Solans tankar – en fortsättning på VARFÖR?

Kvart i fem igår morse så var det minus 17 grader ute! Värmepumpen kämpade för fullt för att hålla temperaturen uppe och jag frös om fötterna när jag förvirrat irrade omkring för att göra mig i ordning.

När jag steg utanför dörren en halvtimme senare så hoppade jag högt av mötet med tidningsbudet utanför grannen.

Trots den tidiga uppgången så klarade jag två flygningar och en hel dags möte i Oslo utan att varken somna eller gäspa, sen om det berodde på att jag förebyggt det genom att lägga mig halv åtta kvällen innan, ja det vet jag inte.

På Oslos flygplats så hade jag en intressant upplevelse. Jag och två kollegor var hungriga och eftersom de för tillfället renoverade Pizza hut så letade vi oss fram till en fin restaurang där personalen hade kostym med vita skjortor, borden hade levande ljus, vita dukar och bordsplacering. Man fick alltså en ganska snofsig upplevelse av restaurangen.
Efter fem snofsiga minuter så fick vi sätta oss till bords och de la fram menyerna åt oss. Min finska kollega hade lite svårt med det norska språket och vi bad därför om att få en engelsk meny, men det gick inte minsann, de hade inga engelska menyer på restaurangen på flygplatsen i Oslo. I mitt servicetänk så hade jag kanske kunnat tänka mig att man förväntar sig en hel del utländska gäster, men så tänkte dom kanske inte.

Vi beställde en kycklingbaugette (fast den hette något snofsigare såklart), en räksmörgås (till mig) och en biff. Två minuter senare så kom kyparen och frågade om vi ville ha våra mackor nu eller om vi ville vänta tills att biffen var klar och väluppfostrade som vi är så bad vi om att få vänta. På en snofsig restaurang så anser jag att det borde vara en självklarhet!

När vi tjugo minuter senare fick in vår mat så kommer kyparen och ställer ner två räksmörgåsar och meddelar min ena kollega att ”kycklingmackan får vi endast servera i bistron, så jag tog en räkmacka till dig istället”!
Han tog alltså, utan att informera henne, ett eget beslut om att hon borde vilja ha räkmackan istället för kycklingbaugetten!
Är det bara jag som tycker att det var ett underligt beslut att ta på egen hand?

Ja, man ska inte döma saker på förhand men snofsighet är inte samma sak som logik och service!

Med minus fyra minuter tillgodo så kastade sig jag och min kollega fram till incheckningsdisken på flyplatsen och mumlade fram någon ursäkt om att vi var sena. Damen bakom disken meddelade att hon redan stängt incheckningen, att bagaget var skickat och att passagerarna redan gått ombord, men att hon skulle försöka lösa det ändå.
Vi stressade igenom säkerhetskontrollen och in i planet och lyfte inom ett par minuter, det blev i alla fall ingen lång och tråkig väntetid på flygplatsen.
Så här i efterhand så kan man kanske tycka att vi borde ha skippat lunchstoppet på vägen till flyget, men vi hann ju till Stockholm i tid utan att behöva använda oss av reservplanen som var att ta hyrbilen i 35 mil tillbaka!

Väl hemkommen och ompackad inför resan till Oslo imorgon så blir jag dock lite nervös när jag ser att Aftonbladet skriver att snökaoset kommer över och hälsar på imorgon och som kommer att ställa till stora problem. Kommer jag att komma hem imorgon tro? Hyrbil från Oslo i snöstorm känns inte som ett bra alternativ.

Ibland kan vardagslyx vara att stuga upp en lördag i ett tomt hus och äta frukost själv framför ett inspelat program i soffan… (och tvätta och städa).

För er som vill ha en vanlig kräm som varken gör er yngre, snyggare, mer väldoftande eller smalare, utan helt enkelt bara mindre torr så är Decubals bodylotion och face vital cream ett utmärkt alternativ. Efter att jag fått flera testförpackningar via Buzzador för ett par månader sedan som jag var nöjd med så gick jag in på apoteket och köpte en 475 grams stor bodylotion med pump. Den är faktiskt riktigt bra om man är en torris som jag och dessutom så har dom just nu 20-25% rabatt på alla Decubals produkter. Så igår fyllde jag på mitt Decubalförråd (fast inte med alla produkter nedan förstås!

Helt slut var jag när jag kom hem igår!
Jag möttes av min hemmaman som bäddade ner mig i soffan medan han tappade upp ett bad till mig och strax efter att jag klivit upp ur badet så blev jag serverad korvspex till middag! Ibland så får jag känna mig riktigt bortskämd minsann!
Jag undrar hur det ska bli när han börjar jobba igen och inte finns hemma så mycket som han gör nu, det kommer att bli en stor omställning.

En annan aktuell och omtalad omställning är ju bland Socialdemokraterna som nu i dagarna måste välja en ny partiledare efter att jättebebisen Juholt nu äntligen ”valt” att avgå. Jag ser verkligen fram emot att få frossa bland löpsedlarna om kommande partiledares skelett i garderoben som obetalda tv-licenser, felaktiga ROT- och RUT-avdrag, skolk i gymnasiet och allt vad det kan tänkas bli. Tänk om vi ändå hade något viktigare att lägga vår tid på!

Jag vet att ni också vet att det har kommit snö, för första gången för alla oss som var i Thailand i jul dessutom.
Men jag tänker ändå påpeka det – nu har det alltså kommit snö!
Tänkte ni på hur ljust det var att gå till jobbet igår och i morse. Kanske är det så att det är lite positivt med snö ändå? Säg att ni håller med mig om att snö är lite mysigt ändå!

Efter att ha varit hemma i tre veckor så var det dags att åka någonstans igen. I fredags så packade vi in oss och Kattis med hund i pappas stora bil och for till Ludvika.
Kenny hade packat hela bakluckan full med lysrörslampor som skulle till flygklubben vilket låg och skramlade och hade sig. Efter ett stopp och en dispyt över ljudet och lastningen någonstans innan Enköping så blev resten av resan tyst, förutom skramlet då.

När vi kom upp till Ludvika så var det riktigt kallt, en kyla som vi hittills inte känt av i vinter. Som tur var så hade mamma och Peter glömt att stänga av värmen i stugan vilket gjorde att det var varmt där i alla fall.

Meningen var att vi skulle ta det lilla flygplanet i lördags men vädret var inte med på våra noter vilket gjorde att det fick bli bilkörning till Mora istället. Kattis lämnade vi i stugan med en bok när vi åkte mot Kennys mammas korvfabrik.

Eftersom Kenny är nyfiken i en strut så ville han naturligtvis pilla på allting och titta på alla maskiner, så vi fick en grundlig rundvandring i fabriken och kan nu allt om tillverkning av korv, eller ja…principen i alla fall.
När det blev mörkt igen så åkte vi därifrån med en kasse full av olika korvar och skinka.

För att inte sitta sysslolös en hel söndag så gav sig Kenny ut med motorsågen för att rensa upp bland träden som låg och väntade på att bli ved i trädgården. Kattis och jag gjorde i ordning oss för en promenad men kom inte mer än 20 meter innan vi insåg att det var bättre att lägga energin på att bära stockar och därför anslöt oss till Kenny istället.

Vi jobbade oss svettiga i ett par timmar innan vi fick en stunds vila i stugan innan det var dags för hemfärd. När man sitter där i stugan och känner lugnet och tystnaden runt omkring sig så känns det inte helt logiskt att åka tillbaka till storstan och stressen igen.

Jag skäms nästan för att säga det men i natt så drömde jag om hur jag gjorde ett par alldeles perfekta cupcakes!
En annan morgon här i veckan så tänkte jag på mina drömmar när jag gick till bilen, jag lever verkligen ett helt annat liv på nätterna. Det är så mycket drömmar som passerar huvudet när jag sover att jag känner mig helt slut ibland när jag vaknar, hjärnan har inte fått den välbehövliga vilan. För visst verkar det väl inte orimligt att man blir trött av en överaktiv hjärna när man sover?

Nu för tiden så drömmer jag dock inga jobbiga och deprimerade drömmar som jag har gjort tidigare under perioder då livet inte har varit lika glatt. Men det är fortfarande mycket drömmar som verkar ta en del energi från det normala sovandet.
I veckodagarna önskar jag att det vore helg så att jag fick sova ut men när helgen väl kommer så vill jag vakna tidigt för att inte slösa bort all ledig tid. Det går inte ihop!