Medans Kenny flyger till Visby och äter glass på glassmagasinet (?) så flyger jag till Malmö och sitter i allvarliga samtal.
Min flygning var dock mycket mindre traumatisk än vad Kennys var. Det kanske var så att det blåste lite väl för mycket för att han egentligen borde ha landat, men landade gjorde han och sen fick han surra fast planet i backen för att det inte skulle blåsa bort.
När jag pratade med honom ett par timmar senare så var han fortfarande skakis och mumlade något om att han höll på att bli gammal och nervös. Om nervositeten berodde på flygningen eller att han skulle kladda ryggen full av bläck förtäljer dock inte historien.

Jag skulle i alla fall ha flugit hem klockan fyra idag, men samtalet drog ut på tiden vilket gjorde att jag fick boka om mig till ett sent flyg och hann precis se solen gå ner när planet lyfte.

Jag vet inte om jag såg stressad ut eller inte när jag landade, för taxichauffören som körde mig hem från Arlanda körde som om huset höll på att brinna ner, vilket gjorde att jag var hemma på tio minuter, välbehållen trots hans körning.