Okej då, vi blev ”bara” 150 personer på kursen, men fortfarande alldeles för många för min smak. Med min trubbiga inställning redan på väg dit så blev det inte bättre av att vi i receptionen på Bosön fick reda på att det bara fanns 4-bädds rum och att dom placerat mig i ett rum med tre killar.
Nej, jag begär inte att dom ska hålla reda på att jag och Kenny är tillsammans men kanske hade jag förväntat mig att man tänkte lite logiskt och placerade killar och tjejer för sig. Jag ställde in mig på att åka hem och sova.

Mot kvällen när kursstarten var avklarad så fick vi i alla fall till det så att jag fick byta rum med en av de två killarna som skulle dela med två tjejer. Och vips så bytte vi den kvarvarande killen mot Kenny.

Under både lördagen och söndagen så satt vi från morgon till kväll och pratade om säkerhet och risker inom fallskärmshoppning i nio olika grupper, tittade på hemska olycksfilmer och körde gemensamma frukostar, luncher och middagar. We shall (really) owercome.
Naturligtvis så avslutades kursen i en enorm baskethall där vi gjorde någon pinsam icebraker tillsammans.
När klockan till slut slog fyra så släpptes vi ut i friheten!

Nu har jag gått den här himla kursen och jag har lärt mig en del, men det betyder INTE att jag har bestämt mig för att fortsätta hoppa!

Nu är det helg i ett par timmar till och sen är det dags för jobb igen, vila får jag göra en annan helg antar jag.