det är mars och jag går fortfarande till gymmet, väldigt sporadiskt, men ändå.

Kenny kommer äntligen hem från Sevilla och sängen blir så mycket skönare plötsligt när han delar den med mig. Han börjar inser betydelsen och vikten av fredagsmys för mig och en ny vana nästlar sig in i det lilla röda huset i Väsby.

Jag äter kroppkakor för första gången i mitt liv, och är inte speciellt imponerad. Dock inte på en fredag!

Insikten om att inte beställa en hawaiipizza i Barkarby går upp för mig och Jenny när vi får en kartong med banan och currypizza i handen.

Jobbresorna denna månad går till Eksjö och Oslo.

En helg i mitten av mars åker vi till Orsa och tittar med stora ögon på alla olika farkoster som tävlar under Orsa speedweekend. Kenny hivar upp mig i en gyrokopter och jag får en hisnande flygtur som får magen att kittla.

Drömmar om min somriga altan börjar ta form, i år ska den bli mysig minsann. Kan det vara så att jag börjar tröttna på snön nu?

Efter ett par bra veckor med Kenny så är det dags för tjafs igen. Det är tider och olika åsikter om planering som är på agendan. Han flyr stan och åker till Borlänge för att utbilda sig till pilot under ett par veckors tid.

April:
Jag går till företagshälsovården och frågar varför jag är så nedrans trött hela tiden. Dom tar prover och ber om att få återkomma.

Varför är det så svårt att komma överens med Kenny?!

Åre kallar på uppmärksamhet och jag drar dit med jobbet och har ett par härliga dagar med roliga aktiviteter. Min förhoppning är att Kenny ska möta upp mig där för en weekend tillsammans men hans jobb går före och det blir till att använda returbiljetten hem till Stockholm.

Snön försvinner äntligen och jag passar på att vara ute i god tid med att rengöra altanen och olja in den. Redan i mitten av april så har jag fått ut utemöblerna. En bra början! I slutet av månaden så har jag lagt massa pengar på möbler till altanen, men den blir ju fin!

Företagshälsovården skickar mig till en tant som jag får gråta ut hos och jag gråter!

Till påsk åker vi upp till Ludvika och upplever sommarvärme. Kenny drar och flyger och jag och syster solar.

Min första egeninköpta grill står nu på altanen. Den är visserligen felmonterad och sne, men den står där i alla fall.

Maj:
Snön dyker upp för en kort stund men smälter innan panik uppstår.
Jag bakar inte bara cupcakes utan nu även köttbullar.

Kenny tar tag i mina ångestladdade köksbänkar och rättar till mina misstag. Nu är dom fina igen!

Jobbet är en frizon för tankar som snurrar över problem på hemmaplan. Jag jobbar stenhårt och presterar som en högavlönad.

Bin Laden dör, skjuten av en soldat och världen blir genast lite bättre! Eller blir den det?

Folk är sjuka och åker in och ut på sjukhus. Jag har skumma smärtor i kroppen som inte går att lokalisera. Stugorna till Gotlandsresan har jag glömt att avboka – det är kaos!

Vi pendlar fram och tillbaka till Borlänge där Kenny kämpar för
att få sitt efterlängtade flygcertifikat.
Jag får en paus i kaoset när jag tillsammans med jobbet åker ut till skärgården i ett par dagar där vi får ett underbart vårväder som värmer oss och de saltstänkta klipporna!
Trollhättan besöks även denna månad och det blir en tripp till Göteborg där jag har årets fylla. Jag är minst sagt väldigt missnöjd på morgonen när jag ska med det tidiga planet jag bokat om till.

Solen har faktiskt börja värma och Kenny kletar på solfilm på min fina bil som nu blir ännu finare. Samma kväll åker vi till Västerås och jag ska bevittna hans första basehopp från en mast. Jag tänker att om han tänker dö så kan jag lika gärna börja röka och tar en första cigg efter att hållt upp sedan oktober.

Det är hög tid att planera min Gotlandsresa! Men jag skjuter på det lite till för det känns så jobbigt. Kenny vill inte vara med i planeringen vilken gör det ännu struligare.
Gotland är ändå ett faktum och till slut landar jag där och checkar in i min superdyra stuga. Det blir som vanligt ett par alldeles fantastiska dagar och jag inser återigen att allt strul och stök är värt det.

Juni:
Gurkor är farliga och jag kan dö av EHEC om jag äter dom!

Jag hinner inte mer än landa i Stockholm innan det är dags för nästa Gotlandsresa. Kenny har lovat att komma men är för fin för att åka i min finbil och väljer därför att ta ett privatchartrat plan som han sen hoppar ut ur under morgonmötet på Gotland Ring, samma dag som jag fyller år. Vad gör man inte för att få lite uppmärksamhet?!
Vi har ett par underbara dagar på banan och i stugbyn på kvällarna. Jag har tappat farten men känner ingen panik över det för jag har roligt. Till och med Kenny lyckas att roa sig ett par varv trots att han inte kör självmordsbenäget.

Av en ren händelse så råkar jag ha ett möte inlagt i Visby veckan efter Gotlandsresan. Jag flyger ner och genomför mötet och sen strosar jag runt på kullerstenarna och äter glass från Glassmagasinet! Mmmmmums!

Grillsäsongen börjar och vi får användning av alla saker på altanen. På vägen hem finns ett litet skjul längs vägen som säljer färska hallon och jordgubbar och jag hittar på anledningar för att stanna till där.
Jag har fortfarande ont i kroppen! Jag röntgar mig men ingenting finns att hitta.

Vi tar en helg i Ludvika och upptäcker att hela sjön är full av gäddor. Vi drar upp sju av dom innan det slutar nappa, men intresset av fiske är definitivt väckt.
Livet börjar kännas mer harmoniskt och Kenny är oftare hos mig än hos sig själv!

Efter så många läkarbesök att jag fått ett frikort kommer man fram till att jag är en hypo-person. Min sköldkörtel tillverkar inte hormon som den ska och jag får medicin. Äntligen ett svar!

Jag tar en sväng till Borås och upptäcker att det är ett shoppingmecka, eller så är det bara väldigt länge sedan jag gått i butiker. Jag hinner bara landa på Bromma flygplats innan det är dags för avfärd mot midsommarhelgen på ön i min lilla fina stuga.

Vi får ett par härliga dagar på ön där vi äter gott, drar strömming och faktiskt badar, eller doppar oss åtminstone.

Juli:
Sommarvärmen är här och den är lika chockerande varm som varje år.
Vi grillar och grillar och åker bort, stup i kvarten.
Vårt hemliga projekt med att bygga en flytbrygga i Ludvika tar vi under en av de första helgerna i månaden. Den blir stor och superfin och vi är helt ledbrutna efteråt.

Min forna arbetsgivare ONOFF dör! Minnena av de många år som jag spenderat där flyger förbi och det känns lite sorgset att dom går i graven

Mina första semesterdagar tillbringas i Gryttjom med att gå en fallskärmskurs. Det är långa och tunga dagar och energin är på noll varje kväll då kursen avslutas. Till slut får jag göra mitt första hopp och känslan är obeskrivbar. Det går inte att beskriva hur det känns att falla fritt i luften i 200km/h, det finns faktiskt inga passande ord!

Kenny och jag diskuterar livligt (bråkar) tider och ledighet och har inte alls samma åsikt om ämnena.

Jag får för första gången följa med upp i det lilla modellflygplanet. Eller nej, jag får inte egentligen men jag smugglas med.
Vi filar på det sista på flytbryggan och monterar på en motor vilket gör att vi nu är mobila i den lilla sjön.

Jag åker ner till ön och umgås med syster. Vi solar och badar tills våra karlar och bror med familj behagar att dyka upp, då äter vi kräftor i mängder och har såna där mysdagar.
När alla åkt hem så tar jag och Kenny båten ut till det stora havet och tittar på säl medans vi försöker fånga torsk. Vi fångar ingen torsk dock!

Augusti:
Det blir augusti och semestern är slut men vi har lika många saker att göra trots det!

Jag hoppar och hoppar ur det där jäkla planet och helikoptern och blir bara mer och mer nervös och illamående men efter det tionde hoppet så får jag mitt fallskärmscertifikat. Jag är omtumlad och glad över att det är över, vilket det inte är eftersom det bara är början på något.

Alla saker på att-göra-listan har prioriterats ner under sommarens alla utflykter. Nu är det dags att ta tag i huset. Jag rensar rabatter och Kenny skrapar huset, ett hemskt jobb! Vi målar huset vitt med grundfärg först och jag får en plötslig idé om att ändra orginalfärgen till vit men går på den säkra linjen och använder röd färg istället, med vita knutar förstås.

Efter ett längre uppehåll så tar vi en avslutningshelg i Gryttjom och jag tumlar runt i luften och tycks ha glömt bort hur man gör. Jag blir bara mer och mer nervös för varje hopp jag gör. Mot mina principer så hamnar jag dessutom i den gemensamma duschen på hoppklubben, endast på grund av att vi inte hittat en endaste dusch i Tierp som man kan hyra in sig på.

Weekendresan till Malaga som vi pratat om att göra sedan vårkanten blir plötsligt av och den blir förlängd till tio dagar. Kenny jobbar dygnet runt och jag oroar mig för att han inte ska hinna till flygplatsen.
Han kommer i tid till flyget och vi får en alldeles underbar semester i högsommarvärme. Vi äter oss tjocka av skaldjur och mår toppen!

Villkoret för resan är att Kenny får en dag på hoppfältet i Sevilla, så vi packar in oss i den lilla söta Smartbilen och reser in mot landet. Kenny lyckas övertyga mig till två hopp och jag kraschlandar i nollvinden med stortån först. Den blir jätteblå och jag är ännu mer nervös nu.

September:
Jag flyger till Oslo på möte och Göteborg på kurs och blir illamående på planet när jag sitter och tittar efter alternativa landingsfält.
Inser också att Nordstan inte har ett endaste klädesplagg som faller mig i smaken men lär mig mer om arbetsrätt i alla fall.
Förhandlar gör jag också, i massor!

Kenny fortsätter att hoppa från hus och master och jag förstår fortfarande inte hur det står till i hans huvud. Min upplevelse av det hela är att jag blir sönderbiten av mygg när jag följer med på utflykterna.

60 watts-lamporna ska tas bort ur sortimentet och jag bunkrar, upptäcker även att Frosties nu tillverkas med 1/3 dels socker, ingen hit!

Spanienresan har fått våra smaklökar att vakna.
Vi frossar i skaldjur och aioli!

Kenny går med på att boka upp sig på både dop och grillkväll, flera dagar i förväg. Vi snackar framsteg nu, men han misshandlar mina kuddar!
Ostrukturen bland mina möbler åtgärdas genom att köpa nya möbler, det fungerar faktiskt till stor del.

Oktober:
Kenny börjar tröttna på att ha en lägenhet som står tom som han aldrig vistas i, så han hyr ut den till sin syster och tar med ICA-kasse efter ICA-kasse med mängder av skitiga kläder och diverse skumma prylar.

Jag fortsätter att övermöblera det lilla huset med trådbackar, skänk och tv-möbel.

Västerås blir månadens pendlingsort.

Kennys hektiska höst blir plötsligt oväntad ”semester”.
Kranbilen blir påkörd av en färja och han har inte en suck att hjälpa alla kunder som ringer dygnet runt och ber om hjälp. Så från att ha haft honom hemma då och då ett par timmar här och där så får jag nu en hemmaman som inte kan slita sig från Discovery channel.

Arlas skivade hushållsost är tillbaka i hyllorna! Thank you!

November:
Jag bakar och bakar och bakar! Räkningen från ICA består nu mest av bakingredienser.

Bloggen får inte lika många inlägg längre eftersom datorn är upptagen av min hemmaman hela tiden.

Det är inte bara möbler som kommer in i huset, nu är även elektronikparken uppdaterad. Discovery channel på en 55″ är inte mindre irriterande faktiskt.

Jag letar förbrilt efter nya snygga och varma vinterstövlar!

Vi är inbjudna till ännu ett dop men hinner bara dit lagom till kaffet. Och jag fortsätter att baka och baka! Det går nästan överstyr.

Vart är all snö?!

Två julbord avverkas, utan vinterstövlar. Vart ÄR snön?

Semester är på agendan igen, men vi ska minsann inte boka något förräns det är så billigt som möjligt. Bry er inte om mina nerver minsann!

December:
Gävlebocken brinner! Nähä?!!
Kenny är fortfarande hemmaman. Ingen ny lastbil i sikte och kunderna börjar ge upp på honom.


Resan till Thailand bokas – en hel vecka innan!! Jag packar dock inte förräns kvällen innan. Kan han, så kan jag!

Vinterstövlarna som jag letat så frenetiskt efter och inte hittat hade fortfarande inte gjort någon nytta.

Min elektronikpark uppdateras med en hel kamera! Som jag har längtat! God Jul till mig!

Jag åker till Danmark och äter julbord, och jobbar förstås. När jag kommer hem så går jag på ett till julbord med jobbet.
Samma dag som planet åker till Thailand hinner jag även med en släktmiddag hos mamma! Jag är sjukt effektiv!

Resten av december går åt till Thailand – ett utmärkt sätt att fördriva tid på!

Minnen från Thailand!

Todo!

Saker som hade varit vettiga att göra efter en tre veckor lång resa:
– Ta upp alla kläder ur ryggsäcken
– Tvätta
– Lägga in alla kläder i garderoben
– Vattna alla ledsna blommor som mer eller mindre självdött
– Betala räkningarna som för en gångs skull inte kommer till mottagarna i god tid

Alternativ modell:
– Titta på bilder från resan
– Ignorera väskan
– Strunta i den överfulla tvättkorgen
– Hålla sig undan köket för att slippa se diskmaskinen som ska plockas ur
– Låtsas som att jag inte ser blommorna
– Betala räkningar! (Japp, du läste rätt!)
– Äta kebab
– Ligga i soffan och titta på två avsnitt av Grimm
– Somna helt tokslut klockan nio på kvällen

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑